I valet och kvalet
Jag vet inte hur jag ska gå vidare med mitt körkort. Seriöst nu.
Det värsta är att nästa tid är i december vilket innebär att jag kommer få köra i mörker och att ännu ett moment tillkommer, att hålla reda på helljus, halvljus etc (som om man inte hade nog)
De valalternativ jag står inför är att
1) Boka in en körlektion där jag övningskör med min pappa och min brorsa i bilen så de vet vad jag ska träna på, samt några lektioner för mörkerkörning etc.
Fördelar: Jag behöver inte åka iväg och därmed ta ledigt från jobbet etc
Nackdelar: Noll kontinuitet, svårare att köra upp i Stockholm
2) Att helt enkelt åka tillbaka till Halmstad, ta en vecka där och sedan köra upp där.
Fördelar: Kontinuitet, världens bästa körlärare och bra vägledning
Nackdelar: Väldigt kostsamt, dessutom måste jag ta ledigt från jobbet och åka iväg.
Vad gör man?
När jag var överviktig.
I mitt huvud: överviktig
Min verkliga vikt: 47-49kg
I mitt huvud: delicious
Min verkliga vikt: ca 60kg
Tänk så tokigt det kan bli när man är 14.
Skönhet har aldrig skyddat oss från olycka.
Då vill jag berätta en väldigt privat sak som bisarrt nog är sann.
När jag mår dåligt tänker jag alltid "Om allt går åt helvete nu klipper jag page och färgar håret kolsvart". Så ligger jag och funderar över allt jag skulle kunna förändra med mitt utseende för att få en nystart.
Så hjärntvättad är jag om hur viktigt utseendet är.
Som om det skulle spela någon roll vilken frisyr jag har om det är insidan som skaver.
Men gräver man lite djupare inser man snart att det tankesättet inte är särskilt ologiskt med tanke på vilka värderingar man blir matad med sedan barnsben.
"Så går du ner 3 kilo på 2 veckor", "Så får du den perfekta looken".
Man får lära sig hur man ska må bättre med sig själv - men förändringen måste ske på utsidan.
Det står väldigt få rader om hur man förbättrar sin självkänslan utan att göra dessa justeringar eller hur man lär sig älska sig själv - precis som man är.
Vi har fått lära oss att det yttre är av största vikt för att må bra. Men tar mig sig en titt runtomkring sig inser man snart att det är en ren lögn.
För om det vore så enkelt som att skönhet generade i lycka hur kommer det sig då att Marilyn Monroe, en av världens största sex-ikoner dog i överdos av baributaner endast 36 år gammal?
Eller att modellen Ruslana Korshunova valde att avsluta sitt liv, trots en strålande karriär 26 år gammal?
Vi lurar oss gärna att tro att skönhet skonar oss från livets alla baksidor, om man är snygg så är ens partner aldrig otrohet. Om så vore fallet skulle aldrig Tiger Woods aldrig bedragit sin hustru Elin, som av många anses vara en av världens vackraste kvinnor, Sienna Miller är inte heller direkt ful, trots detta pippade hennes man med barnflickan.
Jag menar inte att det är fel att bry sig om sitt yttre, men vi måste börja förflytta det överdrivna fokus som finns på utseendet och förstå att välmående är en långt mer komplex mekanism än bara ett vackert tryne.
Skönhet varierar dessutom beroende på vem du frågar och var i världen du befinner dig.
Men det inre välmåendet är allomfattande och av högsta vikt när det kommer till lycka.
Det är dags att vi lär oss hur vi vårdar vårt inre, för utan det spelar resten ingen roll.
Apor, kultur och hufvudstaden
Man skulle vid en första anblick kunna tro att jag på grund av min sävlighet är väldigt lugn och sansad i alla situationer.
Detta stämmer emellertid inte. Jag föddes med nerverna utanpå kroppen. Eller nej, det gjorde jag inte, det är en mindre önskvärd egenskap jag utvecklade med åren.
Jag blir lätt nervös och helt stirrig, en inte alltför positiv egenskap när det kommer till till exempel körning.
När kraven är låga kör jag som en gudinna, så fort jag känner krav (endast sådana jag sätter på mig själv) kör jag som ett rövhål.
