Dagens shopping pt2
Idag har jag beställt en Halloweendräkt.
Först tänkte jag kanske vara lite kreativ och ta kläder jag redan har och skapa något, men sedan insåg jag att det är 3 dagar kvar till Halloweenfesten och jag jobbar 11-20 varje dag så jag kan varken gå före eller efter jobbet och fixa det.
Nästan alla prylar är slutsålda och jag äter hellre en kaktus än att åka till Buttericks min enda lediga dag som är dagen innan Halloween, pust.
Så det fick helt enkelt bli så att jag beställde en dräkt från Partykungen som egentligen inte alls är Halloweenig, tanken är att jag ska stänka ner den med blod och göra den lite creepy.
Jag insåg förövrigt att sist jag var på en Halloweenfest var 2006, sist jag var på en Halloweenfest utklädd var jag 10 år gammal.
Herregud, anledningen till detta är att jag har varit bortrest typ alla Halloweenar på sistone, ett år var jag i Peru, ett i Frankrike, ett jobbade jag.
I år jobbar jag med men jag tänker gå ändå!
Så här bra hjälp får man.
Dagens shopping.
Jag har börjat läsa igen! Är inte det helt fantastiskt?
Ett problem jag har är att jag läser ut mina böcker på tok för fort, mina favoritböcker från Camilla Läckberg (ja usch så mainstream och okulturellt) kan jag vänta på i ett år, sedan är boken utläst på tre dagar, jag kan liksom inte slita mig utan kan ligga uppe halva natten om det är en bra sådan.
Men nu har jag fått upp läslusten igen tack vare föregångaren till boken här nedan, dessa två har jag beställt:
Bok numero uno är "Den mörka hemligheten" som är en spinoff på den första boken "Hemligheten, från ögonkast till en varaktiv relation" som i korta drag handlar om hur vi agerar när vi emotionellt närmar oss en annan människa och varför. Simpel KBT-inriktad psykologi och väldigt intressant (jag insåg saker om mig själv jag aldrig hade reflekterat över, och även folk som jag träffat.Den här boken handlar om folk med betydligt svårare anknytningsproblem än de som nämns i föregångaren, inte för att det är ett problem jag känner att jag har, men det är ändå väldigt intressant.
Bok numero dos är "Torka aldrig tårar utan handskar", för er som inte har sett serien, IN PÅ SVT-PLAY och titta! Såg ni? Jag använde till och med stora bokstäver, det händer nästan aldrig. Jonas Gardell må vara lite mycket som komiker men som regissör är han helt, helt fantastisk (ett annat tips "De halvt dolda" som han fick kristallenpriset för).
Jag har aldrig läst hans böcker men efter att ha läst en chatt med honom där han förklarar att historierna finns mer utförliga i böckerna var jag bara tvungen att beställa boken.
Trångsynthet gentemot ADD.
När man berättar för folk att man har ADD får man höra det ena bisarra efter det andra. Framförallt kommentarer om medicinen man tar, eftersom det innehåller preparat som för normalfungerande människor kan användas som en drog.
För mig tillför dock dessa mikrodoser som potioneras ut under dagen i form av en depåtablett, de som min kropp saknar. På det här sättet hamnar jag på den nivå som alla andra ligger på dagligen, energi och koncentrationsmässigt.
"Ska du verkligen äta en massa piller för att må bra?", folk som säger så har uppenbarligen inte ens bemödat sig att gå in på wikipedia och läsa om ADD, än mindre förstått att "piller" inte bara intas av suicidala människor och pillpoppers, utan själva tanken med medicin är att förbättra människors livskvalitet och tillföra det som våra kroppar ibland inte själv kan producera.
Det är lite som att säga:
"Ska du inte sluta med de där sprutorna?" till en diabetiker.
Eller kommentaren:
"Du behöver inte de där pillrena", om det vore så att jag inte behövde dem, varför oh varför skulle jag då ta dem? Förutom alla biverkningar de orsakade i början som inte var av denna värld, jag fick jättekonstigt humör, ville göra 100 saker och samtidigt sitta i ett hörn och göra ingenting, hjärtklappningar, ökad uppmärksamhet och hörsel som gjorde att jag trodde jag led av vanföreställningar (om du har levt i 18 år och hälften av alla intryck passerat obemärkt blir det tämligen överväldigande när man plötsligt noterar alla)
Förutom det gör det livet en aning mer komplicerat att gå på regelbunden medicinering, man måste planera mycket mer, måste ha med sig medicinen om man ska sova borta och så vidare.
För mig blir dessa ingen skön åktur eller som många tycks vilja tro att jag blir en handlingskraftig idéspruta som har en aldrig sinande energi, det enda som händer är att jag blir precis som gemene man. Tråkigt va?
Att folk ute på gatan köper dem, krossar dem och snortar ADD/ADHD-mediciner är en helt annan sak. Precis som folk tar dricksglas med cocilana och blir höga, eller ljuger ihop att de har sömnproblem och blir benzoberoende.
En annan intressant kommentar fick jag från en Geografilärare på gymnasiet, när jag lyckligt berättade att jag fått ett svar på varför jag hade så svårt att slutföra uppgifter och att jag hade börjat få medicin för det, då svarade han:
"Jag tror inte på sånt där"
Jag: "Tror inte...? Vad menar du?"
Han: "Jo, men det där blir bara en ursäkt man använder för allt sedan"
Jag: "Men ursäkt?! Jag har ju inte velat annat än att lyckas, detta är ju min chans, det är snarare så att jag inte har något att skylla på längre, jag har alla möjligheter i världen"
Men nej, det var bara hittepå enligt honom, jag ville få underkänt i skolämnen som jag egentligen kunde fläckfritt, jag ville inte klara av skolan, jag ville hellre ligga hemma och sova bort mitt liv.
Sedan blev allt bättre än jag någonsin vågat drömma om och jag kunde utnyttja min hjärna på ett mer produktivt sätt och nå de mål som jag så hårt strävat efter men aldrig lyckats nå för att, well, a butterfly.
Jag vet att jag inte borde bry mig, men jag blir på riktigt förbannad när folk uttalar sig om saker deras trångsynta ärthjärnor inte har förmågan att ta in, eller ens vill ta reda på. Det finns inget jag stör mig så mycket på som när människor inte ens har en nyfikenhet att ta reda på saker som är bortom deras egna verklighetsbubbla.
Då tycker jag det är mitt kall att åtminstone försöka.
Summering av Frankrikeresan.
Då var man tillbaka i Sveriget. Det är otroligt hur fort det går när kylan väl sätter in, när jag åkte på torsdagen var det vanligt höstväder, fyra dagar senare hade frosten kommit och jag fick skrapa rutan på bilen imorse.
Här följer i alla fall en liten summering om hur det var i Biarritz.
Torsdag:
Vi landade i Biarritz redan runt 10 på torsdagmorgonen, vi hade bokat rum på ett litet familjeägt hotell i staden, ett mysigt litet mormor-aktigt hotell.
Jag hade ingen aning om hur bra mina franskakunskaper skulle vara, det var säkert tre år sedan jag verkligen pratade franska sist och jag var rätt säker på att jag bara skulle kunna säga enstaka ord - men icke!
Det är otroligt vad som verkligen lagras i skallen, jag förstod det mesta vad som sas och kunde prata hyfsat obehindrat, även om det var darrigt i början.
Biarritz är en av de vackraste städerna jag varit i, husen ser ut som antingen små slott med tinnar och torn, eller som små lantgårdar med träluckor vid fönstrena, mitt inne i stan.
Staden ligger i princip på stranden som är en vacker sådan med turkost vatten och vackra promenadstråk.
Vi hittade en jättemysig restaurang där både menyn och hela inredningen var inspirerad av amerikanskt 50-tal, där tog vi varsin burgare och jag låter bilden tala för sig själv.
Det var tre år sedan jag var i Frankrike senast och det slog mig hur dåliga de fortfarande är på engelska, trots att vi blir mer och mer internationella världen över. Hotell-och restaurangpersonal kan ibland inte ett enda ord engelska, jag förstår inte hur de ens klarar av att ta emot gäster.
Torsdagen gick mest åt att vila och utforska staden och avslutades med en utgång som hette duga. Maten var inget att hurra över, bortsett från 50-tals hamburger haket (ironiskt nog), fransmän har en lite konstig smak, de har nämliga sällan sås till sina rätter.
Vi hade en diskussion om detta med en bartender vi träffade på en hotellbar. Jag frågade hur det kom sig att de nästan aldrig har några såser till sina rätter fastän de flesta asgoda såser, som bearnaise och café de paris kommer just därifrån.
Hans argument var att såsen "förstör" riktigt fint tillagat kött, om det är saftigt nog behövs ingen sås.
I beg to differ, men det är alltså deras syn på det.
Efter en torftig middag gick vi tillbaka till ett litet ölhak där vi hade träffat på en engelsk bartender som verkade allmänt skön, han lovade att det skulle bli mer drag när vi kom tillbaka och han hade rätt, på en timme hade stället blivit helt knökat trots att det var en torsdag och lågsäsong i Biarritz.
På steakhouset
Vår engelska bartender
En annan intressant sak med fransmän är att de till skillnad från sina sydeuropeiska grannar är väldigt distanserade.
I Spanien och Portugal kommer folk fram direkt på krogen, men i Frankrike står man generellt sett i sin egen klunga och chansen att man tar kontakt är än mindre med några som pratar engelska.
Så där stod vi, forever alone på ett knökat ställe, inte en kotte som försökte prata med oss eller ta kontakt.
Till slut hittade Rebecka en tysk som var programmerare samt vänsteraktivist, den enda fransmannen på stället som kunde engelska eftersom hans tjej var från Danmark, en fransman som inte kunde engelska och därmed var tyst större delen av kvällen samt två galna australiensare i 40-års åldern.
Det enda stället som var öppet efter 1 en torsdag var ett ställe med namnet "Playboy" som förövrigt stod i rosa, blinkande neon utanför, det var dock inte som man skulle kunna tro en porrklubb utan ett helt vanligt ställe.
Jag gick fram till DJ:n och önskade "Gangnam Style", vi fick vår vilja igenom och hoppade runt som två e:ade popcorn på dansgolvet när den kom. Killarna i sällskapet stod bara och stirrade när vi röjde runt som orkaner.
När stället stängde gick vi hem och såg aldrig till vårt sällskap mer.
Fredag:
Fredagen blev en ren och skär kurdag, som vi började med att ta en fet burgare på vårt 50-tals ställe och därefter vandrade vi runt och letade efter ett SPA vi hade hittat på internet.
Det låg i andra änden av Biarritz och efter hamburgaren kände vi oss starka nog att gå ända dit bort. Det var väl värt promenaden.
På väg till SPA:t
Vi köpte ett SPA-paket där det ingick:
- Massage i 40 minuter
- Ansiktsbehandling i 20 minuter
- Tillgång till bassängerna
- Middag på en närliggande restaurang
Massagen man fick var ärligt talat en av de skönaste jag fått i hela mitt liv, jag var helt ärligt i sjunde himlen.
Efter SPA-dagen var det egentligen meningen att vi skulle gå ut, men när vi satt på restaurangen började det åska och blixtra så att fönstrena skallrade, så vi bestämde oss för att stanna på hotellrummet den kvällen.
En av rätterna i den baskiska buffén
Lördag:
Lördagen blev den mest händelserika av dagarna. Vi hade redan från början bestämt oss för att åka till San Sebastian, som är en kuststad i Spanien, som går att nå ganska enkelt via en ca 1-1,5 timmes lång tågresa.
Innan dess åt vi en söt må-illa-frukost med croissanter och pain au chocolat (typ wienerbröd med choklad, gott men inte till frukost kanske) på ett närliggande hotell eftersom frukosten på vårt hotell stängde redan 09:30 (allvarligt, vem går upp typ 7 för att äta frulle på sin semester?!)
Rebecka gick iväg till SPA:t för att träna och jag gick bort till ett litet torg för att köpa cigg och tuggummin.
Väl där hittade jag en frisersalong, det är nämligen så, mina vänner att i Frankrike kostar schampoo och balsam typ 100 spänn styck om man köper dem på frisersalonger och/eller apotek.
På grund av detta hade vi fått tvätta håret med hotellens duschgel/schampoo som gjorde håret som svinto och vi båda längtade efter att få tvätta håret i schampoo och balsam.
Jag gick in för att få håret tvättat, 180 spänn kunde man ju kosta på det.
Men här kom det sjuka - när tvätten var klar och frisörskan skulle blåsa håret frågade jag om hon kunde fixa lite volym på det.
"Då blir det lite extra"
"Ja, ja" tänkte jag "en 50-lapp kan jag ju avvara". Det skulle kosta 380 kronor för henne att "styla" håret, vilket innebar att hon skulle torka håret med en rullborste istället för att bara använda händerna.
När man klipper eller tvättar håret i Sverige är det brukligt att man använder en rullborste, dels går det snabbare för frisören att torka håret, sedan blir det också stylat på ett väldigt simpelt sätt.
Okej om jag hade efterfrågat värsta uppsättningen men det enda hon skulle göra men nu var det alltså enbart fråga om att använda en jävla rullborste.
Hon var i allafall generös nog att torka mitt hår torrt och ha i lite spray, jag gick därifrån med värsta burret men nöjd över att vara ren i håret.
Efter att ha gjort oss i ordning gick vi till busstationen som skulle ta oss till tågstationen och därifrån till San Sebastian. Bussen skulle gå om en kvart och Rebecka orkade inte vänta så hon rev ut en sida ur sin bok och skrev "Bus station". Det tog mindre än en minut innan ett par i medelåldern stannade och körde oss dit.
Min syster innan det lyckade liftar-försöket
Det visade sig att hotellpersonalen kraftigt hade överdrivit frekvensen av tågresor till och från San Sebastian. Klockan var runt 5 när vi var på tågstationen och sista tåget från San Sebastian gick tillbaka klockan 19:30 och vi skulle ju hem på söndagmorgonen så vi fick stryka den planen.
Rebecka var dock extremt taggad på att åka till någon annan stad så i ren impuls satte vi oss på tåget till en stad som heter Bayonne och låg 10 minuter därifrån.
Jag rekommenderar inte en tripp till den här mindre charmanta staden, vi tog oss över gatan och tvärvände sedan.
Överallt var trasiga människor, drug dealers och stökiga ungdomsgäng, nu låter jag som en upprörd pensionär men det var verkligen en obehaglig stad och vi höll hårt i väskorna.
Vi blev kvar i Bayonne i kanske 20 minuter innan vi tog bussen tillbaka till Biarritz.
Där satte vi oss på en hotellbar och började prata med de som jobbade i hotellbaren, en äldre herre, en medelåldersman och en yngre liten spinkis som verkade vara någon typ av lärling.
Efter att ha gått och ätit gick vi tillbaka dit och blev bjudna på massor av gratisöl till långt efter stängning.
Därefter återvände vi till vårt lilla ölhak där det nu var ännu mer knökat. Den här gången hittade vi ett franskt surfgäng som vi hängde med resten av kvällen, otroligt fina killar.
Tidigt på söndagmorgonen bar det av hem igen, det var ett kort men fantastiskt avbrott i vardagen och jag fick verkligen bättra på min franska. Jag har det som göromål på min vinterlista, att gå en kurs för att bättra på antingen franskan eller spanskan.
Alors, a bientot ma chere France.
Hemkommen.
Idag kom jag hem från Biarritz, en aning vemodigt men när ens bror lagar korvstroganoff känns det plötsligt inte riktigt så tungt som det hade gjort annars.
Återkommer med bildbomb och en närmare recension av resan.
Hoppas ni har haft en fantastisk helg.
Men jag ville springa först.
Mitt stjärntecken är lejon. Stolthet, ett ledord.
Ibland har jag reflekterat över varför saker och ting har tett sig som de gjort och jag har kommit fram till en möjlig förklaring. Jag vill alltid springa först, jag vill vara längst fram i kapplöpningen och drabbas av panik om jag halkar efter.
Jag har varit för stolt för att vara sårbar, om jag rör mig fortare än ljuset hinner ingen skymta min sårbarhet. Jag förblir en skugga i periferin och innan jag hinner fällas är jag redan långt, långt borta.
Jag raderar ut innan det ens har hunnit börja, jag förutsätter skeenden som aldrig någonsin har hänt och tror mig kunna se in i framtiden.
Som den där gången, en ljummen augustinatt med alldeles för många briska cider i kroppen. Jag förutsatte, jag trodde, jag trodde mig veta att jag hade nått vägs ände.
Sedan var han borta. Ur telefonen, minnena trycktes ner i en skokartong och åkte ner i sopnedkastet. Det var redan över, enligt mig, om jag hann fly först skulle min stolthet aldrig behöva naggas, jag behövde aldrig bli krävande eller efterhängsen, jag behövde aldrig återberättas som någon jobbig brud som inte fattade när spelet var slut.
Så gick jag, stolt och rakryggad hem den kvällen, jag hade vunnit. Trodde jag.
"Vad var det som hände egentligen?" sa jag och låtsades inte om det faktum att jag målat upp en verklighet som kanske inte ens existerat.
"Ja, Emma, säg mig det, vad fan var det som hände?"
"Men du...", sedan tog orden slut och tankarna vid. Mina antaganden hade fått ta tyglarna än en gång. Som ett litet barn "jag vann, jag vann, jag slapp bli sårad!"
En sanning med modifikation, jag sliter ut de sista sidorna i sagan, de när prinsen och prinsessan rider iväg i solnedgången, på så sätt garanterar jag ett olyckligt slut.
Om inget slut finns, hur kan det då bli olyckligt?
Så enkelt, så logiskt.
Bara det att jag också tar bort alla chanser för det där lyckliga slutet i rädsla för det olyckliga.
Jag kanske förlorar dessa kapplöpningar i framtiden, jag kanske vinner några. Det har gått upp för mig att oavsett om jag kommer först så vinner jag inget.
Jag ser medvetet till att förlora, så att jag slipper oroa mig för att tappa ledningen.
Men nu tvingar jag mina ben att sakta ner, att chansa, det är fruktansvärt, plågsamt och så vidare.
Det får vara det ett tag.
Jag får bli omsprungen och sagornas slut får härmed bli öppna för alternativa slut. Men om jag aldrig slutar fly kommer jag aldrig ge dem lyckliga sluten en sportslig chans.
Det kan gå bra, det kan gå dåligt, det kan inte gå alls.
Det är egentligen oväsentligt, för det enda vi har är nuet. Det är där jag ska tvinga mig själv att stanna. Förhoppningsvis blir det mer njutbart när man hinner se sig omkring och allt på sidorna inte är en av hastigheten orsakad gröt.
Dagarna på dagarna.
Idag:
- Försöka hålla ögonen öppna (tandpetare? koffeinpiller? tjack?)
- Hålla mig sysselsatt i bilköerna
- Tappa upp ett varmt bad och ligga där tills jag får russinfingrar
- Smörja in mig med cocosdoftande bodybutter
- Måla om naglarna om jag orkar
- Sätta på mig en mysig hobo-outfit
- Ha en allmänt härlig onsdag
Det låter inte helt illa ändå.
Lista
Du heter: Emma
Smeknamn: Emsi, Emser, Pläp
Låt som när du är ledsen sörjer till? "In This River" med Black Label Society
Smeknamn: Emsi, Emser, Pläp
Låt som när du är ledsen sörjer till? "In This River" med Black Label Society
Beroende av: Kaffe och cigg, like a förortsmorsa
Vad tror folk om dig? Att jag är väldigt oskyldig/pappas flicka
Stämmer det? Absolut inte
Vad får du oftast komplimanger för? Röven och ögonen
Vad tror folk om dig? Att jag är väldigt oskyldig/pappas flicka
Stämmer det? Absolut inte
Vad får du oftast komplimanger för? Röven och ögonen
Hur imponerar man på dig? Man kan ett tredje språk
Brukar du skratta för dig själv? Alltid, speciellt när jag tänker tillbaka på roliga händelser
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Hahaha, nyckelharpa?! :D jag typ somnade och vaknade nu, FML, ska på kurs imorn!!!"
Var bor du? Söderort
Trivs du där? Ja, det är jag och samboparen
Har du haft sex idag: Nej, way too early for that
Hur svarar du i mobilen: "Aa hallå"
Vem ringde du senast? Bostadsförmedlingen
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Att allt var lugnt
Antal timmar sömn inatt: cirkus 6 timmar
Sov du ensam: ja
Brukar du komma i tid: ja, numer är jag det
Hur känner du dig nu: kissnödig och sugen på en andra kopp kaffe
Vanligaste färg på dina kläder: svart och vitt tråkigt nog
Vad tycker du om fötter: tosingar är rätt soeta
Vad saknar du: Viddi och mamma och Anna.
Hade du en bra kväll igår: Ja, det hade jag
Favorit dryck på morgonen: Kaffe!
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 11 och 12
Är du blyg? Nej, men ibland kan jag bli lite socially awkward penguin, om jag gillar någon exempelvis
Sysslar du med någon idrott: Försöker gymma
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nja, mer andra
Har du spytt offentligt: Faktiskt inte.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Olla allt jag ser
Är du nöjd med ditt liv: Almost
Är du bortskämd: Absolut inte
Vad gör du i morgon: Äter Pad Thai med Rebecka och packar det sista inför Biarritz
Vad är det värsta du vet? Ovilja att lära sig mer eller likgiltighet vad som händer runtomkring i världen.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Neihj. Alla är backstabbing bitches.
Vad är det finaste du fått? En förlovningsring från Anna
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Anna, John eller min mor.
När grät du senast: 4/8-2012, i bilen
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Resa till Borneo
Vill du gifta dig: JA!
Vill du ha barn: Två eller tre.
Är du musikalisk? Verkligen inte, men jag älskar musik
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Det har jag
Biter du på naglarna: Nej
Tänk om man kunde...
Klona sig själv. I would need that pretty bad right now, det känns lite om min tillvaro är en enda bocka-av-lista. Som att jag bara är på väg någonstans hela tiden och aldrig egentligen befinner mig i ögonblicken.
Om tre, nej två dagar åker jag och Rebecka till Biarritz. Vad fasen packar man i en ryanair-väska, för en weekend där vädret kan bli allt mellan 16 och 22 grader?
Samtidigt försöker jag hålla upp allt som händer runtomkring mig, allt som rasar. Jag ska inte klaga, jag gillar att ha mycket i görningen men just nu känns det som det står mig upp till tänderna.
Jag önskar jag kunde finnas på alla platser jag behövdes.
Dat time again.
Vardagslyx och utekvällar.
Igår var jag och min plastsyster på en jättemysig italiensk restaurang som heter Il Tempo, på Söder, kan verkligen rekommenderas.
Eftersom jag körde fick jag en jättegod alkoholfri drink av vår servitör som förövrigt ignorerade min plastsyster och bara frågade mig om saker hela tiden.
"Emma, ert bord är ledigt, var maten god Emma?" Det var ännu mer komiskt eftersom vi i efterhand kom på att han inte ens var vår servitör, vi hade en kvinnlig servitris.
När vi gick stack han ut huvudet och sa hejdå också, han var riktigt go måste jag säga (såklart jag tyckte)
Flashigt så här en torsdag
Pasta Gambiani
Italiensk chokladtårta
Det var hur som helst jättemysigt och vi funderade över varför man inte går till fina restauranger mitt i veckan oftare (okej, nu låter jag som en riktig borgarbracka, men ni förstår säkert vad jag menar). Man kan med glädje slänga pengar på krogkvällar som går av på minst en 500-lapp, men när det kommer till vardagslyx är vi generellt sett mer snåla.
En bra sak med att gå ut mer sällan är att man faktiskt har råd med att lyxa till det lite mer och man mår bra dagen efter.
Får jag välja mellan en krogkväll och en dag på SPA är valet väldigt enkelt.
Men nog om mina anti-krog-kampanjer, ikväll ska jag faktiskt gå ut.
Vi får se hur länge det blir men det kan vara kul att klä upp sig till tänderna och vara allmänt fab ibland, sen om ögonlocken börjar hänga redan vid 12 är egentligen inte väsentligt, det viktiga är att man har kul.
Hur man avbryter en mardröm
För att förstå allt måste ni kolla på den här om ni inte gjort det, 03:30
Inatt drömde jag den vidrigaste mardrömmen ever. Jag minns inte allt men jag minns att det handlade om döda foster och demoner, jag var riktigt rädd och ville vakna så fort som möjligt, men helt plötsligt vänder jag mig mot demonen, som var i form av en medelålderskvinna och som som höll på att babbla om döda, aborterade foster som letar efter sina mödrar och säger:
"Är du socialdemokrat? Men vad SÄGER dina pappor?! Hrrrr", då ändrade sig demonens skepnad, hon fick jätterolig huvudform och jag började asgarva.
Sedan vaknade jag.
Tänk att jag har humor även i mardrömmar.
Vem bryr sig om en fryst tiger?
Jag har kollat på inslaget i Kalla Fakta om Parkens Zoo's hantering av djur.
Man får se bilder på djur som ligger inslängda huller om buller i en frys, bland annat tre pumor, en mamma och två ungar som lägligt nog "dött av ålder" tre dagar innan man fick in leoparder som fick ta över deras inhängnad.
I en container låg resterna av en ovanlig antilopart som man sagt att man skickat till en annan djurpark då man inte ansåg sig ha plats för dem längre.
Jag tycker att repotaget är bra, jättebra att man belyser det fullständigt bisarra i att avliva utrotningshotade djur för att man inte hittar någon annanstans att ha dem, däremot kan jag känna att Lennart Ekdahl fokuserar lite väl mycket på just bilderna från frysen.
Kontentan här är väl ändå inte att djuren placerades i en frys, även om det ser tämligen makabert ut, de är redan döda och lider knappast av det.
Det är inte heller att barnfamiljer blir besvikna och ledsna av att se gulliga tigrar ihoptryckta med kycklingar, eller att två kastrerade afrikanska hundar avlivats utan att man informerats av detta.
Problemet är på en betydligt högre nivå än så, det är att en djurpark de facto avlivar fullt friska individer för att man inte lyckas hitta en annan park och för att man vill ha in nya djur som lockar besökare.
Do what it takes, stånga er blodiga eller ha djuren kvar.
Inga djur är någon förbrukningsvara för att vi människor ska kunna stå med våra näsor upptrycka mot rutan och se dem hoppa omkring, i synnerlighet inte djur som lider av akut utrotning, de finns på djurparkerna för att man ska kunna driva arternas överlevnad vidare.
Att lägga ner Parken Zoo kommer knappast lösa några problem, var hade man tänkt att dessa djur ska ta vägen då?
Om ingen park i Europa kan ta emot tre pumor eller två stycken antiloper, var tror man då att de djur som redan finns på Parken Zoo kommer att ta vägen?
Troligtvis inte i ett naturreservat i Namibia i alla fall.
Jag skiter i alla besvikna barnfamiljer, det väsentliga är dessa arters fortlevnad och välmående i djurparken. Med andra ord känns det inte som att bojkotta Parken Zoo känns som någon lösning, däremot är det hög tid för djurparkschefen att söka nytt jobb.
Hon skulle göra sig bättre på ett slakteri ärligt talat.
Mycket som händer.
Av någon anledning händer det mycket i min vardag just nu, vilket är jättekul!
Känns som det var längesen jag gick hem från jobbet och bara degade nu.
Igår var jag på restaurang, idag ska jag ut och äta igen med min kära gummisyster på en italiensk restaurang i söder.
Jag är bara yttepyttebitter för att jag har bilen och inte kan ta ett glas vitt till maten, men det får gå ändå.
Jag är som tidigare nämnt starkt emot att gå ut på fredagar, men imorgon är det födelsedagsutgång för min systers kompisar, jag kommer antagligen börja gäspa runt 12 och vilja gå hem men jag tänkte dra på mig något snyggt och komma in en stund i alla fall.
Planen är att dricka måttligt eller inget alls för att eventuellt kunna träna på lördag, men varje gång jag säger så blir jag full som en kastrull istället så jag lämnar det öppet.
Som jag skrivit innan har jag lovat mig själv ett par saker inför hösten.
- Att hålla mig själv i gott skick, d.v.s hålla mig fräsch och fin
- Att vårda min kropp och motionera minst 3 gånger i veckan, det är inte för att jag ska bli jättetränad utan helt enkelt för att min kropp ska må bra, vilket den antagligen inte gör med tanke på mitt stillasittande jobb.
- Att bara göra sådant som jag själv vill och som får mig att må bra på fritiden
Jag tycker jag lyckas hålla alla dessa tre löften. Jag har två träningstillfällen kvar, ett tänkte jag förlägga på morgon innan jag börjar jobba och ett på söndag eftersom jag misstänker att jag kommer vara slightly bakis på lördag.
Jag har också kommit på att jag dricker verkligen aldrig längre. Alltså aldrig, dels för att jag tar bilen överallt men också för att helgerna för mig är heliga, det känns som jag kastar en ledig dag åt helvete för att ligga hemma och må dåligt om jag dricker.
Lördag känns ändå som en bättre bakisdag än söndag, jag hatar att vara bakis på söndagar, det känns nog deprimerande att det är helgens sista dag, sen att må dåligt på det, usch.
Det är hur som haver bra att ha ett fullspäckat schema med roliga saker, då märker man inte lika tydligt att det blir mörkare om kvällarna och att vintern smyger sig på.
Varje morgon.
8 dagar kvar.
Jag började med att skriva ett inlägg om Aftonbladet och deras bisarra förmåga att göra snyfthistorier av helt basala vardagsproblem, men det blev inget bara så jag återkommer till det en annan gång.
Powerwalken blev avblåst imorse, min fåfänga gick före (paradoxalt, eller hur?) det innebär dock inte att jag inte kommer kunna uppnå målet, det är 4 dagar kvar på veckan.
Om exakt 8 dagar är min höstlista komplett, för då åker jag och systrami till Biarritz. Väderprognoser ser rätt lovande ut, sist vi kollade skulle det vara 26 grader och sol. Oavsett vad så kommer det vara varmare än i Sverige, det är vad som spelar roll.
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- En helggetaway till en europeisk eller svensk stad
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- En gosig höstmössa
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
- En kamera
Då kvarstår 2 frågor:
1: Vad ska vinterlistan innehålla?
2: Vad ska man packa med sig en weekend där temperaturen är mellan 19 och 26 grader, eventuellt risk för regn?
Det tåls att tänka på.
Toast eller träning?
Idag blev det toast tillagad i våffeljärn, pappas frus idé, hur smart är inte det förövrigt? Men imorgon innan jobbet blir det en powerwalk igen. Tre gånger i veckan är mitt minimum och det kommer jag hålla, det känns som en lagom komma-igång-nivå. Det ska ju vara hållbart i längden.
Idag skulle jag egentligen vara produktiv men jag orkade ungefär äta mat och lägga mig på sängen och garva åt muppiga youtube-klipp, eventuellt ska jag måla på nytt nagellack men helt ärligt tror jag inte ens att jag orkar det.
Dessutom får jag beslutsångest varje gång jag ska ha på nytt nagellack.
Jag tror bannemig jag går och lägger mig redan nu, min energinivå har nått botten, det händer mycket i mitt liv nu gott folk.
Ha det bäst!
Dagens vinst
Ni vet dom där lapparna dom vill att man ska fylla i när man är på hotell om hur vistelsen har varit som man aldrig pallar fylla i?
Jag var på konferens med jobbet och fyllde i en sån lapp och idag blev jag uppringd och hade vunnit en natt för två på det konferensstället.
Vet dock inte hur kul det är att sova över på en kursgård ute på Ekerö, men det är alltid kul att vinna saker.
Miraklenas tid
...Är inte förbi.
06:00 imorse gav jag mig ut på en powerwalk. Varför är detta då ett mirakel?
1. Jag är extremt morgontrött
2. Senast jag motionerade regelbundet var för typ 3 år sedan.
Tanken är att jag först ska få in själva vanan, att det ska bli som att borsta tänderna. Jag tänkte mig tre dagar i veckan till att börja med. Jag är hellre realistisk och regelbunden än kör 2 timmarspass 6 dagar i veckan som ändå bara håller i en vecka.
Jag trivs med att träna på morgonen också, det känns så skönt att ha det gjort.
...Men jag kan fortfarande inte bestämma mig vilket gym jag ska välja, det står mellan friskis och flex.
Men jag tränar i alla fall tills beslutet är taget. Heja mig.
Nej förlåt, jag lovar att inte förpesta bloggen med hurtfriska fullkompligt ointressanta duktighetsinlägg om min motion. Pinky swear.
Det här med språk.
Jag blir lite generad när folk säger att jag "kan" franska och spanska. Lite stolt t.o.m även om det är en sanning med modifikation.
Franska har jag läst från 6:an upp till andra året på gymnasiet. De verkliga kunskaperna fick jag när jag umgicks med Tom (min fling från frankrike) samt besökte honom i Frankrike 2009, det var så jag lärde mig att konversera på franska och inte bara hur man frågar vad klockan är eller var bageriet ligger.
Spanska lärde jag mig helt och hållet genom tal när jag var i Peru, jag kunde inte ett ord innan jag kom dit, ändå kan jag nästan lika bra franska som spanska.
Men att säga att jag kan dessa språk är som sagt en smärre överdrift, sanningen är att jag pratar fastän jag inte kan. Min franska är i vissa fall på en fyraårings nivå, uttalet är det inget fel på, men när jag t.ex skulle ringa ett hotell i Biarritz och fråga hur varmt vattnet i poolen var sa jag:
"La piscine, chaud?" översättning: "Poolen, varmt?" och gick upp i slutet som man gör vid en fråga, självklart förstod receptionisten min fråga och av vad hon svarade kunde jag höra:
"Vingt - vingt et un" alltså "tjugo-tjugoett"
Ibland säger jag "Åka affär" istället för "jag ska åka till affären", men folk förstår vad det är jag menar och det är det som är hela grejen med språk, man måste våga prata även om man vet att det man säger är en grammatisk katastrof så spelar det ingen roll.
Du behöver heller inte förstå allt de säger, det räcker med att du fångar ett par ord och förstår kontexten, i annat fall är det bara att säga att du inte förstod.
Det jag vill ha sagt är att även om ni känner att ni suger på ett språk så försök staka er fram i alla fall.
Jag kan lova er att jag lärde mig bra mycket mer efter 1 månad i Peru än efter 6 års studier, visst, du lär dig lite skitnödiga standardfraser men inte hur man faktiskt snackar med varandra.
Broderns födelsedag.
Idag blev min älskade storebror hela 27 år. Tiden går så sjukt fort.
"Hur mycket fyller han?" frågade pappa för ett par dagar sedan. Jag satt och räknade ett tag.
"27"
"27? Näej... Han fyller väl 25 eller 26?". När jag tänker på hur gamla mina syskon är tänker jag fortfarande att de alla är runt 22, fastän det är jag som är det nu. Det känns som igår han var tonåring och jag hittade på ursäkter för att gå in på hans rum när han hade kompisar där för att jag var nyfiken på vad de gjorde.
Han bjöd på jättegoda räkmackor och en fransk tårta från Toscana som han själv sa innan min syster påpekade att Toscana ligger i Italien.
Hur som haver, underbart att träffa släkten och tänka på något annat ett tag.
Ett stycke ego-bild
Mästerverken!
Syskonkärlek
Imorgon ska jag försöka ta mig upp redan klockan 6 för att powerwalka, hör och häpna. Inte för att jag är överdrivet hurtfrisk utan mer för att jag vill ha skiten gjort så jag slipper tänka på det senare under dagen.
Wish me luck!
Skogsmys med mitt hjärta.
Jag och Anna hade pratat länge om att bara ta vårt pick och pack och ge oss ut i närmaste skog. Finns det något mer terapeutiskt än porlande bäckar och trollskogar?
Vi promenerade runt i säkert 2 timmar, tiden bara försvann i prat och filosoferande.
Det behövdes, att rensa tankarna.
Space bound.
We touch I feel a rush
We clutch it isn't much
But it's enough to make me wonder what's in store for us
It's lust, it's torturous
You must be a sorceress 'cause you just
Did the impossible
Gained my trust don't play games it'll be dangerous
If you fuck me over
'Cause if I get burnt imma show you what it's like to hurt
'Cause I've been treated like dirt before you
And love is "evol"
Spell it backwards I'll show you
Nobody knows me I'm cold
Walk down this road all alone
It's no one's fault but my own
It's the path I've chosen to go
Frozen as snow I show no emotion whatsoever so
Don't ask me why I have no love for these motherfucking hoes
Bloodsucking succubuses, what the fuck is up with this?
I've tried in this department but I ain't had no luck with this
It sucks but it's exactly what I thought it would be
Like trying to start over
I got a hole in my heart, for some kind of emotional rollercoaster
Something I won't go on 'til you toy with my emotion, so it's over
It's like an explosion every time I hold you, I wasn't joking when I told you
You take my breath away
I do whatever it takes
When I'm with you I get the shakes
My body aches when I ain't
With you I have zero strength
There's no limit on how far I would go
No boundaries, no lengths
Why do we say that until we get that person that we thinks
Gonna be that one and then once we get 'em it's never the same?
You want them when they don't want you
Soon as they do feelings change
It's not a contest and I ain't on no conquest for no mate
I wasn't looking when I stumbled onto you must've been fate
But so much is at stake what the fuck does it take
Let's cut to the chase
'Fore a door shuts in your face
Promise me if I cave in and break and leave myself open
That I won't be making a mistake
So after a year and six months, no longer me that you want
But I love you so much it hurts
Never mistreated you once
I poured my heart out to you
Let down my guard swear to God
I'll blow my brains in your lap
Lay here and die in your arms
Drop to my knees and I'm pleading
I'm trying to stop you from leaving
You won't even listen so fuck it
I'm trying to stop you from breathing
I put both hands on your throat
I sit on top of you squeezing
'Til I snap your neck like a Popsicle stick
Ain't no possible reason I could think of to let you walk up out this house
And let you live
Tears stream down both of my cheeks
Then I let you go and just give
And before I put that gun to my temple
I told you this
And I would've done anything for you
To show you how much I adored you
But it's over now
It's too late to save our love
Just promise me you'll think of me every time you look up in the sky and see a star 'cause I'm a...
I'm a space bound rocket ship and your heart's the moon
And I'm aiming right at you
Right at you
Two hundred fifty thousand miles on a clear night in June
And I'm so lost without you
Without you
Without you
We clutch it isn't much
But it's enough to make me wonder what's in store for us
It's lust, it's torturous
You must be a sorceress 'cause you just
Did the impossible
Gained my trust don't play games it'll be dangerous
If you fuck me over
'Cause if I get burnt imma show you what it's like to hurt
'Cause I've been treated like dirt before you
And love is "evol"
Spell it backwards I'll show you
Nobody knows me I'm cold
Walk down this road all alone
It's no one's fault but my own
It's the path I've chosen to go
Frozen as snow I show no emotion whatsoever so
Don't ask me why I have no love for these motherfucking hoes
Bloodsucking succubuses, what the fuck is up with this?
I've tried in this department but I ain't had no luck with this
It sucks but it's exactly what I thought it would be
Like trying to start over
I got a hole in my heart, for some kind of emotional rollercoaster
Something I won't go on 'til you toy with my emotion, so it's over
It's like an explosion every time I hold you, I wasn't joking when I told you
You take my breath away
I do whatever it takes
When I'm with you I get the shakes
My body aches when I ain't
With you I have zero strength
There's no limit on how far I would go
No boundaries, no lengths
Why do we say that until we get that person that we thinks
Gonna be that one and then once we get 'em it's never the same?
You want them when they don't want you
Soon as they do feelings change
It's not a contest and I ain't on no conquest for no mate
I wasn't looking when I stumbled onto you must've been fate
But so much is at stake what the fuck does it take
Let's cut to the chase
'Fore a door shuts in your face
Promise me if I cave in and break and leave myself open
That I won't be making a mistake
So after a year and six months, no longer me that you want
But I love you so much it hurts
Never mistreated you once
I poured my heart out to you
Let down my guard swear to God
I'll blow my brains in your lap
Lay here and die in your arms
Drop to my knees and I'm pleading
I'm trying to stop you from leaving
You won't even listen so fuck it
I'm trying to stop you from breathing
I put both hands on your throat
I sit on top of you squeezing
'Til I snap your neck like a Popsicle stick
Ain't no possible reason I could think of to let you walk up out this house
And let you live
Tears stream down both of my cheeks
Then I let you go and just give
And before I put that gun to my temple
I told you this
And I would've done anything for you
To show you how much I adored you
But it's over now
It's too late to save our love
Just promise me you'll think of me every time you look up in the sky and see a star 'cause I'm a...
I'm a space bound rocket ship and your heart's the moon
And I'm aiming right at you
Right at you
Two hundred fifty thousand miles on a clear night in June
And I'm so lost without you
Without you
Without you
What a coinsidence.
Att Anna medan hon står i duschen likear Redtube och Ron Jeremy?
That little pervert.
Nu har vi ätit frulle, jag har tydligen sjungit och dreglat i sömnen (det sistnämnda är dock standard), spännande natt med andra ord. Nu ska vi dra på oss bootsen och promenixa ut i skogen, vi har inte riktigt bestämt själva syftet och målet än, men det innefattar en skog och en kaffetermos, så långt har vi kommit.
Puss och kram osv.
Fredagsfrys.
Dagens ouch: framsidan av mina smalben. AJ! Efter gårdagens träning, som antagligen blev årets chock för min kropp som inte fått motion på säkert tre år.
Framsidan på smalbenen?! Har aldrig haft träningsvärk där i hela mitt liv.
Idag blir det hem till Anna för lite tacomys, så där underbart svennigt och gemytligt, kanske blir det lite bölande till någon kärleksfilm - en perfekt fredag med andra ord.
Jag har lyckats dämpa ner tankar som har snurrat en karusell i ett LSD-rus, jag tror träningen hjälpte ganska mycket, men jag lovar jag ska inte skriva detaljerade inlägg om vad jag gjorde på gymmet och hur många kalorier jag brände, det känns som intresseklubbarna skulle kollapsa av överbelastning, och det vill vi ju inte.
Övriga helgplaner då?
Jag måste hitta en present till min älskade bror som fyller år, höstmys med Anna i form av antingen mysrunk på ett fik eller en skogsutflykt, eventuellt blir det en utgång lördag, då kommer jag förvisso inte kunna njuta av min brors underbara mat på söndagen eftersom jag troligtvis kommer må väldigt illa och vilja dö, men det får jag väl leva med I guess.
By the way: vad kallt det blev all of a sudden, folk klagar på en miljard Facebook-uppdateringar om kylan och att det faktiskt är Sverige och att den kommer varje år.
Sure thing, men det blir en smärre chock när det går typ 10 grader till -1.
Det blir en sån skön mjuk övergång menar jag.
Hoppas er fredag blir fantastisk.
Så jävla arg.
Jag är arg. Jättearg faktiskt. Det kanske var därför som träningen idag gick så lätt trots att det kändes som mina ben skulle gå av och att jag skulle stupa.
Jag är arg för att vissa saker aldrig går som jag vill, för att människor är så irrationella och opålitliga emellanåt.
Men jag kan inte ändra på det och kommer aldrig kunna.
Det är därför som jag har bestämt att försöka flytta fokus från det den här hösten och vintern.
Jag måste säga att det går mycket bättre än väntat, jag tar kontroll över mitt eget liv.
Jag vägrar vara blek och glåmig, det gör jag något åt.
Jag vägrar ha så mycket fritid att tankarna kan galoppera iväg - det gör jag något åt
Jag gör saker som jag själv har lust med
Jag gör verklighet av mina önskningar
Det kommer jag fortsätta med. Då blir det inte så mycket tid över för att störa sig på alla de saker jag inte kan styra.
Over and out.
Jag är en hycklare.
Jag har varit emot vissa saker av rena principskäl, detta låter jättetöntigt men jag är en väldigt ifrågasättande person som ibland kan störa mig på att folk inte bryr sig särskilt mycket om vad som händer runtomkring i världen.
Inte ens vad som händer här i Sverige.
Ibland önskar jag att jag vore mer obrydd och sket i det mesta, men det är inte särskilt lätt alla gånger.
Ett exempel på saker jag förut tvärvägrat men till slut givit vika för är
1. Amerikanska flaggor på kläder. Jag gillar inte USA som nation (well, det är egentligen en samling nationer). Jag tycker generellt sett att folk har en otroligt skev människosyn och trots att det klassas som ett I-land så är det fullt av bakåtsträvare.
Medan andra länder kämpar för abort-och homo-rätter så gör USA precis tvärtom. De kristna fanatikerna får gapa lite för högt om både homosexualitet och aborträtt.
Jag köper religionsfrihet men inte på bekostnad av andras frihet. Det är okej att du tycker att abort och/eller homosexualitet är fel, det är din åsikt som du är berättigad till - men, det betyder inte att en hel nation ska leva efter dina moraliska preferenser.
De påstår sig vara kristna men är så inhumana att man smäller av.
Därför vill jag inte gå med deras flagga och allt vad den representerar på min kropp, tyvärr är de flesta ap-snygga tröjor försedda med en USA-flagga, så trots min avsky går jag ändå runt och bär på den.
2. Kors
För det första är jag inte kristen och det är en kristen symbol, för det andra känns det tämligen makabert att gå runt med en avrättningssymbol på sig.
"Åh vilka fina örhängen, är det giljotiner?" eller som att ha ett halsband med elektriska stolen på.
"Den här för mig står för alla människor som har blivit elade till döds".
Men, jag erkänner, jag är en hycklare, jag går runt med både kors och USA-flaggor på mig numer.
Jag har till och med varit sugen på att köpa en pälsväst, men där går faktiskt min gräns, hade jag kunnat köpa en päls där man till 100% kunde garantera att minkarna fått leva i stora inhängnader med bra mat och stimulans och att sättet de dog på var smärtfritt så fine.
Men nu finns inga sådana garantier, det är kanske inte ens en mink utan mest troligast importerad päls från länder där djurhanteringen är fruktansvärd.
Alla sitter och bölar till PETA-videos sen går de ändå och köper en jacka med pälskrage som de inte har en aning om varifrån pälsen kommer ifrån, jag betvivlar starkt att man ens bemödar sig med att fråga butiken (men de vet förmodligen inte heller)
Världen kommer kanske inte bli så mycket bättre av att lilla jag skiter i att köpa pälsföremål, men jag har i alla fall tagit ställning till att jag inte vill supporta en grym industri med mina pengar.
Bildbomb (ny kamera)
Gårdagens LOL
Jag till min bror: "Kolla John, min nya mössa, det är en boyfriend beenie!"
Bror: "Heter den så för att den är så ful att man måste redan ha en pojkvän för att kunna ha den på sig?"
Idag är en bättre dag. Det visste jag ju att det skulle bli.
Jag har kommit fram till att mitt tvångsmässiga överanalyserande kan bero på min avsaknad av en hobby, så idag ska jag besöka gymmet som jag eventuellt ska signa upp mig på.
Jag har velat fram och tillbaka, det finns en uppsjö av gym och just nu står valet emellan ett gym som är extremt nära och ett där det finns möjlighet till vägledning. Har man inte tränat på typ 3 år kan det behövas tänker jag.
Idag har jag dock ägnat första halvan av dagen på att städa och plocka.
Här kommer en bildbomb med nya kameran på mina inköp.
Nedan är första bilden jag tog på my evil cat, ganska så klockren.
Blus från Lindex
Mysiga muddvantar från Divided.
Jeans från Gina
Tröja från BikBok
Tröja från Kappahl (de har faktiskt inte bara kärringkläder där)
Mysig poncho från Åhléns
Nya nagellack och kristna örhängen
Avslutningsvis en varsin nyckelring till mig och Anna, jag tog en kanin och hon ett lejon eftersom jag är lejon
Avskyr eufori.
Jag trivs ganska bra in the dungeon, där går det inte att falla längre ner. Är man däremot upp och svävar blir fallet alltid hårt.
Om ni förstår vad jag menar.
Nu ska jag sova och lyssna på aggromusik. Imorgon är jag förhoppningsvis gladare och kanske t.o.m har skaffat mig en hobby. Godnatt.
Happyface.
Åka hem, hämta ut min kamera, revbensspjäll till middag, ledig imorgon.
Det är ju helt fantastiskt.
Fransmän...
Nej, cyklister ska inte ta mer plats i trafiken.
För ett par veckor sedan när jag satt på tunnelbanan snokade jag på framsidan av en tidning som någon satt och läste.
Där stod det: "S-politiker uppmanar: cyklister, ta mer plats i trafiken".
Jag är ganska hård i mun när det kommer till just cyklister, men jag tycker ändå de är fantatiska. De trampar fram i ur och skur, de lättar på trycket för både kollektivtrafiken och biltrafiken i Stockholm och andra städer, de är miljövänliga och om inte annat främjar de sin hälsa.
Men, cyklister är i vissa fall självmordsbenägna och bland de mest farliga i trafiken. Att be dessa "ta mer plats" är inte bara livsfarligt utan också helt idiotiskt.
För det första orsakar cyklister som cyklar i bilvägar redan trafikstockningar som det är. De cyklar i godan ro mitt på en 50-väg där det inte alltid går att köra om p.g.a mötande bilar.
Då ligger man alltså bakom cyklisten i ca 5km/h med en pärlband av bilar bakom sig som kanske inte ser orsaken till varför det går trögt längst fram och ger sig på att försöka köra om hela faderullan.
En gång hamnade jag bakom en hurtig motionär på en 70-landsväg utan möjlighet att köra om, det är livsfarligt eftersom det kan komma någon i 70 blås bakom mig som inte hinner bromsa in i tid. Då blir inte bara jag utan troligtvis cyklisten också köttfärs.
Det andra problemet är att cyklister inte verkar vara medvetna om hur svåra de är att se. Skillnaden på en gångtrafikant och en cyklist är att gångtrafikanten aldrig rör sig jämns med bilen, utan ofta framför på synligt avstånd.
