Det finns inga ord som kan beskriva hur det känns att behöva smyga på tå i sitt eget hem.

Det finns inga ord för att beskriva hur obehagligt det är med en människa som aldrig är sig själv.

 

Jag kreverar snart, på riktigt. Jag står inte ut en sekund till, jag fixar inte att passa och vakta eller att vilja dra ifrån mitt eget hem jämt.

 

Ibland har lust att skicka varenda jävla vinflaska och ölburk som kommer i min åsyn åt helvete.

Fy fan för detta. Fy, jävla, fan.