Då var man tillbaka i Sveriget. Det är otroligt hur fort det går när kylan väl sätter in, när jag åkte på torsdagen var det vanligt höstväder, fyra dagar senare hade frosten kommit och jag fick skrapa rutan på bilen imorse.

 

Här följer i alla fall en liten summering om hur det var i Biarritz.

Vi landade i Biarritz redan runt 10 på torsdagmorgonen, vi hade bokat rum på ett litet familjeägt hotell i staden, ett mysigt litet mormor-aktigt hotell.

 

Jag hade ingen aning om hur bra mina franskakunskaper skulle vara, det var säkert tre år sedan jag verkligen pratade franska sist och jag var rätt säker på att jag bara skulle kunna säga enstaka ord - men icke!

 

Det är otroligt vad som verkligen lagras i skallen, jag förstod det mesta vad som sas och kunde prata hyfsat obehindrat, även om det var darrigt i början.

 

Biarritz är en av de vackraste städerna jag varit i, husen ser ut som antingen små slott med tinnar och torn, eller som små lantgårdar med träluckor vid fönstrena, mitt inne i stan.

 

 

Staden ligger i princip på stranden som är en vacker sådan med turkost vatten och vackra promenadstråk.

 

Vi hittade en jättemysig restaurang där både menyn och hela inredningen var inspirerad av amerikanskt 50-tal, där tog vi varsin burgare och jag låter bilden tala för sig själv.

 

 

Det var tre år sedan jag var i Frankrike senast och det slog mig hur dåliga de fortfarande är på engelska, trots att vi blir mer och mer internationella världen över. Hotell-och restaurangpersonal kan ibland inte ett enda ord engelska, jag förstår inte hur de ens klarar av att ta emot gäster.

 

Torsdagen gick mest åt att vila och utforska staden och avslutades med en utgång som hette duga. Maten var inget att hurra över, bortsett från 50-tals hamburger haket (ironiskt nog), fransmän har en lite konstig smak, de har nämliga sällan sås till sina rätter.

 

Vi hade en diskussion om detta med en bartender vi träffade på en hotellbar. Jag frågade hur det kom sig att de nästan aldrig har några såser till sina rätter fastän de flesta asgoda såser, som bearnaise och café de paris kommer just därifrån.

 

Hans argument var att såsen "förstör" riktigt fint tillagat kött, om det är saftigt nog behövs ingen sås.

I beg to differ, men det är alltså deras syn på det.

 

Efter en torftig middag gick vi tillbaka till ett litet ölhak där vi hade träffat på en engelsk bartender som verkade allmänt skön, han lovade att det skulle bli mer drag när vi kom tillbaka och han hade rätt, på en timme hade stället blivit helt knökat trots att det var en torsdag och lågsäsong i Biarritz.

 

 

 

En annan intressant sak med fransmän är att de till skillnad från sina sydeuropeiska grannar är väldigt distanserade.

I Spanien och Portugal kommer folk fram direkt på krogen, men i Frankrike står man generellt sett i sin egen klunga och chansen att man tar kontakt är än mindre med några som pratar engelska.

 

Så där stod vi, forever alone på ett knökat ställe, inte en kotte som försökte prata med oss eller ta kontakt.

Till slut hittade Rebecka en tysk som var programmerare samt vänsteraktivist, den enda fransmannen på stället som kunde engelska eftersom hans tjej var från Danmark, en fransman som inte kunde engelska och därmed var tyst större delen av kvällen samt två galna australiensare i 40-års åldern.

 

Det enda stället som var öppet efter 1 en torsdag var ett ställe med namnet "Playboy" som förövrigt stod i rosa, blinkande neon utanför, det var dock inte som man skulle kunna tro en porrklubb utan ett helt vanligt ställe.

 

Jag gick fram till DJ:n och önskade "Gangnam Style", vi fick vår vilja igenom och hoppade runt som två e:ade popcorn på dansgolvet när den kom. Killarna i sällskapet stod bara och stirrade när vi röjde runt som orkaner.

 

När stället stängde gick vi hem och såg aldrig till vårt sällskap mer.

 

Fredagen blev en ren och skär kurdag, som vi började med att ta en fet burgare på vårt 50-tals ställe och därefter vandrade vi runt och letade efter ett SPA vi hade hittat på internet.

Det låg i andra änden av Biarritz och efter hamburgaren kände vi oss starka nog att gå ända dit bort. Det var väl värt promenaden.

 

 

Vi köpte ett SPA-paket där det ingick:

- Massage i 40 minuter

- Ansiktsbehandling i 20 minuter

- Tillgång till bassängerna

- Middag på en närliggande restaurang

 

Massagen man fick var ärligt talat en av de skönaste jag fått i hela mitt liv, jag var helt ärligt i sjunde himlen.

Efter SPA-dagen var det egentligen meningen att vi skulle gå ut, men när vi satt på restaurangen började det åska och blixtra så att fönstrena skallrade, så vi bestämde oss för att stanna på hotellrummet den kvällen.

 

 

Lördagen blev den mest händelserika av dagarna. Vi hade redan från början bestämt oss för att åka till San Sebastian, som är en kuststad i Spanien, som går att nå ganska enkelt via en ca 1-1,5 timmes lång tågresa.

Innan dess åt vi en söt må-illa-frukost med croissanter och pain au chocolat (typ wienerbröd med choklad, gott men inte till frukost kanske) på ett närliggande hotell eftersom frukosten på vårt hotell stängde redan 09:30 (allvarligt, vem går upp typ 7 för att äta frulle på sin semester?!)

 

Rebecka gick iväg till SPA:t för att träna och jag gick bort till ett litet torg för att köpa cigg och tuggummin.

Väl där hittade jag en frisersalong, det är nämligen så, mina vänner att i Frankrike kostar schampoo och balsam typ 100 spänn styck om man köper dem på frisersalonger och/eller apotek.

På grund av detta hade vi fått tvätta håret med hotellens duschgel/schampoo som gjorde håret som svinto och vi båda längtade efter att få tvätta håret i schampoo och balsam.

 

Jag gick in för att få håret tvättat, 180 spänn kunde man ju kosta på det.

Men här kom det sjuka - när tvätten var klar och frisörskan skulle blåsa håret frågade jag om hon kunde fixa lite volym på det.

"Ja, ja" tänkte jag "en 50-lapp kan jag ju avvara". Det skulle kosta 380 kronor för henne att "styla" håret, vilket innebar att hon skulle torka håret med en rullborste istället för att bara använda händerna.

 

När man klipper eller tvättar håret i Sverige är det brukligt att man använder en rullborste, dels går det snabbare för frisören att torka håret, sedan blir det också stylat på ett väldigt simpelt sätt.

Okej om jag hade efterfrågat värsta uppsättningen men det enda hon skulle göra men nu var det alltså enbart fråga om att använda en jävla rullborste.

 

Hon var i allafall generös nog att torka mitt hår torrt och ha i lite spray, jag gick därifrån med värsta burret men nöjd över att vara ren i håret.

 

Efter att ha gjort oss i ordning gick vi till busstationen som skulle ta oss till tågstationen och därifrån till San Sebastian. Bussen skulle gå om en kvart och Rebecka orkade inte vänta så hon rev ut en sida ur sin bok och skrev "Bus station". Det tog mindre än en minut innan ett par i medelåldern stannade och körde oss dit.

 

 

Det visade sig att hotellpersonalen kraftigt hade överdrivit frekvensen av tågresor till och från San Sebastian. Klockan var runt 5 när vi var på tågstationen och sista tåget från San Sebastian gick tillbaka klockan 19:30 och vi skulle ju hem på söndagmorgonen så vi fick stryka den planen.

 

Rebecka var dock extremt taggad på att åka till någon annan stad så i ren impuls satte vi oss på tåget till en stad som heter Bayonne och låg 10 minuter därifrån.

Jag rekommenderar inte en tripp till den här mindre charmanta staden, vi tog oss över gatan och tvärvände sedan.

Överallt var trasiga människor, drug dealers och stökiga ungdomsgäng, nu låter jag som en upprörd pensionär men det var verkligen en obehaglig stad och vi höll hårt i väskorna.

 

Vi blev kvar i Bayonne i kanske 20 minuter innan vi tog bussen tillbaka till Biarritz.

Där satte vi oss på en hotellbar och började prata med de som jobbade i hotellbaren, en äldre herre, en medelåldersman och en yngre liten spinkis som verkade vara någon typ av lärling.

Efter att ha gått och ätit gick vi tillbaka dit och blev bjudna på massor av gratisöl till långt efter stängning.

 

 

Därefter återvände vi till vårt lilla ölhak där det nu var ännu mer knökat. Den här gången hittade vi ett franskt surfgäng som vi hängde med resten av kvällen, otroligt fina killar.

 

Tidigt på söndagmorgonen bar det av hem igen, det var ett kort men fantastiskt avbrott i vardagen och jag fick verkligen bättra på min franska. Jag har det som göromål på min vinterlista, att gå en kurs för att bättra på antingen franskan eller spanskan.