Cyklisterna å andra sidan kör precis i den döda vinkeln och dessutom rör de sig ganska fort.
Det är mitt ansvar som bilförare att alltid ha koll på döda vinkeln, men skulle jag ständigt se mig över axeln under bilkörningen kan ni förstå att det blir ganska svårt att se vart fan jag kör någonstans.
Cyklisterna har också rätt i trafiken, men att "ta mer plats" och försöka hävda sin rätt gentemot ett stort fordon är inte särskilt genomtänkt.
Man kan ju gissa vem som klarar sig sämst om det smäller, en oskyddad cyklist eller jag i min bil.
En annan spännande sak är cykelbanor som korsar vägar. En gångtrafikant ser alltid så det är fritt (oftast) innan de sätter ut foten och knallar över, cyklister däremot kan komma farande, från döda vinkeln och rakt ut på vägen.
Återigen är det mitt ansvar att hålla koll, men en smal cykeln i periferin är inte alltid så lätt att se och dessutom är det alla trafikanters ansvar att inte åka/gå ut på en väg utan att se sig för först.
Även om jag har högerregeln på min sida betyder inte det att jag kan gasa rakt ut i en korsning och förvänta mig att alla ska hinna nita för min skull.
Det handlar om respekt dels för sig själv men även för andra trafikanter. Det är inte bara jag som är i fara om jag måste tvärnita någonstans utan även bilen bakom mig och eventuella gångtrafikanter.
Så nej, kära cyklister, försök er inte på att "ta plats", det är onödigt och faktiskt farligt. Jag försöker alltid titta efter er och ser till att respektera er rätt på vägbanan, men allvarligt talat utsätt er inte för den livsfaran.
Jag vet att ni tappar fart när ni måste stanna inför korsningar, men det är en ganska trivial sak i jämförelse med vad som kan hända om en bil kör in i er.
Jag som bilist ser mig för, jag kollar en gång extra jag ser även till att ha ögonkontakt med såväl gångtrafikanter som med andra bilister i situtioner där det är viktigt att verkligen bekräfta att man sett varandra och har koll på vad den andra tänker göra härnäst.
Better safe than sorry mina vänner, jag lovar att hålla koll på er, men ni får faktiskt hålla koll på mig också.
Ömsesidig respekt är en ganska enkel och billig livförsäkring.
Aptit = gone.
Min aptit har totaldött. Får inte ner en endaste liten ärta.
Jag har druckit en gainomax på hela dagen, vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre, jag är darrig och svag men äta går bara inte.
Är det inte det ena så är det det andra, sa hon som blödde näsblod.
Livet kom emellan.
Tro det eller ej men jag har faktiskt ett liv, kanske inte alltid så fartfyllt och spännande men det fungerar ändock.
Idag skulle jag egentligen varit ledig men det strulade till sig på jobbet och hjälte som man är ställer man givetvis upp. Jag får njuta av ledigheten imorgon istället.
Igår var en helt igenom fantastisk dag. Jag väljer bara att skriva om den första halvan (nyfiken i en strut, kanske kommer jag en dag kunna skriva om resten också)
Jag sov över hos Anna, vi åt frukost tillsammans och sedan gav vi oss ut på shoppingäventyr i Nacka Forum.
Hon kan, förutom att vara en eminent vän, var den absolut bästa personal shoppern som finns. Hon är alltid tvär-ärlig.
"Om man vill se ut som en struts är den fin" men så presenterar hon plagg som jag aldrig annars skulle ha valt själv. Som en väldigt orange blus som jag aldrig annars hade vågat köpa.
Så snart min kamera kommer tänkte jag langa upp lite bilder på bloggen. Inte bara på det jag äter, för jag förstår att bilder på frukostmackor och korvstroganoff är en fröjd för ögat, men på allt möjligt.
Om jag fotar kläderna med min mobilkamera kommer ni bara se en orange, grusig gröt och inte en tunika.
Är ni inte glada? Äntligen bilder på mitt fruktansvärt spännande liv.
Mina trogna typ 3 läsare, hade jag kunnat hade jag gett er alla en liten puss.
Nu skriver jag i den här bloggen för att hålla igång mitt skrivande, det vill jag aldrig tappa, samt ventilera mina åsikter, men ibland undrar jag i mitt stille sinne vilka inlägg folk därute tycker är mest spännande att läsa.
Inte höstlistan har jag noterat.
Utmattad.
Nu känner jag att mina krafter börjar ta slut.
Två nätter av ca 3 timmars sömn, jag börjar känna mig yr och helt virrig.
Imorgon ska jag åtminstone få sova tills jag vaknar, jag hoppas att de här sömnproblemen löser sig själva, jag har inte haft problem att sova på över 2 år och jag har ingen aning om varför det är så här nu.
Usch, nåväl ikväll ska jag sova bredvid Anna, kanske somnar jag lättare då? Det är en speciell trygghet att somna till ljudet av någon annans andetag. Det är bland de saker man saknar mest när man är singel faktiskt.
Min enda kändis-crush.
Elijah Woods om du läser detta så vill jag verkligen påpeka att du är ett litet a-hole som aldrig svarade på mitt brev jag skickade när jag var 10, sjukt oskönt.
När jag var 10 år så hade jag min första och enda kändis-crush. Den var som ni förstår på Elijah Woods. Jag skrev ut bilder på honom och klistrade in i min dagbok, jag sydde en jätteful väska med hans namn och bild på i syslöjden och jag skickade ett brev till honom via en adress som stod på hans fansite.
Det lilla aset skrev aldrig tillbaka.
Jag har fortfarande sparat en Vecko Revyn med honom på framsidan, en bild är han halvblundar med rubriken "Elijah, på väg att bli alkoholist?".
Elijah har aldrig varit något speciellt intressant för skvallerpressarna, han gör inte så mycket väsen av sig och har väl inget riktig hunk-status så de få rubriker som stod om honom blev sensation i min värld.
Varje kväll var hans tryne på en dåligt printad bild på insidan av min dagbok det sista jag såg innan jag somnade.
Så här 12 år senare är han inte riktigt lika het som jag ansåg då.
Min crush på Elijah dog tids nog ut, den främsta anledningen är för att jag har alltid haft ett ganska vagt intresse för personer jag vet att jag aldrig kommer att kunna komma nära i verkligheten.
En hunk på bild för mig är som en platt affisch, den väcker liksom inga känslor eller attraktion för den delen.
I så fall är en verklig person som jag flirtar med 1000 gånger mer intressant än en för mig fiktiv figur, för det är det de är i min värld. Jag kommer aldrig att morsa på Brad Pitt, eller komma i en radie inom 2000 meter från Elijah Woods.
För mig är de mer som vackra statyer, fina att se på men inget mer än så.
Därför har jag väldigt svårt att förstå alla hysteriska "Beliebers". Det finns bloggar där de skriver avancerade noveller om sin idol, att de hänger med honom, blir tillsammans med honom etc.
Kan det vara för att jag inte ser poängen i saker som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få se eller uppleva? Det är fantastiskt att drömma och fantisera, det gör jag ofta (dock varken om Justin Bieber, Elijah Wood eller någon anna kändis, men om andra saker) men det blir som en religiös sekt och att bli besatt av en människa av kött och blod precis som alla oss andra.
Som går och skiter precis som oss andra som ibland lägger illaluktande mökar, som luktar röv i munnen på morgonen som alla oss andra, att beundra någons talang är en sak men att utveckla sektliknande världsföreställningar kring är person en helt annan.
Tänk så många verkliga personer dessa bölande fjortisar inte noterar medan de skriver historier om när de hånglar med en person som de sannolikt aldrig någonsin ens kommer skaka hand med.
Min allra första kille.
Besöksstatistiken sjönk ganska drastiskt när jag skrev om min lista, något säger mig att det mest är jag som är exhalterad över detta.
Igår hade jag exakt samma sömnproblem, trots att jag led av enorm sömnbrist så sov jag i en timme, vaknade vid 11 och somnade sedan inte förrän säkert 2-3, har ingen aning varför men jag gissar att det är ett temporärt problem.
Jag har kommit på att jag har varit sen med mycket i mitt liv. Antingen extremt tidig eller sen.
Min första kyss: 14 år
Mitt första par string: 13 år (hör och häpna jag var typ sist)
Min första BH: 12 (slutet på 6:an, tyckte skiten kliade så förjävligt)
Min första egna dator: 21 år
Min första egna kamera: 22 år
Det är dock inget som stör mig nämnvärt, förutom första kyssen då (inte nu längre, den var väl värd väntan) men när jag var 13 (!) trodde jag att jag skulle förbli oskuld och singel resten av mitt liv, men man var fan inte riktigt redig i 12-15 års ålder.
Min första relation kanske skrämde upp mig.
Jag och min dåvarane bästis var på kalas hos min bästa killkompis, vi var de enda tjejerna på kalaset och när det i slutet av kvällen blev dags för en tryckare stod killarna som inte vågade bjuda upp oss längs väggen och sa saker i stil med:
"Wöööhhh ni är kära, wöööh, tjejbaciller", jag misstänker dock en vag avundsjuka p.g.a de enda tillgängliga tjejerna hade blivit haffade av de enda killarna som vågade.
Just det här kalaset hade jag tagit av mig mina runda potter-glasögon och min syster hade klätt upp och sminkat mig, eftersom jag mest gick omkring i lila mjukisbrallor och hästtröjor kan jag tänka mig att en smärre chock uppstod när jag entrade festen en aning upp-hottad.
Upphottad vid ett annat tillfälle
Efter dansen gick våra respektive danspartners in på ett rum och diskuterade något. Efter en stund fick vi komma in och då frågade klassens cooling chans på mig och hans kompis på min kompis.
Vi svarade självklart ja.
Vår lyckliga relation fick ett abrupt slut efter blott tre dagar. Jag och min kompis hade köpt varsitt kort till våra pojkvänner som vi skulle ge på rasten i skolan, men killarna kutade ut i den bakomliggande skogen när vi närmade oss och på omvägar fick vi höra att båda blivit dumpade.
