Jag är lite Dr. Jekyll and Mr. Hide vad gäller att socialisera. Till hälften är jag min pappa, jättesocial med allt och alla, till hälften är jag min mamma, som ibland njuter av ensamheten.

Jobbar man med människor, kommunicerar med människor 8 timmar i sträck varje dag, fem dagar i veckan kan i alla fall jag känna mig mätt på socialiseringen ibland.
De finns tillfällen när jag egentligen varken vill prata med och/eller träffa någon.

Jag vill bara vara helt själv, jag och mina tankar.

Nu när pappa och hans fru är bortresta njuter jag fullt ut. Folk tror att det är något fel på en när man på riktigt tycker det är skönt att sitta helt ensam i lägenheten.
Jag orkar inte med människor ibland bara. Hur mycket jag än älskar dem.