Vi får se hur det går imorgon, håller jag mina nerver i schack klarar jag det. Det vet jag.
Egentligen hade jag tänkt skriva ett allvarligt inlägg med jag orkar faktiskt inte idag.
Det får bli ett leffe inlägg med lite ointressant information om mina förehavanden.
Imorgon:
Uppkörning, Carros 20-års fest (jag har köpt världens bästa present, höhö)
Igår var jag förövrigt och shoppade. Nu vet jag att alla som läser fullkomligt dör av intresseöverbelastning men ni får fan lugna er!
Det blev lite turboshopping för mig, bland annat röda skinnhandskar, så jävla classy!
Men roligast av allt var ändå att shoppa med pappa. Jag och biträdet på dressmann fick agera smakråd och det blev faktiskt riktigt bra i slutändan, jag kommer inte ens ihåg när jag shoppade med pappa sist.
Om jag ens gjort det, åt honom alltså.
Nästa vecka kommer pälskling och då ska han visas upp och godkännas av familjen (eller är det kanske han som ska godkänna min nutjob familj?).
När man har ny partner blir det lite apa-i-bur-varning, alla vill titta och peta
"Hur ser han ut? Får jag se'n? Är det en hane eller en hona?"
"Vi kanske inte ska störa nu..."
Sedan tänkte jag visa honom Hufvudstaden lite också, men jag vet inte riktigt vad som är värt att visa.
Tips någon?
Plattan är ju oerhört fult (jag tänkte i och för sig att emo-trappan skulle vara kul men en sådan har dem i Göteborg också)
Gamla stan kryllar visserligen av kineser den här tiden på året (inget emot dessa men det är jobbigt att armbåga sig fram mellan alla kameror)
Dessa sevärdheter tycker i alla fall jag är givna för en Stockholms sightseeing:
Kultur/Musik:
Religionskunskap:
Däggdjuren som blir äcklade av di.
"Man vill ju inte ha en patte upptryckt i ansiktet när man äter".
Jag har under mitt 21-åriga liv fått en tutte i ansiktet från en främmande människa på offentliga platser. Jag vet inte vilka psykfall de har träffat på men det låter onekligen obehagligt.
Bland allt onaturligt och artificiellt som finns ibland oss har vi liksom glömt bort de mest naturliga basic-grejerna, som amning. Det får man ju ändå säga är den mest naturliga sak i världen.
Att ge sin avkomma di. Precis som alla andra däggdjur.
Ingen utbrister äcklat "Men blä, fyfa-aan" om de ser ett litet lamm dia från mamma får. Inte heller när kaninungar eller hundvalpar gör det. Men om en människa diar sitt barn på offentlig plats tar det hus i helvete.
Det gör ingenting att vi får pattar upptrycka i ansiktet på reklampelare överallt, eller på tidningsomslag. För bröst är ju skapta för att behaga ögat. Eller?
Sluta överreagera, en mamma med ett litet barn har inte så stora valmöjligheter om ungen blir hungrig mitt under restaurangbesöket. Du behöver inte stirra på vederbörande, och de allra flesta mammor (i alla fall de jag känner) viker diskret upp tröjan och döljer amningen med en filt.
Men jag tycker inte ens det ska behövas.
Om ni är så pattkänsliga förstår jag inte ens hur ni lyckas bläddra er igenom en Aftonbladet Klick, det måste vara en oerhört traumatisk upplevelse.
En dag i hälsans tecken
Så inget antibiotika till mig, däremot antibakteriellt gurgelvatten. Därefter hämtade jag ut det och alla mina concerta samt inhandlade en dosett.
Jag kände mig som en gammal kärring, min apotekspåse var i storlek med en hm-påse, och jag hade mycket hellre spenderat pengarna på kläder och dylikt.
När jag ändå var i farten passade jag på att kolla så att mitt himmelska rike down under mådde bra. Och det gjorde det.
Nu är jag hemma och har satt tänderna i teoriplugg, jag har köpt en väldans massa tester på internet som jag ska tugga igenom innan jag och pappa ska ut och köra en sväng idag.
Imorgon är det nämligen teoriprov, vilket jag inte alls är nervös för - uppkörningen däremot. Hualigen.
