Experimenterar med designen
Ja jag vet att min hemmasnickrade header ser helt keff ut, jag experimenterar lite.
LEAVE BRITNEY ALONE!
Work in progress
Då har mormor anlänt till stan.
Tur att jag inte bor hemma hos mamma för i så fall hade jag tjockat på mig ordentligt, hennes mat är out of this world kan jag tala om.
Tog en körlektion idag också som gick väldigt bra. Jag gör framsteg och det märks.
Om en månad har jag det, det vet jag.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med bloggdesignen, min lata sida vill bara betala för att få skiten gjord, men snåljåpen i mig skriker att det är helt onödiga pengar.
HTML-kodning visade sig vara lite svårare än jag trott.
Tur att jag inte bor hemma hos mamma för i så fall hade jag tjockat på mig ordentligt, hennes mat är out of this world kan jag tala om.
Tog en körlektion idag också som gick väldigt bra. Jag gör framsteg och det märks.
Om en månad har jag det, det vet jag.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med bloggdesignen, min lata sida vill bara betala för att få skiten gjord, men snåljåpen i mig skriker att det är helt onödiga pengar.
HTML-kodning visade sig vara lite svårare än jag trott.
Om kärlek.
Jag kan bli helt nere när jag läser eller får höra att ett äktenskap eller relation har tagit slut.
Okej, helt nere är väl en överdrift, men jag får ett litet sting av sorg.
Även om det är människor som inte står mig nära så blir det ändå så.
Jag är en drömmare into the bones, inte minst när det gäller kärlek.
Jag vet om vilket hästjobb som krävs för att hålla en relation vid liv, och mitt längsta förhållande höll inte ens i två år. Plussa på 20 år till kan vi börja snacka.
Verkligheten stämmer liksom inte överrens med min romantiserade bild vadderad i rosa fluff.
Att man gifter sig, får kottar och är kära tills man är gammal, rynkig och pattarna hänger ner till knäna.
Jag vet egentligen ingenting om långa förhållanden, om hur tufft det är att få det att hålla ihop eller hur det är när man växer ifrån varandra istället för att växa ihop.
Jag vet i alla fall att jag kommer att försöka hålla min relation vid liv med den man jag bestämmer mig för att skaffa barn med.
Konservativ som jag är tycker jag att man åtminstone borde testa parterapi eller diverse sexleksaker innan man bestämmer sig för att gå skilda håll.
Jag anser absolut inte att man ska stanna i en relation där en eller båda parter mår dåligt, däremot kan jag ibland tycka att man i vår generation släpper taget lite väl lättvindigt.
Det lilla jag har lärt mig om relationer är att friktioner uppstår med tiden oavsett vad.
Finns kärleken där tror jag det mesta går att styra upp.
Men så är jag ju en hopplös drömmare också.
Det är mycket nu.
Jag lär nog ta en gratis bloggmall och trycka in en egen header, mina storslagna planer på en bloggdesign gick i kras.
Man måste liksom lära sig avancerad HTML och det har jag inte tid med för tillfället.
Just nu bekämpar jag min överhängande trötthet med min, säkert femte kopp kaffe idag. Jag vet inte om det hjälper längre.
Det är mycket nu, fokus på körkortet ligger som prio ett, jag måste få klart det sedan kan jag börja fokusera på annat.
Att jag dessutom måste göra om teorin gör inte det hela bättre.
Hur som helst är jag stolt över att jag inte gett upp och inte har några planer på att göra det heller.
På tisdag kommer mormor och göder familjen som jag känner att jag försummat lite på sistone.
Om några veckor blir jag dessutom lämnad ensam med psykkatten, pappa och hans fru drar till varmare breddgrader. Det är mycket nu.
Man måste liksom lära sig avancerad HTML och det har jag inte tid med för tillfället.
Just nu bekämpar jag min överhängande trötthet med min, säkert femte kopp kaffe idag. Jag vet inte om det hjälper längre.
Det är mycket nu, fokus på körkortet ligger som prio ett, jag måste få klart det sedan kan jag börja fokusera på annat.
Att jag dessutom måste göra om teorin gör inte det hela bättre.
Hur som helst är jag stolt över att jag inte gett upp och inte har några planer på att göra det heller.
På tisdag kommer mormor och göder familjen som jag känner att jag försummat lite på sistone.
Om några veckor blir jag dessutom lämnad ensam med psykkatten, pappa och hans fru drar till varmare breddgrader. Det är mycket nu.
Bloggdesign = omöjligt.
Det går ju verkligen inte.
Folk säger att det är så lätt men nu har jag suttit här hela dagen och trixat fram och tillbaka.
Det blir aldrig som jag vill och jag har verkligen ingen lust att betala för en design (även om jag förstår de som tar betalt, det innebär säkerligen en hel del arbete och resultatet blir ju suveränt).
Det blir till att läsa HTML för dummies någon gång när jag har tid.
Folk säger att det är så lätt men nu har jag suttit här hela dagen och trixat fram och tillbaka.
Det blir aldrig som jag vill och jag har verkligen ingen lust att betala för en design (även om jag förstår de som tar betalt, det innebär säkerligen en hel del arbete och resultatet blir ju suveränt).
Det blir till att läsa HTML för dummies någon gång när jag har tid.
Jag har inga fördomar mot ungar mammor, jag förstår dem bara inte.
Jag ser fram emot den dagen jag ska skaffa barn. Många tror då (speciellt om man är tjej och säger det) att man vill skaffa unge samma dag.
Att längta/se fram emot och vara en realist och vilja vänta är faktiskt kombinerbart. Jag har liksom 4 kontinenter kvar jag vill se innan det är dags, men jag vill inte vara lastgammal heller.
Jag har inga fördomar mot unga mammor, jag förstår att människor värderar olika här i livet och att det för vissa inte känns särskilt lockande med utlandsresor och festande, de ser äventyret i familjelivet.
Men jag har ändå svårt att sätta mig in i tankesättet.
Jag har gjort abort. Inget jag hymlar med eller på något sätt skäms för. Det var en olycka och jag var much too young. Trots att det var bland det svåraste jag gjort tvekade jag aldrig.
Hur kan en 16-åring aktivt kan välja bort de oändliga möjligheter man faktiskt har när man bor i Sverige.
Att resa till andra sidan jordklotet, se en äkta regnskog, sandstränder, allt sådant som man annars bara hade fått se en glimt av på National Geographic.
Hur kan man inte vilja det? Hur kan det inte locka en?
Jag vill kunna slänga ner ett stort och naggat fotoalbum i knät på mina ungar och säga
"Nu ska ni få se allt mamma gjorde när hon var ung!"
Förhoppningsvis kan jag också inspirera dem att göra detsamma.
Somliga säger att man kan göra allt det även när man har fått barn. Det tror jag bara är önsketänkande. Visst när man fyllt 50 och barnen flygit ur boet, men hur hade du tänkt att du skulle paddla kajak genom Amazonas djungler med en unge i släptåg?
Och att lämna sitt barn och sticka ut på en långresa vore ju bara vidrigt.
Då väntar jag hellre, till jag har flängt färdigt. Sen får jag barn. Till den dagen längtar jag.
Att längta/se fram emot och vara en realist och vilja vänta är faktiskt kombinerbart. Jag har liksom 4 kontinenter kvar jag vill se innan det är dags, men jag vill inte vara lastgammal heller.
Jag har inga fördomar mot unga mammor, jag förstår att människor värderar olika här i livet och att det för vissa inte känns särskilt lockande med utlandsresor och festande, de ser äventyret i familjelivet.
Men jag har ändå svårt att sätta mig in i tankesättet.
Jag har gjort abort. Inget jag hymlar med eller på något sätt skäms för. Det var en olycka och jag var much too young. Trots att det var bland det svåraste jag gjort tvekade jag aldrig.
Hur kan en 16-åring aktivt kan välja bort de oändliga möjligheter man faktiskt har när man bor i Sverige.
Att resa till andra sidan jordklotet, se en äkta regnskog, sandstränder, allt sådant som man annars bara hade fått se en glimt av på National Geographic.
Hur kan man inte vilja det? Hur kan det inte locka en?
Jag vill kunna slänga ner ett stort och naggat fotoalbum i knät på mina ungar och säga
"Nu ska ni få se allt mamma gjorde när hon var ung!"
Förhoppningsvis kan jag också inspirera dem att göra detsamma.
Somliga säger att man kan göra allt det även när man har fått barn. Det tror jag bara är önsketänkande. Visst när man fyllt 50 och barnen flygit ur boet, men hur hade du tänkt att du skulle paddla kajak genom Amazonas djungler med en unge i släptåg?
Och att lämna sitt barn och sticka ut på en långresa vore ju bara vidrigt.
Då väntar jag hellre, till jag har flängt färdigt. Sen får jag barn. Till den dagen längtar jag.
Femte gången gillt?
Jag klarade inte uppkörningen igår.
Rädslan var som bortblåst, jag var inte alls nervös utan kände t.o.m ett glädjefyllt pirr i magen och jag log genom hela uppkörningen.
"Det här klarar jag", det visste jag.
Och ja, jag klarade hela uppkörningen galant, ett kärringstopp och sådant men i övrigt flöt det på smärtfritt.
Så när vi svängde in på trafikverket igen kunde jag knappt bärga mig.
"Nu måste det ha gått" tänkte jag.
Så när körledaren säger:
"Du blev inte godkänd, tyvärr" så sjönk jag så långt ner i sätet att det kändes som jag skulle försvinna under instrumentpanelen.
Jag kunde inte stoppa tårarna, vad var det den här gången? Hur kunde jag ha blivit underkänd?!
Svaret:
Jag stannade för långt ifrån en stoppskylt och tittade för lite i döda vinkeln. I övrigt hade han ingenting att anmärka på.
Han frågade om jag hade några fler frågor, jag skakade bara på huvudet, gick ur bilen och grät en skvätt.
Sedan ringde jag samma person som jag övningskört med innan uppkörningen, den bästa körläraren jag någonsin haft och berättade allt.
Så de bokade in en ny uppkörningstid på den körskolan och lite lektioner innan det.
Hon som jag körde med då, sa att jag behöver inte många lektioner. Lite finputs men i det stora hela kör jag säkert och riskfritt.
Tyvärr räcker inte det, trafikverket är stenhårda mot privatister, så är det bara.
Det finns inte på min världskarta att ge upp nu, det finns bara ett alternativ och det är att försöka igen. Nu har jag dessutom körskolan till min hjälp. De kommer att köra så många lektioner som krävs för att allt ska vara perfekt. Dessutom får jag köra upp i deras bil och med min favoritlärare med mig i bilen.
Det enda som känns lite jobbigt är att se hur alla sparpengar rinner iväg på detta förbannade körkortshelvete. Notan hittils ligger på över 20.000:-
Jag hade kunnat ligga på en strand i Thailand nu, istället får jag lägga pengarna på att köra för någon surig gubbe på trafikverket månad efter månad.
Nåväl, man får inte bli för bitter. Jag har bestämt mig för att klara detta och det kommer jag också att göra. Punkt.
Rädslan var som bortblåst, jag var inte alls nervös utan kände t.o.m ett glädjefyllt pirr i magen och jag log genom hela uppkörningen.
"Det här klarar jag", det visste jag.
Och ja, jag klarade hela uppkörningen galant, ett kärringstopp och sådant men i övrigt flöt det på smärtfritt.
Så när vi svängde in på trafikverket igen kunde jag knappt bärga mig.
"Nu måste det ha gått" tänkte jag.
Så när körledaren säger:
"Du blev inte godkänd, tyvärr" så sjönk jag så långt ner i sätet att det kändes som jag skulle försvinna under instrumentpanelen.
Jag kunde inte stoppa tårarna, vad var det den här gången? Hur kunde jag ha blivit underkänd?!
Svaret:
Jag stannade för långt ifrån en stoppskylt och tittade för lite i döda vinkeln. I övrigt hade han ingenting att anmärka på.
Han frågade om jag hade några fler frågor, jag skakade bara på huvudet, gick ur bilen och grät en skvätt.
Sedan ringde jag samma person som jag övningskört med innan uppkörningen, den bästa körläraren jag någonsin haft och berättade allt.
Så de bokade in en ny uppkörningstid på den körskolan och lite lektioner innan det.
Hon som jag körde med då, sa att jag behöver inte många lektioner. Lite finputs men i det stora hela kör jag säkert och riskfritt.
Tyvärr räcker inte det, trafikverket är stenhårda mot privatister, så är det bara.
Det finns inte på min världskarta att ge upp nu, det finns bara ett alternativ och det är att försöka igen. Nu har jag dessutom körskolan till min hjälp. De kommer att köra så många lektioner som krävs för att allt ska vara perfekt. Dessutom får jag köra upp i deras bil och med min favoritlärare med mig i bilen.
Det enda som känns lite jobbigt är att se hur alla sparpengar rinner iväg på detta förbannade körkortshelvete. Notan hittils ligger på över 20.000:-
Jag hade kunnat ligga på en strand i Thailand nu, istället får jag lägga pengarna på att köra för någon surig gubbe på trafikverket månad efter månad.
Nåväl, man får inte bli för bitter. Jag har bestämt mig för att klara detta och det kommer jag också att göra. Punkt.
Lista.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Anna, min underbara familj och att jag klarade mig igenom uppkörningen utan att vara nervös.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Gjorde mig klar för att åka till Södermalms bilskola
Vad gjorde du för 15 min sedan? Pratade med min baws
Det sista du sa högt? "Tack, hej"
Det senaste någon sa till dig: "Det tolkar jag som ett ja"
Vad har du druckit idag? Kaffe och juice
Vad var det senaste du åt? En risifrutti som jag snodde av Anna.
Vad var det senaste du köpte? Två körlektioner.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Mörkbrun
Vad är det för väder hos dig nu? Snön ligger vit på taken, din mamma är naken.
Godaste glassmaken? Errr... Nåt med nötter, kola och chocoläede.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Javisst
Sover du tungt? Så inåt helvete. Skulle inte vakna av en atombomb.
Drömmer du mardrömmar? Inte särskilt ofta längre
Trivs du med ditt jobb? Älskar det!
Favoritklädsel? Jeans, alltid jeans, och så en fierce top
Favoritlåt just nu? Black Sabbath - I just want you
Vad ser du om du tittar till höger? Min julklapp jag fick av jobbet som jag inte tagit hem, mina ytterkläder i en hög.
Vad gör dig glad just nu? Mycket
Vad ska du göra härnäst? Ta en rökrast om ett tag
Höger el vänsterhänt? Höger
Humör just nu? Kissnödig men glad.
Favoritgodis? Lakrits!
Kläder just nu? Mintgrön stickad tunika och skinnleggins.
Sommarplaner? Småland såklart, vore kul med en liten roadtrip också.
Hur många kuddar sover du med? 4, men jag använder bara två.
Morgon eller nattmänniska? Har blivit en morgonmänniska numer.
Vad är viktigast för dig? Kärlek, att leva livet såsom jag vill.
Är du kittlig? Ja, speciellt i sidan.
Snarkar du? Ja, jag snarkar väldigt högt också.
Stjärntecken? Lejon *raaawr*
Äckligaste insekten? Harkrankar är fan inte nice.
Stökigt el välstädat? Välstädat
Vad längtar du mest efter just nu? Åh, till jag får sluta jobbet och åka och mysa :)
Vad gjorde du kl 08 i morse? Gjorde mig klar för att åka till Södermalms bilskola
Vad gjorde du för 15 min sedan? Pratade med min baws
Det sista du sa högt? "Tack, hej"
Det senaste någon sa till dig: "Det tolkar jag som ett ja"
Vad har du druckit idag? Kaffe och juice
Vad var det senaste du åt? En risifrutti som jag snodde av Anna.
Vad var det senaste du köpte? Två körlektioner.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Mörkbrun
Vad är det för väder hos dig nu? Snön ligger vit på taken, din mamma är naken.
Godaste glassmaken? Errr... Nåt med nötter, kola och chocoläede.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Javisst
Sover du tungt? Så inåt helvete. Skulle inte vakna av en atombomb.
Drömmer du mardrömmar? Inte särskilt ofta längre
Trivs du med ditt jobb? Älskar det!
Favoritklädsel? Jeans, alltid jeans, och så en fierce top
Favoritlåt just nu? Black Sabbath - I just want you
Vad ser du om du tittar till höger? Min julklapp jag fick av jobbet som jag inte tagit hem, mina ytterkläder i en hög.
Vad gör dig glad just nu? Mycket
Vad ska du göra härnäst? Ta en rökrast om ett tag
Höger el vänsterhänt? Höger
Humör just nu? Kissnödig men glad.
Favoritgodis? Lakrits!
Kläder just nu? Mintgrön stickad tunika och skinnleggins.
Sommarplaner? Småland såklart, vore kul med en liten roadtrip också.
Hur många kuddar sover du med? 4, men jag använder bara två.
Morgon eller nattmänniska? Har blivit en morgonmänniska numer.
Vad är viktigast för dig? Kärlek, att leva livet såsom jag vill.
Är du kittlig? Ja, speciellt i sidan.
Snarkar du? Ja, jag snarkar väldigt högt också.
Stjärntecken? Lejon *raaawr*
Äckligaste insekten? Harkrankar är fan inte nice.
Stökigt el välstädat? Välstädat
Vad längtar du mest efter just nu? Åh, till jag får sluta jobbet och åka och mysa :)
Nervös.
