Mina baksmällor.

När jag tog en filosofi-cigg på balkongen började jag fundera på det här med mina baksmällor.
 
Jag tjatar mycket och ofta om hur hemska de är, och det är de verkligen.
Jag mår illa, värk i lederna, huvudvärk och blir snurrig i huvudet. Detta är något som pågår från det att jag vaknar till att jag går och lägger mig.
Det enda jag längtar efter när jag är bakfull är att det ska bli nästa dag, jag vill inte ens vara i min egen kropp, så vidrig är känslan.
 
Och jag har testat allt. Dricka vatten, dricka litervis med vatten, jag har testat bakis, resorb, att ta resorbtabletter under festandets gång, att äta innan jag går och lägger mig. Precis allt, men det är alltid lika vidrigt när jag vaknar.
 
Därför tvingas jag välja mina strider när det gäller drickandet. Å andra sidan har jag haft min suparperiod, den pågick varje helg och varje ledig dag från att jag var 16 till ungefär 19-20 års ålder. Sedan pallade jag inte mer.
 
Det är sjukt, men ibland känns det som jag måste ursäkta/rättfärdiga mig, varför jag, som är 22 år gammal och borde gå på krogen varje helg, istället stannar hemma eller hittar på andra saker. Det är lätt för någon som vaknar upp dagen efter utan några som helst efterdyningar att festa hela tiden, för mig är det annorlunda.
 
Ibland kan jag kolla bland bilderna som laddas upp på facebook på fyllda vinglas, krogrundor och AW-bilder och frågar mig själv "Är jag tråkig?". Svaret är naturligtvis nej, jag är allt annat än tråkig, dessvärre uppfattas man som en bangare och torrboll när man ständigt tackar nej till after works och utgångar.
 
Men om jag ska dricka så måste det vara värt det. Mitt rekord är tre öl, jag blev bakfull på tre fucking öl, då är det inte bara att gå och dricka lite då och då.
 
"Man lever ju bara en gång!" för mig är det inte att "leva" att spendera en hel dag med att vilja att den dagen skall vara över. Jag lider och plågas av alkoholen, så är det bara.
 
Jag har inte slutat festa, jag kommer nog aldrig sluta med det heller, men jag väljer att ta den plågsamma baksmällan när det verkligen känns värt besväret.
Och att man kan ha lika kul utan alkohol är bullshit, vem fan vill vara ute på krogen med en massa fyllon och själv vara nykter?
 
Jag är hur som helst ganska glad att semestrarna är slut och folk börjar träna och vara nyttiga igen. Då är jag ungefär lika tråkig som alla andra. Eller lika rolig.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback