Idag började jag fundera, som jag gjort varje månad sedan allt började i 12-års ålder, för man lär sig aldrig.

Jag funderade på varför jag fått finnar i pannan, varför jag var så förbaskat tjurig, varför jag aldrig blev mätt, hur jag kunde trycka i mig 6 små kexchokladar och ändå vara sugen på mer och varför jag var så förbenat trött.

 

Denna procedur upprepas varje månad. Man sitter där som ett frågetecken och kan inte får sitt liv förstå dessa märkliga symtom och varför man är känslomässigt labil och börjar böla när man läser Aftonbladets "Svenska Hjältar".

 

Men nu vet jag, det blir till att moffa choklad och böla i 4 dagar till.