Jag har försökt i minst 10 års tid att se positivt på vintern. Det går inte. Från november till mars handlar det mesta om att hålla huvudet ovanför vattenytan och inte sjunka för långt ner i sörjan.
Det handlar inte om att det är kallt utan i huvudsak avsaknaden av ljus som tär på mig så mycket, vilket det naturligtvis gör på alla men för mig är läget mycket mer allvarligt.

Jag mår verkligen inte bra. Jag valde bort årets utlandsresa för att kunna ta körkortet vilket jag inte ångrar. Men det tär.

Dagens neiiihjjjjjj:
Killen ringer från Sydamerika "Jag kanske stannar i ett par veckor till"
Jag: "Ååh vad kul"
Innerst inne: "Varför i helvete lämnade du mig kvar i detta gudsförgätna iskalla rövhål?! Förrädare!"


Dagens yaaaayyy:
Killen ringer från sydamerika "Tjejerna här är rätt fula"
Jag: "Oj oj oj då"
Innerst inne: "Wooop!"