Sjätte gången gillt. Jag drog en rövare och snodde åt mig en avbokningstid i Jakan.

Uppkörningsledaren jag fick var helt fantastisk, jag förklarade mitt problem med min nervositet och att min körskola stämplat mig som klar.
Men han fick mig att känna mig trygg, jag gjorde några småfel som jag rättade till och såg till att ta djupa andetag.

Så stannade vi bilen och han sa:
"Ja du Emma..."
"Jag är inte godkänd, jag veet"
"Det var inte det jag tänkte säga, du är lite seg när du ska ur korsningar och sådant, men jag släpper dig idag".

Sedan kom tårarna, overklighetskänslorna. Jag ringde upp pappa och skrek i falsett
"PAPPA JAG HAR TAGIT KÖRKORT!", en kvinna som gick med sin hund på gångvägen tittade upp och sa
"Grattis"

Jag är så jävla stolt över mig själv. Jag gav inte upp, trots tårar, trots motgångar, trots min rädsla.
Jag höll ut och jag klarade det.

Så är resan till Portugal också bokad och semestern är beviljad. Någon gång ska väl jag ha lite flyt?
Nu tänker jag bara luta mig tillbaka och njuta. Idag slutar jag inte förrän 9 på kvällen, men imorgon tänkte jag köra en liten tur till mor min.

Det kommer bli första gången jag kör själv.