The story of my hair.

Hur gick det nu med finnen? Undrar säkert ni med spänd förväntan.
Jag lyckades med viljestyrka att inte klämma den och den försvann sedan av sig själv. Slutet gott, allting gott!

Jag var ju hos frissan för två dagar sedan. Jag har frisörfobi just därför att frisörer gärna klipper för glatta livet och förvandlar ens hårsvall till en liten page.
Jag valde att klippa en stripig snedlugg runt ansiktet som blev jättefin.
Frisören valde till mitt förtret att klippa av en bra bit av mitt hår. Visst blev det fint, men jag fick ärligt talat lite panik när jag gick därifrån för jag vet vilken evinnerlig tid det tar för håret att växa ut igen.


Så här fint hårsvall hade jag 2008, jag vet inte var
det tog vägen om jag ska vara ärlig.


Blir faktiskt nästan gråtfärdig när jag ser den här
bilden.


2010 ville jag förändra mig och färgade håret
askblont, frisyren blev skitsnygg och frisören
behöll det rätt bra på längden.


Sedan fick jag en flipp och ville ha mörkare hår, men
feg som är vågade jag inte mer än slinga håret
vilket resulterade i den här korta och tigerkaksslingade
frippan. Jag fick också för mig att "låta frisören ta allt slitet".
Never again.


Detta är hur mitt hår såg ut innan
jag klippte det den här gången.
Frågan är hur jag ska få tillbaka mitt
svall från 08, har fått massor av tips
och jag tänker testa allt.

Nu är det bara att vänta, och jag ska försöka att hålla efter det och toppa var tredje månad så jag slipper höra att det är så slitet att man måste raka av alltsammans.

Imorgon är det nyårsafton för er som inte har noterat detta.
Den ska firas hos bror och vänner, som valde att haka på mig till min stora glädje!

Så imorgon ska jag och Anna en snabb sväng till Farsta för att hämta ut ett plagg som min snälla faster har lagt undan åt mig, köpa accessoarer och sedan drar vi hem till henne för att ordna middagen och fixa oss.

Vad jag ska ha på mig på nyår får ni, ca 2,5 läsare som följer bloggen - se efter nyår! Men jag kommer vara fruktansvärt het.

Jag har nog inte berättat om vår katt som har förvandlats till djävulen herself. Jag misstänker att det är en borderline-katt eftersom hon först hoppar upp i min famn, gosar, gnider sig och spinner - för att i nästa sekund anfalla min hand och bita mig.

Nu har pappa och hans fru åkt iväg över helgen - och lämnat mig med katten!
Jag är fan rädd för att åka hem, nu har hon inte haft sällskap på typ 10 timmar och kommer sannolikt vara helt fucked när jag kommer hem.
Hur kan man som förälder vara så oansvarig att man lämnar sin dotter i klorna på en psyksjuk katt?
Låt oss hoppas att jag har ögonen kvar imorgon, annars känns det som lösögonfransarna är köpta helt i onödan.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback