Hur man gör sig (in)populär på forum.

Okej, alla kunniga på FB-forumet kommer seriöst döda mig snart. Jag ser för mitt inre hur de sliter sitt hår eller längtar efter att sträcka armarna genom skärmen för att strypa mig. Jag har bombat en tråd med frågor om designen, det har hänt alla möjliga märkliga saker under dagen.
 
När jag skulle fixa dropdowns på de två sista övermenyerna försvann hela bloggen och ploppade endast fram när jag höll muspekaren på en av dropdown-menyerna.
Nu har sidomenyn mystiskt försvunnit och menyerna har staplat sig igen.
 
Och trots att jag läser instruktionerna om och om och om igen så lyckas jag aldrig hitta det som felar.
 
Vill i alla fall skicka en virtuell kram, blombukett, kanelbulle, trerätters osv till de som orkar hjälpa till.

Panik.

Min vagel har inte gått bort än. Min hosta har inte gått bort än och snoret har inte slutat rinna.
 
Detta innebär alltså;
- En gul finnliknande böld på mitt ögonlock, och inga nya fransar om den inte är borta till imorgon
- Fnasig, torr och röd under näsan.
- Äckliga slembobbeupphostningar
 
FUCK.ME.AND.FUCK.EVERY.FUCKING.FUCK.FUCK.FUCK.
Jag blir så våldsamt, gränslöst jävla bitter när jag är sjuk och förkyld. Fine med feber, ligga däckad ett par dagar och sen må bra men den här jävla pisskiten.
 
Allting kan bara dra åt helvete just nu. Speciellt allt jävla snor, vaglar och äckelskitpiss.

Back to life.

Aldrig har jag känt mig så eländig när jag kommit tillbaka från en semester. Bortsett från en underbar ledighet har mina sista semesterdagar kantats av riktig jävla otur.
För det första blir jag dunderförkyld. Ett snorlager som aldrig tar slut, slemhosta, abropå det, damer och herrar måste jag sticka in ett råd;
Om ni har slemhosta - ta aldrig, aldrig hostdämpande. Det slemmet måste upp, det är fyllt av bakterier som kroppen måste bli av med. Dämpar ni hostan stannar det kvar där = läkeprocessen tar mycket längre tid och det kan eventuellt utveckla sig till en lunginflammation. Har ni jobbig slemhosta ska ni be er läkare skriva ut exempelvis Mollipect som är slemlösande. Hostdämpande mediciner ska bara tas till natten så att man kan sova.
Och frågar du en person som har erfarenhet av det här problemet kan jag säga att de receptfria hostmedicinerna är ungefär lika effektiva som vatten. Nog om det.
 
Så förutom detta oändliga lager snor och äckelhostor fick min mamma för sig att svimma och spy klockan 02:30 min sista semesterdag. Och jag fick torka upp min första spya, det var traumatiskt, men självklart tar jag hand om min älskade mor. Men spyan blir aldrig mindre äcklig bara för att den kommer från någon man älskar. Tyvärr.
 
Och som grädde på moset valde Bettan att helt sonika börja juck-åka (kanske har hon inte fått något på länge, den gamla nuckan) när vi stannat för rast i Ödeshög, påväg hem idag. Både jag och mamma var skittrötta och ville bara hem, men tack vare en väldigt, väldigt snäll Björn som ju är en erfaren volvoägare och som vägledde oss via telen så kom vi till slut iväg.
 
Nu är jag hemma. Svettlökar värre än en biggest-looser-deltagare efter ett maraton, en lila vagel på ena ögat, hår som står åt kanter jag inte trodde det kunde stå, avskavt nackellack, semesterhull och diverse slembobbor som kommer ut från antingen näsa eller min.
Jag har varit porrigare om man säger så, men det ger jag blanka fan i.
 
Nu har jag gnällt av mig, i nästa inlägg ska jag skriva om allt fantastiskt jag var med om och även bjuda på lite citat från min mormor som kläcker ur sig så roliga saker att man nästan pissar ner sig var gång man besöker henne.
Och trots att jag börjar jobba imorn (ja, jag gillar mitt jobb, men ledighet är skönt, det ska gudarna veta) så är det ändå lite, lite skönt att sitta här i min egna, nybäddade säng och njuta av tystnaden i lägenheten.
Jag har varit så mycket kring folk jag tycker väldigt mycket om den här semestern, det är skönt att få smälta allt lite.
 
Jag väljer att avsluta inlägget med en kass webcambild på detta underbara loppisfynd jag gjorde för 50 riksdaler, en äkta gammal svagdrickekagge med trähållare runt, jag som älskar lantliga detaljer blev dökär i denna.
Fin va?

Bad luck Bryan.

Igår bara sket sig allt. Min mage ballade ur (vilket den gjort idag med), den blir till en ballong, ser ut som jag är höggravid och det känns som någon gör tusen nålar inuti magen. Men nu har jag börjat föra anteckningar på vilka dagar det kom och vad jag har ätit den dagen för att kanske kunna härleda det till något i kosten eller så (jag vill inte ha en kamera uppkörd i röva, helst.)
 
Back to the story, det som hände var att; Bettan måste bli kvar på verkstaden, inte för att det är något större fel utan för att det är lite meckigt att fixa hastighetsmätaren så de måste skicka iväg den till ett annat ställe.
Billös, men så ringer man sin bror som ändå sitter och bärsar och han säger "Men du kan ta min", så då stressade jag hem, åkte dit där han befann sig, då var hans mobil avstängd.
 

Där stod jag, stressad, men en mullrande mage som stacks och hade svällt långt över jeanskanten, en mamma som väntade på hjälp och sedan hade jag bestämt tacokväll med Anna. Och innandess haft en redig skitdag.
Jag hade lust att lägga mig platt på gatan och bara böla, så kan man dessvärre inte göra när man är 21 år gammal, så jag satte mig på bussen, åkte till mamma och sedan landade jag till slut hos Anna, vi åt tacos (läs slafsade, vi båda hade mer tacos runt munnen än i) efter det garvade vi läppen av oss åt allt möjligt och mosade i oss ett halvt paket gräddglass med svenska jordgubbar. Om nom.
Är ni någonsin olyckliga. Titta på denna.
 
Så sa min mamma något väldigt klokt när jag ilsket vrålade:
"Nu sket sig ALLA mina planer!"
"Ja du, om du visste hur många gånger i livet som mina planer har skitit sig", och ja, det är faktiskt inte hela världen.
 
 
 
 

Tillbaka från skogarna!

Nu, mina trogna typ 4 läsare, är jag tillbaka från skogarna.
 
Jag har gått barfota eller de enstaka gånger jag burit något på fötterna har det varit foppatofflor, pinkat i det fria, haft en underbar midsommar och mina kläder är fulla med diverse matfläckar (som det ska vara på landet)
 
Återkommer med lite bilder imorgon, nu blir det sängen, en vecka arbete ska avklaras därefter väntar tre veckors semester och då tutar jag ner till landet igen.
 
Taggad tjej påväg till midsommarfesten.
 
Puss på er!

Försöker att inte gråta.


Det småländska lugnet

Varje år sen jag låg och guppade i fostervattnet i mammas mage har jag varit i Småland.
Jag är liksom inte ett renodlat asfaltsbarn, när jag var liten var jag aldrig rädd för insekter eller djur, jag trivdes med att skita på dass och att tvätta mig i sjön oavsett väder.
 
Det är så lätt, när man bor i en storstad att bli så där hätsk och stressig, här hörs ingen fågelsång eller prassel i buskarna, det som ljuder här är bilarna och steget från den oändliga mängd människor man stångas med.
 
Jag åker tillbaka varje år för att det är där jag hämtar min energi, det finns ingen plats som får det att spritta till så i kroppen och som får mig att bli 5 år gammal igen.
Allt flyter på i en helt annan lunk, 08:or är inte dryga, vi lider bara av konstant magsår och vi har människor inpå oss var vi än går, vi står intryckta med näsan i andras armhålor när vi åker tunnelbana och i rusningstrafiken står vi packade som sillar. Tillsammans. I en enda stor mysig stresshög.
 
Jag tror att småstadsmänniskor generellt är goare därför att dom inte tvingas till kontakt med andra jämt och ständigt, då blir det trevligare att vara tillsammans.
 
Jag har nästan slutat helt att shoppa i stan, jag håller mig till förorterna (som är nog så packade de med) och jag har börjat avsky att stångas, armbågas, packas.
För att jag ska stå ut med det resterande delen av året måste jag få åka till mitt smultronställe på jorden, bli svimfärdig av syreöverdosen, slåss med myggen, leta paddor och bada näck.
 
Jag har egentligen aldrig känt någon himlastormande kärlek för Stockholm, även om det är praktiskt att bo i Hufvudstaden. Det är bara ett fåtal tillfällen jag svär åt landsbygden och det är när man är sugen på något, det är söndag och alla affärer stängde för 2 timmar sedan.
 
Vem vet, kanske jag skaffar två ardennerhästar och ett par alldeles egna pissetofflor. En karl och tre ungar. Det kanske skulle passa mig? Tills dess är det min tillflykt minst en gång om året. Och kommer alltid att vara.
 
 
 
 
 

Hitta styrkan.

Idag mötte jag upp Elin i skanstull, vårat mission var att hitta ett café, något som visade sig vara mycket svårare än vi trott.

Vi åkte från Skanstull ända bort till Fridhemsplan för att hitta ett fik med uteservering. De flesta uteserveringar tillhörde restauranger och de få som tillhörde fiken var fullproppade. Till slut hittade vi ett litet ställe med typ tre uteplatser där vi satte oss.

Sedan, helt impulsivt drog vi och mötte upp en kompis till Elin på ett ställe som heter Luxhamnen eller något sådant vid lilla Essingen, det var jättemysigt, har aldrig varit där förut men det var verkligen en hit.
Jag kan också meddela att jag tog årets första dopp, jag hoppade rakt i och skrek som en liten flicka när jag kom upp igen - uppfriskande, minst sagt.



Nu är jag hemma och har sysselsatt mig med att städa. Man kunde inte se golvet härinne för alla kläder, jag kan inte påstå att jag är jättemotiverad men det börjar se helt okej ut här. Jag ska nog passa på att byta lakan och sortera mina papper också.

Jag måste med alla medel som finns försöka uppehålla mig, det är fullständigt kaos i mitt huvud just nu. Jag har i alla fall bestämt mig för en sak;
- Den här sommaren ska jag ta vara på. Jag ska ta vara på och insupa varje solglimt och ta varje tillfälle som finns att umgås med fina människor och ha kul.

Resten, ångesten och allt som jag inte kan råda över kan jag bara rida ut. Jag har liksom inget annat val.

Hjälp en ofrivilligt barnlös!

Jag känner inte den här kvinnan personligen, men jag har följt hennes blogg och blivit tagen av hennes historia.
http://langtantillbarn.blogspot.com/
Sedan 2008 har hon och hennes man försökt få barn. I april 2011 gjorde de sin första provrörsbefruktning - det skulle inte bli den sista.
Efter 4 tuffa behandlingar blev hon äntligen gravid, lyckan var total fram till ett rutinultraljud som visade att deras lille son hade grava hjärnskador och inte skulle kunna överleva utanför magen.
Mot sin vilja var de tvugna att avbryta graviditeten av sitt efterlängtade barn.

Den femte provrörsbefruktningen resulterar i en graviditet som slutar i missfall vecka 11 och mardrömmen är återigen ett faktum.

Nu har paret genomgått sin sjätte IVF-behandling som inte gav något resultat. Tre nya försök kostar 50.000kr eftersom de använt upp de tre försök man får av landstinget.

Nu har de startat en insamling så att de som vill kan donera en slant till IVF-behandlingarna. Gå in på hennes blogg och läs hennes historia - och om ni vill, donera 10kr, 30kr, många bäckar små.

Alla är inte lyckligt lottade och blir gravida på naturlig väg. Att dessutom behöva begrava sitt eget barn är något ingen borde behöva uppleva.
Jag tycker den här modiga kvinnan är värd det, som delar med sig av sin historia och som genomgått det man inte ens skulle önskat sin värsta fiende.
http://langtantillbarn.blogspot.com/ som sagt.

Experimenterar med designen

Ja jag vet att min hemmasnickrade header ser helt keff ut, jag experimenterar lite.
LEAVE BRITNEY ALONE!


Välkommen till min nya blogg!