Under tiden jag var borta lånades bilen av en familjemedlem som var med om en olycka (alla mår bra och det gick bra, det är jag glad för!)

Men Bettis blev det bara mos kvar av.

 

Plötsligt måste jag infinna mig bland alla snorande människor i kollektivtrafiken, plötsligt måste jag släpa min blytunga gymväska på axeln fram och tillbaka.

Plötsligt kan jag inte längre spontanåka så som jag kunde med bil, jag måste passa exakta tunnelbanetider, måste tigga om skjuts om jag vill storhandla etcetera.

 

Jag sitter dagligen och dregglar över bilar på blocket. Det kommer dröja innan jag har en ny. Idag ringde jag min bror.

 

Motor, åh nej, måste jag veta sådant också för att köpa en ny bil? Då måste jag släpa med mig en bilexpert på varenda bil jag kollar på - det kommer ta en evighet innan jag har en ny!

 

Jag trodde min första bil skulle bli en nätt liten historia, när pappa glatt kom och berättade att jag har fått en bil i 20-års present blev jag lite konfunderad när han presenterade den enorma 940-kombin som dessutom innehöll två bilbarnskuddar som hade följt med förra ägaren.

 

Ska jag köra runt i den åbäket?

Och visst var hon stor, men så småningom började jag älska min gnisslande gamla rosthög som jag fick lägga ner en hel del pengar på. Min lilla traktor.

 

Det var med Bettis som jag åkte min första långtur, Stockholm - Örebro - Örebro - Vartofta (Västergötland), jag fick ligga på gasen i en kvart för att hon skulle sega sig upp till 120, men sen gick det utav bara sjuttsingen!

 

Sedan var hon indestructible, jag bumpade in i både stenmurar med fronten när jag skulle parkera och skrapade i sidan när jag skulle in i trånga garage - inte en repa.

 

Nu är hon som sagt borta och jag ska försöka hitta en begagnad bil, denna gång en med CD-spelare och inte kasettbandspelare, kanske till och med en liten plupp på brickan som man kan låsa upp den med och inte ett lås som man måste använda våld på vintrarna för att få upp och som man kan lägga i ettan i utan att använda ren muskelkraft.

 

Hur som helst, första bilen är alltid något speciellt och jag måste säga att Bettan var en eminent första bil, nu börjar jakten på den andra - och samlandet på en god portion tålamod som krävs när man är billös för första gången på över ett år.