Efterklok.
Man vet så väl, man gör tvärtemot.
Nya fransarna.
Jag vill börja inlägget med att säga att jag inte har rökt gräs, men det är rätt svårt att hålla ögat öppet när det kommer en fet blixt.
Tjejen som gjorde fransarna var duktig och jättetrevlig, jag passade på att ta brynen också, jag är inte världsbäst på att noppa så det händer att halva brynet ryker med när jag är i gasen med pincetten.
Hon frågade om jag ville ha "naturligt" och jag kände bara fuck no, om jag inte får se ut som en transa så får det vara.
Visst blev det fint? Ny tid är bokad om tre veckor, känns som det här kommer bli en addiction.
Nu har jag också valt tre outfittor till plåtningen, hoppas jag slipper fårskinnsfällar och speglar.
Då ska kaffet bara klunkas sedan ska jag dricka ännu mer kaffe med Elin på stan.
Peace.
Tjejen som gjorde fransarna var duktig och jättetrevlig, jag passade på att ta brynen också, jag är inte världsbäst på att noppa så det händer att halva brynet ryker med när jag är i gasen med pincetten.
Hon frågade om jag ville ha "naturligt" och jag kände bara fuck no, om jag inte får se ut som en transa så får det vara.
Visst blev det fint? Ny tid är bokad om tre veckor, känns som det här kommer bli en addiction.
Nu har jag också valt tre outfittor till plåtningen, hoppas jag slipper fårskinnsfällar och speglar.
Då ska kaffet bara klunkas sedan ska jag dricka ännu mer kaffe med Elin på stan.
Peace.
Bilägare!
Let me present to you, min fina Bettan!
Hon är väldigt lång, brummar som en traktor och skriker när man gör tvära svängar, men går det gör hon och stereon är skitbra.
Min första bil, hon ska bara vaxas, få ny sätesklädsel och städas. Oj vad många äventyr vi ska på i sommar!
Hon är väldigt lång, brummar som en traktor och skriker när man gör tvära svängar, men går det gör hon och stereon är skitbra.
Min första bil, hon ska bara vaxas, få ny sätesklädsel och städas. Oj vad många äventyr vi ska på i sommar!
Uppgivenhet.
Snart ska jag åka till jobbet i min nya bil. Jag bara ser mig helt uppgivet omkring på alla pärmar, fotoramar som ska upp på väggarna men dom ligger i en hög på pianot.
Jag som skulle hunnit med så mycket idag, jag skulle ju fikat med mamma etc, nu blev det inte så. Annat kom emellan.
Känns som man har nått vägs ände. Vissa saker kommer aldrig att förändras, historier kommer upprepa sig, igen och igen och igen tills allt tar slut.
Det finns inget någon annan kan göra längre, jag vet inte hur länge till jag orkar upprätthålla en ansträngd trevlig min och låtsas som att allt är bra för alla andras skull. Det börjar faktiskt tära på mig med, jag orkar inte detta.
Jag har suttit och spanat på Stockholms bostadskö förövrigt, jag står typ 39 av 79 på en lägenhet i Husby.
Allvarligt talat, hade jag inte haft min familj och mina vänner här hade jag stuckit för längesedan och börjat om i någon mysig byhåla.
Jag lär nog bli kvar i mitt lilla rum minst ett år till. Och den tanken känns väldigt tung emellanåt.
Jag som skulle hunnit med så mycket idag, jag skulle ju fikat med mamma etc, nu blev det inte så. Annat kom emellan.
Känns som man har nått vägs ände. Vissa saker kommer aldrig att förändras, historier kommer upprepa sig, igen och igen och igen tills allt tar slut.
Det finns inget någon annan kan göra längre, jag vet inte hur länge till jag orkar upprätthålla en ansträngd trevlig min och låtsas som att allt är bra för alla andras skull. Det börjar faktiskt tära på mig med, jag orkar inte detta.
Jag har suttit och spanat på Stockholms bostadskö förövrigt, jag står typ 39 av 79 på en lägenhet i Husby.
Allvarligt talat, hade jag inte haft min familj och mina vänner här hade jag stuckit för längesedan och börjat om i någon mysig byhåla.
Jag lär nog bli kvar i mitt lilla rum minst ett år till. Och den tanken känns väldigt tung emellanåt.
Life's never boring.
Det händer då alltid saker i mitt liv, jag sparar dock det privata och skriver om annat istället.
För det första ska sägas att jag nu har blivit bilägare - på riktigt. Det blev en volvo kombi, så nu är det bara villan och vovven som fattas, en karl kanske är bra också?
Jag har ju sagt typ 2 gånger tidigare att "nu har jag bil!", men men den föregående bilen var det så att det blev för mycket som behövde fixas och för lite tid över till den som skulle göra det och bilen blev bara stående.
Den andra bilen jag skulle köpa visade sig gå för dyrt, men nu står alltså bilen på gatan här utanför, den heter Bettan och den är min!
Eftersom jag jobbar hela veckan utom en enda dag, fredagen så har den blivit lite av en egodag. Först ska jag göra fransarna och efter det ska jag gå och fotograferas.
Jag är verkligen inte vän med kameralinsen och jag har inte planerat att ta en massa cheesy "ansiktet-ovanför-en-spegel-bilder", jag har mina idéer, hoppas några blir bra åtminstone.
Själv ska jag nog skutta in i duschen nu och på vägen dit försöka undvika min katt som är extra insane in the membrane idag, jag tror hon är lite orolig efter oroligheterna runtomkring henne den senaste dagen, jag är inte så pedagogisk med henne jag vrålar mest när hon helt sonika får för sig att hugga en efter att ha krupit upp i famnen på en, gosat och spunnit.
Jag satt förresten och läste gamla anteckningar jag gjort i boken "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom, de anteckningarna gjordes för snart ett år sedan.
På "mållistan" stod bland annat;
- Ta körkort
- Hitta ett jobb jag trivs med
Ibland kan man vara så förbaskat gnällig över att livet inte ter sig exakt så som man vill att man glömmer bort det man faktiskt åstadkommit och det som har blivit bättre.