Jag är hemma och försöker krya på mig samt uppehålla tankarna på morgondagens uppkörning.
Blotta tanken ger mig handsvett och hjärtklappningar. Jag får ideligen uppmaningar att tänka positivt. Tro mig, jag försöker, men jag är så jävla rädd att bli besviken.
Ett jävla körkort huh? Det kändes inte så när jag satt på parkeringen utanför trafikverket i Norrköping och bölade ögonen ur mig.
Jag har utvecklat någon slags fobi för uppkörningen. Jag vill ha körkortet so bad att det kliar i fingertopparna. Jag vet att jag kan köra säkert och utan instruktioner.
Just den starka viljan att ta det gör att paniken växer när jag väl sitter där.
Ett enda misstag, en enda sen blinkning eller avsaknad av titt i backspegeln kan innebära att jag måste plugga in all teori på nytt och vänta minst en månad till nästa gång.
Ni förstår att man tappar suget och att det till slut känns som att körkortet bara är en avlägsen fantasi.
Jag hoppas och tror att körläraren jag ska värma upp med i morgon kan lugna mina nerver och tala lite vett i mig.
Om inte annat har jag 2 timmar på mig där jag kan gråta bäst jag vill, få hur mycket panik jag vill och sedan hjälp att styra upp kaoset som uppstår i mig.
Då har jag förhoppningsvis lugnat ner mig en smula när det är dags för the real deal.
Jag har nämligen över 20.000 på mitt sparkonto nu. De pengarna vill jag lägga på en resa. Inte på fler uppkörningar.
Blotta tanken ger mig handsvett och hjärtklappningar. Jag får ideligen uppmaningar att tänka positivt. Tro mig, jag försöker, men jag är så jävla rädd att bli besviken.
Ett jävla körkort huh? Det kändes inte så när jag satt på parkeringen utanför trafikverket i Norrköping och bölade ögonen ur mig.
Jag har utvecklat någon slags fobi för uppkörningen. Jag vill ha körkortet so bad att det kliar i fingertopparna. Jag vet att jag kan köra säkert och utan instruktioner.
Just den starka viljan att ta det gör att paniken växer när jag väl sitter där.
Ett enda misstag, en enda sen blinkning eller avsaknad av titt i backspegeln kan innebära att jag måste plugga in all teori på nytt och vänta minst en månad till nästa gång.
Ni förstår att man tappar suget och att det till slut känns som att körkortet bara är en avlägsen fantasi.
Jag hoppas och tror att körläraren jag ska värma upp med i morgon kan lugna mina nerver och tala lite vett i mig.
Om inte annat har jag 2 timmar på mig där jag kan gråta bäst jag vill, få hur mycket panik jag vill och sedan hjälp att styra upp kaoset som uppstår i mig.
Då har jag förhoppningsvis lugnat ner mig en smula när det är dags för the real deal.
Jag har nämligen över 20.000 på mitt sparkonto nu. De pengarna vill jag lägga på en resa. Inte på fler uppkörningar.
Kul att vara vuxen.
Idag är det mycket som ska fixas. Jag ska ta lunchrasten och ringa runt till olika körskolor.
Min plan är nämligen att boka en dubbellektion innan uppkörningen. Anledningen till detta är främst två saker;
1) Jag ska vänja mig vid att det är någon annan än pappa som sitter bredvid mig när jag kör.
Då har jag två timmar på mig där jag kan bli hur nervös och tabba mig hur mycket jag vill.
2) För att vänja mig vid uppkörningsbilen, jag kör alltid pappas volvo, det blir en förvirrande omställning att sätta sig i en annan bil, då är det bra att ha vant in sig vid den.
Nu gäller det bara att hitta en körskola med två lediga lektioner i följd, jag är ute i grevens tid as usual, men någon körskola måste ju ha tider.
Förutom detta måste jag också boka en tid hos vårdcentralen för att fylla min dosett (förstår ni hur gammal man är om man har en dosett?) ännu lite till.
Som om jag inte poppade nog med pillz har jag nu också börjat med Silica, ett naturläkemedel innehåller kisel som sägs verka stärkande för hår och naglar.
Resultat inom 3-6 månader, jag som är så snurrig, frågan är ju om jag kommer ihåg att ta dom så länge. We'll see.
Förövrigt bara haglar break-upsen på facebook, jag kan räkna upp 7 hittils bland vänner och bekanta. Detta är fan sjukt, jag har aldrig sett något liknande!
