Nästa vecka börjar jag som tidigare nämnt rida igen.
Det kommer bli fantastiskt, för de som ännu inte förtjusats av ridkonsten och tycker att hästar bits och luktar bajs kan jag bara säga;

- Ja, det gör dom. Nu är jag van vid hästdoften och tycker att det luktar fantastiskt. Men för er andra kan jag tänka mig att det luktar skit.
Bits och sparkas gör dem också emellanåt.



Men det finns en charm i att inte alltid umgås med människor. Djur uppfattar saker på ett helt annorlunda sätt än vad vi gör. För dem existerar bara nuet. Man lär sig att vara tydlig och man lär sig att ens sinnesstämning direkt påverkar djuret.
I djurvärldens finns inget som heter "fakesmile". Hästkraken bryr sig föga om du ler från öra till öra. Sinnesstämningen du bär går som en direktkontakt till hästen som ofta beter sig därefter.

Det är som min gamla gympalärare Pelle lärde oss. Om man våldsamt dunkar basketbollen mot marken flyger den all världens väg. Är man mjuk och följsam kan man kontrollera dess studsar.
Precis så är det med hästar. Är du mjuk och sammarbetsvillig kommer hästen också att bli det.

Om inte, ja, då får man studsa omkring på ett halvt ton tungt djur med hovar hårda som betongblock. Det vill man inte.