Är det konstigt att man får relationstrauman efter det eller?
Jag lärde mig två viktiga saker av vår lilla fling:
1. Ingen bryr sig om din personlighet, utseendet är allt (i alla fall när man är typ 10)
2. Killar är generellt sett fega as
3. Lägg aldrig ner någon större effort förrän det är säkert att det kommer vara värt det. (köp inte ett kort till fanskapet förrän det är garanterat värt de 15 kronorna)
Skämt åsido (punkt nummer 2 i alla fall), 4 år senare skaffade jag mitt första riktiga förhållande som varade i 1 år. Då var det istället jag som sprang till skogs till slut, men det är en helt annan historia.
Höstlistan snart komplett.
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- (En helggetaway till en europeisk eller svensk stad)
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- (En gosig höstmössa)
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
- (En kamera)
Alla som är inom parentes är saker som kommer ske inom en snart framtid. Jag väntar på ett par paket nu. Hör och häpna, snart kommer jag att bli ägare till min första egna kamera.
Kan ni förstå? 22 år och aldrig ägt en kamera, en egen alltså.
Det var uthärdligt när hade min HTC, men min nuvarande mobil tar så crappiga bilder att man ibland inte ens ser vad som är på bilden, framförallt i mörkret.
Jag tänker inte slänga ut pengar på en ny mobil, jag är rätt ointresserad av häftig teknik, så länge jag kan ringa, smsa och lyssna på Spotify så skiter jag helt ärligt i resten, jag har typ 2 appar installerade.
Framförallt vill jag ta riktigt fina bilder på resan, jag och syster är annars lite dåliga på att dokumentera våra resor.
Minneskortet köpte jag från Amazon, det kostade 160kr istället för typ 368 som det gjorde på elgiganten, pricerunner är min vän.
Nu ska jag försöka hålla igen lite på shoppingen framöver. Men några gosiga hösttröjor tycker jag allt vore på sin plats.
Sedan är frågan vad vinterlistan ska innehålla, lite mindre konsumtion och mer upplevelser tror jag.
Mardrömsnatten.
Att vakna och bli klarvaken klockan 02:00 när man ska upp 5 är inte optimalt, just saying.
Att dessutom bli attackerad av en mal i köket när man är i köket och ska ta sig en kvällsmacka är inte heller särskilt trevligt. Jag brukar vara årets djurvän och släppa ut spindlar etc som har förirrat sig i lägenheten, men det här fladdrande äcklet som kom flygandes rakt i facet på mig fick bli avrättad med ett reklamblad från Elgiganten.
Jag somnade inte förrän tre inatt, så ni kan föreställa er hur pigg jag är för tillfället. Jag är förundrad över att jag ens kan sitta upprätt just nu.
Fräscheten idag lämnar lite att önska, jag har icakassar under ögonen, håret står åt världens alla håll och jag är allmänt sänkt idag.
Men solen skiner, jag är ledig fyra dagar nästa vecka, jag ska till Biarritz och tre veckor så jag är inte särskilt bitter.
Vi får bara hoppas att John Blund slår mig med en slägga i huvudet ikväll.
Kram på er.
Avslöjandet:
Här kommer det.
Om tre veckor ska jag och min fina syster till:
Vi har lite som en traiditon att resa tillsammans och varje gång har vi verkligen sjukt kul på våra resor. Det blir alltid spontan och mycket som händer.
Biarritz är en fransk surfstad, högsäsongen för surfare är just Oktober så det lär bli en hel del party, eventuellt ska vi ta en sväng över till Spanien, Bilbao också, jag längtar så otroligt mycket. Jag behöver verkligen få ett avbrott just nu.
Det firade vi med thaimat, vin, häägen dasz (stavning?) och en fantastisk fransk film som jag inte minns namnet på.
Efter det åkte jag hem, det kändes minst sagt lame att åka hem och se alla på tunnelbanan som skulle ut och festa.
Jag har börjat få mitt festsug tillbaka, som har lyst med sitt frånvaro ett bra tag nu.
Det kan bero på att jag har förknippat festandet med ångest och måsten ganska länge. När jag började tagga ner festandet, för innan det tackade jag aldrig nej till fest.
Aldrig någonsin.
Jag festade mest och jag festade "bäst", blev alltid aprak (helt ärligt så tycker jag en festkväll skulle vara rätt värdelös utan alkohol, men kanske inte så mycket)
Och det var kul, det förnekar jag inte. Men jag tröttnade.
Då blev utgångarna och festandet mer som ett tvång och jag hamnade i en smärre livskris.
Jag började fundera på om jag var tråkig och torr som tackade nej till en AW när jag började tidigt dagen efter, eller om jag hade blivit tråkig som inte orkade gå ut en fredag när jag gått upp 5 samma dag och jobbat en hel vecka.
Jag började istället dra mig undan det helt, jag hittade liksom ingen balans och kände mig nästan liten skamfylld och "inte rolig längre".
Men nu är jag grymt sugen igen måste jag säga. Jag har två helger framför mig med party, för att inte tala om Biarritz-resan.
19 år och alltid på G.
Den här helgen blir det dock lugna puckar, jag börjar 7 båda dagarna och kom just på att jag ska kliva upp om ca 4-5 timmar, pigg och glad kexchoklad.
Hoppas ni får en fantastisk fredag alla fina därute.
Shoppar som en kärring.
När jag shoppar gör jag det som en gammal kärring. And I'm not kidding.
Runt lunchtid en ledig vardag, vid 11-12 beger jag mig till ett köpcenter med en inköpslista (märk dock att jag är ett ADD-barn, jag har lite andra förutsättningar), oftast med bil, där de har de affärerna som jag vill kolla i och sedan kör jag.
Nu snackar vi inte mys-shopping med en kompis, då jag tyvärr sällan hittar något, utan serious shit där jag plöjer igenom affärerna noggrannt.
Det här fungerar dock otroligt bra, jag kan känna och klämma på allt, vela och komma tillbaka till samma affär fyra gånger utan att någon annan störs och det, men framförallt, utan att man störs av folkmassan.
Att gå till HM på drottninggatan en löningsfredag klockan 5 förstår jag inte hur någon ens pallar utsätta sig för.
Svettig sliter man åt sig några plagg och måste köa i 20 minuter till provrummet, då dör liksom inspirationen och köplusten ganska rejält.
Jag är kär i denna ringen som jag köpte under ett mer utstuderad runda.
Jag ser också till att inte köpa plagg av ungefär samma stil, om jag har köpt en lössittande stickad tröja så försöker jag se till att nästa plagg är något som sitter mer tight, detta för att min garderob ska bli så mångfacetterad som möjligt.
Ovan kan ni se den omtalade lådan med kläder som antingen inte är akutella för säsongen, men mest plagg jag helt enkelt aldrig använder. Det är riktigt tråkigt att de bara ligger där, för att inte tala om alla onödiga utgifter de har orsakat sammanlagt.
En bolero som jag aldrig någonsin använt.
Jag är absolut ingen modeguru, jag skulle snarare vilja påstå att min klädstil over all är ganska intetsägande och kanske till och med lite tråkig. Men jag tycker att kläder och smink är spännande på det sättet att det finns så oändligt många möjligheter att utsmycka sig och vad man vill utstråla till resten av världen.
Det är nästan som en konstform och det är det jag gillar, däremot är jag lite av en hycklare då jag tycker att konsumtionshetsen som råder i väst är ganska skrämmande och jag vill helst inte tänka på hur mycket giftiga utsläpp mina små shoppingraider orsakar.
Det är också en av anledningarna till att jag låter alla kläder ligga kvar under lådan, jag vill skänka bort dem till någon som använder dem. Jag avskyr att kasta kläder av den anledning att det faktiskt ligger en miljömässig och mänsklig påfrestning bakom varje plagg, då ska de inte bara hamna i soporna.
En av mina tre garderober.
Saker jag inte ska bli när jag blir stor.
Hemmafru
Ett märkligt uppvaknande.
Den här morgonen, mina vänner, vaknade jag av att pratade, ett jobbsamtal. Välartikulerat och seriöst vaknade jag av mitt eget höga prat.
När jag väl hade vaknat var jag så inne i det jag skulle säga att jag liksom slutförde meningen medan jag var halvvaken.
Till detta drömde jag också att vi hade flyttat ner kontoret i en jordkällare, det var förvisso ganska mysigt men det känns ändå inte något eftersträvansvärt.
Jag är rätt trött idag, ett samtal höll mig vaken till halva natta, sedan började jag prata med en väldigt klok väninna till mig, vips var klockan halv tre.
Nåväl, morgonen har ägnats åt städning och nu min veckovisa nagelritual, d.v.s rengöring, nagelbandsolja och sedan bas och överlack, det tar trippelt så lång tid som att bara dra på ett nagellack, men å andra sidan sitter det som berget och ser bättre ut.
Jag började intressera mig för just korta naglar när jag såg en bild på blondinbella, hon hade korta, runda vindröda naglar, en simpel vit stickad kofta och en massa ringar. Jag tycker korta naglar är så fantastiskt fint, ett nagellack kan göra en hel outfit.
Innan hade jag en förkärlek för långa naglar med fransk manikyr, helt ärligt så tycker jag fortfarande att det är jättesnyggt, men när de växer ut blir det väldigt fult och allt möjligt fastnar under de där klorna när man till exempel lagar mat.
Nog om naglar, nu ska jag göra mig i ordning och försöka hinna med en snabbshopping om jag kan.
Och snart, snart avslöjar jag min plan.
Too much confusion.
There must be some kind of way out of here, said the joker to the theif, there's too much confusion, I can't get no relief.
Det börjar kännas uttjatat. Jag, förvirrad. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa alla känslomässiga knutar just nu, det känns i vanlig ordning bara som en enda gröt. Var börjar man? Det har varit så här så länge nu att jag helt ärligt inte minns hur det var innan. Hur det är när det är "normalt".
Imorgon ska jag hur som helst till min syster, vi ska äta thaimat och mysa hon och jag. Det var längesen vi gjorde det, det ska bli så otroligt mysigt.
Innan det tänkte jag försöka hinna med en liten tripp till Farsta och bland annat handla en röd väska. Jag tycker det är så skönt att dyka in i ytligheter när saker och ting är jobbigt.
Inte bara därför, men det kan vara skönt att bara putta alla tunga bitar åt sidan och sätta sig in i dagens outfit och vilket nagellack som passar bäst till.
Tanken är att jag ska vara fab varje dag den här hösten och bara göra det jag har lust med. Snart, snart är min förkylning slut. Då kan jag ta ut alla frustrationer på jobbet och börja leva ordentligt.
Det behöver jag.
Svårt att shoppa.
Jag har insett att det är lite svårare att shoppa än jag tidigare trott.
Under min säng finns en hel låda med kläder som jag aldrig använder av olika skäl, antingen passar de inte med någonting jag har i övrigt, eller så är de bara opraktiska att ha på sig.
De krav när jag har numer är:
1. Kombinerbara med ett annat plagg, är det ett linne måste det gå med en kofta jag redan har, det är väldigt sällan i Sverige man kan gå iklädd linne utan något över.
2. Passa att ha under skinnjacka. "åh vilken fin konstig, veckad kofta, den tar vi" sedan går den inte in i skinnjacka (som jag har på mig jämt).
3. Varmt. Silkesskjortor är jättefina, men ack så kalla och jag fryser jämt, ingen bra kombo.
4. Färg. Min garderob är lite för emo just nu, jag safear alltid med svart och det blir i längden väldigt tråkigt.
Ni förstår vad jag har att tampas med. Inte ett enda plagg ska förpassas till lådan under sängen, så otroligt onödigt.
Det är bra att ha ordning.
Just saying.
Korvkatter och mediciner.
Imorgon avslöjar jag mina blurrade planer för alla er som bryr sig, det känns bättre om man inbillar sig att folk gör det.
Igår jobbade jag kväll, det blev en tämligen hektiskt sådan, men det gick bra ändå.
Jag skjutsade hem min kollega och våldgästade Anna, vi åt kvällsmackor, jag garvade så tårarna sprutade åt hennes immitationer och sedan kröp vi ner i hennes otroligt mysiga säng och somnade.
En Anna och en korvkatt.
Det är få förunnat att vakna till synen av världens vackraste blondin som står och gör sig iordning, jag är ganska bortskämd ibland.
Efter det var det dags för mitt årliga läkarbesök för att reglera dosen och biverkningarna kring min ADD-medicin, vi kom egentligen fram till att allt var prima, jag har legat på samma dos i snart 4 år så jag är väl bekant med min medicin och har egentligen inga biverkningar.
Läkaren var fantastisk och trevlig på alla sätt, eftersom kontrollerna gick så fort fick jag lite tid med min psykolog, det kändes riktigt bra för det behövde jag verkligen.
Förkylningen börjar sakta men säkert bli bättre *peppar peppar* , imorgon är min enda lediga dag denna veckan, jag funderar på att shoppa lite, jag kan dock inte riktigt bestämma mig för var.
Min höstlista är förövrigt snart slutförd, det var inte ens meningen att jag skulle göra alla punkter, jag skrev bara ner jag hade lust med just då.
Jag kanske ska skriva en vinterlista också?
Jag älskar att bocka av och stryka, speciellt nu, då slipper man tänka på mörkret och kyla.
Vad ska Emma nu hitta på?
Dagens tips
Har ni några frågor till vårdguiden men har inte tid att sitta i telefon?
Skicka er fråga via Mina Vårdkontakter, där kan man få ett skriftligt svar från en sjuksyster om man behöver. Oerhört smidigt.
Det bästa skyddet mot mobbing.
När jag var liten hade jag runda glasögon, lockigt hår och alltid snor under näsan.
Jag var absolut inte den coolaste ungen i skolan, jag lekte med mina barbiehästar tills jag var typ 12 och gick runt i lila tröjor med hästtryck lika länge.
Addera på detta att jag var otroligt snäll, på gränsen till mesig, jag hade kunnat bli ett fördelaktig mobboffer. Men det blev jag aldrig.
Varför då?
För det första var jag en allmänt skön person, men jag tror inte det är hela svaret, för många sköna människor har blivit mobbade.
Jag hade en back-up olik någon annan. Jag hade tre äldre syskon som gick i samma skola, min äldsta bror gick i nian när jag gick i ettan.
De flesta visste vems lillasyster jag var och att ge sig på den där lilla snorgärsen var en mindre bra idé.
De värsta killarna man kunde stöta på under min skoltid, i det gänget ingick en vars storebror umgicks med min storebror, jag var således aldrig oroad eller rädd för att de skulle göra något mot mig.
Det var såklart många som inte visste hur många syskon jag hade eller hur gamla de var, trots detta var det aldrig någon som gav sig på mig, det tror jag berodde på den säkerhet som jag utstrålade, då syftar jag inte till självsäkerhet utan på att jag visste till 100% att ingen skulle kunna mobba mig och kunna komma undan med det.
Förutom två äldre bröder, en syster med temperament, en 2 meter lång hade jag också en överbeskyddande far och en mamma vars lejonmamma instinkter kunde få rektorer att börja gråta om något hände hennes barn. Bättre skydd kan man faktiskt inte be om.
Även om vi syskon ibland slogs och bråkade så backade vi alltid upp varandra när det gällde.
Min syster spöade upp en kille på ungdomsgården som trakasserade min ena brorsa, han blev ganska chockad över att ha fått stryk av en tjej, men sedan vågade han aldrig mer komma nära min brorsa.
Jag och två utav mina älskade syskon.
Jag har alltid varit av åsikten att när mobbing pågår och inte upphör trots samtal med exempelvis lärare och kuratorer på skolan så måste någon kliva in och ryta ifrån.
I en perfekt värld ska man inte behöva hota barn men jag anser faktiskt att det ibland är befogat, de behöver veta att barnet som mobbas inte är ensamt och att det finns folk runtomkring som inte tolererar detta.
Med mig behövde aldrig någon ryta ifrån lyckligtvis. Jag slapp alla former av mobbing under min barndom, möjligen några gliringar i 7:an men det var inte mer än att man kunde fnysa åt.
Detta tackar jag min familj för. Jag har svårt att förstå familjer där man inte står upp för och skyddar varandra, det anser jag borde vara grundpelaren och ibland räcker det inte med att sitta hemma och bli arg över vad som sker i skolan, ibland måste man kliva in och se till att det upphör.
Besatt.
När jag är i en situation som jag inte vill befinna mig i, till exempel att jag har mens eller är sjuk så är jag beroende av att:
1. Beräkna exakt hur länge den jobbiga perioden varade sist, jag skriver ner i kalendern vilka dagar jag hade mens eller var sjuk och när det började avta.
2. Räkna ned i kalendern när det statistiskt sett borde vara slut.
Nu har jag gjort en diagram på exakt hur min sjukdomsperiod såg ut sist jag var sjuk, i juli, så här ser det ut:
Juli
18/7 småsjuk
19/7 småsjuk
20/7 hosta
21/7 hosta
22/7 hosta
23/7 hosta
24/7 hosta
25/7 hosta
26/7 hosta
27/7 FRISK
18/7 småsjuk
19/7 småsjuk
20/7 hosta
21/7 hosta
22/7 hosta
23/7 hosta
24/7 hosta
25/7 hosta
26/7 hosta
27/7 FRISK
Och jämför med min nuvarande sjukdom:
September/oktober
24/9 småsjuk
25/9 småsjuk
25/9 småsjuk
26/9 hosta
27/9 hosta
28/9 hosta
29/9 hosta
30/9 hosta
1/10 hosta (lite mindre)
25/9 småsjuk
25/9 småsjuk
26/9 hosta
27/9 hosta
28/9 hosta
29/9 hosta
30/9 hosta
1/10 hosta (lite mindre)
Enligt min tabell borde jag hosta i en dag till.
Normalt? Nja, men jag mår lite bättre av att veta att det borde vara över snart.
And so I fell.
Jag hade inte rökt på 4 dagar utan hållt ut och snusat istället för att min hosta ska bli bra.
I morse kunde jag inte hålla mig, jag var bara så jävla arg på allt, framförallt min förkylning. Instabila nerver är inte bra om man vill undvika rökning.
Den ciggen straffade sig ganska kvickt, mina lungor protesterade om man säger så.
Väl på jobbet fick jag huvudvärk och rösten bara gav vika, jag låter som en kraxande kråka.
Idag ska jag hur som haver försöka lägga bitterheten åt sidan, dels tänkte jag unna mig en riktigt god lunch, kanske sushi eller någon annan thairätt och efter jobbet ska jag sleepover hos Anna.
Hur jävla länge håller en förkylning i sig egentligen? Jag börjar bli ganska frustrerad nu känner jag.
Söndagsfix.
Jag fick inget sällskap av pappa idag eftersom han är däckad i den här förkylningen som verkar sprida sig snabbare än klamydia på Sunny Beach.
Så jag åkte själv och hann precis klart med allt innan söndagsmobben kom.
Jag handlade smink och kroppsvårdsprodukter för ohyggligt mycket pengar, sedan blev det även ett par nya jeans och en tröja som jag blev kär i.
Jag har en hel låda under sängen med kläder som visserligen är fina, men totalt okombinerbara med andra plagg och som jag allmänt inte gillar att ha på mig. Jag kan se en sak på galgen, tycka att den är wow-fin och sedan hemma hittar jag inget att ha den till.
Problemet när jag inte har tid att shoppa så ofta blir att jag hetsar och handlar lite för mycket, men nu höll jag tillbaka, jag vill ha en varierad och kombinerbar höst-garderob. Färre plagg som går att använda på fler sätt helt enkelt.
Söndagen har jag i princip ägnat åt mig själv. Efter förkylningen var det dags för mitt rituella jag-är-äntligen-frisk-bad.
Jag skrubbade, rakade och smörjde, nu har jag gjort avancerad nagelvård med diverse oljor och så.
Jag började skriva det här inlägget imorse, egentligen skulle det ha blivit fler men saker kom emellan. Nu är klockan helt plötsligt 00:39, så det är nog dags att krypa ner för imorgon börjar jag jobba igen och det känns faktiskt väldigt skönt för nu börjar jag blir rastlös.