Idag är en ganska typisk söndag, halvdöd och seg.

 

Lite senare idag blir det familjemiddag hos farmor, vilket jag ser fram emot, det ska bli hur mysigt som helst!

 

Efter det väntar en ledig måndag för min del, då ska jag äntligen få tvätta. Det låter inte helt friskt att längta efter att få tvätta men har man inte ett enda par rena strumpor och när alla ens favoritkläder ligger i tvättkorgen så känner jag ändå att det är fullt legitimt.

 

Ikväll ska jag lägga mig i badet och köra en söndagsuppfräschning från topp till tå. 

 

Förövrigt har det börjat gå upp för mig mer och mer, vikten av att börja förlita sig till sig själv istället för att ständigt räkna iskallt med att andra fångar upp en i fallet.

När det är full storm omkring en och många i ens närhet är instabila så står man plötsligt där och har bara sig själv och sitt förnuft att förlita sig på.

 

Nu kan jag ändå känna en viss utdelning på allt slit jag gjort med att jobba med mig själv, det kommer stegvis lite i taget och saker som förut kunde sänka mig totalt och driva mig till ångestens ätterstupa kan jag numera hantera skapligt.

 

När den jobbiga magkänslan kommer och jag helst vill fly till Ulan Bator så kan jag ändå ta mig igenom ångesten och övertyga mig själv om att det snart går över och vara min egen livboj på ett sätt.

 

Den känslan är fantastisk.

 

Dessvärre har jag inget mer upphetsande att meddela för tillfället.