I den boken står också att det går inte att skapa lycka med hjälp av yttre attribut, vilket jag håller med om (http://epicblonde.blogg.se/2011/october/utkast-okt-29-2011.html) ett tidigare inlägg i ämnet, för jag märker att jag ibland blir mer ytlig desto sämre jag mår.
Jag tror dels att det handlar om simpel ångestprojicering, om det som framkallar ångest är svåråtgärdat eller att man kanske rentav inte ens vet varför, projicerar man detta på utseende - något som är lätt att fixa till.
En kropp kan tränas, en frisyr kan ändras, en approach kan förvandlas med nya kläder och så vidare.
Dock tror jag i mitt fall att det inte bara handlar om det, det handlar också som jag skrev tidigare, om att syselsätta sig med något, projekt av olika slag håller en sysselsatt och tankarna i schack, det kan gälla att göra om ett rum, rensa bland sina tillhörigheter och ibland också sitt eget utseende.
Jag tycker själv att jag ser bra ut, det är lite som mitt rum, ibland bonar jag om och förändrar, men i det stora hela är jag precis som jag vill ha mig. Annars hade det ju aldrig varit jag?
För det första ska sägas att jag nu har blivit bilägare - på riktigt. Det blev en volvo kombi, så nu är det bara villan och vovven som fattas, en karl kanske är bra också?
Jag har ju sagt typ 2 gånger tidigare att "nu har jag bil!", men men den föregående bilen var det så att det blev för mycket som behövde fixas och för lite tid över till den som skulle göra det och bilen blev bara stående.
Den andra bilen jag skulle köpa visade sig gå för dyrt, men nu står alltså bilen på gatan här utanför, den heter Bettan och den är min!
Eftersom jag jobbar hela veckan utom en enda dag, fredagen så har den blivit lite av en egodag. Först ska jag göra fransarna och efter det ska jag gå och fotograferas.
Jag är verkligen inte vän med kameralinsen och jag har inte planerat att ta en massa cheesy "ansiktet-ovanför-en-spegel-bilder", jag har mina idéer, hoppas några blir bra åtminstone.
Själv ska jag nog skutta in i duschen nu och på vägen dit försöka undvika min katt som är extra insane in the membrane idag, jag tror hon är lite orolig efter oroligheterna runtomkring henne den senaste dagen, jag är inte så pedagogisk med henne jag vrålar mest när hon helt sonika får för sig att hugga en efter att ha krupit upp i famnen på en, gosat och spunnit.
Jag satt förresten och läste gamla anteckningar jag gjort i boken "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom, de anteckningarna gjordes för snart ett år sedan.
På "mållistan" stod bland annat;
- Ta körkort
- Hitta ett jobb jag trivs med
Ibland kan man vara så förbaskat gnällig över att livet inte ter sig exakt så som man vill att man glömmer bort det man faktiskt åstadkommit och det som har blivit bättre.
I den boken står också att det går inte att skapa lycka med hjälp av yttre attribut, vilket jag håller med om (http://epicblonde.blogg.se/2011/october/utkast-okt-29-2011.html) ett tidigare inlägg i ämnet, för jag märker att jag ibland blir mer ytlig desto sämre jag mår.
Jag tror dels att det handlar om simpel ångestprojicering, om det som framkallar ångest är svåråtgärdat eller att man kanske rentav inte ens vet varför, projicerar man detta på utseende - något som är lätt att fixa till.
En kropp kan tränas, en frisyr kan ändras, en approach kan förvandlas med nya kläder och så vidare.
Dock tror jag i mitt fall att det inte bara handlar om det, det handlar också som jag skrev tidigare, om att syselsätta sig med något, projekt av olika slag håller en sysselsatt och tankarna i schack, det kan gälla att göra om ett rum, rensa bland sina tillhörigheter och ibland också sitt eget utseende.
Jag tycker själv att jag ser bra ut, det är lite som mitt rum, ibland bonar jag om och förändrar, men i det stora hela är jag precis som jag vill ha mig. Annars hade det ju aldrig varit jag?
Läkaren.
Idag ska jag äntligen iväg till hudläkaren, men mina skumma utslag på både händer och fötter som har kommit och gått hela veckan.
Jag undrar verkligen vad det är för något.
Efter det blir det jobb, jag jobbar till 22:30 hela veckan, egentligen inte min favorittid men jobbar man en sådan tid måste man nästan jobba alla likadant den veckan, annars blir man insane in the membrane av att vara hemma vid 12 och sedan behöva gå upp efter typ 5 timmar.
Helgen var jättemysig, jag kommer tillbaka till den, jag måste fixa mig så att jag ser representabel ut innan jag går ut genom dörren.
To be continued!
Jag undrar verkligen vad det är för något.
Efter det blir det jobb, jag jobbar till 22:30 hela veckan, egentligen inte min favorittid men jobbar man en sådan tid måste man nästan jobba alla likadant den veckan, annars blir man insane in the membrane av att vara hemma vid 12 och sedan behöva gå upp efter typ 5 timmar.
Helgen var jättemysig, jag kommer tillbaka till den, jag måste fixa mig så att jag ser representabel ut innan jag går ut genom dörren.
To be continued!
Dagens sanning.
Bakom varje människas totalt irrationella handling finns ofta en helt rationell förklaring.
Ibland önskade man bara att man visste vad.
Ibland önskade man bara att man visste vad.
Projekt.
Due to my små dippar då och då för varierande anledningar älskar jag att dyka ner i små projekt, saker som uppehåller tankarna.
Just nu är det;
Utseendet - känns som jag har sett likadan ut sen 8an, därför ska det förlängas både här och där, ska bli spännande!
Inredning/organisering - idag kommer mina pärmar komma, så idag sätter jag mig och rensar alla papper, kommer bli så skönt, sedan ska det som sagt vårfixas lite i rummet också.
Bloggdesignen - att något så simpelt kan vara så sjukt svårt. Jag spammar min guru med frågor till förbannelse, estackars katten och jag kommer aldrig lära mig koda, det kan jag nu konstatera.
Jag har en massa djupa tankar jag hade tänkt skriva ner men jag är alldeles för trött.
Idag ska jag dricka kaffe med Elin och försöka att inte råka köra upp vid t-centralen när jag åker hem från jobbet, så jäkla läskigt att göra u-svängar där med alla nutcases som springer fram och tillbaka över gatan.
I helgen åker jag till the cursed city - Göteborg, alla som ligger minus på min lista (utom faster såklart) befinner sig där, eller har någon connection i staden.
Ödets ironi - jag kan dock hålla mig skratt.
Just nu är det;
Utseendet - känns som jag har sett likadan ut sen 8an, därför ska det förlängas både här och där, ska bli spännande!
Inredning/organisering - idag kommer mina pärmar komma, så idag sätter jag mig och rensar alla papper, kommer bli så skönt, sedan ska det som sagt vårfixas lite i rummet också.
Bloggdesignen - att något så simpelt kan vara så sjukt svårt. Jag spammar min guru med frågor till förbannelse, estackars katten och jag kommer aldrig lära mig koda, det kan jag nu konstatera.
Jag har en massa djupa tankar jag hade tänkt skriva ner men jag är alldeles för trött.
Idag ska jag dricka kaffe med Elin och försöka att inte råka köra upp vid t-centralen när jag åker hem från jobbet, så jäkla läskigt att göra u-svängar där med alla nutcases som springer fram och tillbaka över gatan.
I helgen åker jag till the cursed city - Göteborg, alla som ligger minus på min lista (utom faster såklart) befinner sig där, eller har någon connection i staden.
Ödets ironi - jag kan dock hålla mig skratt.
Piss. Dag.
Idag kom allt piss attackerandes från alla håll och kanter som en punch in the face.
Önskar att jag vore så hårdnackad att jag bara kunde låta allt passera, men det kan jag inte. Min nacke är lika mjuk som ett paket bregott i solskenet.
En käftsmäll orkar man. Inte fem på raken.
Minutrar har fan aldrig gått så här sakta. Vill hem och gömma mig under täcket i en vecka.
Önskar att jag vore så hårdnackad att jag bara kunde låta allt passera, men det kan jag inte. Min nacke är lika mjuk som ett paket bregott i solskenet.
En käftsmäll orkar man. Inte fem på raken.
Minutrar har fan aldrig gått så här sakta. Vill hem och gömma mig under täcket i en vecka.
Portugal!
Nationaliteter jag traffat hittils;
Brazilien, Portugal, Tyskland, Finland, Frankrike, Argentina, Schweiz, Osterrike, USA, ganska spannande!
Anyway, nar jag kom hit pa onsdagen gick jag i princip bara och la mig, men forst shit-chattade jag med alla pa hostelet for att lara kanna folk lite, riktigt skona manniskor, de flesta backpackers.
Ar man pa hostel ar man aldrig ensam, bara om man vill, det ar skont att kunna valja.
Torsdagen: Det var da det var dags for min ridtur, jag kollade runt lite pa stan innan jag akte till Azambuja dar stallet lag.
Kom till en flaschig gard med massor av Lusitanohastar.
Sjalva ridturen var harlig men faktiskt ganska laskig. Jag red ett 5-arigt sto som kande alla mina svagheter i ridningen (det ar den del) och blev darmed ganska stirrig.
Jag hade inte sa mycket kontroll och han jag red ut med red en hingst som var helt spattig.
Det blev en kort galopp kan jag saga, och flera ganger var jag nara att ramla av.
En skon adrenalinkick med andra ord, turen blev dock lite kortare eftersom det borjade sporegna mot slutet = hastarna fick annu mer damp.
Mina kulinariska upplevelser pa torsdagen blev ingen hojdare, forst at jag en wrap som smakade bajs och nar jag kom tillbaka fran ridningen var jag helt utsvulten, sa jag tog det forsta jag hittade vilket var Subway.
Att den mackan blev acklig var iofs mitt eget fel, men jag blev i alla fall matt.
Sedan motte jag upp alla pa Hostelet, dar det ju alltid ar drag.
Jag drack en drink, sen blev det cola for mig resten av kvallen (boring me) men ni vet ju alla hur mina baksmallor blir och jag hade ju ett viktigt mission idag - shopping!
Trots mitt nyktra tillstand blev kvallen jattetrevlig, och vid 2 nar de andra gick ut krop jag ner i sangen.
I mitt dorm bor bara jag och en till, en socially awkward tysk och sitter och babblar pa skype och skriver powerpointpresentationer dagarna i anda.
Det anda han har sagt ar vilken sang som ar hans och att nar han bodde i bergen var de minsann 40 pers som fick dela pa en toa (ang att vi ar manga, framforallt tjejer som delar pa toan. LULZ)
I rummet bredvid bor 2 svenska tjejer och ett tyskt par. Den tyska killen ar ocksa ganska socially awkward. Nar jag kom pa onsdagen stod han inne pa toan som ligger bredvid min sovplats och ba:
"Euuhh I haveeu problem with my lense". Sa dar stod han och petade sig i ogat halva natten.
Lucky for me somnar jag valdigt latt sa det storde inte sa mycket.
Idag har jag shoppat heeela dagen! Jag blev alldeles till mig nar jag sag alla roliga affarer och de bra priserna sa jag har varit fullkomligt galen.
Sedan at jag lunch pa nagon turistrestaurang, jag at det basta Portugal har att erbjuda - Mushroomsteak, sa JAVLA gott, det ar helt enkelt en mor biff i en svingod svampsas. Nom nom.
Ikvall ska nagra i dormet ovanfor mig ha middag, och jag ska bidra med den svenska specialiten - smulpaj med vaniljglass, hoppas jag lyckas bara, har gjort det en enda gang i mitt liv typ.
Nu ar jag hur som haver hemma, jag mar fantastiskt bra, jag satt precis pa utegarden och malade naglarna for ikvall, for da ska vi ut, och da ska jag folja med.
Och just det, vadret - det ar runt 18 grader (well, alla har klar sig som det ar 30 minus med sina tjocka vinterjackor, jag struttar runt i shorts och solglajjer) och det regnar ibland, men det ar typ nagon duggskur da och da, i ovrigt ar vadret jatteskont har!
Hoppas ni far en underbar helg sa ses vi snart, puss pa er :)
ADD - va e de?
(Observera att jag inte är någon doktor, jag reserverar mig för diverse faktafel och detta är baserat på mina personliga åsikter.)
1. Vad beror ADD på?
2. Hur yttrar sig ADD?
3. Vad ska man göra om man misstänker att en själv eller någon annan lider av ADD?
4. Medicin eller inte?
5. Andra hjälpmedel i vardagen
6. Efterord
7. Länkar
1. Vad beror ADD på?
ADD eller "Attention Deficit Disorder" är en neurologisk funktionsnedsättning som utmärks av bristande uppmärksamhet.
Forskarna är inte helt överrens vad exakt som orsakar ADD, det finns en del olika teorier, men den mest sannolika är att ADD beror på fel i dopaminflödet i hjärnan.
Dopaminet spelar en viktig roll kring bland annat beteende, kognition, frivillig rörelse, motivation och belöning, sömn, humör, uppmärksamhet och inlärning.
Man tror att receptorerna som ska slussa dopaminet emellan nervreceptorerna inte fungerar helt som de ska.
Det gör att istället för att allt dopamin når fram till den andra receptorn så gör bara ett fåtal det.
ADD är ärftligt och men troligtvis spelar miljön också in en del i uppkomsten av ADD.
2. Hur yttrar sig ADD?
En person med ADD har troligen fått höra "men gud vad lat du är" eller "vad slö du är, du kan ju inte avsluta någonting". Det är så sjukdomen ter sig tyvärr.
Personen som lider av ADD kan verka sinnesslö och lat, men sanningen är att det där med att "ta sig i kragen" är tämligen omöjligt får en person med diagnosen.
Här följer de typiska symptomen
Ofta lättdistraherad av yttre stimuli - nu måste läxan bli klar, en fluga på fönstret! Så fort något händer runtomkring tappar man fokus, det går inte att fortsätta koncentrera sig på det man ska.
Ofta svårt att följa instruktioner från andra - jag hör vad du säger, men jag förstår inte. Instruktioner innehåller ofta mycket information, så fort det blir för mycket tappar man tråden och allting blir en enda gröt i huvudet.
Svårt att bibehålla uppmärksamhet - well, här har vid det huvudsakliga problemet, man kan vara hur intelligent som helst, men det går inte, trots massiva ansträngningar inte att behålla fokus på en och samma sak. Fruktansvärt frustrerande!
Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs - det går inte om det är minsta lilla rörelse i bakgrunden eller om något annat händer samtidigt
Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter - det beror inte på att man skiter i huruvida hemmanycklarna försvann för tredje gången denna veckan, blir det för mycket blir allt en gröt. Återigen.
Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan - det slutar ofta med 100 halvfärdiga uppgifter, uppmärksamheten räcker bara till att slutföra en mikrodel, sedan tappar man fokus och kan inte få tillbaka den.
Till dessa följer också en rad andra problem såsom depression och låg självkänsla. Tänk er själv att alltid få höra att man är lat eller trevlig när i själva verket hela ens vakna tid går åt till att anstränga sig för att inte vara det?
Eller att inte förstå vad det beror på?
Ett stort problem är att ADD, till skillnad från ADHD inte upptäcks lika lätt utan avfärdas som ren lathet. Ett barn som studsar upp och ner är ganska lätt att se och upptäcka att något inte står rätt till.
En person som däremot är tystlåten och lugn är det svårare att se på att personen kan ha en bakomliggande diagnos till beteendet.
3. Vad ska man göra om man misstänker att en själv eller någon annan lider av ADD?
Om man själv misstänker sig lida av ADD ska man kontakta sin vårcentral eller husläkare för en remiss. Det finns psykiatrimottagningar där man utreder ADD. Dock får man räkna med en lång väntetid, det kan tyvärr röra sig om flera år om man har otur.
Om man misstänker att en närstående har ADD är min personliga åsikt - säg det rakt ut! De allra flesta blir oerhört lättade när de får reda på att det faktiskt finns en förklaring till problemet.
Det finns också dem som kan bli förolämpade, det är väl inget fel på mig?!
Ofta när man talar om diagnoser av den här typen förs tankarna direkt till SÄR-klasserna på lågstadiet eller låg intelligens.
ADD har absolut ingen koppling till intelligens what so ever. Tyvärr är det många lärare som tror att folk med ADD är korkade p.g.a deras bristande uppmärksamhet och därav dåliga resultat i skolan, men det beror på okunskap, som hos de allra flesta.
4. Medicin eller inte?
För mig var medicineringen som att vakna upp ur en 18 år lång koma. Plötsligt kunde jag sitta och slutföra en hel skoluppgift oavsett hur många flugor som surrade på fönsterbläcket eller hur många som stod och babblade i bakgrunden.
Jag vaknade pigg på morgnarna, istället för att ligga medvetslös till klockan 15:00 på dagarna och därtill behöva en powernap på 2 timmar per dag.
Jag kunde lyssna, ta in och fokusera på min omvärld. Jag kunde gå upp på morgnarna. Ingen var lyckligare än jag.
De vanligaste medicinsorterna för ADD är antingen concerta eller ritalin, två liknande preparat som innehåller ('metylfenidathydroklorid') som är ett centralstimulerande medel och anses ha strukturella likheter med amfetim. Medicinen ökar dopamintillförseln och därmed kompenserar upp för de dopaminer som inte når fram som de ska.
Men ADD/ADHD-medicin är ju knark!
Allt kan missbrukas, för en person som har låga dopaminnivåer blir medicinen naturligtvis inget knark utan innebär att vi hamnar på samma nivå som folk runtomkring oss. Detta torde enligt mig vara helt logiskt, men tyvärr är det många - framförallt föräldrar, som förvägrar sina barn med ADD eller ADHD medicin.
Var och en får bestämma över sin kropp, och bara för att man har diagnosen innebär inte att man inte måste ta medicin, men som barn är det ens föräldrar som bestämmer och du kan peta i din unge hur mycket omega-3 du vill, du kommer aldrig någonsin förstå vilken frustration det vardagliga livet framkallar när man har ADD.
Det som för andra kommer per automatik är något vi måste anstränga oss för. Detta gör att energin nätt och jämnt räcker till de mest basala saker, sedan är man helt slut i huvudet.
Min personliga åsikt är att man åtminstone ska erbjuda sitt barn medicinering. Om barnet mår dåligt av medicinen ska man givetvis avbryta. Men att förvägra barnet den möjligheten är enligt mig bara grymt.
