And two steps back. Så känns det hela tiden i arbetet med sig själv. Och allvarligt talat, att jobba med sig själv är det absolut svåraste som finns.

 

Mönster som man har gått in i över 10 år är väldigt djupa och sådeles inte så lätta att ändra riktning på. Skam den som ger sig. Jag förväntar mig inte att jag en dag ska vakna som en ny människa och ha alla svar, men jag hoppas att allt som är jobbigt ska bli mer hanterbart.

 

Det viktigaste är trots allt att det går framåt, oavsett hur små stegen är. Och så får man ju inte glömma bort allt som faktiskt är bra.