Mitt the sims-nördande.
Eftersom min hosta tvingar mig till att vara en no-lifer just nu och för att cigg-abstinensen håller på att driva mig till vansinne så jag började spela lite Sims 3.
Jag gjorde en hästbrud som jag döpte till Nicole, hästen till Ebony, köpte en fet tomt och gjorde en litet hus med en enorm ridbana.
Simmen var ambitiös och älskade djur, hästen lydig, älskade att hoppa och modig.
Nu ska jag bli internationell ryttarmästare, tänkte jag, enkelt right?
Ingenting är enkelt i The Sims. Den främsta anledningen till det är för att 90% av speltiden går åt att få simmen inklusive hästfan att
- gå på toa
- äta
- duscha
För det gör de inte själva förrän de håller på att svälta ihjäl alternativt pissa på sig.
So far har de vunnit EN avancerad hopptävling, hamnat 7:a i den internationella ligan och för att bli legender måste de ha blivit etta i samtliga tre internationella grenar: hoppning, kapplöpning och terrängbana.
Och så har vi ett litet krux till; tiden.
Det tar dem typ ett dygn att gå på toaletten så allt detta ska hinnas med innan både hästen och tjejen blir gamla.
Men så tänkte jag, Nicole måste ju fan föröka sig och skaffa en man, jag måste ju ha en unge att spela vidare på när hon går ur tiden.
Sagt och gjort, jag tog en taxi till det lyxigaste huset jag kunde hitta och där fann jag Gabb-någonting (de färdiga gubbarna har alltid så sjuka namn), lyckligtvis föll Gabb-nånting för min sims sinne för humor och de blev kära.
Kanon, då gifter de sig imorgon och flyttar in i hans feta lya. Han var någon form av kirurg.
Men när Nicole försöker bjuda in sin Gabb-nånting som hon faktiskt är på G med är han för upptagen och hon ombeds ringa tillbaka om 7 timmar och på kvällarna är ju hon och Ebony upptagna med att försöka bli ryttarlegender.
Ni förstår vad jag har att tampas med här, nu stängde jag av spelet, dels för att min dator var varm som en spisplatta efter att jag ställt in den högsta prestandan på grafikkortet men också för att jag inte orkade med dessa needy bastards.
Vi får se hur historien fortlöper. Kanske blir Nicole och Ebony bara medelmåttiga ryttare innan de blir gamla och i värsta fall blir Nicole fetdissad av Gabb och dör både barnlös och utan att ha åstadkommit något vesäntligt.
Det vore väl tragiskt?
Detta med plastikoperationer.
Min vän sa en gång: "Om plastikoperationer och tatueringar utan målsmans tillstånd hade varit lagligt innan 18 hade jag haft en svanktatuering, stora silikonpattar och sett ut som Barbie".
Själv hade jag opererat näsa, läppar, bröst och öron. När man var 14 år var inget bra, jag har t.o.m ritat karikatyrer på mig själv och det var inga snälla sådana kan jag tala om.
Idag vill jag inte göra några operationer alls och det kan jag säga helt ärligt. Mina läppar är ganska smala, men mjuka och mysiga. De är proportionerliga till resten av mitt ansikte och detsamma gäller övriga utstickande delar.
15 år och osäker.
Ibland har jag som alla andra dåliga dagar (läs mensen) när ingenting är bra, men det hade jag haft även om jag var opererad a la Lolo Ferrari.
Om jag operar mig så är det ju inte jag längre. Då ser inte jag ut som Emma mer. Kissie ser inte ut som Kissie. Hennes originalutseende är totalt utraderat och det är det jag tycker är så synd med plastikoperationer. Man tar helt bort de personliga drag
som man föddes med och som faktiskt är ett arv från ens föräldrar.
Jag skulle kunna bekosta att se ut som en glamourmodell. Det skulle till och med vara ganska enkelt. Stora bröst, smalare näsa, mindre öron, en rejäl hårförlängning och sedan är det klart. Givetvis en smal/tränad kropp till det. Tadaa!
Men det vill jag inte. Jag vill se ut som jag.
De förändringar jag gör i form av smink, spraytans och fransförlängning som jag höll på med förut liknar jag mer vad en konstnär gör med en duk.
Min ansikte och min kropp är en staffli som jag utsmyckar då och då, som jag leker med och formar.
Men där får det också stanna.
Min kropp är en välfungerande, vacker och fantastisk maskin som jag älskar. Jag älskar mina breda höfter, mitt juicy ass och mina vackra lagomstora bröst. Det skulle jag inte vilja byta mot något i världen ärligt talat.
Jag är den enda som ser ut som jag. Det är fantastiskt när man tänker efter.
Abstinens och spraytan.
Jag har inte tagit en cigg på tre dagar.
Jag försöker inte sluta utan håller bara uppe nu när jag har slemhosta. Jag vet av erfarenhet att läketiden blir trippelt så lång om man anstränger lungorna med rök när de kämpar med att bli friska, såklart.
Det värsta av allt är min medicin, det triggar röksuget till tusen. Om jag inte tar min ADD-medicin en dag kan jag gå hela dagen utan att röka, ciggen smakar till och med äckligt.
Men med medicinen ligger jag på golvet och gråter av röksug. Det finns en förklaring till detta, concerta som medicinen heter innehåller en mikrodel amfetaminliknande ämne, och amfetamin är en drog man blir enormt röksugen av (jag har inte testat, men är man uppväxt i hoodsen vet man det mesta om droger).
De som testat amfetamin säger att man kan röka typ ett paket på en timme, så därav suget.
Jag stampar i golvet av rastlöshet, jag kreverar, på riktigt. Jag vill sätta igång med träningen, helst igår, men jag måste ge mig till tåls och vänta tills jag är helt och hållet frisk, annars kommer jag aldrig bli det.
I övrigt mår jag bra, jag känner mig mentalt stabil och allmänt hoppfull. Eftersom hösten är här har jag bestämt mig för att bli lite extra ytlig och lägga fokus på mig själv och mitt yttre och inre välmående. Inte för att ett pretty face är avgörande för ens mentala hälsa, men jag ser det som en sysselsättning, det är mysigt att pyssla med och ägna tid åt sig själv.
Imorgon ska jag till Farsta och shoppa lite med farsgubben min, jag ska inhandla lite nya nagellack, kanske några snygga höstplagg och lite nytt smink.
Jag kan också avslöja vad jag gjorde imorse. Jag blev spraytannad. Solarium är enligt mig slöseri med tid och pengar, dels är det inte bra för hyn, dels måste man gör det ohälsosamt ofta för att brännan överhuvudtaget ska stanna.
Fake it until you make it. För närvarande ser jag ut lite som en oompa loompa, men det kommer lägga sig imorgon.
Tjejen som spraytannade kom hem till mig, de har nämligen ingen dusch på salongen. Kändes lite små wierd att stå framför henne med pattarna i vädret men det gick jättebra och blev väldigt fint.
Jag känner ju salongstjejen sedan många år tillbaka då jag klippt mig hos henne flertalet gånger.
Jag kan tyvärr inte bjuda på en ansiktsbild, mitt hår ser ut som ett kråkbo och efter en veckas konstant hostande känner jag mig lika fräsch som en påse med hundavföring. Däremot kan ni få se bikinilinjen, så här blev det:
Hoppas er lördag blir med livfylld. Använd mycket handsprit.
Frustration.
Alltså hjälp vad tråkigt det är att vara sjuk. Min tristess börjar angränsa till vansinne.
För att göra något åt detta följde jag med pappa hem till farmor och farfar, där blir man alltid ompysslad och omhändertagen.
Dagens aha-upplevelse:
Jag: "Farmor, använde ni smink på din tid?"
Farmor: "Är du galen eller?"
Åh vad skönt, fast å andra sidan hade de inga preventivmedel, pest eller kolera på den alltså.
Ikväll ska vi äta tacos. Äta är förövrigt det enda roliga jag har att göra just nu, jag kommer vara rejält bootylicious när detta lidande äntligen är över. Men jag har bestämt mig för att bli helt frisk så fort det bara går, det innebär inga cigg, kan jang, hostmedicin och vila så mycket det går.
Saker jag vill göra hellre än att ligga hemma och mögla:
- Dricka för mycket vin med Anna och svära över karlar
- Shoppa
Imorgon klockan 11 har jag i alla fall bokat in något som ska göra mig lite gladare i detta oändliga mörker och nej, det är inte en manlig prostituerad.
Bully - en gripande dokumentär om mobbing.
Jag vill inleda med att jag aldrig har mått så här dåligt av att skriva ett blogginlägg någonsin.
Jag har sammanställt ett bildkollage från dokmentären dox: bully som visades på SVT nyligen och fortfarande finns att se på SVTplay.
Dokumentären skildrar mobbingen i USA:s skolor, vi får följa föräldrarna till en 11-åring och en 17-åring som till slut valde att ta sina liv på grund av mobbningen. Det vidrigaste i hela den här historian är de vuxna som fullständigt handlingsförlamade står bredvid och ser på när barn blir psykiskt och fysiskt misshandlade å det grövsta.
En av killarna som blev mobbad föddes i vecka 26. 26 mina vänner, förstår ni vilka odds han hade att överleva? Han har knappt synliga men av sin tidiga födsel, han kunde ha varit gravt handikappad, han kunde varit död. Nu går han lite konstigt och är således ett lätt offer för mobbarna.
Han blir gravt misshandlad, en kille dunkar hans huvud mot stolsryggen i skolbussen.
En tjej har ett helt samhälle emot sig för att hon är lesbisk. En lärare har sagt att förr brände man homosexuella levande. En flicka orkade inte med misshandeln på skolbussen varje morgon, hon tröttnade till slut och hotade de andra barnen med sin mammas pistol för att få vara ifred. Hon blev inlåst på rättspsyk i 3 månader.
I vår skola var det hyffsat lugnt med mobbning. Vi hade så kallade Bäckaänglar, samarbete med Friends och så fort man var osams så minns jag att alla fick sätta sig i ett rum tillsammans och prata. Det gällde allt, om man kände sig utfryst, om man bråkade med någon etc.
Jag hade också ett annat skydd. Jag hade två storebröder, varav en 8 år äldre än jag, jag hade en storasyster och en galen pappa som aldrig skulle låta någon peta på hans barn.
Min syster spöade ner en kille som mobbade min ena bror på fritidsgården. Han kom aldrig i närheten av min bror efter det. Min pappa lackade ur på en unge som höll på att jävlas med mina syskon, samma sak där, aldrig mer.
För ibland är det det enda som hjälper, om pedagogiska samtal inte ger resultat så måste mobbarna förstå att barnet de hackar på inte är ensamt, utan faktiskt har folk omkring dem som bryr sig och som inte tillåter att detta pågår.
Jag grät när jag såg den här dokumentären. Jag grät också när jag tittade igenom den en andra gång för att göra kollaget.
Något jag reagerar på är när pappan till Tyler klandrar honom för att mobbingen pågår. Han säger bland annat att de aldrig kommer sluta om han inte gör något åt det.
Hur kan man lassa över det ansvaret på sin son? Hur kan man då inte själv gå med in i bussen och säga åt ungjävlarna att om de rör hans son en gång till så kommer han mala ner samtliga till köttfärs?
Och ja, när mobbing har gått så långt så får man säga så. Då är alla medel tillåtna för att få det att sluta.
Vi som inte går i skolan har också ett ansvar, vi har ett ansvar att uppmärksamma, se, agera.
Förkylningstristess.
Jag förstår att det är fruktansvärt spännande, därför ska jag uppdatera er om läget, mina trogna typ 4 läsare.
Läget är snorigt och hostigt och abstinensigt. Jag nobbar cigaretterna helt när jag är sjuk och kör istället på Catch mini eukalyptussnus. Rökningen drygar ut på förkylningen och framförallt hostan onödigt länge, och visst snuset hjälper litegrann men fasiken vad jag är sugen på en cigg.
Egentligen borde jag sluta helt, såklart, men det är en annan historia.
Idag har jag verkligen bara legat framför datorn, ätit choklad och lakritsgodisar, sannolikt är att jag kommer se ut som en lolrus efter den här sjukdomsperioden, men det är lugnt för jag ska börja gymma sedan.
Min glamourösa middag.
Det enda spännande som har hänt var att jag och pappa åkte och handlade. Eftersom det är fredag imorgon bestämde jag att vi skulle ha tacomys.
Jag har varit sjuk i en enda dag och håller på att krevera av rastlöshet, helst skulle jag vilja gå tillbaka och jobba redan imorgon, men nu vill jag bli frisk så fort det bara går så jag tänker vila tills dess att jag är helt grön.
Snart är min nya design på plats, känns redigt nice måste jag säga.
Jag funderar förövrigt på att gå och ta en soldusch när jag är frisk, efter varje sjukdomsperiod brukar jag ta en "helrenovering" när jag skrubbar mig från topp till tå, målar naglarna osv så känns det verkligen att man är frisk.
Sjukdom och shopping.
Första shoppingen efter löning:
Hade annars lite roligare saker på min inköpslista men fine.
Vem tror ni fick rätt förövrigt angående förra inlägget?
Tror ni möjligtvis att doktorn kikade med en lampa i min hals och konstaterade att jag är lite röd och irriterad som brukligt vid en förkylning.
Tror ni kanske att han lyssnade på mina lungor och inte tyckte det lät som någon lunginflammation?
Well duuh, allt detta vet jag ju, jag har bott i min kropp i 22 långa år, jag har haft otaliga lunginflammationer och vet precis hur det känns.
Anledningen till att jag ens ber om slemlösande är för att jag inte ska få det, alternativt behöva dras med långvariga andningstäppande slemhostor, istället hjälper jag kroppen upp med skiten.
Det hela slutade i alla fall med att han skrev ut medicinhelvetet och jag upptod en helt onödig tid från vårdcentralen.
Jag har lagt in en värmedyna under lakanet i sängen så den var alldeles uppvärmd och gosig när jag kröp ner, imorgon stannar jag hemma från jobbet.
Såg förövrigt världens sötaste skylt i apotekets fönster idag där det stod "Ja, det är synd om dig som är förkyld"
Tack för att någon sa det! Kände jag då.
Känner mig otroligt ynklig för närvarande. Imorgon kommer bloggen bli överöst av krönikor och åsiktsinlägg eftersom jag kommer vara extremt rastlös.
Oh, just det, en sproilans bloggdesign är på ingång - bara ett problem, jag kan fasiken inte bestämma vilka färger jag vill ha, katastrof, får försöka klura på det.
Godnatt med er.
Dagens utbrott.
Jag är en väldigt lugn person och många som har känt mig halva sina liv har ännu inte sett mig arg.
Men ibland kokar det över, som idag när jag dessutom är bitter över min förkylning.
Ända sedan jag var liten, runt 12 så jag har haft problem med återkommande lunginflammationer. Slemhosta får jag alltid, en jobbig sådan som jag måste ha slemlösande läkemedel för att bli av med.
Detta innebär alltså att varje gång jag blir förkyld måste jag gå till vårdcentralen och uppta deras tid för att få ett recept som jag vet att jag kommer att behöva.
Gör jag det inte måste jag gå oavsett, men då är läget allvarligare.
Därför har jag och mina läkare löst det så att jag helt enkelt slår en pling när jag är förkyld, ber dem lägga in ett recept och så kan jag påbörja behandlingen redan innan det blivit allvarligt, eller ens behöver bli det.
Smart va?
Det här läkemedlet är inget man kan bli beroende av och dessutom tar ju flaskan slut någon gång, det har fungerat utmärkt hittils.
Sjuksyrrorna brukar göra så att de lämnar en notis till läkaren, sen är det upp till läkaren själv om han/hon vill skriva ut receptet, de har tillgång till mina journaler och kan se att jag har sökt för slemhosta 1 miljard gånger innan och fått samma läkemedel varje gång.
Inte en enda gång har läkarna misstyckt, det är oerhört smidig lösning.
Jag slipper uppta tid från de patienter som verkligen behöver för att de ska klicka in på sin dator
, win win för alla.
, win win för alla.
Men sjuksyrran jag möttes av nu sa att det hade hon aldrig hört talas om.
"Läkarna vill titta på dig innan de skriver ut, så här har jag aldrig hört folk göra förut"
Jag: "Men snälla vad finns det att se? Jag har haft det så här sedan jag var 12 år, jag tar bara upp deras tid, det är väl läkarens beslut om han eller hon vill skriva ut eller inte, inte ditt?!"
Sjuksyrran: "Ja men du kan komma in sen när det börjar bli jobbigt"
Jag: "Då är det väl för fan försent för att behandla med slemlösande?! Är det inte bättre att jag behandlar detta förebyggande och besparar vården och mig själv en oändlig massa tid och besvär?"
Hon vägrar lämna en notis till läkaren, så nu ska jag gå till vårdcentralen med en jävla förkylning och uppta läkarnas tid. Jag förstår inte hur en människa kan vara så fyrkantig och oflexibel.
Jag älskar folk som tänker "Vi brukar göra så här, även om det i den här situationen är extremt dyfuntionellt för att inte säga idiotiskt."
Outside the box? Var är det någonstans?
Kämpande sjukling.
Jag har påbörjat 3, utan att skryta intressanta inlägg men inte orkar slutföra dem.
Efter mycket velande bestämde jag mig för att gå till jobbet i alla fall. Jag har ingen feber utan det är mest torrhosta och täppt näsa.
Jag blir ändå så rastlös hemma och så har jag ju ett stillasittande jobb, nackdelen är dock att jag måste prata hela tiden det tär lite på halsen.
Alla är sjuka nu, jag har aldrig varit med om så många sjukdomsfall på mitt jobb innan, det är väl lite det som gjorde att jag gick också.
Däremot är jag på rejält pissigt humör, jag mår verkligen inte bra.
Laters.
You can run but you can't hide.
Imorse mådde jag sämre när jag vaknade (förstår att det är otroligt spännande att läsa om utvecklingen av min förkylning) men jag gick ändå till jobbet.
Jag är fortfarande inte sjuk, sjuk men jag känner att febern ligger och lurar innanför pannan.
Jag tänkte handla ett stash med förkylningspreparat på hemvägen, jag tror mest att det är placebo men all effekt är önskvärd effekt.
Jag är lite smått motståndare till alvedon när jag är sjuk. Inte för att jag gillar att leka martyr eller eftersträvar en duktighetsmedalj, utan för att febern är kroppens krig mot baskiluskerna, det kriget avbryts när man tar alvedon och för egen del brukar jag tillfriskna fortare om jag pinar mig igenom det på en värmedyna i sängen.
Det som är värst när man är sjuk är dock den långvariga slemhostan som brukar hänga kvar i flera veckor efter. Man borde uppfinna en slamsugare som kan suga upp allt på en gång istället.
Men jag är inte bitter över detta, idag är det löning.
Seriemördare och förkylningar.
Ni vet den där känslan när man börjar känna sig lite sjuk fast ändå inte? Exakt så känns det just nu.
Man är på gränslandet mellan sjuk och inte sjuk. Man är för frisk för att ligga i sängen och tycka synd om sig själv men mår fortfarande dåligt.
Just nu har jag känningar i halsen, smått ledvärk och ont i huvudet. Jag skulle tippa på att jag är sjuk inom tre dagar om det inte slutar. Alla är sjuka nu, från september till april är hela Sverige en snorande smitthärd, är det inte förkylningar är det magsjuka, är det inte magsjuka är det svininfluensa. Hip hooray.
Nu har jag krupit ner i sängen med en riktig feelgood bok. "Femtio seriemördare", jag är ett stort fan av självbiografier och böcker som är verklighetsbaserade, nu när jag börjat läsa den kan jag inte sluta.
Idag har jag förövrigt börja kolla på gym, eftersom det var ett halvt decennium sedan jag tränade regelbundet (om man inte räknar med mina halvtaffliga powerwalks) så har jag kommit fram till att det bästa är om det finns tillgång till PTs på gymmet som kan visa en hur man använder alla mojänger och lägger upp ett träningsschema.
Min pappa grusar dock mina fitnessplaner ganska rejält, för bara någon minut sen kom han in på rummet och dumpade några lakritsgodisar till mig. Alla som känner mig vet att det kan vara en flammande eldhärd mellan mig och en skål lakrits - jag skulle äta i alla fall.
Och när jag kom hem från jobbet låg det Marabou Cookies på bordet. Jag saknar all form av självdisciplin så jag åt upp de tre kakor som fanns kvar. Hoppas allt sätter sig på röven eller tuttarna.
Man lär väl ändå bli sjuk större delen av året så jag får väl förlika mig med lite vinterhull och dåligt flås. Men försöka ska jag åtminstone, jag vill bli frisk och stark.
Nu ska jag läsa om människor som är sjukare än jag, då känner man sig sådär härligt sund och normal.
Kram på er.
Bloglovin
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4062322/?claim=5b9z73de8un">Följ min blogg med Bloglovin</a>
Morgonstund har kaffe i käften.
Imorgon är det löning, jag har en liten inköpslista på skönhetsprodukter jag ska inhandla. Jag måste ta mig igenom den här hösten utan större men, inte för att materiella saker gör en särskilt mycket lyckligare men det skadar inte att känna sig fräsch.
Parentes: en riktig vän är en vän som kallar en för Abbe när man är ledsen. Alla borde ha en sån vän.
Ha en fortsatt mysig måndag. I'll be back.
Dagens skörd.
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- En helggetaway till en europeisk eller svensk stad
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- En gosig höstmössa
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
- En kamera
Så kunde jag stryka över ännu en punkt på listan. Jag får för mig att hösten blir lättare att ta sig igenom om man ser till att ha saker att sträva efter eller se fram emot.
Jag brukar bli väldigt deppig under höst och vinter, vilket är rätt jobbigt med tanke på att det är dessa två årstider som upptar större delen av året.
Idag gav sig jag, mamma, pappa och en bakfull bror oss ut i skogen för svampplockning. Vi hittade helt galna mängder svamp, jag och John skrek av lycka när vi hittade hela klasar med svamp.
Flätor och fleece, redo för skogen.
Så otroligt vacker skog, nästan lite troll-lik, jag hade tänkt ta lite finare bilder med pappas kamera som dessvärre inte hade några batterier kvar, så det fick bli crapiga mobilbilder.
Fikapaus.
Och så givetvis en bild på skörden, här var vi halvvägs på vår svamprunda, slutresultatet blev en överfylld korg.
Nu är jag nersjunken i soffan och planen är att inte göra ett piss mer idag, mer än att möjligtvis måla naglarna.
Kram på er.
Dagen efter.
Igår blev en fantastisk kväll.
Dock blev jag sketfull. Det blev jaw-drop och neandertalar-mode för min del, men det gör inget, jag hade väldigt kul.
Just nu är jag lite olycklig till och från (känns som jag alltid är det?), men det går över. Jag spyr bara lite på alla hurtfriska quotes som typ "de vackraste tjejerna är tjejer som skrattar mycket". Jag skrattar bara när min kollega oroar sig för sin bakismage på morgondagens barnkalas och jag ser framför mig hur ungarna tuppar av bakismökarna.
I övrigt är jag ganska allvarsam. Och blek. Tvärtom alltså.
Men jag orkar inte bry mig nämnvärt om det.
Jag tänker i alla fall vara drop-dead-gorgeous denna hösten, oavsett hur lite eller mycket jag ler.
Jag ganska rentutav inte ler alls förrän i april nästa år. Skitsamma.
Idag var jag alldeles tärd av gårdagens bravader, ögonlocken känns väldigt tunga. Imorgon ska jag nog ta på mig gummistövlarna och tvinga medlemmar i min familj att ut och plocka svamp, kanske hälsa på farmor och farfar och dricka världens godaste bryggkaffe.
Nu tänkte jag, lite småfrusen krypa ner i min underbara säng. Allt blir bra tillslut, det brukar bli det.
Godnatt med er.
De käärrleuk.
Good morning handsomes.
Så här ser jag ut när jag kliver ur sängen på morgonen:
Idag är det fredag för alla som inte noterat. Jag fick ca 5 timmars skönhetssömn imorse, John Blund lyste med sin frånvaro när jag försökte sova och jag somnade inte förrän runt 12.
Efter jobbet ska jag och kollegorna på räkbåt, de andra ska ut efteråt men jag är inte helt säker på om jag kommer orka hela kvällen, jag är gammal och vek nuförtiden, jag måste sovit ut om jag ska orka utgång, men oavsett så kommer det bli en fantastisk kväll, det är jag övertygad om.
Resorben ligger i väskan, sminket är påsmetat och håret är fixat. Jag är redo för fredag!
Det enda mörka molnet på himlen är den här fläcken som är misstänkt lik en sarrefläck (det är det inte, om inte någon har tagit en handtralla på tuben utan att jag sett) som jag upptäckte när jag väntade på tåget.
Nåväl, vi får hoppas att folk runtomkring mig inte har öga för detaljer.
Kram på er.
That's just me.
Outfits
Åh vad svårt det ska vara att bestämma outfits, ibland har jag lust att gå omkring näck i ren protest.
Känner att jag behöver shoppa lite när jag har tid.
Torsdag morgon.
Idag jobbar jag kväll, trots detta gick jag upp i ottan för jag hade massor av saker att fixa.
Först åkte jag till Högdalen, jag blir alltid så mysigt nostalgisk när jag är där. I mina yngre år så sa jag usch och fy och här kommer jag aldrig bo när jag blir äldre (jag menade det inte riktigt, men då skulle man ju vara ball och emot allt)
Men jag kommer alltid älska Högdalen, det var som min kusin sa. Han är uppväxt i en förort med sin teenage love som nu är gifta och har barn, de båda har klättrat i sina karriärer och bor nu i ett fint hus precis vid vattnet. Under ett studentfirande sa han out of nowhere:
"Fan vad jag längtar tillbaka till Brandbergen ibland", där sitter människan i en flashigt hus och längtar tillbaka till en nerklottrad betongförort, men så är det ju, man kommer förmodlingen alltid älska platsen man växte upp på.
Tillbaka till dagen, jag hämtade ut mina mediciner, tog en sväng in på Kicks och köpte en rejäl frulle med färska frallor och massa olika pålägg till mig och mamma, så hade vi en riktig mysmorgon hon och jag.
Gott.
Skorna som jag fick var i fint skick, däremot får jag för mig att mina fötter ser lite stora ut i dem, men det kanske är för att jag ser dem rakt uppifrån, vad tror ni?
När jag var inne på Kicks och ryckte i dörrarna 10:00 tillsammans med alla pensionärer som skulle köpa skrikrött läppstift passade jag även på att köpa ett par enkla örhängen.
Fina va? Fast ännu finare är närbilden på min finne måste jag säga.
Nu när ni är fullkomligt översållad med intressanta anekdoter från mitt fartfyllda liv tänkte jag bjussa på lite till.
På väg till jobbet höll jag på att få tuppjuck på en övningskörningsbil som åkte 20km saktare än alla andra och låg och blinkade i ca 10 minuter innan han/hon bytte fil trots att utrymme fanns.
Men så kom jag på, att man blir lätt kaxig men det var ju jag för bara ett par månader sedan, jag körde för sakta, emellanåt körde jag som ett rövhål, man måste faktiskt vara snäll mot övningsförare!
Så jag bromsade in och lät den nervösa lilla stackaren svänga in framför mig i lugn och ro.
Jag tycker alla borde vara snälla mot övningsförare, man får aldrig glömma bort att man själv faktiskt satt där en gång i tiden.
Jag jobbar kväll idag och ska upp i ottan imorgon, så jag kom på den briljanta idén att duscha och tvätta håret på lunchrasten. Det gäller att vara tidseffektiv och har man ett hår som tar en evighet på sig att torka har man ingen större lust att nalla av de hela 4-5 timmarna man har att sova inatt.
Fåfäng som jag är måste jag gå upp minst 3 timmar innan jag börjar jobba, jag ska nämligen på ett litet aw-event efter jobbet och då måste man ju vara drop dead gorgeous, det är trots allt fredag.
Livet är hårt, sömnen får jag ta igen i helgen.
Hoppas ni har det mysigt i höstsolen.
Tre dagens.
Dagens tard: På pressbyrån står en kostymnisse och ska handla.
"Kukkelikakkelimakki"
Kassörskan: "Öööh..."
Mannen: "Kikkelikakkeli"
Kassörskan: "..."
Mannen: "Kan du inte finska?"
Kassörskan: "Jo, det kan jag, men det där känner jag inte igen, det måste vara någon.. eh.. speciell dialekt"
Mannen: "Huähuähuä"
Vi alla dog av garv.
Dagens mail:
Högst suspekt lunchmeny på Annas jobb.
Dagens varför:
...Har jag all of a sudden fått periodvis asont i ena underbenet samt i knäskålen. Any ideas?
Biltrauman och andra trauman.
Jag var hos min psykolog idag. Hon är helt fantastisk. Vi kom fram till något ganska konkret som gjorde mig både ledsen och lättad.
Olika typer av biltrauman har följt mig de senaste dagarna, det första var när jag skulle hämta Anna i på hennes jobb och gråtfärdig cirkulerade omkring i Fridhemsplan innan jag slutligen fick vägbeskrivning av en taxichaufför.
Igår hade de omdirigerat infarten till essingeleden från Solna, man kunde inte köra upp utan fick ta en omväg via Hornsberg, till slut ploppade jag upp vid rådhuset där jag panikslagen försökte hitta rätt väg ut.
Jag råkade köra mot enkelriktat och fick möte dessutom, då var mitt mental breakdown väldigt, väldigt nära.
Idag skulle jag försöka hitta p-plats vid min psykolog och hittar ett parkeringshus.
Ett trångt parkeringshus. Där jag ska försöka klämma in min 940 kombi på minimala rutor, jag backar, vänder etc i säkert 20 minuter innan jag får in den i ett ruthelvete, helt sned men då orkade jag inte mer.
Imorgon har jag två saker att se fram emot:
- Morgonfika med mamma, åh vad jag saknar min kloka, fina mamma. Det blir att man inte ses lika ofta när båda är upptagna med sitt och jag bor hos pappa.
- Hämta ut mina skor från tradera, jag trodde först jag hade blivit blåst, men avin har av någon anledning kommit till min gamla adress.
Jag har lagt till en ny kategori på min needy-lista. Jag funderar på att införskaffa mig det till nästa lön, men frågan är vilken? Och hur billigt kan man köpa en amatör kompaktkamera utan att det blir helt shitty bilder?
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- En helggetaway till en europeisk eller svensk stad
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- En gosig höstmössa
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
- En kamera
Vissa morgnar.
Vissa morgnar vaknar man bredvid en naken blondin. Det är bra morgnar.
Dagen innan var det tacomiddag efter att jag hämtat upp Anna från jobbet (läs snurrat runt fridhemsplan i 30 minuter och till slut stannat i en vändzon och halvt grinat)
Dagens funderingar är
1) Varför blir ljusa nagellack randiga på mina naglar?
Så ser det ut, någon som har en aning om varför?
2) Hur i helskotta tänkte den som ritade/planerade Sundbybergs centrum?
Centrumet är tudelat av ett pendeltågsspår, och man måste typ köra runt halva Sverige för att komma från ena sidan till den andra.
Centrumet är tudelat av ett pendeltågsspår, och man måste typ köra runt halva Sverige för att komma från ena sidan till den andra.
På en av sidorna delar bilar och bussar på en supertrång liten gata med parkeringsplatser längs själva gatan (de enda p-platserna som finns). Det är väldigt lätt att tråckla sig in där när man har två bussar och 5 bilar i röva som väntar på att få komma fram.
Jag var där idag och handlade lunch i form av en nästan utgången tacopaj, samt andra förnödenheter som nagellacksremover och deo.
Idag jobbar jag kväll och jag är för närvarande inne på min fyrtiofjärde avsvalnade kaffe. Jag är en sipper som smuttar en klunk lite då och då. Det är bara de två första som överhuvudtaget är goda, resten är kalla.
Det är ett hårt liv jag lever.
Underbara bajsdag.
Jag vaknade innan klockan ringde, hade tid över att välja kläder, till och med laga frukost och sminka mig.
Jag åkte 50 minuter innan jag började och någonstans på nynäsvägen började allt gå åt helvete.
Det var kö. Jättemycket kö.
Jag kör här varje dag och det är min "genväg" eftersom essingeleden oftast är igenkorkad på morgnarna, men nu var det alltså tvär.fucking.stopp.
Jag körde i 10km/h timme större delen av resan och kom 10 minuter försent till jobbet.
Därefter adderades jävligheterna på hög och nu känner jag att det pyr lite skönt under skinnet.
Nu är jag på riktigt pisshumör och skulle gärna vilja utdela en dansk skalle till någon, möjligen till en tegelvägg.
Jag har just nu inte förmågan att skriva något glatt och cheesy om att det snart går över. Nu vill jag bara vara våldsam känner jag.
Over and out.
Det tackar vi för.
Åh vad glad jag blir av sådana här spontana komplimanger av främlingar, speciellt glad blir man när det kommer från en tjej för det är inte så vanligt, vi borde bli bättre på det.
Helgen i bildbomb.
I fredags hade vi myskväll här hemma. Det var jag som hade önskat det eftersom jag skulle åka på konferens i helgen fanns det inte riktigt utrymme för några vildare aktiviteter.
Pappa köpte kräftor och ostar, så jag, pappa, bror och pappas fru sörplade i oss kräftor och kollade på vem vet mest. Sen ramlade jag in i duschen sedan somnade jag efter ett långt skype-samtal.
05:40 ringde det första av mina sju mobillarm på lördag morgon. Konferensanläggningen vi skulle bo på låg ganska långt ute på "landet", dessutom skulle jag plocka upp tre kära kollegor som jag skulle skjutsa dit.
Konferensen var jättetrevlig och väldigt intressant, min inre tjockis blev alldeles lycklig av all god mat. Däremot fick jag gå upp tidigt efter alldeles för lite sömn två morgnar i rad, de morgnar som jag normalt hade sovit ut, så nu är jag ganska så sliten må jag då säga.
Utsikt från tipspromenaden.
Konferensanläggningen.
Parken.
Hotellrummet.
Fina tjejer.
Förrätten.
Vi fick underhållning i form av ett kille som låtsades vara servitör, med en namnbricka där det stod "Ny på jobbet", han betedde sig som ett fucktard och spelade väldigt väl, men han visade sig alltså vara underhållningen för kvällen.
Tequila Sunrise!
En av få bilder på mig, jag var inte så... Eh, fotogenique den här kvällen.
Jag tog det lugnt under kvällen och drack inte ens upp min fina drink, eftersom vi skulle upp tidigt och dessutom skulle köra hem hade jag ingen större lust att bli askalas.
Det var en mysig helg och jag får ta igen sömnen nästa helg helt enkelt.
Efter att jag dumpat av alla i sina respektive hem åkte jag direkt till Elins födelsedagsfirande, där bjöds det på århundradets godaste smörgåstårta och var allmänt mys.
Jag spenderade en lång stund att få en bild på Elins fasters hund Leo, den fulsötaste hunden jag någonsin sett, Det var så nära att jag tryckte ner honom i handväskan, men jag lyckades lägga band på mig själv. Istället fick jag några fina bilder på honom. Enjoy:
Har ni sett ett sötare tryne eller?
Som om inte dagen vore underbar nog så avslutades den mest plastsyster och gummimor, eftersom grabbarna i huset var iväg på bio så köpte vi pizza, godis och hyrde Bridesmaids, nu har min bror kommit hem och sitter och drar ner min skärm, drar av mig strumpan och petar på mig.
Det är kärlek det.
Hoppas ni också får massor av kärlek.
2/5 klart.
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- En helggetaway till en europeisk eller svensk stad
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- En gosig höstmössa
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
Tada! Nu har jag bara 3 önskningar kvar att uppfylla. Jag krigade som ett litet as på budgivningen, men de skorna var precis sådana jag har letat efter, så det var helt klart värt det, och säljaren hade bara fått bra omdömen på tradera så jag tror jag kommer bli helnöjd.
Funderar på att skicka efter den där mössan snart också.
Nu sitter jag i soffan med far och bror och kollar på South Park, himla mysigt. Imorgon blir det en lugn fredagskväll eftersom jag ska på konferens med jobbet i helgen så blir det inga sovmorgnar för min del, men det ska hur som helst bli väldigt kul!
Dagens wut: hela dagen har jag haft en sak på hjärnan. Nämligen djungelvrålsklubbor. Jag har tänkt på dem hela dagen och varit så jävla sugen. Imorgon ska jag köpa ett helt lager på väg hem från jobbet.
Jag fick förövrigt en applåd när jag fes framför pappa och min bror. En applåd.
Då förstår ni hur ofta jag gör det.
Nu ska jag snart krypa ner i sängen, kram på er.
Min önskelista.
Min önskelista just nu:
- En mysig höstutflykt till skogen med kaffetermos och mackor
- En helggetaway till en europeisk eller svensk stad
- Att jag vinner budgivningen på tradera (äntligen hittat exakt de skorna jag letat efter)
- En gosig höstmössa
- Att min bror kommer hem till oss idag och lagar middag.
Är jag needy eller?
Detta är anledningen till att jag vill ha barn.
Allvarligt talat. Den här bilden får mig att vilja föröka mig hejdlöst och skaffa 5 miljarder barn.
Vilken söt liten fjärt.
Det blir bättre.
Man skulle kunna tro att jag är gravt deprimerad om man läser min blogg, men som jag säkert skrivit ett antal gånger innan är skrivandet min ventil för alla känslor, det är så jag bearbetar dem på ett icke-destruktivt sätt och det fungerar väldigt väl.
I dagsläget är jag vid mycket gott mod, nu känns det verkligen som allt slit med min själv börjar ge utdelning på ett sätt jag aldrig har kunnat se förut.
Jag kan rationalisera saker på ett annat sätt.
Hur som haver, hade en fantastisk gårdag, idag jobbar jag kväll med två av mina favoritkollegor och imorgon blir det SPA-dag med Elin, inkluderat Thaimassage, hårfärgning, ansiktmasker och annat mysigt.
Alla kläder är tvättade och golvet är dammsuget, känner en skön ro i själen just nu.
Fan.
02:26, ensam på vägarna och hoppades att bandit på högsta skulle tysta alla jobbiga tankar som malde just då.
Jag vet att min idé var världssämst. Kanske den sämsta jag kommit på hittils, men det var liksom inget överlagt. Som en fluga mot en altanlampa, ingenting annat.
Jag nästan hoppades att jag skulle gråta. Att tårarna för ovanlighetens skull kunde strömma ner för kinderna, men som vanligt kom inget.
Jag gråter sällan. Det är bara en hård ångestklump som sitter långt därinne och skaver.
Idag växte den klumpen, den nästan ströp mig och det kändes som elstötar som gick genom kroppen. En fysisk, obarmhärtigt verklig känsla som fick mig att vilja kliva ur min kropp och fly.
Problemet är, att Jag och Mig själv inte varit vänner på många år. Anledningen är därför att Jag svek Mig själv, jag behandlade Mig själv på ett sätt som man inte skulle behandla någon vän. Knappast ens en fiende.
När Jag egentligen borde ha räddat Mig själv, släpat Mig själv någon annanstans och fört Mig i säkerhet så stod Jag liksom bara där, förstenad av skräck och såg på.
Det är som om man stumt skulle se på när ens bästa vän blev brutalt misshandlad, utan att ens hest kraxa ur sig minsta protest. Den finns inget värre man kan göra. Det gjorde Jag mot Mig själv, det förbannade jag mig för och en avsky out of proportions började gro.
Men Jag kommer aldrig ifrån Mig själv. Aldrig någonsin, hur mycket man än hade velat så är man ett.
Jag var rädd. Väldigt, väldigt rädd.
Idag funderade jag på om jag hade kunnat radera mitt eget minne, hade jag gjort det då?
Om jag haft kontrollen i min hand i denna stund - ja. Om några år kommer svaret troligen bli nej, försvarat med klyschor som "Det som inte dödar, det härdar". Det är en sanning med modifikation, för ibland har jag känt mig mer eller mindre död.
Inte levande åtminstone.
Jag kan ge folk 80, kanske 90%, men resten 10% får de aldrig se röken av. Det är så skört därinne att det ligger väl bevarat innanför en tjock, ogenomtränglig mur.
Mina irrationella beteenden har till största del berott på att jag måste skydda dessa resterande procent från att bli exponerade.
Lite som när prinsen får syn på Snövit när hon är iklädd i trasor och hon gömmer sig fast hon egentligen inget hellre vill att gå till honom.
Jag har duckat, sprungit, backat för att slippa riskera att någon börjar plocka sönder den muren. Skulle någon ta sig in där och sedan riva sönder det jag så hjälpligt försökt ordna skulle fallet bli så hårt att jag är tveksam på om jag någonsin igen skulle orka resa mig.
Den här känslan är temporär. Det vet jag. Den är fruktansvärd på alla sätt och vis, men den går över.
Jag önskar att jag legat här och gråtit just nu. Jag lyckas inte ens få fram en rynka i pannan.
Nu ska jag sova. Inga mardrömmar i världen kan vara värre än just den här känslan. Jag hoppas att mitt sinne låter skona mig inatt åtminstone.
Söndag.
Idag är en ganska typisk söndag, halvdöd och seg.
Lite senare idag blir det familjemiddag hos farmor, vilket jag ser fram emot, det ska bli hur mysigt som helst!
Efter det väntar en ledig måndag för min del, då ska jag äntligen få tvätta. Det låter inte helt friskt att längta efter att få tvätta men har man inte ett enda par rena strumpor och när alla ens favoritkläder ligger i tvättkorgen så känner jag ändå att det är fullt legitimt.
Ikväll ska jag lägga mig i badet och köra en söndagsuppfräschning från topp till tå.
Förövrigt har det börjat gå upp för mig mer och mer, vikten av att börja förlita sig till sig själv istället för att ständigt räkna iskallt med att andra fångar upp en i fallet.
När det är full storm omkring en och många i ens närhet är instabila så står man plötsligt där och har bara sig själv och sitt förnuft att förlita sig på.
Nu kan jag ändå känna en viss utdelning på allt slit jag gjort med att jobba med mig själv, det kommer stegvis lite i taget och saker som förut kunde sänka mig totalt och driva mig till ångestens ätterstupa kan jag numera hantera skapligt.
När den jobbiga magkänslan kommer och jag helst vill fly till Ulan Bator så kan jag ändå ta mig igenom ångesten och övertyga mig själv om att det snart går över och vara min egen livboj på ett sätt.
Den känslan är fantastisk.
Dessvärre har jag inget mer upphetsande att meddela för tillfället.
Flickdrömmar.
Åh, ibland längtar jag så efter att förlova mig och skaffa barn. Även om det är långt kvar tills dess, men tänk den dagen. Underbart kommer det bli.
Riktigt bra dag.
Idag var en riktigt, riktigt bra dag.
En sådan dag när jag vet att allt kommer ordna sig. Kanske inte att alla knutar löses upp inom ett par dagar, men så småningom.
Note to self: 5 timmars sömn räcker inte.
Min plastsyster samt 100 höjdare höll mig vaken till 12, kanske är därför jag har den här märkliga huvudvärken (känns som någon mosar ihop mitt huvud i ett skruvstäd ungefär)
Men jag deppar inte för det, för idag kommer min saknade pappsen hem igen, han rymde till Rhodos i 2 veckor, men nu är han alltså tillbaka, troligtvis brun som en koblaja, han är alltid brun och får han minsta lilla sol på sig blir han kölsvart.
Så ikväll blir det lite familjemiddag här hemma, en perfekt lördagskväll om man jobbar dagen efter.
Fråga: Är det bara jag som tycker att det är kallt ute? Fick kränga på mig en fleecejobbtröja ovanpå min så noggrannt utvalda outfit.
"Sommaren" försvann på ett par dagar kändes det som, jag hängde inte riktigt med där.
Nu har jag på mig en kraftigt oversizead gangstahoodmunkis som någon av Johns kompisar glömt kvar här för längesen, den tänker jag bo i resten av kvällen.
Man vill ju vara en fin flicka. Eller?
Tillåt mig att få en liten hårig-militant-feminist-rage här men detta får mig att må lite lätt illa.
Varför står det "girls"? Är en kille som gökar runt inte lika mycket hoe? Är det inte vidrigt med killar som blir aspackade?
Det som gör mig ännu mer irriterad att det framförallt är tjejer som spär på detta.
"Det är inte samma sak", jo, det är exakt fucking samma sak. En asdräggig sketfull kille är minst lika "äcklig" och en kille som dunkar på allt på två ben är också en "hoe" om vi nu ska använda den benämningen.
Man gör vad man vill med sin egen kropp, tjej som kille, ingen annan är någonsin berättigad att tala om vad någon annan får och inte får göra med den.
Jag är så trött på detta att jag vill spy rakt ut. Nu är det 2012, inte 1812, move forward.
Detta går utmärkt att applicera även på den här situationen:
Bara lägg ner.
Singelfredag.
Shopping när man är singel:
Eftersom jag jobbar hela helgen blev det en lugn kväll igår med mina favoritpopcorn och 100 höjdare.
Innan dess mötte jag upp Anna för att supporta henne när hon skrev sitt förarprov. Allt gick smooth tills det att det upptäcktes att hennes leg gått ut för 3 dagar sedan.
Det var bara att hoppa in i närmsta taxi, rejsa hem till henne, hämta legget och rejsa tillbacka.
Lyckligtvis fick vi en mycket trevlig och skicklig chaufför från Kroatien (där ju min kusin kommer ifrån) som tog oss fram och tillbaka på mindre än 20 minuter.
Hon klarade provet och vi satte oss på alkisbänkarna vid t-centralen och drack en kaffe i solen.
I övrigt har jag inget mer exhalterande att berätta. Jag försöker vakna till så återkommer jag med mer.
Ciao.
Dagens hjälte.
Tack till den kroatiska taxichauffören som tog mig och Anna från centralen, till Hägerstensåsen och tillbaka till centralen på under 20 minuter. Väldigt trevlig dessutom.
Det gjorde att hon kom i tid till sitt förarprov (som hon förövrigt klarade!). /Stolt vän.
Nu ska jag ta tag i mitt bombnedslag härinne, smell ya later.
Wanna marry me?
Fiyjo.
Underbara morgon!
Imorse var första morgonen på länge där jag hade tid över. Jag tog ett bad, målade naglarna, velade mellan tre outfits och åt en god frukost.
Därefter kom en ryss hem till oss för att putsa fönstrena. När han sa att han var "26" trodde pappas fru att han sa "sockersex". Hur hon la ihop den kombon vet jag inte. Jag tror inte ens jag vet vad sockersex är för något, men det låter spännande.
Soligt är det också och jag sitter och dricker en kopp nybryggt kaffe.
En bidragande faktor till mitt bra humör kan vara att jag igår möttes av det här;
Har jag en fantastisk fru eller vad? Hon bjöd på laxpasta, sen hade det aset en låda med chokladbollar i kylen som jag inte kunde låta bli.
I vanlig ordning fick hon mig att garva så spottet flög, hon spanade in potentiella karlar till mig och jag var inte överdrivet exhalterad över hennes val.
Imorgon är min enda lediga dag för veckan, den ska som sagt dedikeras till tvätt och städ.
Anledning?
Well... Uh
Med risk för att överbelasta era intresseklubbar får ni även en dagens outfit. Jag trodde det skulle bli pannkaka med spets på spets, men jag tycker det var ganska fräsigt ändå.
Dagens outfitt(a)
Mitt söta tryne.
Hoppas erat kaffe är lika gott som mitt.
99 frågor
En lista som jag snodde av Anna, stör mig som fan på fråga 8, men okej let go.
1. Would you have sex with the last person you text messaged? Gud ja.
2. You talked to an ex today, correct? Nej.
3. Have you taken someones virginity?Inte vad jag vet.
4. Is trust a big issue for you? Ja, ganska
5. Did you hang out with the person you like recently? Spenderade hela gårdagen med en vän.
6. What are you excited for? Att planera framtiden.
7. What happened tonight?Jag åt Pad Thai med Elin, fixade CV till henne och snurrade runt och letade efter en kvällsöppen mack.
8. Do you think it’s disgusting when girls get really wasted?Varför står det "girls"? Alltid kvinnor som ska skambeläggas för osbcent beteende, men som svar på frågan nej, mest irriterad om de är jobbiga.
9. Is confidence cute? Självdistans är sötare.
10. What is the last beverage you had? En kopp nybryggt kaffe.
11. How many people of the opposite sex do you fully trust?2, de ingår i min familj.
12. Do you own a pair of skinny jeans?Har typ bara skinny jeans.
13. What are you gonna do Saturday night?Sitta hemma och mysa eftersom jag jobbar hela helgen.
14. What are you going to spend money on next? Bensin till bilen.
15. Are you going out with the last person you kissed? Oklart i nuläget.
16. Do you think you’ll change in the next 3 months? Det tror jag definitivt!
17. Who do you feel most comfortable talking to about anything? Beror på vad, men mina syskon, föräldrar eller bästa vänner.
18. The last time you felt broken?I förrgår kände jag mig jävligt broken.
19. Have you had sex today? Nej.
20. Are you starting to realize anything? Att livet är kort och går ut på vad man själv vill göra och vilka man vill spendera sin tid med, inte var som är normativt eller brukligt för den stora massan.
21. Are you in a good mood? Lite oroskänslor men annars mår jag faktiskt bra.
22. Would you ever want to swim with sharks? Jag vill simma med valhajar, den största och även fredligaste hajen som finns.
23. Are your eyes the same color as your dad’s? Ja, blå som havet.
24. What do you want right this second? Klartecken för att mina planer går igenom.
25. What would you say if the person you love/like kissed another girl/boy? Fuck you, see you in hell ditt lilla as.
26. Is your current hair color your natural hair color?En sommar med mycket sol, ja.
27. Would you be able to date someone who doesn’t make you laugh? Aldrig, aldrig någonsin, jag klarar inte av att leva utan humor.
28. What was the last thing that made you laugh? En 9gag bild.
29. Do you really, truly miss someone right now? Ja, det gör jag.
30. Does everyone deserve a second chance? Ja.
31. Honestly, do you hate the last boy you were talking to? Min kollega? Nej han är fett skön.
32. Does the person you have feelings for right now, know you do? Det tror jag nog.
33. Are you one of those people who never drinks soda?Haha, verkligen inte, älskar läsk.
34. Listening to? Sorlet omkring mig, surrandet av datorn.
35. Do you ever write in pencil anymore?Inte ofta, får kramp i handleden.
36. Do you know where the last person you kissed is? Inte exakt just nu.
37. Do you believe in love at first sight?Nah, jag vet inte, love at second sight kanske.
38. Who did you last call?Elin.
39. Who was the last person you danced with? Minnet är rätt svagt men jag tror jag studsade omkring med min bror John på kräftskivan.
40. Why did you kiss the last person you kissed?Jag ville?
41. When was the last time you ate a cupcake?Oj, det var väldigt längesen, minns inte ens.
42. Did you hug/kiss one of your parents today? Nej, träffade inte mamma och pappa är bortrest.
43. Ever embarrass yourself in front of a crush? Jag cyklade på en man bakifrån i hög fart när jag var ute och cyklade med mitt dåvarande livs kärlek. Mannen flög och skrapade upp hela jeansen. Lite pinsamt.