5. Andra hjälpmedel i vardagen
Medicinen ger en sjujäklarns skjuts, jag skulle vilja påstå att den åtgärdar i alla fall 95% av mitt problem.
Har man inte tillgång till medicin eller känner att man behöver mer hjälp än så finns det alltid en massa tricks, ganska enkla sådana för att göra vardagen lättare.
Det är kanske lite retardvarning, men väldigt fungerande! Mina topp 3 är:
- Bocka av listor, ovärdeliga, så att man får en översikt på saker man ska göra och vet vad man redan gjort
- Kalender, kalendern ska inte bara användas till läkarbesök utan där kan man skriva ner precis allt. Ringa banken, fika med vem det nu är, kolla upp någonting. På så sätt missas ingenting och allt blir mycket enklare.
- Förberedelse, att förbereda saker gör allt så himla mycket enklare. T.ex slänga fram kläderna man ska ha dagen efter i en hög på stolen. Då slipper du ta av din dyrbara hjärnkapacitet att kuta runt och leta kläder halva morgonen (vi är ju redan virrpannor på morgonen som det är)
Jag kan också varmt rekommendera att man om man har ADD går i någon form av terapi. Helst KBT-inriktad. Medicinen hjälper mot mycket men tyvärr inte mot den låga självkänsla som ADD:n ofta orsakar.
6. Efterord
Till sist vill jag säga att även om du har ADD ska du inte se dig allt för begränsad i livet. Det mesta handlar om att hitta strategier som underlättar vardagen. De flesta tar medicinen i ca 5-6 år, vissa längre andra behöver den inte lika länge.
Oavsett hur fin situation ser ut så finns hjälp att få och när du väl har din diagnos och medicin är det bara att köra på. Jag har uppnått alla mål jag har strävat efter, ibland kan jag känna en liten sting av sorg att min ADD upptäcktes så sent som den gjorde, det hade besparat mig mycket problem.
Å andra sidan är det löst nu, bättre sent än aldrig.
Har du barn som visar symptom på ADD, gå för fasiken till läkaren, det kommer bespara ditt barn väldigt mycket problem om det visar sig att så är fallet.
7. Länkar:
http://adhd-npf.com/vad-ar-add/
http://sv.wikipedia.org/wiki/ADHD
http://www.coaching-center.se/tag/attention-deficit-disorder/
1. Vad beror ADD på?
2. Hur yttrar sig ADD?
3. Vad ska man göra om man misstänker att en själv eller någon annan lider av ADD?
4. Medicin eller inte?
5. Andra hjälpmedel i vardagen
6. Efterord
7. Länkar
1. Vad beror ADD på?
ADD eller "Attention Deficit Disorder" är en neurologisk funktionsnedsättning som utmärks av bristande uppmärksamhet.
Forskarna är inte helt överrens vad exakt som orsakar ADD, det finns en del olika teorier, men den mest sannolika är att ADD beror på fel i dopaminflödet i hjärnan.
Dopaminet spelar en viktig roll kring bland annat beteende, kognition, frivillig rörelse, motivation och belöning, sömn, humör, uppmärksamhet och inlärning.
Man tror att receptorerna som ska slussa dopaminet emellan nervreceptorerna inte fungerar helt som de ska.
Det gör att istället för att allt dopamin når fram till den andra receptorn så gör bara ett fåtal det.
ADD är ärftligt och men troligtvis spelar miljön också in en del i uppkomsten av ADD.
2. Hur yttrar sig ADD?
En person med ADD har troligen fått höra "men gud vad lat du är" eller "vad slö du är, du kan ju inte avsluta någonting". Det är så sjukdomen ter sig tyvärr.
Personen som lider av ADD kan verka sinnesslö och lat, men sanningen är att det där med att "ta sig i kragen" är tämligen omöjligt får en person med diagnosen.
Här följer de typiska symptomen
Ofta lättdistraherad av yttre stimuli - nu måste läxan bli klar, en fluga på fönstret! Så fort något händer runtomkring tappar man fokus, det går inte att fortsätta koncentrera sig på det man ska.
Ofta svårt att följa instruktioner från andra - jag hör vad du säger, men jag förstår inte. Instruktioner innehåller ofta mycket information, så fort det blir för mycket tappar man tråden och allting blir en enda gröt i huvudet.
Svårt att bibehålla uppmärksamhet - well, här har vid det huvudsakliga problemet, man kan vara hur intelligent som helst, men det går inte, trots massiva ansträngningar inte att behålla fokus på en och samma sak. Fruktansvärt frustrerande!
Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs - det går inte om det är minsta lilla rörelse i bakgrunden eller om något annat händer samtidigt
Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter - det beror inte på att man skiter i huruvida hemmanycklarna försvann för tredje gången denna veckan, blir det för mycket blir allt en gröt. Återigen.
Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan - det slutar ofta med 100 halvfärdiga uppgifter, uppmärksamheten räcker bara till att slutföra en mikrodel, sedan tappar man fokus och kan inte få tillbaka den.
Till dessa följer också en rad andra problem såsom depression och låg självkänsla. Tänk er själv att alltid få höra att man är lat eller trevlig när i själva verket hela ens vakna tid går åt till att anstränga sig för att inte vara det?
Eller att inte förstå vad det beror på?
Ett stort problem är att ADD, till skillnad från ADHD inte upptäcks lika lätt utan avfärdas som ren lathet. Ett barn som studsar upp och ner är ganska lätt att se och upptäcka att något inte står rätt till.
En person som däremot är tystlåten och lugn är det svårare att se på att personen kan ha en bakomliggande diagnos till beteendet.
3. Vad ska man göra om man misstänker att en själv eller någon annan lider av ADD?
Om man själv misstänker sig lida av ADD ska man kontakta sin vårcentral eller husläkare för en remiss. Det finns psykiatrimottagningar där man utreder ADD. Dock får man räkna med en lång väntetid, det kan tyvärr röra sig om flera år om man har otur.
Om man misstänker att en närstående har ADD är min personliga åsikt - säg det rakt ut! De allra flesta blir oerhört lättade när de får reda på att det faktiskt finns en förklaring till problemet.
Det finns också dem som kan bli förolämpade, det är väl inget fel på mig?!
Ofta när man talar om diagnoser av den här typen förs tankarna direkt till SÄR-klasserna på lågstadiet eller låg intelligens.
ADD har absolut ingen koppling till intelligens what so ever. Tyvärr är det många lärare som tror att folk med ADD är korkade p.g.a deras bristande uppmärksamhet och därav dåliga resultat i skolan, men det beror på okunskap, som hos de allra flesta.
4. Medicin eller inte?
För mig var medicineringen som att vakna upp ur en 18 år lång koma. Plötsligt kunde jag sitta och slutföra en hel skoluppgift oavsett hur många flugor som surrade på fönsterbläcket eller hur många som stod och babblade i bakgrunden.
Jag vaknade pigg på morgnarna, istället för att ligga medvetslös till klockan 15:00 på dagarna och därtill behöva en powernap på 2 timmar per dag.
Jag kunde lyssna, ta in och fokusera på min omvärld. Jag kunde gå upp på morgnarna. Ingen var lyckligare än jag.
De vanligaste medicinsorterna för ADD är antingen concerta eller ritalin, två liknande preparat som innehåller ('metylfenidathydroklorid') som är ett centralstimulerande medel och anses ha strukturella likheter med amfetim. Medicinen ökar dopamintillförseln och därmed kompenserar upp för de dopaminer som inte når fram som de ska.
Men ADD/ADHD-medicin är ju knark!
Allt kan missbrukas, för en person som har låga dopaminnivåer blir medicinen naturligtvis inget knark utan innebär att vi hamnar på samma nivå som folk runtomkring oss. Detta torde enligt mig vara helt logiskt, men tyvärr är det många - framförallt föräldrar, som förvägrar sina barn med ADD eller ADHD medicin.
Var och en får bestämma över sin kropp, och bara för att man har diagnosen innebär inte att man inte måste ta medicin, men som barn är det ens föräldrar som bestämmer och du kan peta i din unge hur mycket omega-3 du vill, du kommer aldrig någonsin förstå vilken frustration det vardagliga livet framkallar när man har ADD.
Det som för andra kommer per automatik är något vi måste anstränga oss för. Detta gör att energin nätt och jämnt räcker till de mest basala saker, sedan är man helt slut i huvudet.
Min personliga åsikt är att man åtminstone ska erbjuda sitt barn medicinering. Om barnet mår dåligt av medicinen ska man givetvis avbryta. Men att förvägra barnet den möjligheten är enligt mig bara grymt.
5. Andra hjälpmedel i vardagen
Medicinen ger en sjujäklarns skjuts, jag skulle vilja påstå att den åtgärdar i alla fall 95% av mitt problem.
Har man inte tillgång till medicin eller känner att man behöver mer hjälp än så finns det alltid en massa tricks, ganska enkla sådana för att göra vardagen lättare.
Det är kanske lite retardvarning, men väldigt fungerande! Mina topp 3 är:
- Bocka av listor, ovärdeliga, så att man får en översikt på saker man ska göra och vet vad man redan gjort
- Kalender, kalendern ska inte bara användas till läkarbesök utan där kan man skriva ner precis allt. Ringa banken, fika med vem det nu är, kolla upp någonting. På så sätt missas ingenting och allt blir mycket enklare.
- Förberedelse, att förbereda saker gör allt så himla mycket enklare. T.ex slänga fram kläderna man ska ha dagen efter i en hög på stolen. Då slipper du ta av din dyrbara hjärnkapacitet att kuta runt och leta kläder halva morgonen (vi är ju redan virrpannor på morgonen som det är)
Jag kan också varmt rekommendera att man om man har ADD går i någon form av terapi. Helst KBT-inriktad. Medicinen hjälper mot mycket men tyvärr inte mot den låga självkänsla som ADD:n ofta orsakar.
6. Efterord
Till sist vill jag säga att även om du har ADD ska du inte se dig allt för begränsad i livet. Det mesta handlar om att hitta strategier som underlättar vardagen. De flesta tar medicinen i ca 5-6 år, vissa längre andra behöver den inte lika länge.
Oavsett hur fin situation ser ut så finns hjälp att få och när du väl har din diagnos och medicin är det bara att köra på. Jag har uppnått alla mål jag har strävat efter, ibland kan jag känna en liten sting av sorg att min ADD upptäcktes så sent som den gjorde, det hade besparat mig mycket problem.
Å andra sidan är det löst nu, bättre sent än aldrig.
Har du barn som visar symptom på ADD, gå för fasiken till läkaren, det kommer bespara ditt barn väldigt mycket problem om det visar sig att så är fallet.
7. Länkar:
http://adhd-npf.com/vad-ar-add/
http://sv.wikipedia.org/wiki/ADHD
http://www.coaching-center.se/tag/attention-deficit-disorder/
Så trött.
Så jävla trött på folk som bara skiter i sina problem, själv tampas jag med mina demoner men vissa verkar bara skita totalt i sina issues och låter omgivningen ta alla smällar.
För det är ju så, att du själv kan sätta skygglapparna på och bara rusa vidare.
Men tar man sig aldrig någonsin en titt över axeln och se hur mycket det förstör för alla runtomkring.
Fy fan.
För det är ju så, att du själv kan sätta skygglapparna på och bara rusa vidare.
Men tar man sig aldrig någonsin en titt över axeln och se hur mycket det förstör för alla runtomkring.
Fy fan.
...
Idag är en dag när alltid suger pitt.
Trots att solen lyser ute.
Min hand.
Nu har min hand varit svullen i seriöst två månaders tid.
Jag har fått allgergimedicin, krämer, gjort tester för reumatism (som förövrigt var negativa) det blir inte bättre, snarare tvärtom och nu börjar jag bli rejält orolig faktiskt.
Problemet är att jag har inte tid att gå till vårdcentralen, de har ordinarie läkare på plats fram till 3-4 om dagarna, passande nog då de flesta av oss jobbar, och efter det är det bara akutläkare som inte kan skriva några remisser.
Är det lika illa imorgon om inte värre blir jag nog illa tvungen att släpa mig dit, det är något som verkligen inte står rätt till.
Att ta sig fram.
Varefter hindrena uppebarar sig på vägen måste man hitta nya vägar. Nya lösningar.
