Den nästan perfekta drömmen.

Inatt drömde jag att jag var kär. Drömmen var så verklig att jag var minst sagt förvirrad när jag vaknade.
Jag kunde till och med känna den där pirrande känslan i magen.
 
Jag drömde att jag träffade en peruanskfödd fotbollsspelare som var lika gammal som jag. Han hade någon typ av fosterföräldrar som var svenska, han kunde flytande spanska och pratade brytningsfri svenska.
Vi träffades hemma i lägenheten där han bodde hos sina föräldrar, en vanlig förortslägenhet. Medan jag satt på hans balkong skickade jag ett meddelande till honom på Facebook där jag skrev:
"Que tal?" (typ "Läget?") varför har jag ingen aning om, men när jag skrev var det liksom en tråd där det kom meddelanden med någon sekunds mellanrum från alla hans fans.
 
När jag gick in till honom igen ångrade jag att jag skrivit till honom på Facebook medan jag var hos honom och tyckte det var lite pinsamt, men hoppades att mitt meddelande skulle försvinna i mängden.
 
Sedan satt vi på hans balkong, då talade hans mamma om att det var något fel på hans lever och att han medicinerades för det.
 
Däremellan vaknade jag och när jag somnade om igen fortsatte drömmen, fast då gick allt åt helskotta.
 
Killen jag var kär i hade blivit riktigt gay och dryg. Jag följde med honom till en av hans ridtävlingar (tydligen hade han förvandlats till hästhoppare)
Innan tävlingen låg han på gräset invid ridbanan i ceriserosa ridbyxor och lösögonfransar (den längsta sorten).
"Snygga fransar" sa jag. Han svarade med ett hummande, sedan sa han:
"Alltså det här med oss... Du ringde två gånger idag, sedan kom du hit, det är lite creepy"
Jag: "Jaha förlåt, men alltså eftersom vi är ett par... Jag menade inte..."
"Jo, men, ah, vi kanske kan chilla lite" och så blev jag i princip dumpad.
 
I nästa stund står jag i en hiss, jag har på mig orangea byxor, jag har gått upp ganska mycket i vikt och är ganska mullig.
Däremot har jag långt fint hår.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback