Lady Dahmer skrev nyligen ett blogginlägg om tröjan som H&M lanserat med motiv av Tupac Shakur. I inlägget kritiserar hon motivet med anledning av att Tupac dömdes för sexuellt utnyttjande av ett fan 1994. Vilket är ironiskt med tanke på att hon kallar sig själv för "Lady Dahmer" efter Jeffrey Dahmer, en riktig mysgrabb som var seriemördare, nekrofil och kannibal och skändat/våldtagit och mördat minst 17 offer under 13 års tid.
Men just det - hon valde ju namnet innan hon blev känd och hade ju då inte en tanke på att hon skulle bli känd och att hennes namn skulle dra in pengar, sedan att en så kallad feminist döper sin blogg efter den som står längst ifrån feministiska värderingar man kan komma är ju en annan femma, hon har förvisso en hel del bra poänger i sina inlägg men detta är inte ett utav dem.
Hur som helst, detta inlägget handlar egentligen inte om den paradoxala lilla parentesen utan om varför jag aldrig kommer att kalla mig feminist.
Jag är uppväxt med en jämnställd pappa, han klädde dock inte mina bröder i kjol (även om min yngre bror finns på bild med en scottrutig kjol runt halsen och en gummistövel på ena foten, men det hör inte hit), men han var jämställd på de bitarna som faktiskt betyder något.
Det var liksom självklart att han och mamma delade precis lika på alla sysslor, och trots att han var en stor arbetarkarl behandlade han alla kvinnor med respekt. Jag är också uppväxt med två bröder som jag älskar, och när någon blandar ihop dessa fina killar med män som våldtar och kränker kvinnor. Det finns ingenting som gör mig så jävla förbannad.
Nej, mina vänner, det är inte "män" som våldtar, som kränker, det är idioter. För den som är något sånär närvarande i verkligheten vet man att kvinnor kan vara värst när det kommer till att kränka sina medsystrar av olika anledningar, exempelvis att kvinnan ligger lite för mycket med lite för många, att denne är tjock, inte använder smink, ja listan kan göras lång och det är mycket oftare som just kvinnor gör dessa antydningar än att män gör det.
Män har också orimliga krav på sig, de har också en stram norm att följa, de har också kroppsideal som ligger och flåsar i nacken, de behandlas också orättvist på olika sätt. En liten pojke som blir kränkt blir tillsagd att han ska "man up" och sluta böla, män som är deprimerade hamnar på häktet istället för inom vården. Förstår ni vart jag vill komma?
Jag är starkt emot att kalla mig feminist av den anledningen att ordet inbegriper ett av könen, hur det kan representera jämställdhet övergår mitt förstånd.
Inlägget, som LD skriver om handlar om de kränkningar hon blir utsatt för på Facebook, det är naturligtvis inte okej, hon blir kallad både det ena och det andra och folk önskar att hon blir våldtagen etc, vilket ju är att ta i så man spricker och enligt mig ett tecken på total avsaknad av adekvat argumentationsförmåga hos dessa personer.
Något som dock gjorde mig nästan minst lika arg var det här stolpskottet som kommenterat på LD:s blogginlägg:
För det första, undrar jag hur människan tänker med tanke på att det var långtifrån bara män som skrivit kränkande saker utan det var också kvinnor.
För det andra, när man utmärker sig som "manshatare" är det mina fina killar som man också säger sig hata. Det är mina underbara bröder och min fina pappa som man anser sig ha rätten att hata.
De som inte gjort en fluga förnär.
Man talar ofta om att inte dra folk över en kant, men detta gäller tydligen inte när det kommer till män.
Då är det fritt fram att hata, avsky och tala om "männens övergrepp" och därmed helt ogenerat klumpa ihop alla män till en enda svinaktig massa som utgör ett hot mot oss kvinnor.
Det får en att fundera över hur långt de personernas intellekt sträcker sig.
Därmed inte sagt att man inte ska kämpa för lika villkor och lika löner samt människors rätt både i Sverige och utomlands.
Jag begriper inte hur en människa funtad om man kallar sig själv "manshatare", jag förstår framförallt inte hur man kan vara så naiv och intellektuellt torrlagd att man tror att all världens ondska beror på männen, att alla orättvisor som vi kvinnor utsätts för är männens fel.
Öppna ögonen så får du se en annorlunda verklighet, den här typen av människor är exakt samma sak som när människor anser att det är en specifik folkgrupp som utgör roten till alla problem, det sjuka är bara att de ser ingen skillnad på det.
Man bör tänka efter en extra gång innan man kallar sig manshatare, då det innefattar ens pappa, bröder, morfar och farfar, dessutom är det extra förvånansvärt att just feminister gör detta, som strävar efter att plana ut skillnader, men istället förstärker dem.
I slutändan är vi alla människor och det kommer alltid finnas idioter, oavsett kön eller härkomst. Det blir många att hata om man väljer att dra alla, oavsett grupp, över en kant.