Dagens lulz: Min plastsyster påtalade idag att jag sjukskrev mig i måndags när jag var ledig. Better safe than sorry säger jag. Eller nåt.
Dagens mog1: Jag har införskaffat kundkort av alla dess slag och känner mig otroligt vuxen, samlar poäng och har mig. Dessutom ska jag beställa gardiner från jotex idag. Dock inte med "vackra motiv av äpplen, tomtar eller änglar" utan neutrala sådana.
Som om inte detta vore nog ska jag dessutom till tandläkaren på torsdag. Min mogenhet vet inga gränser!
Dagens jag-undrar-jag: Om inte vår katt skulle behöva lite av min adhd-medicin. Den har dampat runt här hela morgonen, attackerat min fot och gjort de mest gutturala jamanden.
Eller så kanske den bara är besatt av något jävligt evil.
Ett litet btw:
Fy fan vad skönt det är att inte gå till ungdomsmottagningen längre. Jag har 2 år kvar men det får räcka för mig. Overcrowded väntrum med adhd-fjortisar, inkompetenta barnmorskor och veckolånga väntetider för att få en plain mutt-koll.
Tacka vet jag mottagningar för 20+are, där är det lugnt och skönt.
Kunde jag blivit sjuk med olägligt?!
Inte bara åkte jag hem från min älskling igår utan jag blev också sjuk. S-j-u-k.
Det suger inte enbart därför att jag avskyr att vara sjuk, för att jag blir rastlös, bitter och allmänt uppgiven utan också därför att den här veckan är den minst lämpliga för mig att bli sjuk.
Den här veckan ska jag;
- Skriva förarprovet (det är så lätt att plugga när man ligger knockad i feber)
- Jobba (jag hatar att vara hemma från jobbet
- Övningssköra i massor (inte heller så lätt när man har feber)
- Gå till tandläkaren (andas genom näsborrarna när man är förkyld, neiiihjj)
- Träffa min mormor som är i Stockholm typ 2 gånger om året
- Träffa min älskade Anna som jag inte har sett på evigheter känns det som
- KÖRA UPP!
Hur ska jag hinna allt?!
Jag har lust att dunka huvudet i något hårt just nu.
Fan.
När jag rymde hemifrån
Detta är min systerdotter Sofia 13, hon har varit försvunnen i 5 dagar. Hon försvann i Sala. Kan finnas i Sala eller Täby. Om ni ser henne ring:
Helena (Mamma) 076-5866929
Magnus 0735-028809
Polisen 11414
Sprid denna länk vidare.
Tack på förhand Magnus !
När jag var 14 år rymde jag hemifrån. Jag gjorde det inte för att det var jobbigt hemma eller för att jag mådde dåligt.
Jag gjorde det nog mest för att jag var så förbannat trött på att jämt vara pryd och duktig, jag ville ha lite äventyr. Lite tonårsrevolt.
Så jag stack, jag ljög för alla, till och med för min bästa väninna om var jag skulle och satte mig på bussen mot Småland till min boyfriend to be.
Mitt under bussfärden ringde min pappa, planen hittils hade varit vattentät och ingen misstänkte något. Precis innan vi avslutade samtalet gapade chauffören ut i högtalarna "Nnnästa Norrrköping, nnnästa nnorrköping!"
"Norrköping?! Är du i Norrköping?!" sa pappa en aning förvånad.
Dålig lögnare som jag är svarade jag
"Det var en radioröst".
Jag vet än idag inte om han gick på det, antagligen inte men han kände mig såpass väl att han anade att jag bara var ute på ett tonårsäventyr men att jag hade tillräckligt med vett i pallen för att inte utsätta mig för alltför riskabla situationer.
När jag kom efter fyra dagar utan att min familj hade hört ett ljud från mig, precis innan de skull efterlysa mig. Eftersom jag var tonåring kretsade givetvis världen kring mig och jag hade inte en tanke på hur oroliga de måste ha varit för mig. Mamma var gråtfärdig och stämningen var så stel att man kunde ta på den när jag gick in genom dörren.
Det fick bli min första och enda rymning, straffet blev sex dagars utegångsförbud. Man får hoppas att den här tjejen också har en liknande anledning varför hon är borta.
Lär er skilja på person och sakfråga!
