När jag blev kvarglömd på ett bröllop.

Nu ska jag berätta en ganska rolig story.
Jag vet att min familj har haft ganska dåligt samvete p.g.a detta, men det behöver ni absolut inte ha. Så här i efterhand är det bara en rolig historia om hur lätt det är att glömma kvar en unge när man har fyra stycken att hålla reda på.

När jag var 13 år fick jag äran att vara tärna till min kusins bröllop. Jättehäftigt tyckte hela min familj, jag fick gå först in i kyrkan med två små brudnäbbar i vardera hand.
Väl framme vid altaret fick jag tysta påhejningar och direktiv att jag skulle sträcka på mig (vilket jag förstår så här i efterhand, jag står liksom lite Quasimodoböjd på fotona)



Allt går utmärkt, jag är så stolt och känner mig så fin i min röda långklänning. Jag, som på den tiden sällan bar smink hade gått till en salong för att få ögonbrynen fixade och kände mig lite som en prinsessa.

Så började bröllopsfesten med allt var det innebar. Servitörerna hällde upp rödvin till maten som jag tacksamt tog emot. Min syster som satt bredvid blir bestört när hon ser att jag smuttar ur mitt vinglas.
"Emma, du ska inte dricka!" säger hon strängt och tar bort glaset. Så fort hon vänder ryggen till får jag påfyllning från annat håll. Så håller det på under hela middagen.
Festen fortsätter, det dansas, smälls fyrverkerier, min bror ropar åt en kille i min ålder att jag är kär i honom och jag säger på en trettonårings vis;
"Meh sluuuutaaaaaa" och springer med rodnande kinder och gömmer mig en stund.



När fyrverkerierna fyras av serveras jag ett glas champagne. Min politiskt korrekta syster får återigen dåndimpen och försöker slita åt sig mitt glas. Denna gången godkänner mina föräldrar att jag på grund av festligheterna faktiskt får dricka champagnen.
Surmulet tittar min syster på medan jag dricker upp glaset.

Detta är dock inte det roliga med hela kvällen utan bara en liten sidestory.
När festen närmar sig sitt slut sisådär en fem på morgonen beställer familjen Karlsson en taxi.

Eftersom det är kyligt ute och jag bara hade på mig min långklänning gick jag in till festlokalen och väntade.
"Jag ställer mig därinne och väntar" säger jag. "Säger ni till när taxin kommer?"

Javisst ska de göra det.

Genom ett insynsskyddat fönster ser jag något som ser ut som billysen. Men eftersom ingen i familjen kommer in och säger något står jag kvar i värmen och antar att det är någon annans taxi. Jag går ut genom dörren för att kolla efter min familj. Taxin åker iväg och där står ingen familj kvar.
De har stuckit, utan självaste brudtärnan!

Som tur var var min kusin kvar på festen, jag springer förvirrat omkring och letar efter mina familjemedlemmar och får bekräftat att de åkte i taxin.

Min kusin erbjuder sig att åka med mig i taxin hem, han ville inte att jag skulle sitta själv i en. Till min stora glädje är större delen av bröllopstårtan kvar och jag mular glatt i mig rosorna som är kvar i väntan på bilen.
Till slut ringer jag min familj genom min kusins telefon, där är det fullt kaos. De har insett att en unge inte är med.
"Mamma gråter" säger min bror. Tro fan det när man har glömt kvar  sin trettonåring mitt ute i Tyresös utbygd fem på natten.

Min kusin får hem mig till mina föräldrar som är utom sig av oro. Varje gång jag nämner händelsen, även än idag får jag höra "Jaaa jaaaa, måste du dra upp det!"

Jag tycker i alla fall det är en otroligt rolig anekdot och att min familj ska ha en eloge som lyckas glömma kvar minstingen och helt sonika ta taxin hem utan att ens märka att jag inte är med.
Jag älskar dem detta till trots, det är inte lätt med så många att hålla reda på.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback