Som en katt stretar vid klorna vid ett fall och vrider sin kropp för att landa på fötter, så gör även jag. Man lär sig till slut hur man landar mjukast.

 Här sitter jag och skriver mitt blogginlägg på wordpad i brist på annat.

Elen ligger nere i hela Söderort, det är nästan kusligt tyst och mörkt här. Vi har tänt ljus i hela lägenheten och det enda som hörs är de uttråkade grannbarnen som dunsar omkring här nedanför.

För att summera helgen kan jag börja i lördags, då var det julbord med jobbet. Det var en mysig restaurang i Trosa hamn, de hade tänt eldar utanför och det doftade av tjära, för första gången på länge fick jag en sån där helt underbar jul-feeling. Maten var fantastisk, alla satt ihopsjunkna i stolarna efteråt och led av århundradets paltkoma.

Efteråt var vi ett gäng som gick till Patricia, även det blev grymt lyckad och jag fick en alldeles perfekt kväll.

Om söndagen finns inte mycket att skriva, jag sov mer än jag var vaken. Första gången vaknade jag vid 13, somnade igen runt 17, var uppe en timme, sov till 23-tiden då jag åt mackor och kollade på solsidan och sedan sov jag igen.

Det var rätt skönt att bara sova och äta bort bakfyllan, desto tråkigare är det ju att jag måste offra hela dagar efteråt, men just den här gången var det faktiskt värt det.

Idag har jag varit ledig, så jag och pappa åkte till hans kompis för lite omvårdnad av Bettis, vars gummifästen till avgassystemet har lossnat, eller hängde på en skör tråd.

Nu är hon i toppskick och går som en klocka igen.

Efter det åkte vi till farsta, som tidigare nämnt är jag i akut behov av ett par riktiga vinterskor. Jag hittade inte de skorna jag har suktat efter en tid och inga substitut för den delen. Till slut gav jag upp och kom hem med strumpor, en halsduk och ett set med träningskläder inför morgondagen.

 

 

 

 

De skorna jag har gått och suktat över är rätt dyra men av riktigt fin kvalitét, jag har velat av och an men när jag till slut hade plöjt igenom alla internet-sidor med skor och inte hittat något som jag ens ville ha lite så sket jag i sökandet och ringde till Skrapan, för där var det sagt att ett enda par skulle finnas kvar.

Det gjorde dem, de la undan skorna till mig och jag ilade mig in illa kvickt.

Jag gick in, köpte skorna och åkte hem lika fort. Det var i alla fall inget impulsköp och det kändes bra.

Jag måste ha haft grymt flyt idag för när jag klev av tunnelbanan var det kolsvart. Jag förstod först inte varför men när jag sedan upptäckte att inte ett enda gatlyse var på och att alla fönster var nersläckta började jag ana oråd.

Min mobil fungerar till och från, vad jag har sett ska det vara igång om en timme igen. Inte mig emot, däremot hade det inte suttit fel med en kopp té, men det kanske går att ordna med pappas campingkök.

Imorgon ska jag på min första PT-träning. Snarare min första riktiga träning på säkert tre år (vad hände?) jag har ingen aning om vad jag har vänta och tur är väl det. Det ska bli rätt skönt när det har blivit en rutin, från och med nu går det inte att slarva med sömnen längre.

Av ren princip känns det skönt att jag kommer igång innan nyår, dels för att jag tycker illa om nyårslöften, hurtfriska innehållslösa löften som folk ger bara för att det ska låta bra, när man i själva verket kan förändra sig och sin livsstil alla dagar i veckan året om, dels för att jag slipper bli överjäst av all julmat.

Nu ska jag kolla i frysen och suktas av allt jag inte kommer kunna tillaga förrän om en timme.

Ha det mysigt i mörkret.