Elijah Woods om du läser detta så vill jag verkligen påpeka att du är ett litet a-hole som aldrig svarade på mitt brev jag skickade när jag var 10, sjukt oskönt.

 

När jag var 10 år så hade jag min första och enda kändis-crush. Den var som ni förstår på Elijah Woods. Jag skrev ut bilder på honom och klistrade in i min dagbok, jag sydde en jätteful väska med hans namn och bild på i syslöjden och jag skickade ett brev till honom via en adress som stod på hans fansite.

 

Det lilla aset skrev aldrig tillbaka.

 

Jag har fortfarande sparat en Vecko Revyn med honom på framsidan, en bild är han halvblundar med rubriken "Elijah, på väg att bli alkoholist?".

 

Elijah har aldrig varit något speciellt intressant för skvallerpressarna, han gör inte så mycket väsen av sig och har väl inget riktig hunk-status så de få rubriker som stod om honom blev sensation i min värld.

Varje kväll var hans tryne på en dåligt printad bild på insidan av min dagbok det sista jag såg innan jag somnade.

 

 

Min crush på Elijah dog tids nog ut, den främsta anledningen är för att jag har alltid haft ett ganska vagt intresse  för personer jag vet att jag aldrig kommer att kunna komma nära i verkligheten.

En hunk på bild för mig är som en platt affisch, den väcker liksom inga känslor eller attraktion för den delen.

I så fall är en verklig person som jag flirtar med 1000 gånger mer intressant än en för mig fiktiv figur, för det är det de är i min värld. Jag kommer aldrig att morsa på Brad Pitt, eller komma i en radie inom 2000 meter från Elijah Woods.

 

För mig är de mer som vackra statyer, fina att se på men inget mer än så.

 

Därför har jag väldigt svårt att förstå alla hysteriska "Beliebers". Det finns bloggar där de skriver avancerade noveller om sin idol, att de hänger med honom, blir tillsammans med honom etc.

 

 

Kan det vara för att jag inte ser poängen i saker som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få se eller uppleva? Det är fantastiskt att drömma och fantisera, det gör jag ofta (dock varken om Justin Bieber, Elijah Wood eller någon anna kändis, men om andra saker) men det blir som en religiös sekt och att bli besatt av en människa av kött och blod precis som alla oss andra.

 

Som går och skiter precis som oss andra som ibland lägger illaluktande mökar, som luktar röv i munnen på morgonen som alla oss andra, att beundra någons talang är en sak men att utveckla sektliknande världsföreställningar kring är person en helt annan.

 

Tänk så många verkliga personer dessa bölande fjortisar inte noterar medan de skriver historier om när de hånglar med en person som de sannolikt aldrig någonsin ens kommer skaka hand med.