Ibland förstår jag inte varför jag ens gnäller över mitt liv.
Jag är omgiven av så jävla bra och vettiga människor. Genomsnälla.

Varje dag jag kommer till jobbet går mitt humör från 0 till 100 direkt. Jag har världens bästa kollegor som alltid får mig på bra humör och frågar hur jag mår. Det spelar ingen roll vad som har hänt, de kan få mig att skratta ändå.

Så varför skriver jag detta, det är inte bara för att smöra för min omgivning, utan också för att föra fram ett viktigt budskap;
Se för bövelen till att vårda de relationer ni har. En partner kan försvinna fortare än den kom och har man då försummat sina vänner och sin familj får man ligga ensam med glassbyttan i famnen och böla.
Men givetvis ska man inte bara vårda sina relationer för den sakens skull. Det ska man göra för att man vill det.

Man får aldrig glömma bort de som står kvar i vått och torrt. Heller inte att påminna dessa personer vad de betyder för en.