Dagens utbrott.

Jag är en väldigt lugn person och många som har känt mig halva sina liv har ännu inte sett mig arg.
 
Men ibland kokar det över, som idag när jag dessutom är bitter över min förkylning.
Ända sedan jag var liten, runt 12 så jag har haft problem med återkommande lunginflammationer. Slemhosta får jag alltid, en jobbig sådan som jag måste ha slemlösande läkemedel för att bli av med.
 
Detta innebär alltså att varje gång jag blir förkyld måste jag gå till vårdcentralen och uppta deras tid för att få ett recept som jag vet att jag kommer att behöva.
Gör jag det inte måste jag gå oavsett, men då är läget allvarligare.
 
Därför har jag och mina läkare löst det så att jag helt enkelt slår en pling när jag är förkyld, ber dem lägga in ett recept och så kan jag påbörja behandlingen redan innan det blivit allvarligt, eller ens behöver bli det.
Smart va?
 
Det här läkemedlet är inget man kan bli beroende av och dessutom tar ju flaskan slut någon gång, det har fungerat utmärkt hittils.
 
Sjuksyrrorna brukar göra så att de lämnar en notis till läkaren, sen är det upp till läkaren själv om han/hon vill skriva ut receptet, de har tillgång till mina journaler och kan se att jag har sökt för slemhosta 1 miljard gånger innan och fått samma läkemedel varje gång.
 
Inte en enda gång har läkarna misstyckt, det är oerhört smidig lösning.
Jag slipper uppta tid från de patienter som verkligen behöver för att de ska klicka in på sin dator
, win win för alla.
 
Men sjuksyrran jag möttes av nu sa att det hade hon aldrig hört talas om.
"Läkarna vill titta på dig innan de skriver ut, så här har jag aldrig hört folk göra förut"
Jag: "Men snälla vad finns det att se? Jag har haft det så här sedan jag var 12 år, jag tar bara upp deras tid, det är väl läkarens beslut om han eller hon vill skriva ut eller inte, inte ditt?!"
Sjuksyrran: "Ja men du kan komma in sen när det börjar bli jobbigt"
Jag: "Då är det väl för fan försent för att behandla med slemlösande?! Är det inte bättre att jag behandlar detta förebyggande och besparar vården och mig själv en oändlig massa tid och besvär?"
 
Hon vägrar lämna en notis till läkaren, så nu ska jag gå till vårdcentralen med en jävla förkylning och uppta läkarnas tid. Jag förstår inte hur en människa kan vara så fyrkantig och oflexibel.
Jag älskar folk som tänker "Vi brukar göra så här, även om det i den här situationen är extremt dyfuntionellt för att inte säga idiotiskt."
 
Outside the box? Var är det någonstans?
 

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback