Hur många gånger har man inte ringt till vårdcentralen för att få beskedet att:

 

Jag kan ta urinvägsinfektion som ett perfekt exempel. För er som inte har haft det kan jag säga att det känns som att pissa ut taggtråd. Ofta kommer symptomen inte stegvis utan en dag säger det "pang"och så sitter du där och vrålar när du slår en drill.

 

Det är lätt diagnostiserat, ett kissprov sen är det klart, därefter skrivs penicillin ut och tillfrisknandet går fort.

Kruxet är bara att om en urinvägsinfektion är obehandlad för länge går infektionen upp i njurarna, det är då det börjar bli riktigt illa. Går man tillräckligt länge med en obehandlad infektion där kan man i värsta fall bli föremål för dialysbehandling eller ännu värre en njurtransplantation om man får njursvikt.

 

Jag själv drabbades av en njurbäckensinfektion i Peru. Jag hade haft symptom långt innan men vi var långt ifrån en vårdcentral och väntade på att det kanske "skulle bli bättre". Plötsligt fick jag outhärdliga smärtor i ryggen som kändes som knivstötar och jag förstod inte varför. Jag blev släpad till vårdcentralen där jag tuppade av.

 

Så varför går man överhuvudtaget till akuten för dylika besvär som både är lättdiagnostiserade och lättbehandlade? Enkelt - det finns ingen annan stans att gå! De flesta vårdcentraler har mycket begränsade telefon-och öppettider. Får man då en akut urinvägsinflammation klockan 8 på kvällen finns ingen annan vårdgivare att vända sig till. Eller om alla tider är fullbokade redan på förmiddagen.

 

Än värre är det om man har gynekologiska besvär (det omfattar lite mer än könssjukdomar för de som undrar). Väntetiden till en gynekolog ligger på runt 4 veckor. Ingen skulle be någon med en lunginflammation vänta i en månad för att söka för de besvären, men har man problem med reproduktionsorganen är det alltid så.

 

Jag ringde en gång för ett mycket jobbigt besvär som jag naturligtvis inte tänker dela med mig av här. Jag ringde till vårdguiden för att höra vilka alternativ jag hade förutom gynakuten. Svaret jag fick var att jag kunde ringa runt till gynekologkliniker och kolla om det fanns några avbokningstider.

 

Det blev som ni säkert förstår, ett besök på gynakuten som egentligen är ämnad för betydligt svårare saker som exempelvis begynnande missfall och liknande.

 

Det står i artikeln att 80 och 90-talister är väldigt krävande på så sätt att de har större krav än sina föregångare. Vi är vana vid snabb service och vården är inget undantag. Vi vill ha hjälp och vi vill ha det nu.

Vissa saker kan naturligtvis vänta, men det finns också "små" åkommor som faktiskt inte kan det.

 

En lunginflammation där man tidvis drabbas av andnöd är ett sådant tillstånd, där man kan få vård hos en husläkare, men om tiderna är slut så har man inget annat val än att åka in till akuten.

 

Vårdguiden startades för att minska belastningen på allehanda vårdinrättningar, eftersom folk då kunde ringa in och rådfråga om sina symptom där istället för att direkt besöka vårdcentraler eller akutmottagningar.

Problemet är bara att vårdguiden inte löser de situationer då man måste gå på ett besök, folk vet helt enkelt inte var de ska vända sig om det är utöver ordinarie besökstider.

 

Nu har jag sådan tur att jag har en fantastisk vårdcentral som är öppen veckans alla dagar 7-22, så jag kan vända mig dit för hyfsat akuta besvär, men det är långt ifrån alla vårdcentraler med så generösa öppettider.

 

Nu har vi problemet, jag har också förslag på lösning.

 

Visst kan man tycka att en urinvägsinfektion och lunginflammation inte direkt är ett legitimt skäl att kalla på ambulans, men faktum är att det är väldigt plågsamma besvär som kan generera i något mycket värre om det förblir obehandlat.

 

Knappt vårdcentralerna själva vet var man ska vända sig med gynekologiska besvär som inte kan vänta i 4 veckor, hur ska vi då veta?

Finns det ens några alternativ för halv-akuta besvär som innebär att man slipper vänta i 4 timmar på akuten? Sådana frågor måste det finnas tydliga svar till, det tror i alla fall jag skulle minska trycket på landets akutmottagningar avsevärt och ge läkarna mer tid med de patienter som faktiskt behöver det mest.