Om jag vann 1 miljon... timmar.

Helt ärligt så skulle jag föredra att nästan vinna 100 miljon i tid istället för pengar.
 
Det känns som att tid är en ständig bristvara och att kampen mot klockan är ständig. Återstoden mellan jobbtimmarna ska fördelas på vänner, familj, kärleken såklart, träning, matlagning och därutöver blir det kanske ett gnutta att roa sig med eller bara slappa.
 
Jag förstår verkligen inte hur familjer får ihop det. Hur har man tid att jobba 8 timmar om dagen, sköta barn med allt vad det innebär, laga middagar, fixa frukostar, städa undan efter ovannämnda, träna, ha tid med sin partner och, ptja, så kallad egentid är det väl bara att glömma tills barnen har tagit studenten?
 
Hur hade mina föräldrar tid? Hur klämde dom in allt?
Jag antar att bida sin tid är en talang som utvecklas allt eftersom åren går och det är kanske det svåraste när man möter vuxenlivet.
 
Missförstå mig rätt nu, jag är otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till som jag älskar med underbara kollegor. Jag är också ofantligt tacksam över att jag ens har vänner, familj och kärlek att spendera tid med.
 
Det är bara det att jag ibland kliar mig i skallen över hur jag ska få allt att gå ihop. Ta bara den här veckan som exempel. Jag börjar 12 och slutar 21. Eftersom jag jobbar sent kan jag inte gå upp hur tidigt som helst, då får jag ju inte tillräckligt många timmar att sova.
 
Jag vaknar runt 8-9. Vid 11 är det dags att dra till jobbet. På de få morgontimmarna jag har att fördela ska jag hinna göra mig iordning, äta frukost, laga dagens lunch att ha med till jobbet och. Ja, där ungefär var tiden ute. 
 
Det är sannerligen en konst som jag inte riktigt lärt mig ännu. Jag hoppas att jag lär mig. Någon gång.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback