"Detta kommer bli jävligt jobbigt men du kommer klara det", så sa min PT innan gårdagens pass kickade igång. Bara de orden "men du kommer klara det" tror jag var det som gjorde att jag faktiskt klarade det.

 

Det var fruktansvärt jobbigt, men också väldigt kul att pressa sin kropp till maxgränsen. Jag bestämde mig redan första gången jag började gå hos min PT att jag bara skulle tänka och säga positiva saker under passet, saker som "jag orkar inte" eller "det går inte", är bannade i min hjärna under den timmen.

 

"Då kör vi trettiofyra benböj", jag svarar alltid "javisst" och efteråt "det där gick ju hur bra som helst" och det underlättar faktiskt något enormt, det är jobbigt nog som det är fysiskt, då är det viktigt att man stöttar sig själv psykiskt också.

 

Nog om det, när passet pågått i ca 40 minuter började jag känna mig lite märklig, vi skulle precis göra goblet squat, jag tror jag gjorde 4 eller 6 innan jag började få den där kallsvettiga känslan.

"Det känns som jag ska tuppa", sa jag och blev beodrad att sitta ner med huvudet mellan benen en stund. Efter ett tag kändes det bättre och jag körde igång igen.

 

Känslan kom tillbaka och till slut började musiken och min PT's röst låta helt förvrängda, jag fick som lock för öronen och kunde inte stå upprätt.

Sedan började spy-känslorna komma och min PT tog med mig avsides och gav mig en spyhink. Jag spydde aldrig, men det var väldigt, väldigt nära.

 

Han kom in med en frukt-smoothie och fruktsocker som jag fick mula i mig.

"Jag känner mig som tjockisarna i The Biggest Looser", sa jag lite modstulen över att ha behövt avbryta passet innan det var klart.

 

Dock var det tydligen inget ovanligt att sådant här hände, och det märkliga var att jag kände mig inte "färdig" i kroppen innan jag klappade ihop utan tvärtom otroligt taggad.

 

Vi tittade på en bild hur jag såg ut första gången jag försökte mig på att göra en knäböj. Skillnaden fram tills nu är enorm, jag kan inte förstå det. Från att knappt kunnat komma ner en endaste bit kan jag nu gå djupt ner med ryggen rak - wow!

 

Så trots att min PT får mig att spy och tuppa av så är han väl värd varenda öre.