Smärta kommer alltid att slå en rakt i fejset, lär man sig någonsin att hantera den?
Gör det lika ont varje gång? Varar smärtan lika länge?
När en dröm krossas kan en ny torna upp sig. Men det är så jävla svårt att tänka så när man ser ut över ruinerna.
Smärta kommer alltid att slå en rakt i fejset, lär man sig någonsin att hantera den?
Gör det lika ont varje gång? Varar smärtan lika länge?
När en dröm krossas kan en ny torna upp sig. Men det är så jävla svårt att tänka så när man ser ut över ruinerna.
Murphy's law.
Den värsta jävla känslan som finns är den när man bara vill lägga sig i en fucking grop någonstans långt borta och gräva ner sig. När det är jobbigt att bara existera och det känns som att allting krackelerar, marken ger vika under fötterna och nedanför väntar ett långt fall avslutat med en väldigt hård duns.
Och det finns bara ett enda valalternativ. Lyfta det ena benet framför det andra fastän man egentligen inte orkar. Som att vada genom strömt vatten. Istället för att mjukt flyta fram.
Går en sak åt helvete följer gärna resten med. Dominobrickorna faller.
Jag fortsätter gå. Vad skulle jag annars göra?
Och det finns bara ett enda valalternativ. Lyfta det ena benet framför det andra fastän man egentligen inte orkar. Som att vada genom strömt vatten. Istället för att mjukt flyta fram.
Går en sak åt helvete följer gärna resten med. Dominobrickorna faller.
Jag fortsätter gå. Vad skulle jag annars göra?
Att aldrig ge upp.
Vissa saker får man kämpa hårt för om man ska nå.
Idag var femte gången jag misslyckades med en uppkörning, och vet ni vad det mest frustrerande är?
Det är att det inte är körningen det är fel på. Det är mina nerver. Det gick som det brukar, i början kör jag bra, men efter halva vägen börjar jag nästan kallsvettas, känner gråten som bränner i halsen och sedan tappar jag koncentrationen totalt och körningen går åt helvete.
När vi var tillbaka visste jag redan domen, jag dunkade pannan i ratten och började storböla.
Där och då kände jag att jag aldrig kommer få något körkort. Jag kommer aldrig lyckas tygla mina nerver och jag hade sån jävla lust att bara skita i allt vad körkort heter.
Men det kan jag ju inte göra. Jag kan inte sluta på målsnöret, så nu är en ny tid inbokad. Denna gång håller jag datumet hemligt.
Min bokningsplan sket sig också. Jag kunde inte byta tider med någon så det får skjutas upp en månad.
Det är just det, om en plan inte fungerar får man ersätta den med en ny. Och aldrig sluta försöka, även när det känns som tuffast.
Efter uppkörningen åkte jag hem till Elin, vi uträttade diverse vuxenärendet som skattedeklaration, jag beställde boken till engelskakursen och så blev jag serverad kaffe och yoghurt med bär.
Nom nom.
Idag är jag pissed off och helt osocial. Det tillåter jag mig vara. Har stängt in mig på rummet och har ingen som helst lust att kommunicera med någon nu. Jag gör det som lugnar mitt sinne bäst - jag skriver.
Men man får aldrig glömma det man faktiskt har heller.
Är inte det något att glädjas över så säg?
Men idag som sagt, tänker jag tjura. Det gör jag med rätta.
Idag var femte gången jag misslyckades med en uppkörning, och vet ni vad det mest frustrerande är?
Det är att det inte är körningen det är fel på. Det är mina nerver. Det gick som det brukar, i början kör jag bra, men efter halva vägen börjar jag nästan kallsvettas, känner gråten som bränner i halsen och sedan tappar jag koncentrationen totalt och körningen går åt helvete.
När vi var tillbaka visste jag redan domen, jag dunkade pannan i ratten och började storböla.
Där och då kände jag att jag aldrig kommer få något körkort. Jag kommer aldrig lyckas tygla mina nerver och jag hade sån jävla lust att bara skita i allt vad körkort heter.
Men det kan jag ju inte göra. Jag kan inte sluta på målsnöret, så nu är en ny tid inbokad. Denna gång håller jag datumet hemligt.
Min bokningsplan sket sig också. Jag kunde inte byta tider med någon så det får skjutas upp en månad.
Det är just det, om en plan inte fungerar får man ersätta den med en ny. Och aldrig sluta försöka, även när det känns som tuffast.
Efter uppkörningen åkte jag hem till Elin, vi uträttade diverse vuxenärendet som skattedeklaration, jag beställde boken till engelskakursen och så blev jag serverad kaffe och yoghurt med bär.
Nom nom.
Idag är jag pissed off och helt osocial. Det tillåter jag mig vara. Har stängt in mig på rummet och har ingen som helst lust att kommunicera med någon nu. Jag gör det som lugnar mitt sinne bäst - jag skriver.
Men man får aldrig glömma det man faktiskt har heller.
- Polisutredningen går framåt
- Jag har fortfarande min feta skatteåterbäring som kommer innan midsommar
- Jag kommer ta körkort - förr eller senare, och då kommer jag vara så jävla stolt att jag aldrig gav upp
- Våren är här och sommaren på intåg
- Jag ska fortfarande boka den där saken (hemligt än så länge) bara att det blir en månad uppskjutet
- Jag är singel = behöver inte anpassa mitt liv och mina planer efter någon annan, jag gör vad fan jag vill när jag vill
- Jag har en fantastisk sommar att se fram emot.
Är inte det något att glädjas över så säg?
Men idag som sagt, tänker jag tjura. Det gör jag med rätta.
Ett positivt inlägg.
Efter många motgångar så tyckte gudarna tydligen att det var min tur att få lite flyt.
Jag har varit ganska deppig under vintern, dels på grund av mörkret men sedan också för att det känns som mitt liv stagnerade lite. Uppkörningarna gick åt helvete gång efter gång och ingenting var kul.
Men nu har det alltså vänt.
- Jag har kommer få tillbaka en fet summa på skatten
- Jag klarade teoriprovet med bravur
- Körlektionerna går jättebra, och ska jag vara helt ärlig så känns det inte som världen går under om jag inte klarar uppkörningen på måndag. Jag har stöttning av världens bästa körskollärare och teoriprovet håller i två månader, så inom den tiden räknar jag med att ha körkort.
- Jag har börjat plugga engelska på halvfart. En takt som visade sig passa väldigt bra medan jag jobbar heltid. Jag är redan klar med 2 uppgifter av 5. En av uppgifter har inte deadline förrän om typ 6 veckor, så det blir ingen stress.
- Jag trivs massor på jobbet och har ansökt om tre veckors semester i år, till skillnad från förra året då jag jobbade hela sommaren
- Eftersom jag jobbade midsommarafton förra året kommer jag med all sannolikhet få ledigt den här midsommaren = jag får fira min absoluta favorithögtid.
Och vädret. Alla som känner mig bra vet att jag är en sommarmänniska och alltid har varit. Jag blir snudd på suicidbenägen i mörkret men när våren kommer blir jag som en tjackis. Euforin är total och jag lever som i ett rus.
Idag var jag och vårshoppade lite. Jag har slutit en pakt med mig själv att jag inte får köpa mer svarta plagg nu. Jag behöver lite färg och här följer resultatet:
En sjal i härlig grön färg och så en fladdrig topp.
...Som katten började leka med (läs sätta klorna i)
Lyckligt vår-chey.
Tjackad vår-chey i sin nya kofta.
Skrattar bäst som skrattar sist, sen hade jag ut min kaffekopp i ren
extas.
Nu ska jag på Selma City Spa med mamma och syster för att avnjuta ett dopp i en ångande utomhus pool med utsikt över hela söder samt en timmes lång massage :)
Hoppas ni alla är lika vårlyckliga som jag och får en underbar helg.
Det gäller att verkligen insupa glädjen när den väl träffar en.
Jag har varit ganska deppig under vintern, dels på grund av mörkret men sedan också för att det känns som mitt liv stagnerade lite. Uppkörningarna gick åt helvete gång efter gång och ingenting var kul.
Men nu har det alltså vänt.
- Jag har kommer få tillbaka en fet summa på skatten
- Jag klarade teoriprovet med bravur
- Körlektionerna går jättebra, och ska jag vara helt ärlig så känns det inte som världen går under om jag inte klarar uppkörningen på måndag. Jag har stöttning av världens bästa körskollärare och teoriprovet håller i två månader, så inom den tiden räknar jag med att ha körkort.
- Jag har börjat plugga engelska på halvfart. En takt som visade sig passa väldigt bra medan jag jobbar heltid. Jag är redan klar med 2 uppgifter av 5. En av uppgifter har inte deadline förrän om typ 6 veckor, så det blir ingen stress.
- Jag trivs massor på jobbet och har ansökt om tre veckors semester i år, till skillnad från förra året då jag jobbade hela sommaren
- Eftersom jag jobbade midsommarafton förra året kommer jag med all sannolikhet få ledigt den här midsommaren = jag får fira min absoluta favorithögtid.
Och vädret. Alla som känner mig bra vet att jag är en sommarmänniska och alltid har varit. Jag blir snudd på suicidbenägen i mörkret men när våren kommer blir jag som en tjackis. Euforin är total och jag lever som i ett rus.
Idag var jag och vårshoppade lite. Jag har slutit en pakt med mig själv att jag inte får köpa mer svarta plagg nu. Jag behöver lite färg och här följer resultatet:
En sjal i härlig grön färg och så en fladdrig topp.
...Som katten började leka med (läs sätta klorna i)
Lyckligt vår-chey.
Tjackad vår-chey i sin nya kofta.
Skrattar bäst som skrattar sist, sen hade jag ut min kaffekopp i ren
extas.
Nu ska jag på Selma City Spa med mamma och syster för att avnjuta ett dopp i en ångande utomhus pool med utsikt över hela söder samt en timmes lång massage :)
Hoppas ni alla är lika vårlyckliga som jag och får en underbar helg.
Det gäller att verkligen insupa glädjen när den väl träffar en.
Människor.
Jag är lite Dr. Jekyll and Mr. Hide vad gäller att socialisera. Till hälften är jag min pappa, jättesocial med allt och alla, till hälften är jag min mamma, som ibland njuter av ensamheten.
Jobbar man med människor, kommunicerar med människor 8 timmar i sträck varje dag, fem dagar i veckan kan i alla fall jag känna mig mätt på socialiseringen ibland.
De finns tillfällen när jag egentligen varken vill prata med och/eller träffa någon.
Jag vill bara vara helt själv, jag och mina tankar.
Nu när pappa och hans fru är bortresta njuter jag fullt ut. Folk tror att det är något fel på en när man på riktigt tycker det är skönt att sitta helt ensam i lägenheten.
Jag orkar inte med människor ibland bara. Hur mycket jag än älskar dem.
Jobbar man med människor, kommunicerar med människor 8 timmar i sträck varje dag, fem dagar i veckan kan i alla fall jag känna mig mätt på socialiseringen ibland.
De finns tillfällen när jag egentligen varken vill prata med och/eller träffa någon.
Jag vill bara vara helt själv, jag och mina tankar.
Nu när pappa och hans fru är bortresta njuter jag fullt ut. Folk tror att det är något fel på en när man på riktigt tycker det är skönt att sitta helt ensam i lägenheten.
Jag orkar inte med människor ibland bara. Hur mycket jag än älskar dem.
Leva med ADD.
90% av den vakna tiden som ADD:are går åt att leta efter saker.
Imorse letade jag efter mina hörlurar till mobilen. Efter att ha letat i säkert en kvart visade det sig att de låg i väskan.
Då insåg jag att jag bara hade på mig mina leggings som egentligen skulle fungerat som långkallingar idag, så då blev det till att leta efter de byxor jag skulle ha över. Som jag inte hittade.
Tjockt synd, nu får jag frysa om benen.
Imorse letade jag efter mina hörlurar till mobilen. Efter att ha letat i säkert en kvart visade det sig att de låg i väskan.
Då insåg jag att jag bara hade på mig mina leggings som egentligen skulle fungerat som långkallingar idag, så då blev det till att leta efter de byxor jag skulle ha över. Som jag inte hittade.
Tjockt synd, nu får jag frysa om benen.