Murphy's law.

Den värsta jävla känslan som finns är den när man bara vill lägga sig i en fucking grop någonstans långt borta och gräva ner sig. När det är jobbigt att bara existera och det känns som att allting krackelerar, marken ger vika under fötterna och nedanför väntar ett långt fall avslutat med en väldigt hård duns.

Och det finns bara ett enda valalternativ. Lyfta det ena benet framför det andra fastän man egentligen inte orkar. Som att vada genom strömt vatten. Istället för att mjukt flyta fram.

Går en sak åt helvete följer gärna resten med. Dominobrickorna faller.
Jag fortsätter gå. Vad skulle jag annars göra?



Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback