Min 21 års dag spenderade jag med att böla. Mitt under födelsedagsmiddagen bredvid en restaurang kom tårarna och trillade ner i min entrecôtebit.

 

 

Om 2 dagar fyller jag 22. Idag satt jag i spöregnet i min bil. "Payphone" gick på radion, och jag satt och grät. Och grät. Och grät.

Jag har så mycket känslor som virvlar omkring i kroppen just nu. Jag gör så att jag bara dundrar på och sen kommer allt och slår mig i bakhuvudet istället. Jag borde ha lärt mig, nu när jag är 22 år och vuxen. Men det var inte så lätt som jag hade trott att bli stor.

 

Det kommer med ett stort ansvar och jag kan inte säga att jag hanterar det med bravur.

 

Min födelsedag ska spenderas på en jättemysig restaurang som heter "Nyfiken Gul" och som ligger på strandkanten bortanför Eriksdalsbadet.

På söndag, som ju är min riktiga födelsedag blir det tårta och kaffe, som jag älskar.

 

Jag har sagt att det jag önskar mig är att alla kommer och firar med mig. Det kan låta klyschigt men det är sant. Nu när jag kan köpa det jag vill ha själv värderar jag samvaron med familjen otroligt mycket. Ofta brukar många vara bortresta över min födelsedag, men nu är i alla fall hela familjen hemma vilket jag är väldigt glad för. Till och med min moster är här och ska vara med.

 

Just nu sitter jag på sängen, helt utmattad efter en lång jobbvecka och huvudvärk av alla tårar. Jag kommer stupa i kudden tidigt ikväll.

Imorgon tänkte jag ladda upp lite bilder, Anna sa att det skulle vara lite roligare om jag la in fler bilder och jag håller med, jag är bara inte riktigt lika engagerad som alla instagramare som tar bilder på precis allt.

 

Det är jättefint väder och normala människor sitter nog på uteserveringar och smuttar på vitt vin, inte jag.

Inte idag i alla fall, jag ska sitta hemma, kanske spela The Sims, skönt att fokusera på fiktiva liv istället för mitt eget.

 

Detta år ska jag försöka fylla år utan tårar. Det kanske går. Vi får se.