Om man läser min blogg skulle man nästan kunna tro att jag är gravt deprimerad, på vippen till suicidbenägen. Så är såklart inte fallet.

 

Skriften har alltid varit mitt sätt att ventilera och sätta ord på allt som far omkring i huvudet. Framförallt det negativa. Jag skriver sällan om att jag är glättande lycklig och livet leker. Fastän det är så stundtals. Varje dag.

 

Idag klockan 17:00 börjar min semester, den första sen jag gav mig ut i arbetslivet. Den ska präglas av mig och allt jag vill göra. Jag ringde till ardenner-turridningsstället idag och frågade om tid, hon skulle hitta en passande grupp och ringa tillbaka (det är balsam för själen)

 

I övrigt åker jag på söndag, det blir jag, pappa, bror och plastmor som åker ner. Vi ska bada, fiska, slåss mot knotten, spela kort, hänga med sköna Smålänningar, äta viltkebab i Abodaklint m.m. kanske blir det en solresa sista veckan, oavsett vad ska det bli fantastiskt, jag behöver detta.