Den här dock inte helt komplett, men här kan ni börja se min nya blogg, mina trogna typ tre läsare<3

 

Blogspot är mer lättnavigerad som sagt, det går att bläddra bakåt mycket enklare, mycket enklare att göra egen design och att lägga till en massa braiga gadgets som exempelvis undersökningar etcetera.

 

Där finns även en poll på vad man vill läsa mer av, även om jag bestämt hävdar att jag skriver för mig själv (som alla andra hobbybloggare) men om jag ändå ska pracka på andra mitt blaj kan jag likaväl få inspiration till vad folk verkligen vill läsa.

 

Mitt vardagsliv är ju inte alltför rock'n'roll just nu, sitter med näsan i litteraturhistoria och läser för närvarande "Gisle Surssons saga", en väldigt speciell fornnordisk bok som jag ska analysera, tillsammans med 5 andra ämnen. Jag har att göra med andra ord.

 

Skål på er!

 

Kommer att flytta den här bloggen till blogspot istället. Superenkelt att göra egen design plus att sidorna är mer lättnavigerade för dom som har careface enough att läsa mitt dravel. Dessvärre är jag så sjukt ambivalent vad gäller bakgrundsmönster/färg att det lär hinna få åldersdiabetes innan flytten är klar.

 

För övrigt har jag nu köpt ny bil! En fin liten Mazda 626 som visade sig endast haft en ägare (gjorde en carfax) som verkade ha skött den exemplariskt och fyllt i serviceboken frekvent.

 

Känns som en oerhörd lyx att bara ha elhissar på fönstren!

För övrigt händer det som vanligt, för lite tid för mycket att göra.

 

Då kom boken äntligen fram, jag har skummat igenom recepten och det ser lovande ut. Vad sägs som "Vaniljgröt" med färska bär till frukost? Gott och nyttigt, jag ska börja testa recepten på en gång.

 

 

Av alla hundratals adjektiv som kan beskriva mig tror jag pretentiös är det absolut sista, det vet alla som känner mig. Ändå är det nästan något hotfullt i att inte dricka. "Tror du att du är bättre än mig din jävla nyttig-Petter?".

 

Grejen är att för min del handlar det inte om att jag aldrig mer kommer att inta alkohol, bli packad eller festa. Men jag har tröttnat. Jag är less och jag har haft mitt race, mer än nog.

 

Fler gånger än jag vill erkänna har jag stått på krogen, kollat på klockan och tänkt "Å herregud, det är fan 2 timmar kvar till stället stänger, hur ska jag döda tiden på bästa sätt?"

Eller hoppsat runt mitt i ett danssteg och tänkt "jag tycker inte ens det här är roligt, jag gillar ju inte att dansa"

 

"Men du måste ju leva lite!" Det är inte att leva att göra saker man inte tycker är roligt och att vakna på morgonen och känna som att man är däckad i influensa.

 

För mig är livskvalitet att vakna utvilad en lördagmorgon, äta en stor härlig frukost och sedan vara kapabel att njuta av hela helgen istället för att ligga gråtfärdig i sängen med en burgare och tre påsar djungelvrål.

 

Jag tvingar heller inte med någon i mitt saft-leverne och det faktum att jag tröttnat på alkohol och krogen har absolut ingen moralisk grund, jag njuter bara inte av berusningskänslan så som jag gjorde förut. Baksmällan är ett lidande för mig som måste vara värt det och det är det långt ifrån alla gånger.

 

Livsnjutning är en högst subjektiv upplevelse, jag tyckte själv förut att alla som inte drack var tråkiga pretton - tills jag själv blev en av dem. Jag tror det är viktigt att man respekterar varandras tycke och smak. Jag har inte förändrats, inte försvunnit och jag finns alltid till förfogande till allt annat än det som innebär att jag måste dansa i 4 timmar alternativt bli berusad.

 

Som sagt, jag har inte övergett det helt, i sommar ser jag fram emot grillkvällar i sommarnatten med kall bira, nattdopp och att bli lite på arslet, det kommer bli helt fantastiskt, men bli inte allt för ledsna om jag inte sitta bakfull på konferensen eller om jag tackar nej till en krogkväll i Stockholm.

 

Fundera istället på allt jag faktiskt säger ja till. Det är bra mycket mer.

 

När man är astrött, hemkommen från jobbet och ska laga middag.

 

Beslutsamt skickade jag in papprena till prövningen. Jag har ju läst Svenska B, älskar att skriva och svenska är ett av mina favoritämnen.

 

Men, när jag började läsa vad som skulle komma med på provet började jag genast kallsvettas och få galopperande panik. Visst är ett bra skriftspråk till fördel i svenskan men egentligen är den centrala delen litteraturhistoria och djupgående analyser av epoker.

 

Det är väl inte så svårt? Men att läsa på om 5 olika epoker, samhällsstrukturer, religioner, jämställdhet m.m, allt ska klämmas in i dessa förbannade analyser. Hur ska jag komma ihåg allt? Hur ska min hjärna hålla kvar allt i huvudet?

 

Nu har jag hur som haver anmält mig, det finns ingen återvändo, jag kan bara göra en sak - go for it!

 

MAYDAY MAYDAY! HJÄLP! HELP! PANIK!

Jag avskyr litteraturhistoria, jag kräks kaskader på litteraturhistoria.

 

Men nu har jag gett mig in i detta, har beställt böckerna och nu fan ska jag ge ALLT! 

Be en bön för mig.

 

 

Helt ärligt så skulle jag föredra att nästan vinna 100 miljon i tid istället för pengar.

 

Det känns som att tid är en ständig bristvara och att kampen mot klockan är ständig. Återstoden mellan jobbtimmarna ska fördelas på vänner, familj, kärleken såklart, träning, matlagning och därutöver blir det kanske ett gnutta att roa sig med eller bara slappa.

 

Jag förstår verkligen inte hur familjer får ihop det. Hur har man tid att jobba 8 timmar om dagen, sköta barn med allt vad det innebär, laga middagar, fixa frukostar, städa undan efter ovannämnda, träna, ha tid med sin partner och, ptja, så kallad egentid är det väl bara att glömma tills barnen har tagit studenten?

 

Hur hade mina föräldrar tid? Hur klämde dom in allt?

Jag antar att bida sin tid är en talang som utvecklas allt eftersom åren går och det är kanske det svåraste när man möter vuxenlivet.

 

Missförstå mig rätt nu, jag är otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till som jag älskar med underbara kollegor. Jag är också ofantligt tacksam över att jag ens har vänner, familj och kärlek att spendera tid med.

 

Det är bara det att jag ibland kliar mig i skallen över hur jag ska få allt att gå ihop. Ta bara den här veckan som exempel. Jag börjar 12 och slutar 21. Eftersom jag jobbar sent kan jag inte gå upp hur tidigt som helst, då får jag ju inte tillräckligt många timmar att sova.

 

Jag vaknar runt 8-9. Vid 11 är det dags att dra till jobbet. På de få morgontimmarna jag har att fördela ska jag hinna göra mig iordning, äta frukost, laga dagens lunch att ha med till jobbet och. Ja, där ungefär var tiden ute. 

 

Det är sannerligen en konst som jag inte riktigt lärt mig ännu. Jag hoppas att jag lär mig. Någon gång.

...Att jag inte orkar bli sjuk. Börjar känna mig lite mosig och lite diffusa känningar i halsen. Det blir träningsvila och vitaminer idag, jag kommer ändå hinna med 4 gånger denna veckan om jag inte blir sämre.

 

Om man frågar efter tips till att stoppa förkylning kommer alltid förslaget "te och honung" upp. Varför skulle te med en klick honung i stoppa en begynnande infektion i kroppen eller helt magiskt rusta upp hela imunförsvaret på bara någon timme?

 

Jag tror mer att det känns bra att dricka det, men så värst stor effekt på förkylningen tror jag inte att det har. Det mesta handlar ju om att förebygga och när man väl har blivit sjuk är det bara att bli vän med snorpappret och vänta ut skiten.

 

Jag avskyr nog inte mest att vara sjuk i sig utan mer tiden innan och efter. Innan när man känner på sig att skiten är på väg, man mår tillräckligt bra för att göra det man ska men man mår ändå tillräckligt dåligt för att tycka att det är jobbigt.

Efter, när man fortsätter snyta ut 35kg snor trots att man blev "frisk" för tre veckor sedan.

 

Dock ska man inte måla fan på väggen, det blir nog bra. Faktum är att jag denna vintern varit ovanligt frisk mot vad jag brukar och det är jag väldigt tacksam för.

Under min skolgång var det en enda lärare som bortsåg från min virrighet med småuppgifter och läxor och faktiskt såg mina kvalitéer.

 

Mitt sista inlämningsarbete var en massiv uppsats där jag hade researchat, intervjuat, analyserat och fördjupat mig i ämnet. Jag fick MVG på den och när det var dags för betygssättning sa hon:

 

Den enda.

 

Om det rörde sig om för lärandet viktiga uppgifter kan jag ha en viss förståelse, men hur kan en liten läxa få stå över betydligt mer avancerade prov på kunskap när man bedömer ett betyg?

Hur kan den icke inlämnade läxan "Describe how Nancy found her lost dog, chapter four" får rasera ett betyg från en person som påvisat utmärkta kunskaper alla kategorier som krävs för ett högsta betyg?

 

Det frångår enligt mig all logik som finns.

 

I gymnasiet hade jag en franskalärare med förkärlek till att höra sin egen röst. Jag vet inte om han blev lärare för att han gillade att prata eller om han över huvud taget hade någon passion för att lära ut.

Vid ett tillfälle påpekade jag att jag har svårt att ta till mig kunskapen när han höll sina monologer framme vid tavlan och gav förslag på andra metoder alternativt att jag kunde få andra uppgifter att göra.

 

Han ändrade ingenting, skall nämnas.

 

Ofta var det så, att lärarens röst som tuggade på framför tavlan gjorde att man till slut tappade all fokus. "Men hallå, detta kan jag läsa igenom i boken och då får jag dessutom använda min egen hjärna för att ta till mig informationen" kände jag ofta och det slutade med att jag kluddrade blommor i mitt anteckningsblock medan det monotona informationsupplysandet blev som ett dovt bakgrundsljud.

 

 

För min del blev det en aha-upplevelse när jag efter min påbörjade medicinering fick chansen att tenta av ämnen. Jag fick tenta av religionskunskap A, jag fick ett skelett på vad som skulle ingå i tentan, några böcker och sedan var det varsågod att börja plugga.

 

Fördelen för mig var att jag kunde anpassa plugget helt efter mina egna energinivåer. När jag var som mest speedad satte jag tänderna i böckerna, markerade, strök under, skrev ut stödord och så vidare.

När energin och fokuset började sacka kunde jag släppa pluggandet och på så sätt blev mitt studerande effektivare än det någonsin varit.

 

Till slut var det dags för dagen D. Jag fick sätta mig i ett litet rum, jag fick några timmar på mig, tror det var runt 2-3 och sedan var det bara att sätta igång.

 

För en gångs skull hade all information stannat kvar i hjärnan och jag slutförde provet med en känsla av att jag hade full kontroll över situationen och alla svar jag precis skrivit ner.

 

Resultatet blev MVG, full pott och det blev på ett sätt ett kvitto på att jag hade hittat den studieteknik som passade mig bäst och jag är övertygad om att om jag fått den möjligheten innan hade mina betyg varit betydligt bättre än vad de blev.

 

Så vart vill jag komma med allt detta? Jo, att skolans fyrkantiga sätt inte passar precis alla. Att vissa får skitbetyg inte för att de är korkade eller oengagerade, utan för att de blir oengagerade att det sättet de blir lärda på.

 

Jag förstår att lärarna redan axlar ett tungt ansvar som det är, jag förstår också att det kan vara knepigt att individanpassa alla undervisning. Men värt att tänka på är att det kan gynna många att det åtminstone finns något alternativ samt att vissa inte orkar lyssna på det långdragna tuggandet framför tavlan utan skulle lära sig mer av att få sitta ostört och läsa det som läraren säger istället - och det är inte särskilt svårt att erbjuda det.

 

Vad beträffar småuppgifter och läxor anser jag personligen att dessa mest är i vägen. Läxor, fine, men fokusera hellre på för undervisningen viktiga och relevanta uppgifter.

Har man ett tiotal ämnen som man studerar samtidigt och alla lärarna (som sällan verkar reflektera över att man faktiskt inte bara läser deras ämne) pruttar ut lite ifyllnadspapper hit och dit är det väldigt lätt hänt att de försvinner i den massiva högen av annat skolarbete, framförallt får stå bi för läsning inför prov och stora uppsatser som ska lämnas in i olika ämnen.

 

Jag vet inte om lärare strikt måste fylla vissa kriterier för att ge ett visst betyg eller godkänna i ett ämne, oavsett vad så måste någonting förändras på den fronten. Om inte annat så dödar man ganska effektiv lusten att lära för en elev som slitit livet ur sig inför prov och uppsatser genom att tillintetgöra allt detta för att några förbannade läxor inte blev inlämnade.

 

 

Makes sense. Eller?

Jag bläddrade igenom mina senaste inlägg och såg att de är hutlöst bittra, det beror på att jag lider av kraftig sömnbrist, jag kunde inte somna igår och låg och vred mig till halv 2-2, gick sedan upp vid 5, så jag fick mig runt 3-4 timmars skönhetssömn.

 

Idag har det mest varit en kamp för att hålla mig vaken, jag är så trött att jag vill lägga mig på golvet och grina. Om jag inte somnar ikväll kommer jag be någon att knocka mig med ett basebollträ eller något, för det här funkar verkligen inte.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

 

Jag  vill karva ut mage + tarmar just nu.

Frågor på det?