Längtar till.
Amen ser ni vad nice eller? Ingen meterhög snö att kliva över.
Wishlist.
Jag har haft sådant grymt tålamod med denna vintern, men nu börjar jag faktiskt ledsna rejält. Jag är så förbenat trött på min enorma everest-parkas, alla otympliga tjocktröjor och alla fina skjortor och blusar som hänger och dinglar övergivet i garderoben därför att de är för kalla för att bära (tro mig, jag har försökt ett antal gånger)
Det känns helt overkligt att om ett par månader kommer jag sitta och löka i min överhettade bil på väg hem från jobbet och att det faktiskt kommer vara ljust både när jag åker till och ifrån jobbet.
De dagar man inte har något speciellt att göra och bara tar en kaffe på Pressbyrån och sätter sig i solen och dricker den.
Eller när sommaren kommer och man köper med sig en pastasallad och drar och badar vid någon mysig liten sjö.
Det känns som en oändlighet kvar dit...
Hallå eller?!
Säger jag med ett litet smirk-smile och så håller vi tummarna för att klass-1 varningen var så överdriven som den verkade.
Ridning utomlands.
Jag älskar ju att rida och passar därför på att göra det så fort jag är utomlands.
Hittils har jag bara gjort det i två länder, Kroatien och Portugal. Det är ganska annorlunda att rida utomlands jämfört med här i Sverige. För er som inte har en aning om hur man rider alls kan jag bara kort säga att det vanligaste sättet att rida i Sverige är s.k engelsk ridning. D.v.s sträckta tyglar (inte att man drar hästen i munnen utan bara har kontakt med munnen på den) och lodrät sits i sadeln.
I Kroatien red jag på ett turistställe. Det var jag och en massa bortskämda tyska ungar på runt 11 år, varav en som garvade åt min ridutstyrsel (well, normala människor packar inte med sig ridkläder på en utlandssemester) ramlade av hästen vid ett enkelt litet hopp över ett dike vilket jag garvade ganska gott åt med tanke på hennes självgodhet.
Jag fick den segaste, tjockaste kusen och hamnade längst bak i ledet. Han som ledde turen ville att jag skulle piska hästen med ett långt spö jag fått vilket jag vägrade, det var 30 grader varmt och min stackars pålle flåsade av värmen så jag var lite yolo och sket i vad han sa och hamnade fem meter från alla.
Här hade man inte kort tygelfattning utan insisterade på att tyglarna skulle hänga löst under hela ritten. Dessutom hade man grimma och träns, vilket var lite märkligt.
I Portugal fick jag rida på en galen Andalusier. Han som ledde turen (det var bara han och jag som red) red på en unghingst, för er som inte vet så är hingst bland det svåraste man kan rida, då de inte är kastrerade har de fullt av testosteron och inte minst energi i sig. Addera därpå att det var en ung och inte helt inriden häst så förstår ni.
Min häst som verkade väldigt snäll i ridhuset började dampa järnet så fort vi kom ut. Hon brallade sig (alltså typ kastade sig hit och dit och försökte skena) jag som var en aning ringrostig blev såklart livrädd - något som hästar väldigt lätt känner av och då blir mer spralliga och oroliga.
Den sista biten på turen satt jag och bad för mitt liv och önskade att turen någon gång skulle ta slut. Jag kunde inte riktigt njuta av den vackra naturen omkring mig då jag hade fullt sjå med att hindra min häst från att inte bränna rakt ut i de vackra vinodlingarna.
Nu har jag i alla fall bokat en ridtur i Egypten, ett stall som verkar väldigt seriöst och där hästarna är väl omhändertagna (något som annars kan vara ett problem utomlands) så vi får se hur det blir. En ridtur på stranden har jag alltid drömt om så det ska bli fantastiskt!
Helgslut och träningsmotivation.
Då var den underbara helgen över.
Fick ett sms från min chef idag om att det är klass 1 varning imorgon och beräknas komma 10-15cm nysnö. Det är ju så man kan hålla sig för skratt.
Jag längtar så otroligt mycket tills jag kan köra hem från jobbet i dagsljus och glida runt i skinnjacka, solglasögon och converse. Nu är det inte så långt tid kvar ändå, det gäller bara att stå ut tills dess och hoppas på en fantastisk sommar.
Imorgon börjar träningen igen.
Det är inte konstigt att folk inte orkar hålla träningen uppe med tanke på att allt som skrivs om träning på sociala medier bara är hurtfriska inlägg om hur skönt det är och vad bra man mår.
Visst mår man bra, men fan vad kämpigt det är i början och vissa dagar står motivationen på minus. Helst vill man bara åka raka vägen hem från jobbet men man måste stanna till vid gymmet en timme och träna.
Det är fruktansvärt jobbigt i början, jag tycker fortfarande att det är jobbigt att göra mina övningar trots att jag nu hållt igång mer eller mindre i två månader.
Dessutom tar det tid innan man ser och märker resultaten mer markant och jag kan tänka mig att det är ännu en sak som gör att folk lägger av med träningen.
"När kommer magrutorna egentligen?" frågade jag min kille en dag, halvt på skämt, halvt på allvar (jag har inte som mål att få sexpack direkt) han garvade bara och förklarade att man då också måste ha en strikt kosthållning om man ska uppnå det.
För min del måste jag ha en strikt veckoplanering och välja ut vilka dagar jag ska göra vad och när.
Helst tränar jag innan jobbet men nu när jag börjar tidigt blir jag tvungen att ta det efter jobbet trots att jag avskyr när gymmet är knökfullt.
Det jobbigaste är att få in rutinerna, att göra träningen till en naturlig del av vardagen och släpa sig till gymmet när man egentligen inte vill.
Ibland är det bara "att göra" och så småningom blir träningen både lättare och roligare säger alla som är inbitna gymbesökare.
Mitt tips är dock - ta ett gym som är nära antingen hem eller arbetsplats, helst en gymkedja som är hyfsat nära båda. Det är guld värt! När motivationen är som lägst är det viktigt att det är så smidigt som möjligt.
Underbara lürtag.
Oh the irony.
Idag när jag körde till jobbet kom "Don't you cry" med Guns'n'roses. Vad tror ni jag gjorde?
Just det - jag började böla.
För bra för att vara sant.
Ni vet hårförlängningen jag köpte?
Oftast är salonger som har dealer på groupon 100% seriösa, jag köpte min fransförlängning där för 179 spänn (normalt kostar det runt tusenlappen) och den salongen var jättebra, fräsch och väldigt duktig personal.
Anna föreslog att jag skulle googla salongen eftersom hon själv är väldigt erfaren på det här med förlängningar, sagt och gjort och detta fick jag fram:
Jag vet inte så mycket om förlängningar men vad jag vet är att om det är dåligt gjort kan det bli förödande för det egna håret och nu när jag fått så fin kvalitet på mitt vill jag inte riskera det för allt i världen.
Däremot måste jag hylla Let's deal som utan krångel eller ens några frågor tog tillbaka mitt köp och gav mig pengarna till er. Så var aldrig rädda för att handla där!
I övrigt kan jag berätta att jag aldrig någonsin blivit lurad på en deal varken där eller på Groupon, de har fantastisk kundservice och man får hjälp direkt om något inte verkat som det ska.
Dessutom får man alltid vad man lovar vare sig man köper en vara eller en behandling, men i detta fallet handlade det ju bara om att salongen har fått sjukt dåliga recensioner.
Imorse blev jag klar med veckans träning. Inga magrutor än men Rom byggdes inte på en dag eller hur?
Inför alla <3-dag och packning.
Ungefär där tog min energi tvärslut. Jag har varit igång sedan jag åkte hem från jobbet, fräschat till mig inför helgen och packat.
Egentligen skulle jag målat naglarna men det orkar jag då rakt inte. Jag tänkte dyka med huvudet först ner i kudden.
Min "ungkarlsshopping" på coop, lite ovant att handla till bara sig själv numer speciellt då jag knappt är hemma något längre.
Vad kan det dölja sig härinne? En sak jag beställde till alla hjärtans dag.
Min helgpackning. Det är svårt att vara ambivalent.
Kul med kommentarer!
Vad glad jag blir när det trillar in en kommentar då och då, jag har inte hybris och är väl medveten om att min lilla blogg inte alltid spränger intresseklubbarna, därför är respons väldigt kul, det tackar vi för.
So I became a marshmallow.
Dagens outfit(ta) är inspirerad av en marshmallow. Härliga vårpasteller i snöslasket.
Dagens klipp.
Tror ni jag hoppade upp och ner när jag hittade det här erbjudandet?
Detta erbjudandet köpte jag från Let's Deal, ungefär samma sak som Groupon, d.v.s sjuka rabatter på typ 72%, sådant man tror är för bra för att vara sant.
Men det är det inte. Jag har köpt massvis med saker från Groupon, allt från fransförlängningar till hårprodukter och det har alltid varit "som det ska".
Groupon används ofta att nystartade företag eller om det gäller skönhetsbehandlingar - av salonger som kanske ligger lite avsides och inte så många kunder vet om. På det här sättet får de ett rejält uppsving i besöken och dessutom är ju kunderna tvungna att komma tillbaka när det gäller förlängningar av olika slag, vare sig det är hår, naglar eller ögonfransar, om de antingen vill ta bort det eller fylla på.
Jag skulle egentligen vänta till nästan månad med att boka en förlängning men det här gick fasiken inte att motstå.
Cancelled plans.
Äsch, jag skiter i letandet, jag hittade det på internet.
Det är därför jag älskar internethandel, jag får sovmorgon imorgon!
Optimisten.
Så planen för imorgon är - försöka vara på gymmet vid 9, vara klar vid 10 och därefter ha hela 2 timmar till att försöka hitta en sak jag behöver till alla hjärtans dag.
Realistiskt? Det återstår att se, det gäller att bida sin tid, eller hur?
Dagens iakttagelse.
Idag gick jag in på Audio Video i Huvudsta Centrum för att köpa ett par hörlurar, a desperate act eftersom jag inte klarar att köra crosstrainer utan musik (jag står och blundar under hela passet eftersom jag får panik när mjölksyran sprider sig i benen och det visar sig att jag bara stått där i 7 minuter)
Inne i butiken satt ägaren tillsammans med en gubbe och kollade på sport på TV:n, det såg så otroligt mysigt ut!
Jag tror jag har sett gubben gå omkring i centrumet förut, nu vet jag ingenting om honom men jag kan tänka mig att han kanske är en lite ensam pensionär som inte har så jättemycket att göra om dagarna.
Jag ville bara sätta mig där och hänga med dem, dessvärre var jag tvungen att kila till gymmet för mitt crosstrainerpass, men ändå. Det är det som är lite synd med alla elektronikjättar som slår ut de små, mer familjära butikerna, de lär ju knappast finnas några kvar snart.
Som sagt är motivationen inte riktigt i höjden just nu, men så är det ju som med allt annat, det går upp och ner. Just den här veckan har jag tränat mer robot-aktigt, jag går dit och gör min grej men idag kändes det ändå bra.
Det är ju det som är den stora utmaningen, att få det att bli en självklar del av vardagen, det är det jag jobbar på nu.
Helgen
Helt ärligt kan jag ju säga att min motivation vad gäller träningen inte är på topp just nu. Jag är inne i en liten dipp där jag liksom måste "bara göra det". Men det går väl det med?
Helgen, sol och kärlek, kan knappast bli bättre?
Att få göra ingenting.
Det är ju kanske lite mer intressant att kunna rabbla upp 58 saker man har gjort en helg, men ibland kan jag tycka att man verkligen behöver göra ingenting.
För det är så sällan man gör det, nästan alltid gör man någonting.
