Sömn är det bästa som finns om man är nere. I hela 6-8 timmar får man koppla bort allt vad jobbiga tankar heter.
Trodde jag ja. Jag drömde hela natten om den enda person jag hoppades att min hjärna skulle få vila lite ifrån.

Jag får väl motvilligt tacka träskallen eftersom det är under sömnen man bearbetar saker och det är väl det den är i färd med. Men fortfarande, jag hade föredragit att drömma spaceade drömmar om flygande fiskar som jag kunde garva åt morgonen efter.

Jag garvade inte imorse.

Just nu städar jag mitt rum. En exhalterande och mycket rofylld aktivitet så här en lördagmorgon. Jag minns inte när jag dammsög sist men av dammtussarna att döma var det för längesen.
Mina två fina blommor har jag effektivt tagit livet av. Min "boll" hade jag lyckats hålla levande i nästan ett år. Nu kvarstår bara en oidenfierbar, ihoptorkat grön klump som riktigt hänger utanför krukan.

Jag försöker hela tiden intala mig själv allt jag har att se fram emot, men vissa stunder blir jag så trött på alla hurtfriska klyschor att jag bara vill spy.
Det finns tillfällen då jag har lust att gömma mig under täcket och bara vråla "BÖGARSEL" åt allt. Men vad hjälper det? Det hjälper faktiskt för stunden.

Idag ska jag i alla fall hem till Anna, spela TV-spel, äta mat, dricka vin och röka på tok för mycket. Det behöver jag. Fuck magrutorna.