Semestern har börjat.

Finns det något bättre än att krypa ner i nybäddade lakan?
Dammtussarna hann jag tyvärr inte ta idag, men jag hann bädda rent, spika upp de sista fotona på väggen och plocka rent här.
 
Jag hann också fixa naglarna, jag filade som vanligt ner fingernaglarna korta och runda.
Förut älskade jag långa naglar och hade alltid nagelförlängning, men nu har jag börjat älska små runda sockersöta naglar som man kan lacka olika beroende på tycke och smak.
 
Har under en längre tid matchat tå-och-fingernaglar men det orkar jag verkligen inte längre så jag lackade tårna med ett ljusrosa genomskinligt lack som passar till allt och som ser väldigt fräscht ut.
 
Imorgon måste jag köpa ny mobil, inte för att min ceriserosa nokia inte duger, utan av en enda anledning - spotify. Jag fixar inte livet i allmänhet utan musik. Jag har försökt och det går bara inte, jag måste ha en mobil där jag kan ladda ner en spotifyapp.
 
Jag har funderat på det här med inredning idag. Jag har lagt klickgolv både i rummet hos mamma och sedan när jag flyttade hit till pappa. Det var ett måste, jag bara vägrade ha det orange-bruna linoleumgolvet som fanns här. Onödigt tyckte vissa, det är ju bara ett rum i en hyresrätt, men för mig är detta min lilla oas. Det enda privata jag har eftersom jag bor hemma hos mina päron fortfarande.
För mig är det enormt viktigt att ha det fint där jag bor. Då får det kosta vad det kosta vill.
 
Jag skulle ladda upp före och efter bilder på mitt förra rum, då stötte jag dessvärre på en massa annat jag inte ville se i min gamla blogg.
Att man kan vara så skör. Jag höll just på att skriva världens gladaste inlägg.
 
Ibland undrar jag om detta är det starkaste jag kommer bli? Kommer jag alltid blåsa omkull av minsta lilla vindpust? Det känns så, som att min styrka är så undergrävd och urholkad att den aldrig kommer komma tillbaka igen.
Det var exakt vad en viss person ville.
Jag tror jag har förringat och förnekat allt det jag har genomlevt för att det ska bli uthärdligt, nu slår det mig i bakhuvudet som en svängdörr.
Det kommer ta tid att läka och den tiden vet jag inte om jag har.
 
Nu ska jag som sagt krypa ner i mina nybäddade lakan, det är just den känslan jag måste omfamna och avnjuta. Då drar sig de jobbiga minnena så sakteliga tillbaka.
Godnatt på er därute.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback