Den här dock inte helt komplett, men här kan ni börja se min nya blogg, mina trogna typ tre läsare<3

 

Blogspot är mer lättnavigerad som sagt, det går att bläddra bakåt mycket enklare, mycket enklare att göra egen design och att lägga till en massa braiga gadgets som exempelvis undersökningar etcetera.

 

Där finns även en poll på vad man vill läsa mer av, även om jag bestämt hävdar att jag skriver för mig själv (som alla andra hobbybloggare) men om jag ändå ska pracka på andra mitt blaj kan jag likaväl få inspiration till vad folk verkligen vill läsa.

 

Mitt vardagsliv är ju inte alltför rock'n'roll just nu, sitter med näsan i litteraturhistoria och läser för närvarande "Gisle Surssons saga", en väldigt speciell fornnordisk bok som jag ska analysera, tillsammans med 5 andra ämnen. Jag har att göra med andra ord.

 

Skål på er!

 

Kommer att flytta den här bloggen till blogspot istället. Superenkelt att göra egen design plus att sidorna är mer lättnavigerade för dom som har careface enough att läsa mitt dravel. Dessvärre är jag så sjukt ambivalent vad gäller bakgrundsmönster/färg att det lär hinna få åldersdiabetes innan flytten är klar.

 

För övrigt har jag nu köpt ny bil! En fin liten Mazda 626 som visade sig endast haft en ägare (gjorde en carfax) som verkade ha skött den exemplariskt och fyllt i serviceboken frekvent.

 

Känns som en oerhörd lyx att bara ha elhissar på fönstren!

För övrigt händer det som vanligt, för lite tid för mycket att göra.

 

Då kom boken äntligen fram, jag har skummat igenom recepten och det ser lovande ut. Vad sägs som "Vaniljgröt" med färska bär till frukost? Gott och nyttigt, jag ska börja testa recepten på en gång.

 

När man är astrött, hemkommen från jobbet och ska laga middag.

 

Beslutsamt skickade jag in papprena till prövningen. Jag har ju läst Svenska B, älskar att skriva och svenska är ett av mina favoritämnen.

 

Men, när jag började läsa vad som skulle komma med på provet började jag genast kallsvettas och få galopperande panik. Visst är ett bra skriftspråk till fördel i svenskan men egentligen är den centrala delen litteraturhistoria och djupgående analyser av epoker.

 

Det är väl inte så svårt? Men att läsa på om 5 olika epoker, samhällsstrukturer, religioner, jämställdhet m.m, allt ska klämmas in i dessa förbannade analyser. Hur ska jag komma ihåg allt? Hur ska min hjärna hålla kvar allt i huvudet?

 

Nu har jag hur som haver anmält mig, det finns ingen återvändo, jag kan bara göra en sak - go for it!

 

MAYDAY MAYDAY! HJÄLP! HELP! PANIK!

Jag avskyr litteraturhistoria, jag kräks kaskader på litteraturhistoria.

 

Men nu har jag gett mig in i detta, har beställt böckerna och nu fan ska jag ge ALLT! 

Be en bön för mig.

Helt ärligt så skulle jag föredra att nästan vinna 100 miljon i tid istället för pengar.

 

Det känns som att tid är en ständig bristvara och att kampen mot klockan är ständig. Återstoden mellan jobbtimmarna ska fördelas på vänner, familj, kärleken såklart, träning, matlagning och därutöver blir det kanske ett gnutta att roa sig med eller bara slappa.

 

Jag förstår verkligen inte hur familjer får ihop det. Hur har man tid att jobba 8 timmar om dagen, sköta barn med allt vad det innebär, laga middagar, fixa frukostar, städa undan efter ovannämnda, träna, ha tid med sin partner och, ptja, så kallad egentid är det väl bara att glömma tills barnen har tagit studenten?

 

Hur hade mina föräldrar tid? Hur klämde dom in allt?

Jag antar att bida sin tid är en talang som utvecklas allt eftersom åren går och det är kanske det svåraste när man möter vuxenlivet.

 

Missförstå mig rätt nu, jag är otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till som jag älskar med underbara kollegor. Jag är också ofantligt tacksam över att jag ens har vänner, familj och kärlek att spendera tid med.

 

Det är bara det att jag ibland kliar mig i skallen över hur jag ska få allt att gå ihop. Ta bara den här veckan som exempel. Jag börjar 12 och slutar 21. Eftersom jag jobbar sent kan jag inte gå upp hur tidigt som helst, då får jag ju inte tillräckligt många timmar att sova.

 

Jag vaknar runt 8-9. Vid 11 är det dags att dra till jobbet. På de få morgontimmarna jag har att fördela ska jag hinna göra mig iordning, äta frukost, laga dagens lunch att ha med till jobbet och. Ja, där ungefär var tiden ute. 

 

Det är sannerligen en konst som jag inte riktigt lärt mig ännu. Jag hoppas att jag lär mig. Någon gång.

...Att jag inte orkar bli sjuk. Börjar känna mig lite mosig och lite diffusa känningar i halsen. Det blir träningsvila och vitaminer idag, jag kommer ändå hinna med 4 gånger denna veckan om jag inte blir sämre.

 

Om man frågar efter tips till att stoppa förkylning kommer alltid förslaget "te och honung" upp. Varför skulle te med en klick honung i stoppa en begynnande infektion i kroppen eller helt magiskt rusta upp hela imunförsvaret på bara någon timme?

 

Jag tror mer att det känns bra att dricka det, men så värst stor effekt på förkylningen tror jag inte att det har. Det mesta handlar ju om att förebygga och när man väl har blivit sjuk är det bara att bli vän med snorpappret och vänta ut skiten.

 

Jag avskyr nog inte mest att vara sjuk i sig utan mer tiden innan och efter. Innan när man känner på sig att skiten är på väg, man mår tillräckligt bra för att göra det man ska men man mår ändå tillräckligt dåligt för att tycka att det är jobbigt.

Efter, när man fortsätter snyta ut 35kg snor trots att man blev "frisk" för tre veckor sedan.

 

Dock ska man inte måla fan på väggen, det blir nog bra. Faktum är att jag denna vintern varit ovanligt frisk mot vad jag brukar och det är jag väldigt tacksam för.

Jag bläddrade igenom mina senaste inlägg och såg att de är hutlöst bittra, det beror på att jag lider av kraftig sömnbrist, jag kunde inte somna igår och låg och vred mig till halv 2-2, gick sedan upp vid 5, så jag fick mig runt 3-4 timmars skönhetssömn.

 

Idag har det mest varit en kamp för att hålla mig vaken, jag är så trött att jag vill lägga mig på golvet och grina. Om jag inte somnar ikväll kommer jag be någon att knocka mig med ett basebollträ eller något, för det här funkar verkligen inte.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

 

Jag  vill karva ut mage + tarmar just nu.

Frågor på det?

Jag har stått i bostadskön i snart 5 år.

 

Vad har jag chans på?

Ungdomslägenhet på 23kvm med kokvrå och utan balkong i Rinkeby

Ungdomslägenhet på 16kvm med kokvrå och utan balkong i Liljeholmen.

 

WOOP WOOP. Jag blir hemmavarande ett tag till. Ehe.

Jag: "Åh, vilken härlig morgon"

Magen: "Ja, jag är hungrig kurr kurr"

Jag: "Här ska du få lite havregrynsgröt med laktosfri mjölk och banan, gott och nyttigt"

Magen: "Mums"

Magen: "Well FUCK YOU! Nu tänker jag blåsa upp mig till en gravidliknande ballong och göra asont"

Jag: "Well FUCK YOU TOO DITT LILLA AS! DÅ TÄNKER JAG DRICKA KAFFE OCH OM DU INTE SKÖTER DIG SKA JAG FAN TRANSPLANTERA DIG OCH DINA TARM-POLARE!"

 

Seriöst. Troliga orsaker?

Laktosintolerans - Äter inga produkter med laktos what so ever

Brist på motion - Kan det inte heller vara, motionerar varje dag i princip.

 

Så vad ÄR det? Glutenintolerans? Jag äter ju knappt kolhydrater längre, bara på morgonen.

Pallar seriöst inte detta längre, lovar och svär, det har pågått i fan över ett halvår.

Framåtställda klockan ska det stå.

 

En annan tanke bara - varför tycker personer över 40 att det är jätteroligt med bilder på typ kor med mössor på eller giraffer med solglasögon och så något random snusförnuftigt skämt bredvid i comic sans? Jag vet att jag har sjuk humor men för att kunna skratta åt sånt där krävs olagliga preparat i mängder.

 

Antar att vi aldrig kommer få svar på det.

Fy farao vad trött jag är, eftersom jag jobbar idag märks den bakåtställda timmen ganska väl kan jag tala om. Energin går på sparlåga minst sagt men imorgon är jag ledig.

 

Imorgon tänkte jag först gå till gymmet för lite crosstraining, men jag ersätter nog det med en rejäl powerwalk i solen, det behöver jag som jobbar inomhus jämt. Utöver det blir det storkok av veckans matlådor, en rejäl resning av garderoben om jag hinner och eventuellt ska jag klämma in en thaimassage i Hökarängen (billigare än en naprapat och de är väldigt duktiga!) eftersom jag börjar få muskelvärk igen, dock måste jag be massörskorna att ta lite lösare, de har en tendens att mörbulta en annars.

 

Jag börjar bli lite väl shoppingkåt, jag får lägga band på mig, men jag börjar äntligen få en garderob som jag verkligen tycker om och inte en massa skitplagg som jag knappt använder. Därför känns det som en rensning är på sin plats för att se vad som eventuellt fattas och vad jag inte behöver mer av.

 

Det låter som en rätt nice day aight?

 

Nu ska jag avrunda här innan intresseklubbarna överbelastas och jag måste anstränga mig för att inte somna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har klarat eldprovet. Två påskmiddagar med tillhörande godis och efterrätter. Det är ju inte bara efterrätterna jag inte kan äta, även saker som ägghalvor, rödbetssallad och sill går bort.

 

 

Det gick ovanligt bra och jag är nöjd. Jag njöt av det jag faktiskt fick äta istället för att böla över det jag inte kunde äta, njöt lite extra mycket på det sättet.

 

Förövrigt har jag nu signat mig på SATS också, efter mycket övervägande och efter att en otroligt trevlig SATS-personal ringde och sålde på mig skiten. Nu hoppas jag verkligen att de lever upp till mina förväntningar eftersom jag är bunden till Stockholms dyraste gymkedja i ett års tid.

 

Tanken var dels att det finns lokaler överallt där jag vistas, både jobbet, hemma och hos hjärtat. Sedan finns det även tillgång till gruppträningar och lokalerna är bra mycket större och mer utrustade än på 24/7. Dessutom kan jag och hjärtat nu gymma tillsammans och han kan lägga upp ett program till mig.

 

Jag skrev ett inlägg som jag inte orkade skriva klart där jag dissade hemmaträning (i alla fall för egen del) därför att det är så svårt att motivera sig när man är på hemmaplan. Well, det må vara sant men oavsett motivationen lyckades jag ändå åstadkomma något eftersom jag knappt kan gå. Framsida lår värker utav bara helvete och magmusklerna gör ont så fort jag garvar.

 

Deffen börjar mer och mer kännas som ett naturligt inslag av vardagen, dessutom går tiden så vansinnigt fort, man hinner knappt blinka så har tiden susat förbi. 

Min absoluta styrka är att jag är otroligt bestämd och målmedveten med saker som jag själv bestämt mig för, d.v.s det måste vara helt och hållet mitt eget beslut.

Min svaghet är att jag är förbannat lat, men min målmedvetenhet tar liksom ut latheten. Så länge det är tydligt hur jag ska göra är det lugnt.

 

Det är många gånger som jag har tänkt inte en, två utan kanske fyra gånger under ett och samma pass att jag har tänkt "näej, jag orkar på riktigt inte mer, efter den här armhävningen slutar jag" eller "jag kör bara till 20 minuter idag istället för 30", så har jag ändå gjort det jag skall göra.

 

Min hjärna försöker trolla mig, men jag vet att min kropp inte är skapt för att sitta still 12 timmar om dagen. Så småningom kommer även hjärnan vara med på tåget, men än så länge är den ganska tjurskallig.

 

Question of the day: Är jag jättetaggad på att träna idag?

 

Svar: Nej.

 

Alltså det spelar ingen roll om man har en hel dag ledigt, man har fan inte tid i alla fall. Jag drog till Farsta redan när det öppnade imorse för att slippa alla hetsiga påskhandlare. Jag undkom dem perfekt, precis när jag drog började det välla in folk.

 

På min inköpslista stod två saker, jag kom hem med en hel drös med påsar såklart, naughty me.

 

Eftersom jag inte längre har någon bil så delar pappa och jag broderligt på hans bil. Nu skulle han dock iväg och fiska så det blir hemmaträning för min del idag. Har jag bilen tar det 5 minuter till gymmet, annars runt 25 dörr till dörr. Egentligen är det inte själva kommunaltrafiken som jag inte gillar i sig, det är 

1) Att man måste pricka tiderna perfekt. Missar du tuben med 1 minut kan du komma 20 minuter sent till jobbet. Med bil gör det ingen skillnad om du startar och börjar köra tre minuter senare än tänkt. Kanske inte ens 10.

2) Platser som egentligen ligger rätt nära tar sådan förbannad tid att ta sig till. Om man åker med buss tar den ofta världens omvägar (vilket den måste såklart), åker man tunnelbana måste man oftast åka till Slussen, byta linje och sedan åka tillbaka hela vägen ut från stan till en plats som tar max 10 minuter att åka till med bilen.

 

Har man som jag, skilda föräldrar, tre syskon utspridda över Stockholm etcetera blir det en hel del flängande, det går liksom inte om man inte har bil anser jag. Eller så är det jag som dessvärre hur oerhört enkelt det är att ta sig fram jämfört med kommunaltrafiken, om man bortser från rusningstimmarna.

 

Så, nu måste jag vara kreativ och försöka träna med det jag har. En gångväg och ett golv har jag till min hjälp, jag tänkte starta med en powerwalk på cirka gurka 30 minuter och avsluta med lite övningar på golvet, eller tvärtom. 

 

Skitsamma, jag har egentligen andra saker som jag hellre vill göra just nu men de får vänta lite. 

Glad påsk på er.

 

Jag kan ärligt erkänna att jag spyr på dagliga träningsstatusar, jag själv är skyldig till sådana ibland, men folk som fotar sina nyttiga shakes och lägger upp instagrambilder på träningsskorna, varför?

 

Då har jag lust att säga som fransmännen "tu veux une medaille?" (vill du ha en medalj?). Samtidigt kämpar man ju med att motivationen och orken, så jag kan förstå bekräftelsefisket lite, även om det har sina gränser.

 

Hur som haver, idag har jag faktiskt gjort mig förtjänt av en medalj. Igår var tanken att jag skulle somna tidigt, så jag la mig på kudden redan vid 9, somnade någon gång runt 1 halv 2 och skulle sedan upp 6, inte så lyckat.

 

Efter jobbet var jag mer död än levande och genast uppstod en battle i huvudet. Hjärnan är nämligen blixtsnabb på att konstruera alla möjliga långsökta anledningar till varför man inte borde gå till gymmet. Jag ignorerade dessa och slog bort tankarna på hur otroligt skönt det bara var att ligga i sängen, drog på mig träningskläderna och gick.

 

Jag tränade till och med längre än vad det var tänkt från början. Jag är lite smygautistisk ibland och vill därför gärna sluta på hela klockslag. "Jag kan inte sluta när det står på 22" tänkte jag och fortsatte till 30. 

 

Jag skulle ljuga mig blå om jag sa att det jag gör just nu var lätt. Idag hörde jag en radioreklam om IKEA's restauranger där de berättar att de just nu serverar panerade spätta - med remouladsås. Tanken på remouladsåsen gjorde mig alldeles vild. Lika så tankarna på en hönökaka med hushållsost på.

 

Påsken ska vi inte ens prata om med godisägg och all dess djävulskap. 

Skitsamma, att jag ens orkade ta mig upp ur sängen och iväg till gymmet ska jag erhålla en medalj för. Nu ska jag krypa ner under täcket, så där skönt mör. 

 

Glöm inte bort att ge er själva medaljer ibland, man kan inte alltid förvänta sig det från andra, däremot kan man lära sig att ge det till sig själv.

Det är slut på det nu. Jag borde kunnat räkna ut det själv men efter att ha läst en bok med vetenskapliga fakta som bakgrund vet jag nu att det inte alls är särskilt gynnsamt.

 

Det minskar förbränningen och ökar aptiten, så jag får helt enkelt leva med att det är crowded på gymmet när jag jobbar "kontorstider".

 

För övrigt är påsken på ingång, jag går ju på deff vilket innebär noll socker, utan några som helst kompromisser. Det blir således inget påskgodis för mig i år, men det gör faktiskt inte så mycket.

 

För eventuellt oroliga därute som tror att deff innebär ren bantning så behöver ni inte vara oroliga att jag har begynnande anorexi eller tycker jag är fet. För att överhuvudtaget kunna träna måste man få i sig näring och även kolhydrater (host host alla nazi-LCHF:are därute), det handlar egentligen bara om att få i sig rätt typ av näring.

Rätt typ av fetter, rätt typ av protein och rätt typ av kolhydrater.

 

Hur som helst, detta ska pågå till början av juni om allt går som det ska (d.v.s jag dukar under för begäret)

Uteserveringeringar i vår går att hantera, även med alkohol men då måste jag dricka rödtjut och leva med att jag blir röd som en tomat i ansiktet, ett eller två glas rött är nämligen jättebra för förbränningen, mer än det är inte lika bra.

 

Det är bara precis i början som det känns lite som ett fängelse och man känner "men vad får jag njuta av egentligen?".

 

Men för det första är det ju faktiskt ingen som tvingar mig att avstå från polarbrödsmackor och påskgodis, det är helt och håller mitt val, sedan tuffar ju livet på som vanligt, man behöver inte avstå från allt kul bara för att man har ett strikt kosthållning, allt går att ordna och jag börjar redan vänja mig vid den nya kosten.

 

Ett tips till alla därute som har tankar på att förändra kosten - se till att ni är pålästa om själva mekanismerna i kroppen som styr förbränning, näringsupptag och energiomvandling, det gör det inte lika abstrakt och man förstår varför man äter en viss sak och inte en annan, exakt hur det påverkar kroppens celler och förbränningen.

Det finns lättlästa böcker för oss n00bs inom området, och alla som äter strikt LCHF skulle nog tänka om om de läste på lite.