Igår bara sket sig allt. Min mage ballade ur (vilket den gjort idag med), den blir till en ballong, ser ut som jag är höggravid och det känns som någon gör tusen nålar inuti magen. Men nu har jag börjat föra anteckningar på vilka dagar det kom och vad jag har ätit den dagen för att kanske kunna härleda det till något i kosten eller så (jag vill inte ha en kamera uppkörd i röva, helst.)

 

Back to the story, det som hände var att; Bettan måste bli kvar på verkstaden, inte för att det är något större fel utan för att det är lite meckigt att fixa hastighetsmätaren så de måste skicka iväg den till ett annat ställe.

Billös, men så ringer man sin bror som ändå sitter och bärsar och han säger "Men du kan ta min", så då stressade jag hem, åkte dit där han befann sig, då var hans mobil avstängd.

 

Där stod jag, stressad, men en mullrande mage som stacks och hade svällt långt över jeanskanten, en mamma som väntade på hjälp och sedan hade jag bestämt tacokväll med Anna. Och innandess haft en redig skitdag.

Jag hade lust att lägga mig platt på gatan och bara böla, så kan man dessvärre inte göra när man är 21 år gammal, så jag satte mig på bussen, åkte till mamma och sedan landade jag till slut hos Anna, vi åt tacos (läs slafsade, vi båda hade mer tacos runt munnen än i) efter det garvade vi läppen av oss åt allt möjligt och mosade i oss ett halvt paket gräddglass med svenska jordgubbar. Om nom.

 

Så sa min mamma något väldigt klokt när jag ilsket vrålade:

"Ja du, om du visste hur många gånger i livet som mina planer har skitit sig", och ja, det är faktiskt inte hela världen.