Jag klarade inte uppkörningen igår.

Rädslan var som bortblåst, jag var inte alls nervös utan kände t.o.m ett glädjefyllt pirr i magen och jag log genom hela uppkörningen.
"Det här klarar jag", det visste jag.

Och ja, jag klarade hela uppkörningen galant, ett kärringstopp och sådant men i övrigt flöt det på smärtfritt.
Så när vi svängde in på trafikverket igen kunde jag knappt bärga mig.
"Nu måste det ha gått" tänkte jag.

Så när körledaren säger:
"Du blev inte godkänd, tyvärr" så sjönk jag så långt ner i sätet att det kändes som jag skulle försvinna under instrumentpanelen.
Jag kunde inte stoppa tårarna, vad var det den här gången? Hur kunde jag ha blivit underkänd?!

Svaret:
Jag stannade för långt ifrån en stoppskylt och tittade för lite i döda vinkeln. I övrigt hade han ingenting att anmärka på.
Han frågade om jag hade några fler frågor, jag skakade bara på huvudet, gick ur bilen och grät en skvätt.

Sedan ringde jag samma person som jag övningskört med innan uppkörningen, den bästa körläraren jag någonsin haft och berättade allt.
Så de bokade in en ny uppkörningstid på den körskolan och lite lektioner innan det.

Hon som jag körde med då, sa att jag behöver inte många lektioner. Lite finputs men i det stora hela kör jag säkert och riskfritt.
Tyvärr räcker inte det, trafikverket är stenhårda mot privatister, så är det bara.

Det finns inte på min världskarta att ge upp nu, det finns bara ett alternativ och det är att försöka igen. Nu har jag dessutom körskolan till min hjälp. De kommer att köra så många lektioner som krävs för att allt ska vara perfekt. Dessutom får jag köra upp i deras bil och med min favoritlärare med mig i bilen.

Det enda som känns lite jobbigt är att se hur alla sparpengar rinner iväg på detta förbannade körkortshelvete. Notan hittils ligger på över 20.000:-
Jag hade kunnat ligga på en strand i Thailand nu, istället får jag lägga pengarna på att köra för någon surig gubbe på trafikverket månad efter månad.

Nåväl, man får inte bli för bitter. Jag har bestämt mig för att klara detta och det kommer jag också att göra. Punkt.