Vi svenskar verkar ha stora problem att skilja på person och sakfråga. Jag tänker då främst på integrationspolitiken. Jag kom att tänka på detta när jag läste om den 90-åriga Ukrainska damen som blev utvisad (hur tänkte dem där?)
Efter att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen stod alla med gapande munnar och frågade sig "hur?"
Är det verkligen så svårt att räkna ut?
Den mest simpla och sannolika förklaring är att folk vill ha förändring i intregrationspolitiken. En förnyad, bättre sådan som på allvar tar tag i segregation med mera.
En holländsk politiker sa en gång: "Genom att inte tala om integrationsproblem lägger man över problemet i händerna på högerextrema grupper".
Men det mest märkliga är ändå att man med "integrationspolitik" gör antagandet att folk menar invandrarna själva.
Jag har svårt att förstå hur man gör den här kopplingen, för om man kritiserar integrationspolitiken kritiserar man systemet och politikerna som gör föga för att förändra det till det bättre.
Jag tror få personer tänker:
"Jävla Fatima, det är hennes fel att integrationspolitiken här i Sverige är helt dysfunktionell" däremot funderar man på varför politikerna ignorerar en fråga som är så viktig för alla.
När Sverigedemokraterna som ensamt parti som överhuvudtaget nämnt frågan i sitt partiprogram helt väntat tagit sig in i riksdagen var det ingen politiker som klev upp och sa "Eftersom denna frågan uppenbarligen är så viktig för er kommer vi ta upp den på en mogen och saklig nivå"
Men istället för att göra det och belysa en fråga som berör oss alla valde man att fjanta runt och göra en massa utspel som att vägra sätta sig i samma sminkloge som Jimmie Åkesson.
Jättegulligt, men på vilket sätt stillade det missnöjet som uppenbarligen orsakade valsiffrorna?
Det är dags att lyfta frågan och se vilka förbättringar som behövs göras. I Sverige dagsläget finns i princip bara två läger, de som inte talar alls och de som tycks se enkla lösningar. Förbättringar behöver inte vara synonymt med att "sätta alla på ett plan och skicka hem dem".
Att ställa sig kritisk till den rådande integrationen är att kritisera politikerna och de idéer till förbättring som lyser med sin frånvaro och inte de som kommer hit.
Ingen vill leva i ett olja-med-vatten-samhälle.
Detta är en viktig fråga för alla svenskar, oavsett vilken geografisk utgångspunkt man har.
Skinnflådd gom
Så gjorde jag i typ tio minuter (jag var för hungrig för att spotta ut) och avslutade hela cirkusakten med att trycka upp klyftpotatisen mot gommen.
Nu har jag inget skinn kvar där. Det gör ont
.
=
Hormones from hell - om p-piller och dess biverkningar
Det är förvisso jättebra, att de dras till trygga män, men jag vill ändå ge en liten spark i röven till alla hormonella preventivmedel men kanske mest till de som skriver ut dem.
Det är fantastiskt att vi har preventivmedel som förhindrar oönskade graviditeter och ger oss kvinnor frihet, men samtidigt blir jag lite mörkrädd över hur dåligt informerade de flesta är om preparatens verkan.
För många fungerar det utmärkt och det är kanon! Men det finns en stor grupp som får problem som de inte kan härleda till preparatet. Då talar jag bland annat om oförklarlig nedstämdhet och minskad lust.
Jag har hört och själv upplevt många gånger att tjejer helt plötsligt har tappat lusten eller blivit deppiga. De kan inte hitta någon klar orsak till det och eftersom barnmorskorna inte gärna talar om att dessa biverkningar kan uppstå därför kanske inte den första tanken att det beror på p-medlet.
Ofta får tjejerna höra att det bara är att stå ut och att biverkningarna så småningom går över.
Argumentet att "det är väl bättre än att bli gravid" används ganska flitigt och råd ges att man ska vänta i tre månader innan man ens börjar diskutera att byta preventivmetod.
Det är om problemen kommer i början, om de uppstår efter att man haft sitt preventivmedel ett tag blir problematiken än mer komplex eftersom kvinnan själv inte kan koppla sina symtom med p-medlet samt att barnmorskor inte är alltför frikostiga med den informationen.
Man får inte glömma bort att många av dessa preparat innehåller hormonella sammansättningar som hämmar ägglossningen, vilket är det som driver oss att reproducera, kroppen skickar ut en bomb med hormoner under ägglossningen som gör oss pilska och förmanar oss att göka som kaniner.
Dock är människors sex en lite mer komplex mekanism än bara reproduktion, men man bör vara medveten om vilken inverkan hormoner har på oss i stort och vilka funktioner man eventuellt distraherar.
Jag var 20 år fyllda när jag fick reda på att det fanns ett hormonfritt preventivmedel som jag kunde använda. Då hade jag plågats av diverse p-piller i ett par år.
Trots att jag gick till ungdomsmottagningen och förklarat att jag blev fet, tjurig och
frigid var det ingen som ens föreslog att jag skulle byta metod.
Jag fick kämpa för att ens få byta till en mindre vanlig p-pillersort.
Det jag vill få sagt är att informationen gällande preventivmedlens negativa biverkningar är väldigt sparsamma(troligen i rädsla för att många skulle bli skrämda) så måste vi kanske ta reda på den informationen själva.
Det är inte meningen att man ska må dåligt av sitt preventivmedel och börjar man bli nedstämd eller får något annat problem bör man uppmärksamma det och ta det på allvar.
Hormonella preventivmedel är inte bara av ondo, alla olika påverkbara och vissa märker knappt någon skillnad.
Men för de inte tål dessa lika bra finns alternativ med låg hormondos eller inga alls.
Var påstridig och envisa, läs på om alternativen och slutligen - gå för bövelen till läkaren och kolla upp om ni börjar må dåligt - det ska vara en fröjd att göka.
(Och så vill jag slå ett slag för den här fantastiska lilla saken http://preventivmedel.nu/preventivmedel/kopparspiral/)
Morgonens skönhetstips
Är din fuktkräm slut? Låna din pappas after-shave-mouisturiser som lämnar en signifikant doft av man.
Få en annorlunda touch på sminkningen? Lägg på eyelinern när det är en minut kvar till tuben går innan du ätit frukost och skakar som parkinsonpatient, det skapar en spännande asymmetri.
Introduktion.
Nya tider, ny blogg. Bienvenue.
Vad är den äckligaste mat du vet?
tycker typ ingen mat är äcklig, men kassler är ingen favvis.
Vad ångrar du i livet (om något)?
all tid jag har ägnat på att förakta mig själv.
Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
att jag hade legat med en kille när jag i själva verket var 13 år och inte ens hade hånglat.
Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
myzigt, stickat, knästrumpor.
Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
runt 1000-lappen, har lagt ner bra mycket mer pengar på håret.
Har du någon oanad talang?
jag kan nudda bakhuvudet med tåspetsarna.
Vad gjorde du i helgen?
jobbade.
Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
övningssköra, packa, handla vinterhandskar, tvätta och åka till götlabörg!
Vad har du på dig just nu?
vinröd långärmad tröja instoppad i ett par jeans.
Senaste låt du lyssnade på?
My love is your love - Whitney Houston
Bästa skönhetsknep?
fylla i ögonbrynen och se till att ha välvårdade naglar.
Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
jeans, tisha, kostym är porrigt också.
Och fulast?
Amerikanernas, utsvängda jeans och bowlingskjortor *buäh*
Vem saknar du?
Anna och William.
Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att jag kommer på ett helt awesome manus blir bästsäljande författarinna.
Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Anna, systrami och Astrid Lindgren.
Bästa filmen nånsin?
The Butterfly Effect
Bästa boken nånsin?
Rrrr.. Allkäraste syster
Vilka tidningar läser du?
Pondus och Cosmo (hatkärlek)
Vad önskar du att du var bättre på?
franska och spanska
tror på andlighet av någon form men tillhör ingen religion
Vad är din största rädsla?
att dö.
Vad är det elakaste någon sagt till dig?
att jag är en dum blondin eller att jag inte kommer bli något, vilket förövrigt är befängt.
Vilka personer betyder mest i ditt liv?
de som står mig närmast.
Om du får barn vad ska du döpa dom till?
hemlis, men jag har ett namn bestämt.
Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
en koenigsegg.
De tre finaste sms du fått i år?
deru.