Besöksstatistiken sjönk ganska drastiskt när jag skrev om min lista, något säger mig att det mest är jag som är exhalterad över detta.

 

Igår hade jag exakt samma sömnproblem, trots att jag led av enorm sömnbrist så sov jag i en timme, vaknade vid 11 och somnade sedan inte förrän säkert 2-3, har ingen aning varför men jag gissar att det är ett temporärt problem.

 

Jag har kommit på att jag har varit sen med mycket i mitt liv. Antingen extremt tidig eller sen.

Min första kyss: 14 år

Mitt första par string: 13 år (hör och häpna jag var typ sist)

Min första BH: 12 (slutet på 6:an, tyckte skiten kliade så förjävligt)

Min första egna dator: 21 år

Min första egna kamera: 22 år

 

Det är dock inget som stör mig nämnvärt, förutom första kyssen då (inte nu längre, den var väl värd väntan) men när jag var 13 (!) trodde jag att jag skulle förbli oskuld och singel resten av mitt liv, men man var fan inte riktigt redig i 12-15 års ålder.

 

Jag och min dåvarane bästis var på kalas hos min bästa killkompis, vi var de enda tjejerna på kalaset och när det i slutet av kvällen blev dags för en tryckare stod killarna som inte vågade bjuda upp oss längs väggen och sa saker i stil med:

"Wöööhhh ni är kära, wöööh, tjejbaciller", jag misstänker dock en vag avundsjuka p.g.a de enda tillgängliga tjejerna hade blivit haffade av de enda killarna som vågade.

 

Just det här kalaset hade jag tagit av mig mina runda potter-glasögon och min syster hade klätt upp och sminkat mig, eftersom jag mest gick omkring i lila mjukisbrallor och hästtröjor kan jag tänka mig att en smärre chock uppstod när jag entrade festen en aning upp-hottad.

 

 

Efter dansen gick våra respektive danspartners in på ett rum och diskuterade något. Efter en stund fick vi komma in och då frågade klassens cooling chans på mig och hans kompis på min kompis.

Vi svarade självklart ja.

 

Vår lyckliga relation fick ett abrupt slut efter blott tre dagar. Jag och min kompis hade köpt varsitt kort till våra pojkvänner som vi skulle ge på rasten i skolan, men killarna kutade ut i den bakomliggande skogen när vi närmade oss och på omvägar fick vi höra att båda blivit dumpade.

 

Är det konstigt att man får relationstrauman efter det eller?

Jag lärde mig två viktiga saker av vår lilla fling:

1. Ingen bryr sig om din personlighet, utseendet är allt (i alla fall när man är typ 10)

3. Lägg aldrig ner någon större effort förrän det är säkert att det kommer vara värt det. (köp inte ett kort till fanskapet förrän det är garanterat värt de 15 kronorna)

 

Skämt åsido (punkt nummer 2 i alla fall), 4 år senare skaffade jag mitt första riktiga förhållande som varade i 1 år. Då var det istället jag som sprang till skogs till slut, men det är en helt annan historia.