Leo.

Inatt drömde jag att jag födde en son.
Jag visste inte om att jag var gravid, och när han väl kom tänkte jag "Helvetes jävla skit, jag skulle ju resa och greja". Dessutom visste jag inte vad jag hade döpt ungen till.
"Vad gav jag honom för namn?" Frågade jag folk.
"Du döpte honom till Leo".
 
Först tänkte jag adoptera bort Leo, men sedan fick jag världens jävla modersinstinkter. Någon hade tagit upp honom ur hans spjälsäng och jag hörde honom skrika någonstans på tomten (jag befann mig typ i en villa) så jag rännde ut för att ta reda på vem som höll i honom.
 
Jag kom överrens med soc att han skulle få bo delvis hos en fosterfamilj, så att jag kunde leva mitt liv men inte släppa honom helt. Men jag var ändå osäker på om jag någonsin skulle kunna släppa honom ifrån mig.
Pappan var min kollega. När jag kom och sa att barnet var fött och frågade om han ville se honom svarade han:
"Ähh, jag låg ju ändå med värsta horan, jag är inte intresserad". Jag blev så jävla arg på karlhelvetet, dels att han kallade mig för hora och sedan att han inte ens ville se sitt eget barn. Tårarna brände verkligen bakom ögonlocken (en ytterst verklig känsla förövrigt).
 
När jag vaknade var det nästan som jag letade med händerna efter mitt nyfödda barn, det tog några sekunder innan jag insåg att det bara varit en dröm och att jag faktiskt inte har någon unge (tack gudskelov?)
 
Världens finaste lilla pojk-bebis var det. Precis en sådan jag vill ha, fast om några år då, tack för att det finns kopparspiraler.
 
Imorgon skriver jag om lite mer intressanta saker, men sängen kallar. Puss och hej.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback