Framåtställda klockan ska det stå.

 

En annan tanke bara - varför tycker personer över 40 att det är jätteroligt med bilder på typ kor med mössor på eller giraffer med solglasögon och så något random snusförnuftigt skämt bredvid i comic sans? Jag vet att jag har sjuk humor men för att kunna skratta åt sånt där krävs olagliga preparat i mängder.

 

Antar att vi aldrig kommer få svar på det.

Fy farao vad trött jag är, eftersom jag jobbar idag märks den bakåtställda timmen ganska väl kan jag tala om. Energin går på sparlåga minst sagt men imorgon är jag ledig.

 

Imorgon tänkte jag först gå till gymmet för lite crosstraining, men jag ersätter nog det med en rejäl powerwalk i solen, det behöver jag som jobbar inomhus jämt. Utöver det blir det storkok av veckans matlådor, en rejäl resning av garderoben om jag hinner och eventuellt ska jag klämma in en thaimassage i Hökarängen (billigare än en naprapat och de är väldigt duktiga!) eftersom jag börjar få muskelvärk igen, dock måste jag be massörskorna att ta lite lösare, de har en tendens att mörbulta en annars.

 

Jag börjar bli lite väl shoppingkåt, jag får lägga band på mig, men jag börjar äntligen få en garderob som jag verkligen tycker om och inte en massa skitplagg som jag knappt använder. Därför känns det som en rensning är på sin plats för att se vad som eventuellt fattas och vad jag inte behöver mer av.

 

Det låter som en rätt nice day aight?

 

Nu ska jag avrunda här innan intresseklubbarna överbelastas och jag måste anstränga mig för att inte somna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har klarat eldprovet. Två påskmiddagar med tillhörande godis och efterrätter. Det är ju inte bara efterrätterna jag inte kan äta, även saker som ägghalvor, rödbetssallad och sill går bort.

 

 

Det gick ovanligt bra och jag är nöjd. Jag njöt av det jag faktiskt fick äta istället för att böla över det jag inte kunde äta, njöt lite extra mycket på det sättet.

 

Förövrigt har jag nu signat mig på SATS också, efter mycket övervägande och efter att en otroligt trevlig SATS-personal ringde och sålde på mig skiten. Nu hoppas jag verkligen att de lever upp till mina förväntningar eftersom jag är bunden till Stockholms dyraste gymkedja i ett års tid.

 

Tanken var dels att det finns lokaler överallt där jag vistas, både jobbet, hemma och hos hjärtat. Sedan finns det även tillgång till gruppträningar och lokalerna är bra mycket större och mer utrustade än på 24/7. Dessutom kan jag och hjärtat nu gymma tillsammans och han kan lägga upp ett program till mig.

 

Jag skrev ett inlägg som jag inte orkade skriva klart där jag dissade hemmaträning (i alla fall för egen del) därför att det är så svårt att motivera sig när man är på hemmaplan. Well, det må vara sant men oavsett motivationen lyckades jag ändå åstadkomma något eftersom jag knappt kan gå. Framsida lår värker utav bara helvete och magmusklerna gör ont så fort jag garvar.

 

Deffen börjar mer och mer kännas som ett naturligt inslag av vardagen, dessutom går tiden så vansinnigt fort, man hinner knappt blinka så har tiden susat förbi. 

Min absoluta styrka är att jag är otroligt bestämd och målmedveten med saker som jag själv bestämt mig för, d.v.s det måste vara helt och hållet mitt eget beslut.

Min svaghet är att jag är förbannat lat, men min målmedvetenhet tar liksom ut latheten. Så länge det är tydligt hur jag ska göra är det lugnt.

 

Det är många gånger som jag har tänkt inte en, två utan kanske fyra gånger under ett och samma pass att jag har tänkt "näej, jag orkar på riktigt inte mer, efter den här armhävningen slutar jag" eller "jag kör bara till 20 minuter idag istället för 30", så har jag ändå gjort det jag skall göra.

 

Min hjärna försöker trolla mig, men jag vet att min kropp inte är skapt för att sitta still 12 timmar om dagen. Så småningom kommer även hjärnan vara med på tåget, men än så länge är den ganska tjurskallig.

 

Question of the day: Är jag jättetaggad på att träna idag?

 

Svar: Nej.

 

Alltså det spelar ingen roll om man har en hel dag ledigt, man har fan inte tid i alla fall. Jag drog till Farsta redan när det öppnade imorse för att slippa alla hetsiga påskhandlare. Jag undkom dem perfekt, precis när jag drog började det välla in folk.

 

På min inköpslista stod två saker, jag kom hem med en hel drös med påsar såklart, naughty me.

 

Eftersom jag inte längre har någon bil så delar pappa och jag broderligt på hans bil. Nu skulle han dock iväg och fiska så det blir hemmaträning för min del idag. Har jag bilen tar det 5 minuter till gymmet, annars runt 25 dörr till dörr. Egentligen är det inte själva kommunaltrafiken som jag inte gillar i sig, det är 

1) Att man måste pricka tiderna perfekt. Missar du tuben med 1 minut kan du komma 20 minuter sent till jobbet. Med bil gör det ingen skillnad om du startar och börjar köra tre minuter senare än tänkt. Kanske inte ens 10.

2) Platser som egentligen ligger rätt nära tar sådan förbannad tid att ta sig till. Om man åker med buss tar den ofta världens omvägar (vilket den måste såklart), åker man tunnelbana måste man oftast åka till Slussen, byta linje och sedan åka tillbaka hela vägen ut från stan till en plats som tar max 10 minuter att åka till med bilen.

 

Har man som jag, skilda föräldrar, tre syskon utspridda över Stockholm etcetera blir det en hel del flängande, det går liksom inte om man inte har bil anser jag. Eller så är det jag som dessvärre hur oerhört enkelt det är att ta sig fram jämfört med kommunaltrafiken, om man bortser från rusningstimmarna.

 

Så, nu måste jag vara kreativ och försöka träna med det jag har. En gångväg och ett golv har jag till min hjälp, jag tänkte starta med en powerwalk på cirka gurka 30 minuter och avsluta med lite övningar på golvet, eller tvärtom. 

 

Skitsamma, jag har egentligen andra saker som jag hellre vill göra just nu men de får vänta lite. 

Glad påsk på er.

 

Jag kan ärligt erkänna att jag spyr på dagliga träningsstatusar, jag själv är skyldig till sådana ibland, men folk som fotar sina nyttiga shakes och lägger upp instagrambilder på träningsskorna, varför?

 

Då har jag lust att säga som fransmännen "tu veux une medaille?" (vill du ha en medalj?). Samtidigt kämpar man ju med att motivationen och orken, så jag kan förstå bekräftelsefisket lite, även om det har sina gränser.

 

Hur som haver, idag har jag faktiskt gjort mig förtjänt av en medalj. Igår var tanken att jag skulle somna tidigt, så jag la mig på kudden redan vid 9, somnade någon gång runt 1 halv 2 och skulle sedan upp 6, inte så lyckat.

 

Efter jobbet var jag mer död än levande och genast uppstod en battle i huvudet. Hjärnan är nämligen blixtsnabb på att konstruera alla möjliga långsökta anledningar till varför man inte borde gå till gymmet. Jag ignorerade dessa och slog bort tankarna på hur otroligt skönt det bara var att ligga i sängen, drog på mig träningskläderna och gick.

 

Jag tränade till och med längre än vad det var tänkt från början. Jag är lite smygautistisk ibland och vill därför gärna sluta på hela klockslag. "Jag kan inte sluta när det står på 22" tänkte jag och fortsatte till 30. 

 

Jag skulle ljuga mig blå om jag sa att det jag gör just nu var lätt. Idag hörde jag en radioreklam om IKEA's restauranger där de berättar att de just nu serverar panerade spätta - med remouladsås. Tanken på remouladsåsen gjorde mig alldeles vild. Lika så tankarna på en hönökaka med hushållsost på.

 

Påsken ska vi inte ens prata om med godisägg och all dess djävulskap. 

Skitsamma, att jag ens orkade ta mig upp ur sängen och iväg till gymmet ska jag erhålla en medalj för. Nu ska jag krypa ner under täcket, så där skönt mör. 

 

Glöm inte bort att ge er själva medaljer ibland, man kan inte alltid förvänta sig det från andra, däremot kan man lära sig att ge det till sig själv.

Folk gastar alltid om att "visste du att korv innehåller all möjligt skit, dom bara mal ner hela djuret!"

 

Jaha, och? Kan jag känna. Ska man ta livet av en varelse för att göra mat så tycker jag det inte är mer än rätt att faktiskt använda hela, istället för att ta det "finaste" köttet och slänga bort resten.

 

På tallriken vill jag helst inte ha en friterad kycklingnäbb eller stekt gristryne, så länge jag slipper se äcklet så bryr jag mig i ärlighetens namn inte om exakt vilken del det är jag tuggar i mig.

 

Vem har förövrigt bestämt att just vissa delar är trevliga att äta och andra inte? Anticuchos, som jag åt i Peru är bland det godaste jag ätit - grillat kohjärta. Anledningen till att de började äta detta var att spanjackerna när dom invaderade landet åt upp det finaste på kon och kastade resten åt de fattiga, varvid de lärde sig att tillaga de delar som fanns kvar på ett sätt som gjorde det gott och ätbart.

 

Estetiken är en sak, jag köper att det man äter ska se trevligt ut - och det gör inte grisklövar inlagda i gele, men om  jag äter det nermalt i form av exempelvis en korv så är det inga problem alls.

 

Som sagt, tar man livet av en varelse kan man likaväl ta vara på hela djuret, som våra förfäder som gjorde plädar av skinnet, smycken av hornet och smaskade i sig varenda liten sena.

 

Bon apetite på er.

Det är slut på det nu. Jag borde kunnat räkna ut det själv men efter att ha läst en bok med vetenskapliga fakta som bakgrund vet jag nu att det inte alls är särskilt gynnsamt.

 

Det minskar förbränningen och ökar aptiten, så jag får helt enkelt leva med att det är crowded på gymmet när jag jobbar "kontorstider".

 

För övrigt är påsken på ingång, jag går ju på deff vilket innebär noll socker, utan några som helst kompromisser. Det blir således inget påskgodis för mig i år, men det gör faktiskt inte så mycket.

 

För eventuellt oroliga därute som tror att deff innebär ren bantning så behöver ni inte vara oroliga att jag har begynnande anorexi eller tycker jag är fet. För att överhuvudtaget kunna träna måste man få i sig näring och även kolhydrater (host host alla nazi-LCHF:are därute), det handlar egentligen bara om att få i sig rätt typ av näring.

Rätt typ av fetter, rätt typ av protein och rätt typ av kolhydrater.

 

Hur som helst, detta ska pågå till början av juni om allt går som det ska (d.v.s jag dukar under för begäret)

Uteserveringeringar i vår går att hantera, även med alkohol men då måste jag dricka rödtjut och leva med att jag blir röd som en tomat i ansiktet, ett eller två glas rött är nämligen jättebra för förbränningen, mer än det är inte lika bra.

 

Det är bara precis i början som det känns lite som ett fängelse och man känner "men vad får jag njuta av egentligen?".

 

Men för det första är det ju faktiskt ingen som tvingar mig att avstå från polarbrödsmackor och påskgodis, det är helt och håller mitt val, sedan tuffar ju livet på som vanligt, man behöver inte avstå från allt kul bara för att man har ett strikt kosthållning, allt går att ordna och jag börjar redan vänja mig vid den nya kosten.

 

Ett tips till alla därute som har tankar på att förändra kosten - se till att ni är pålästa om själva mekanismerna i kroppen som styr förbränning, näringsupptag och energiomvandling, det gör det inte lika abstrakt och man förstår varför man äter en viss sak och inte en annan, exakt hur det påverkar kroppens celler och förbränningen.

Det finns lättlästa böcker för oss n00bs inom området, och alla som äter strikt LCHF skulle nog tänka om om de läste på lite.

 

 

ÅH vad jag älskar nötter, avokado, lax och ägg.

 

Helvete, detta kommer bli. Fantastiskt.

 

 

Under tiden jag var borta lånades bilen av en familjemedlem som var med om en olycka (alla mår bra och det gick bra, det är jag glad för!)

Men Bettis blev det bara mos kvar av.

 

Plötsligt måste jag infinna mig bland alla snorande människor i kollektivtrafiken, plötsligt måste jag släpa min blytunga gymväska på axeln fram och tillbaka.

Plötsligt kan jag inte längre spontanåka så som jag kunde med bil, jag måste passa exakta tunnelbanetider, måste tigga om skjuts om jag vill storhandla etcetera.

 

Jag sitter dagligen och dregglar över bilar på blocket. Det kommer dröja innan jag har en ny. Idag ringde jag min bror.

 

Motor, åh nej, måste jag veta sådant också för att köpa en ny bil? Då måste jag släpa med mig en bilexpert på varenda bil jag kollar på - det kommer ta en evighet innan jag har en ny!

 

Jag trodde min första bil skulle bli en nätt liten historia, när pappa glatt kom och berättade att jag har fått en bil i 20-års present blev jag lite konfunderad när han presenterade den enorma 940-kombin som dessutom innehöll två bilbarnskuddar som hade följt med förra ägaren.

 

Ska jag köra runt i den åbäket?

Och visst var hon stor, men så småningom började jag älska min gnisslande gamla rosthög som jag fick lägga ner en hel del pengar på. Min lilla traktor.

 

Det var med Bettis som jag åkte min första långtur, Stockholm - Örebro - Örebro - Vartofta (Västergötland), jag fick ligga på gasen i en kvart för att hon skulle sega sig upp till 120, men sen gick det utav bara sjuttsingen!

 

Sedan var hon indestructible, jag bumpade in i både stenmurar med fronten när jag skulle parkera och skrapade i sidan när jag skulle in i trånga garage - inte en repa.

 

Nu är hon som sagt borta och jag ska försöka hitta en begagnad bil, denna gång en med CD-spelare och inte kasettbandspelare, kanske till och med en liten plupp på brickan som man kan låsa upp den med och inte ett lås som man måste använda våld på vintrarna för att få upp och som man kan lägga i ettan i utan att använda ren muskelkraft.

 

Hur som helst, första bilen är alltid något speciellt och jag måste säga att Bettan var en eminent första bil, nu börjar jakten på den andra - och samlandet på en god portion tålamod som krävs när man är billös för första gången på över ett år.

Jag var över till min syster igår, vi åt thaimat, massor med godis, tittade halvt på mellon men pratade desto mer. Det var ett tag sen jag träffade systrami så det var riktigt mysigt.

 

Gick och la mig sent igår så för närvarande går energin på sparlåga. Efter jobbet ska jag plocka upp Anna, åka hem till mig där vi ska se över packningen och sedan sova några få timmar fram till det är dags att sticka till Arlanda, vilket blir typ 4 på morgonen.

 

Allting blir nog superbt, lite svårt att fokusera på annat just nu bara.

Det finns en ganska logisk förklaring till varför jag personligen valt att ofta ställa mig utanför debatten om jämnställdhet.

 

Själklart är jag för jämnställdhet, självklart är jag för lika löner, lika rättigheter och rätten att få vara precis just som man är utan att behöva pressas ner i ett fack gällande vad som är "rätt" eller "fel" med att vara man respektive kvinna.

 

Problemet är bara att om vi någonsin ska nå jämnlikhet är det något vi alla måste jobba mot, i egenskap av människor. Jag anser generellt sett att feminismen bara separerar "vi" och "dom"-känslan ytterligare.

För hur mycket de som kallar sig feminister ofta hävdar att de absolut inte är manshatare så ser jag väldigt ofta ett agg riktat mot män som om de vore en enda stor, ond massa och inte individer som också de har strikta ramar att följa.

 

 

 

Här sitter jag och dricker kaffe och väntar på att hårfärgen ska gona sig klart. Detta är första gången jag färgar håret själv, dock samma toning som jag alltid brukar ha så om det blir halvkasst är det ingen större katastrof.

 

Nu har jag nästan packat klart, det började som vanligt - väldigt organiserat och utstuderat, men mot slutet började jag trycka ner lite random plagg hejvilt. Det är så sjukt svårt att veta vad man ska packa med sig och alltid, alltid packar man ner alldeles för mycket.

 

Ofta går man omkring i samma shorts, växlar lite linnen eller traskar omkring i en skön strandklänning. Jag kommer inte lägga någon större vikt på mitt utseende denna semestern, det blir sparsamt med smink och hårfix. Det brukar ändå vara rätt onödigt med tanke på att man badar och solar hela tiden. 

 

Det ska bli så förbaskat skönt, gå omkring med håret uppsatt och osminkad, i ett par sköna flipflops. Inga tider att passa, inget att stressa till. 

 

Träningen har fått vara vilande lite denna veckan, jag har helt enkelt inte tid, de två dagar jag har varit ledig har helt och hållet gått åt åt att umgås med hjärtat innan jag åker samt att inhandla allt nödvändigt inför resan. Men vad gör väl det i det långa loppet? Jag kickar igång igen när jag kommer tillbaka, sedan kommer det naturligtvis bli lite motion där nere, beroende på hur mycket vi orkar i hettan.

 

Åh, jag är så trött på alla måsten just nu. Jag borde egentligen byta ett för stort skärp och en för liten bikiniöverdel om jag orkar.

 

Men nu ska jag skölja ur min hårfärg, skrubba mig fredagsfin i duschen, hämta ut mitt efterlängtade paket från asos och spendera min fredag med hjärtat.

Resten skiter jag i just nu. Det blir säkert bra. Vårsolen skiner och jag är lycklig, sådana tillfällen ska man insupa och verkligen njuta av.

Jag hade visst beställt varorna från Bikbok, den första beställningen gjorde jag när jag inte hade kortet i närheten, klickade ner rutan innan jag hade gjort den helt och gjorde en ny senare (annars hade jag ju aldrig fått bekräftelsemail om att ordern tagits emot och skickats, kom jag på nu)

 

Den avbrutna beställningen låg kvar i min orderhistorik och jag trodde att det var min nuvarande.

Jag fick precis ett sms från posten att paketet kommit fram nämligen - tjoho!

 

Imorgon har jag beslutat mig för att i rent terapeutiskt syfte försöka att inte stressa och hetsa imorgon. Jag är som sagt otroligt bra på det, jag kan bli stressad över saker som ska ske en vecka framåt, förstår ni vilka issues jag har?

 

Just idag har jag suttit och haft magsår över hur jag ska hinna träna innan Farsta öppnar, eller om jag tränar efter så kommer gymmet bli fullt och hur ska jag hinna packa och städa och och och!

 

Till slut konfererade jag med mig själv. Det är fan inte rimligt att ha magsår en ledig dag, om jag nu ska bli hälsosam är det ju den raka motsatsen, så jag beslutade mig helt sonika för att imorgon är stress bannlyst.

 

Jag ska göra allt i min takt, jag ska riktigt  strosa omkring i Farsta och göra mina ärenden så sakta som det krävs. I värsta fall hinner jag bara crosstraina imorgon och det är ju inte direkt någon katastrof.

Jag är så förbannat trött på att stressa och jag märker på mig själv att jag verkligen inte mår bra av det. Jag blir lättretlig och ledsen.

 

Jag har börjat försöka sänka kraven i form av tidseffektivitet. Den här veckan har jag varit uppe till 23 för att jag måste laga min mat. Förut hade jag bestämda åsikter om att jag skulle träna innan jobbet no matter what, men nu inser jag att jag bara blir utsliten och grinig av att gå upp 5 för att hetsa till gymmet innan. Det gör kanske inte så mycket att vänta ett par minuter på en maskin om vinsten blir mer sömn.

 

"Ta en sak i taget" säger alltid min mamma till mig när jag blir hysterisk och jag försöker leva efter den devisen eller påminna mig själv om att tidseffektivitet på bekostnad av ens egna välmående faktiskt inte är särskilt hälsosamt.

 

Just nu längtar jag efter att få åka och träna, hämta ut mitt paket, stupa i säng och sedan ha en lugn dag i vårsolen imorgon. Det är blir det.

Dagens fail: jag hade beställt en jättefin top från Bikbok - trodde jag ja! Men jag hade i ett virrigt ögonblick inte gått igenom det sista steget vilket är betalningen, när jag skulle in och beställa på nytt så är den toppen slut. Fan vad bitter jag blev.

 

Skitsamma, imorgon kommer min cola-light leverans ganska tidigt i ottan, jag tänkte likt alla gamla kärringar hänga på låset vid farsta imorgon om jag orkar upp så tidigt, jag har en hel radda med grejer jag behöver inför resan och jag tänkte att det vore skönt att kunna strosa runt i lugn och ro.

 

Jag tänker alltid "men åh, jag har ju en hel dag på mig", sedan börjar jag reflektera närmare över allt jag faktiskt ska hinna med och då får jag plötsligt halvt hjärtinfarkt, jag har ett stort problem med att jag stressar upp mig för saker alldeles, alldeles för lätt.

 

Det är något jag måste jobba med.

 

Här är abourgine-lasagnen jag lagade igår, jag har inte smakat den än, vi får se om den blev god eller inte. Recept hittar ni här (dock hade jag köttfärs istället för kycklingfärs)

När jag kommit till gymmet precis efter jobbet upptäcker jag att jag inte har kortet med mig. Oerhört bitter gasar jag hemåt, plockar upp gymkortet, drar en shake och så i väg till gymmet i Högdalen istället. 

 

Det blev 30 minuters crosstraining, jag har ökat på med 10 minuter längre än jag brukar vilket var fruktansvärt jobbigt. Jag var alldeles snurrig och slut efteråt. 

 

Därefter, hem, äta middag och svänga ihop abourgine-lasagnen som nu står i ugnen och skall plockas ut om ett par minuter. Egentligen hade jag siktat på att vara i säng vid 10 men det sket sig eftersom jag inte ens hunnit duscha.

 

Nu längtar jag efter sängen kan jag meddela, hoppas att både jag och magen är på lite bättre humör imorgon.

 Igår lagade jag färsbiffar med blomkålsmos.

Det blev gott, men en aning torrt att äta, blev lite godare om man åt tomat till. Här hittar ni receptet.

 

 

Funderar även på att flytta bloggen till blogger. Mer lättnavigerad blogg som är enklare att designa, har gjort en testblogg så får vi se.

 

Så mycket (o)intressant hade jag att komma med idag.

 

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre.

Minst en gång om dagen får den årets tuppjuck och blåser upp som en ballong, väller över jeanskanten och gör ont.

 

Jag har uteslutit laktos, dragit ner på kolhydrater, idag har jag inte ens druckit kaffe, det spelar förövrigt ingen som helst roll, jag har hoppat kaffet många dagar och det har varit lika jävligt.

 

Vad är det som är fel?! Det slutar aldrig, aldrig, aldrig. Det är enklare att räkna upp de dagar jag inte har problem än tvärtom. Jag vill söka hjälp fast samtidigt inte.

Magbesvär = något uppkört i arslet eller i halsen, yuck. Snart är jag dock tvungen.

 

Det värsta är att jag blir på så oerhört pissigt humör när det blir så.

Jag hatar detta, fattar inte varför det blir så här.

 

- Helt fantastisk.

 

 

Gluttar ut på vårsolen som letar sig fram genom persiennerna här på jobbet. På torsdag och fredag är jag ledig, då är det massor som ska fixas innan resan, eftersom jag jobbar helgen innan jag åker måste jag packa, handla och växla innan dess. Men det känns skönt att ha två vardagar att göra det på, då slipper man helgträngseln och kan fixa allt i lugn och ro.

 

Idag drar träningen igång efter helgsvilan, jag förlägger styrkan på mina lediga dagar, tänker även utöka crosstrainingen 10 minuter till att börja med. Styrkan får vara fortsatt mesig ett tag till, ryggen gör förvisso inte ont längre, men jag har ingen lust att få tillbaka smärtan, därför avvaktar jag kanske två veckor till innan jag kör igång "ordentligt".

 

Nu väntar jag otåligt på en hel drös paket som väntas komma, det är både böcker och kläder, känns alltid som lilla julafton när man får hem paketen!

 

Oh, förresten, jag vann en tävling idag med! Tre flak cola light (passar ju perfekt till den kommande deffen då man faktiskt får dricka cola light) samt sminkprodukter från MaxFactor - my lucky day!

 

Då var veckans sista pass avklarat. Skillnaden från föregående vecka var 2 stycken.

1. Jag gick på ett hårdare kostschema, hårdare låter barskt, jag åt god mat och jag var mätt hela tiden skall sägas!

2. Jag utökade antalet pass, denna veckan har jag kört 20 minuter cross varje dag och sedan tre dagar styrka.

 

Det kändes egentligen inte som något jättestor skillnad att göra på det här sättet. "Vilodagen" blev ju de dagar när jag inte körde styrka och jag har börjat tycka att det bara är skönt att få röra lite på kroppen varje dag med tanke på vilket stillasittande jobb jag har.

 

Det enda som bekymrar mig något är att styrkepassen känns lite klena, problemet är ju min rygg, jag vet inte hur mycket jag ska "pusha" i nuläget. Om jag kör på för hårt så kan konsekvenserna bli att jag får så ont som förut och då kommer jag inte kunna träna alls, därför har jag valt att göra på säkra övningar som jag med säkerhet vet inte kommer göra någon skada.

 

Det får vara så ett litet tag framöver. Eftersom jag sitter här med träningsvärk i magen tror jag knappast att träningen jag gör inte gör någon skillnad alls.

 

Solen glimtar fram mellan molnen, jag har en underbar helg framför mig och ett par paket med beställda kläder som väntas komma nästa vecka, livet är banne mig bra nu.

 

När jag kommer hem ska jag stupa ner i sängen tror jag. Jag är rätt klar med den här dagen känner jag.

Imorgon ska jag ta en lång dusch, packa in håret, måla om naglarna och bara bli allmänt helg-fräsch.

 

Herregud vad jag längtar.