Om man inte jobbar så gör man något annat nödvändigt, tvättar, städar, handlar, eller så gör man något kul som är med en vän eller går på bio.
Men när gör man ingenting?
Ibland kan jag känna att jag alltid är på väg någonstans. Till jobbet, till gymmet, till mamma och så vidare.
Då kan det vara skönt att inte vara på väg någonstans och inte behöva ha ångest för detta.
"Åh nej jag är ledig, jag borde vara kulturell och gå på trettioelva museum" eller "det är ju helg och här ligger jag kvar i mjukisbrallorna, jag måste fånga dagen", nej, man kan faktiskt fånga dagen ibland genom att ligga kvar precis där man är och bara njuta av det.
"Borde" är ett ord som förföljer oss dygnets alla vakna timmar i alla fall, så då och då tycker jag man har all rätt att faktiskt skita i det och bara göra exakt det man har lust med, vilket ibland faktiskt är, just det - ingenting.
Här har ni en som kan.Gmornin'
Hej ångest.
Seriöst alla runtomkring mig har eller håller på att sluta röka.
Jag är den enda som inte ens försöker, jag vet inte varför alla slutar röka just nu, kanske är det åldern, nu är man vuxen på riktigt och det är dags att lägga av med en sådan onödig vana.
Jag reflekterar ofta över varför jag började, jag var nämligen 17 år när jag började röka. Alltså ingen liten fjortis. Jag minns inte exakt hur det gick till, jag kom bara ihåg att innan det var jag sjukt anti och ville inte ens smaka när folk i min närhet rökte.
Jag kommer bara ihåg att jag smakade en cigg från en kompis medan vi väntade på tunnelbanan i globen, fick världens skönaste nicokick och därefter började jag röka när jag var uttråkad. Exempelvis i väntat på tunnelbanan och liknande, någonstans där var jag fast.
Jag som var övertygad om att jag aldrig skulle bli det.
Problemet för mig med att sluta är två orsaker.
1. Jag har en medicin som triggar igång ett sådant fruktansvärt röksug som seriöst inte är av denna värld. Om jag inte tar min medicin en dag kan jag ganska lätt gå en hel dag utan att röka.
2. Jag är så jävla rädd att bli av med min tröst. Cigg är som en "vuxennapp" kan man säga. När helst det är jobbigt, när man har ångest, när man är ledsen, stressad, upprörd, så har man ciggen som en backup och något som lugnar ner en.
Ska jag vara helt uppriktig är jag skiträdd för att bli av med den trösten. Även att gå upp i vikt.
Sedan kan jag också vara otroligt tjurskallig, så fort det känns som någon annan tar ett beslut åt mig blir jag genast defensiv. Jag vill att det ska vara jag som slutar, jag vill inte att någon annan ska lägga sig i eller har åsikter om hur det går med ett eventuellt rökavslut.
Om någon säger "ska inte du sluta röka?" blir det som en motsatt effekt, jag röker tre extra cigg bara för att markera att jag inte vill att någon annan ska ta ett beslut åt mig.
Därför har jag beslutat att när jag väl slutar så tänker jag inte berätta för någon, jag vill varken ha hejarrop eller förmaningar.
När nu det blir, jag blev extremt röksugen av att skriva det här inlägget.
Hejdå.
Å snart är det helg.
Just nu sitter jag mer eller mindre apatisk i sängen. Jag har nästan packat klart helg-väskan, skrivit ihop en kom-ihåg-lista för det sista jag ska lägga ner imorgon innan jag går till jobbet och ska strax ner i badet.
Jag får verkligen använda den allra sista energin som finns kvar, jag är så trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen.
Kläderna från Bikbok satt som en smäck och örhängena var jättefina (intressant huh?)
Fick höra idag från flera håll att jag såg fin och fräsch ut, jag vet inte om det berodde på att jag hade tofs, vilket jag väldigt, väldigt sällan har.
Ner i badet var det ja, puss och trevlig helg.