44. Do you tan in the nude? Om det är en nudistrand, varför inte?
45. If you could, would you take back your last kiss?Nej det finns det ingen anledning till.
46. Did you talk to someone until you fell asleep last night? Nej.
47. Who was the last person to call you? Elin.
48. Do you sing in the shower?Nej
49. Do you dance in the car?Nej, trummar på ratten och sjunger väldigt högt.
50. Ever used a bow and arrow? Jag tror fan det, på något vikingmuseum när jag var liten.
51. Last time you got a portrait taken by a photographer?I somras.
52. Do you think musicals are cheesy?Tycker det är jävligt jobbigt när de sjunger hela tiden. Undantag Moulin Rouge.
53. Is Christmas stressful? Ja, men mest för att man aldrig handlar klapparna i tid.
54. Ever eat a pierogi? Ja (Anna, pierogi betyder pirog :D)
55. Favorite type of fruit pie?RABARBER! Om nom.
56. Occupations you wanted to be when you were a kid? Veterinär och författare.
57. Do you believe in ghosts?Typ, jag tror i alla fall på att vi kan efterlämna oss energier.
58. Ever have a Deja-vu feeling? Jajamen.
59. Take a vitamin daily? Nej, jag glömmer jämt.
60. Wear slippers? Bara när jag försöker skydda fötterna från min bitska katt.
61. Wear a bath robe? En gubbrutig i frotté, varje gång jag har badat, nästan varje morgon.
62. What do you wear to bed?Bara trosor.
63. First concert?Incubus.
64. Wal-Mart, Target or Kmart?Inte varit på någon utav dem, men Walmart känns sådär skönt white trash så det kör vi på.
65. Nike or Adidas? Har absolut ingen åsikt i frågan.
66. Cheetos Or Fritos?Ingen aning.
67. Peanuts or Sunflower seeds? Jordnötter.
68. Favorite Taylor Swift song? "You belong to me"
69. Ever take dance lessons?Jazz/funk när jag var typ 12, jag sög.
70. Is there a profession you picture your future spouse doing? Gärna något som innefattar en uniform, eheh.
71. Can you curl your tongue? Nej men den är aslång, kan göra massa annat konstigt med den.
72. Ever won a spelling bee? Svarar som Anna, vad fasen är det?
73. Have you ever cried because you were so happy? Oh ja.
74 Do you study better with or without music? Utan.
75. Regularly burn incense? Nein.
76. Ever been in love? Självklart.
77. Who would you like to see in concert?SHINEDOWN! De små asen ska spela i Polen, Tyskland och England men inte här.
78. Hot tea or cold tea? Hett, kallt? Uäh.
79. Tea or coffee? Kaffe, nybryggt starkt kaffe, älskart.
80. Favorite type of cookie? Någon som farmor eller mormor har bakat.
81. Can you swim well? Ja, däremot har jag aldrig simmat grodsim utan jag rör benen som en dykare typ.
82. Can you hold your breath without holding your nose? Men snälla.
83. Are you patient? Oftast inte.
84. DJ or band, at a wedding?Band.
85. Ever won a contest? Japp, flera novelltävlingar.
86. Ever have plastic surgery? Nej.
87. Which are better black or green olives? Svarta säger jag nog där.
88. Opinions on sex before marriage? Fucking awesome, det är min åsikt.
89. Best room for a fireplace? Där det inte är överhängande brandrisk.
90. Do you want to get married? Jag kommer helt seriöst lämna min partner om det skulle visa sig att han aldrig någonsin kommer vilja gifta sig. Det är en flickdröm jag inte tänker ge upp under några premisser.
Outfit-inspiration.
Tjalalala dagens tips:
Jag har en garderob fullknökad med kläder, men aldrig något att ha på mig.
Problem?
Jag vet inte hur man ska kombinera skiten.
Så om jag har ett plagg att utgå från, som t.ex idag ett par ljusa jeans, då googlar jag helt enkelt plagget + outfit.
Exempel: "Light jeans outfit", både på svenska och engelska (konstigt nog brukar det vara fler träffar på svenska), eller "Wine red jeans" etc, då kan man spana in olika sätt att kombinera plaggen på, ofta sätt som man inte själv tänkt på.
Skor & ambivalens.
"Jag undrade varför skon var så svampig och blöt, sedan kom jag på - jag går ju på marken" - min bror.
Jag kom på en annan positiv sak som hände igår. På apoteket ringer de från mitt försäkringsbolag där jag har bilen. Jag förstår direkt att det handlar om mersälj, tjeniskille, sjukt taggad ringer mig.
"Hej Emma, du har ju din försäkring hos oss, allt ser jättebra ut, jag tänkte bara höra om allt går bra och vad du tycker om den?"
Nej men åh, han bryr sig genuint om vad jag tycker om min försäkring, sannolikt inte, men jag önskar att det vore så.
"Jo, den är väl bra, men det är ju bara en trafikförsäkring"
"Nej, din bil är helförsäkrad".
Årets WIN, det är alltså min första försäkring jag tecknade, jag satt lite smått desperat eftersom trafikförsäkringsverkets räkningar på ca 1300 vardera trillade ner i brevlådan.
Jag gick in på compricer, tog den billigaste, dock hade jag ingen aning om vad allt betydde, helvagn, halvvags whatever, så av "misstag" helförsäkrade jag min bil.
Och så har jag hängt läpp för att enbart trafikförsäkringen var så satans dyr, men för en helförsäkring har jag fått ett kanonpris!
"Så om du t.ex kör ner i diket får du en ny bil av oss", bil och bil vetefan, för värdet av min bil får jag möjligen tillbaka en rostig damcykel, så vi får hoppas att det inte händer.
Dagens känsla är en gnagande oro i magen. Inte trevlig alls. Denna veckan är det 6-dagars vecka och jag är ledig på fredag, den dagen blir nog vigd till tvätt och städ, läget börjar bli ganska akut.
Sedan har jag ett beslut jag måste fatta relativt snart. Måste göra lite ekonomiska kalkyler och liknande innan jag fattar det.
Positivt & Negativt.
- Pad Thaien jag åt från Thaikiosken i Enskede i dag. Helt makalös.
- Jag hittade en fantastisk doktor som jag kommer att ha i fortsättningen också
- Hon hittade vad "felet" var och det kommer vara åtgärdat inom en vecka
- Träffade Elin för första gången på väldigt länge, och vi hade jättemysigt
- Jag får sova lite längre imorgon
- Folk som beter sig märkligt utan uppenbar orsak
- Missbruk
- Att det inte finns en enda ledig tvättid när jag har tid
- Mitt känsloliv som stundtals är som hos en bipolär 14-åring
Wow, jag fokuserade så mycket på att jag skulle hitta så många som möjligt att ha på plussidan att jag faktiskt glömde bort hälften av det jag skulle skriva på det negativa.
Man kan styra sina tankar mer än man tror.
Men dessa ord kryper jag till sängs och drömmer förhoppningsvis något i positiv anda.
Lucky day.
Jag lyckades till min stora förvåning få tid hos en specialistläkare redan idag, annars brukar man få vänta minst tre veckor för en tid men idag var det my lucky day tydligen. Elin gör mig sällskap dit, eftersom det är mitt i stan lämnar jag bilen på jobbet och åker tillbaka och hämtar den sedan.
Lite krångligt kanske men bra mycket enklare än att försöka hitta en parkeringsplats där och tråckla runt på enkelriktade gator.
Förövrigt är jag missnöjd med att jag ser ut som en risbuske i håret och att jag inte hann sminka mig ordentligt imorse. Man kan inte få allt här i världen.
Dagens medalj.
Jag skulle vilja dela ut dagens duktighetsmedalj till den här kvinnan (hon får plus i kanten för hennes medvetenhet om att inget preventivmedel i hela världen ger 100%igt skydd)
Men tack och lov finns det amerikaner med vettiga åsikter:
Om missbruk.
Jag skulle vilja dedikera ett inlägg om missbruk.
Eftersom jag levt nära missbruk i perioder har jag ganska många åsikter i ämnet.
Jag tycker att informationen kring droger och missbruk är ganska ensidig och knapphändig. Oftast ligger fokus på skrämselpropaganda och den moraliska aspekten.
"Droger är farliga" ja men varför? På vilket sätt?
Om man tar till exempel marijuana finns inga rapporterade dödsfall som kan direkt härledas till drogen. Och alla vet att apelsinmannen är en myt och att om man får en haschpsykos så har man psykosen latent och den hade lika väl kunnat utlösas av en grav depression eller exempelvis en förlossning.
Så varför ska man inte ta droger då?
Ptja, tycker man att skrämselpropaganda is the right way to go kan man ta med alla åttondeklassare hem till min före detta killkompis. De skulle stiga in i en kvalmigt doftande lägenhet och sannolikt skulle strumporna vara svarta av det lager smuts de skulle få under fötterna.
I soffan skulle de hitta en kille som endast använder sin enaståene hjärnkapacitet till att pårökt garva åt Simpson och spela XBOX.
De skulle hitta någon som inte kan skratta hjärtligt utan att ha tagit några bloss innan och som helt har tappat sina ambitioner.
Jag kände en sån. Han påstod själv att han var korkad, men som alla andra puffare tyckte sig vara intellektuell med rökat. Illusionen av att vara en revulotionär som står utanför samhället och vars åsikt skiljer sig från alla andras. Men det är just det, en av omgärdad rök illusion.
För den här killen varken är eller var korkad. Alls. Han trodde det. Det tror många jag möter som röker, de begriper inte själva vilket intellekt de spiller.
Den killen har lagt av med det intensiva puffandet pluggar på heltid nu med väldigt bra resultat.
Det jag personligen tycker är läskigt med missbruk är att missbrukaren alltid på något sätt är frånvarande. Inte här, inte med i matchen. För oavsett om de dagliga sysslorna kan utföras utan problem tillsammans med drogen så är det alltid något som påverkar.
Man får liksom aldrig se personens rättmätiga jag. Hur hon/han är helt utan några substanser som påverkar sinnena.
Sedan har jag också mött alkoholister som envist hävdar att de är partymänniskor. En på riktigt nära håll. Och trots att alkoholen alltid utmynnade i krossade relationer, våld och sårade medmänniskor. Sitter man inte på en parkbänk och vrålar är man inte alkoholist. Punkt.
Allvarligt talat så kommer apelsinmannen myter och skrönor om att man dör vid sitt första haschbloss hålla några ungdomar borta från exempelvis röka. Många kommer säkert testa, en del kanske gör det då och då.
Det är inte det som är det farliga. Det farliga är när det verkliga livet blir så tråkigt eller jobbigt att man byter ut den mot rökdimman, alkoholruset eller något annat rus. Att det blir normen och den världen vi andra fightas med till slut blir en främmande plats.
Överdoser, snetändningar och fysiska skador är såklart inte heller särskilt önskvärt. Men det är faktiskt inte det som i det långa loppet förstör en människa, det kan jag intyga.
Det är att inte längre känna igen den du älskar, att personen inte egentligen finns där, utan bara det yttre påverkade skalet. När personen måste ha medel för att göra sådana basala saker som att asgarva eller överhuvudtaget kunna föra sig något så när socialt.
Att sakna en person som står framför en är bland det värsta som finns, eller ännu värre att en person som man inte alls visste om börjar torna upp sig. Och aldrig till det bättre.
Än värre är att personen själv inte alls uppfattar detta.
"Jag är så här", hur ska man veta hur man är om man inte varit opåverkad av något på flera år?
Jag vet en smygmissbrukare som helt har förlorat förmågan att uppfatta sociala subtila signaler. Personen förstår inte längre sociala koder utan bryter dessa ständigt genom att till exempel avbryta samtal, upprepa samma saker eller tränga sig på en person som uppenbart har dragit sig undan.
Den verkliga, nyktra världen är numer främmande mark där den här personen inte längre kan föra sig.
Och älskar man en missbrukare har man ett helvete framför sig. Den oron och smärtan kan ingen som inte varit där föreställa sig. Missbrukaren själv är inte nämnvärt påverkad av detta, personen har ju så effektivt dövat de känslorna och alla andra känslor för den delen heller.
Hur ska man kunna hantera känslor om dessa ligger nertryckta, begravda och dolda? Det påverkar alla känslor, även de positiva. Hur kan man fungera i en relation på ett normalt sätt om man inte säkert kan veta att det man känner här och nu är äkta och inte under artificiell påverkan?
Vad menar jag med allt detta då? Att man aldrig ska ta sig ett glas vin? Att det är moraliskt förkastligt att syssla med droger?
Egentligen inte. Vad jag menar är att man ska passa sig. För dopaminer som framtvingas att spruta ut ur hjärnan tar slut till slut.
Att droger inte är förenligt med livets alla faser och att man inte alltid kommer kunna leva i ruset. Förr eller senare måste man möta verkligheten som den är, och då kanske man upptäcker att den inte är så farlig om man lär sig hantera den.
För snetändningar förekommer även här.
Vi människor har alltid och kommer alltid droga med antingen alkohol eller andra substanser, antingen för att piffa upp vardagen eller för att självmedicinera mot något som skaver inom oss. Själv missbrukar jag cigg så jag vet hur det är, och om vi bara tar bort fokuset en smula från moralpaniken och istället på människorna i och runtomkring missbruk vars liv faktiskt slås i spillror på grund av det.
Och nej, det är inte det första blosset eller ett vinglas på fredagkvällen som åsamkar detta. Det är när det blir det motsatta. Att tillfällena man är helt psykiskt närvarande blir färre än när man inte är det och när verkligheten blir ohanterlig i jämförelse med den i bomull inbäddade rusvärlden.
Det mina vänner, är anledningen till att jag aldrig vågat testa vissa droger, jag är rädd för att mina youtube-dubbningar skulle blekna i jämförelse med det. Det vill jag inte, jag vill kunna gråta av garv åt "Sagan om Saftkalaset".
Det kan dröja många långa år innan man dör av en drog, om ens aldrig.
Har ni sett pundarna på plattan? De har säkert missbrukat intensivt i över 30 års tid, de står på benen och är ganska vitala. Det som till slut tar ner dem brukar snarare vara följdsjukdomar såsom hepatit eller HIV om de är sprutmissbrukare.
Men man kan väl på sätt och vis säga att de personerna de var innan missbruket är tämligen döda. Det är det våra ungdomar borde ha respekt för.
Vi kan inte lura dem med skrönor och skräckhistorier, de är för smarta. Vi måste ge dem en nyanserad bild av droger och dess inverkan.
Framförallt måste vi lära dem att få bort skav och jobbiga känslor själva, så att de aldrig någonsin behöver använda droger i det syftet.
Måndag och match.
Måndagen började på värsta möjliga sätt.
Kräftisen blev fantastisk, men den får ett eget inlägg senare.
Under natten hade mobilen dött och jag är van vid min gamla HTC där larmet gick även när luren var död, men det gör alltså inte denna.
Jag fick onda aningar när det var ljust ute (vilket det inte är klockan 4:30 när jag normalt går upp) och vaknade istället när jag egentligen skulle ha börjat. Till följd av detta hamnade jag mitt i värsta rusningen. 1,5 timme senare var jag på jobbet och skämdes som en hund.
Till eventuella framtida arbetsgivare som snokar på min blogg för att luska kan jag meddela att detta inte tillhör vanligheterna. Jag är nästan alltid på jobbet 20 minuter innan jag börjar.
Efter jobbet var det dags för min födelsedagspresent av John. En bajenmatch på söderstadion, det var grymt tryck och bajen vann!
Syskonen sajk.
Taggade krappar.
'Därefter lyckades jag även klämma in ett besök på vårdcentralen. Jag älskar min vårdcentral, den har öppet varje dag mellan 07-22, vilket är perfekt om man vill kunna gå dit utan att slippa gå från jobbet. Dessutom är de alltid smidiga vad gäller påfyllning av recept via telefonen, om man har en medicin för ett konstaterat tillstånd behöver man inte gå dit utan bara ringa så fyller doktorn på med nya under dagen.
Jag sitter och har småångest för allt jag egentligen skulle vilja ha gjort. Bland annat tvätta och städa, alla rena kläder lyser med sin frånvaro, herregud vad skönt det skulle vara med egen tvättmaskin. Det är så bökigt att träffa en tvättid som passar med jobbtiderna ibland.
Dagens tips: Mina vårdkontakter, jättebra sida som man kan logga in på med E-legitimation, där kan du se alla recept som ligger inlagda, boka tid hos läkare, söka vårdinrättningar och ställa frågor till en sjuksyster och/eller psykiatrin.
Otroligt smidigt om man inte har tid att sitta och passa in telefontider, eller gå till ett apotek för att veta om man har en viss medicin på recept.
Och för er som har varit och kladdat utan kådis nyligen kan man beställa hem klamydiatest gratis. Hur bra som helst.
Nu ska jag krypa ner och släcka lampan så jag slipper se mitt ostädade rum.
Kräftskiva.
Idag blev jag väckt av ett gutturalt kattmorr. Det var missan som var aningen missnöjd över vår gäst. Min plastsyster ska ha kräftskiva ikväll och eftersom det kommer typ 40 pers ville de inte att deras kattunge skulle vara i huset eftersom han kan bli rädd och springa iväg (plus att 40 fyllon som trillar omkring tillsammans med en liten kattungen inte är bästa kombon)
Så lilla Fossing som han heter, eftersom han har en extra tå på varje tass, fick komma hit istället.
Det gick inte alls bra, Missan turned into the devil herself och fick vara hos min mamma istället.
När plastsyster släppte in honom i rummet la han sig genast mot min rumpa och somnade. Varför lägger sig alla katter vid min rumpa och sover?
Måste vara för den är så mjuk och mysig.
Hoppas ni får en grejt lördagkväll!