Klamydiamåndagen 2012 kommer bli något i hästväg.
Och till sist; snälla rara ni, när ni ringer till Vårdcentralen så gör det för att boka. Inte för att utreda sjukdomar, landstinget startade upp Vårdguiden just för detta ändamål.
Så slipper man 20 minuters lång kö när man bara vill beställa en tid.
Min plan är nämligen att boka en dubbellektion innan uppkörningen. Anledningen till detta är främst två saker;
1) Jag ska vänja mig vid att det är någon annan än pappa som sitter bredvid mig när jag kör.
Då har jag två timmar på mig där jag kan bli hur nervös och tabba mig hur mycket jag vill.
2) För att vänja mig vid uppkörningsbilen, jag kör alltid pappas volvo, det blir en förvirrande omställning att sätta sig i en annan bil, då är det bra att ha vant in sig vid den.
Nu gäller det bara att hitta en körskola med två lediga lektioner i följd, jag är ute i grevens tid as usual, men någon körskola måste ju ha tider.
Förutom detta måste jag också boka en tid hos vårdcentralen för att fylla min dosett (förstår ni hur gammal man är om man har en dosett?) ännu lite till.
Som om jag inte poppade nog med pillz har jag nu också börjat med Silica, ett naturläkemedel innehåller kisel som sägs verka stärkande för hår och naglar.
Resultat inom 3-6 månader, jag som är så snurrig, frågan är ju om jag kommer ihåg att ta dom så länge. We'll see.
Förövrigt bara haglar break-upsen på facebook, jag kan räkna upp 7 hittils bland vänner och bekanta. Detta är fan sjukt, jag har aldrig sett något liknande!
Klamydiamåndagen 2012 kommer bli något i hästväg.
Och till sist; snälla rara ni, när ni ringer till Vårdcentralen så gör det för att boka. Inte för att utreda sjukdomar, landstinget startade upp Vårdguiden just för detta ändamål.
Så slipper man 20 minuters lång kö när man bara vill beställa en tid.
Jag fick i alla fall vara barn i 13 år.
När jag var liten bestod min barndom av lek och fantasi.
Mina föräldrar lade ingen som helst vikt på utseende och det är jag glad för. Jag fick vara barn så länge det bara gick.
Jag var 13 år när jag överhuvudtaget började bry mig om hur jag såg ut. Mitt hår var ett enda trassel och kläder var något som bara hade ett praktiskt syfte. Desto bekvämare desto bättre. Det fick gärna vara en häst på också.
Den enda gången mamma sa något om hur jag såg ut var om mina kläder var skitiga, trasiga eller 2 storlekar för små (något jag själv sket i, jag traskade till skolan i gummistövlar)
När jag var 14 noppade jag ögonbrynen för första gången, halva ögonbrynet försvann dock och jag och min syster fick skynda oss till Åhléns för att köpa en ögonbrynspenna.
Jag var 15 när jag rakade bort mina blonda fjun från benen, helt onödigt enligt mig dock. Mina benhår varken syns eller känns.
Min storasyster är vacker som få, och har alltid varit. Hela tiden när hon var liten sa folk till mamma att
"Åh, hon borde bli modell!"
"Nej" bet mamma ifrån "Hon ska använda huvudet!". Det var hon väldigt på det klara med, hennes dotter skulle aldrig bygga sitt liv på sitt utseende utan faktiskt använda sin intelligens - vilket hon också gjorde.
Den söta flickan var en riktig vildunge som klättrade i containrar, upp på tak och fick skäll av lärarna för att hon levde och hade sig. Men mamma lät henne vara så, hon lät henne vara barn och tvingade aldrig på henne rollen som söt flicka.
Hon fick vara sig själv.
Jag är så otroligt lycklig att jag fick vara barn så länge som jag faktiskt var.
För från 13 och framåt kommer jag alltid att bry mig om mitt yttre, men jag fick i alla fall 13 år där det var helt betydelselöst i en värld av oskuldsfullhet och fantasi.
Mina föräldrar lade ingen som helst vikt på utseende och det är jag glad för. Jag fick vara barn så länge det bara gick.
Jag var 13 år när jag överhuvudtaget började bry mig om hur jag såg ut. Mitt hår var ett enda trassel och kläder var något som bara hade ett praktiskt syfte. Desto bekvämare desto bättre. Det fick gärna vara en häst på också.
Den enda gången mamma sa något om hur jag såg ut var om mina kläder var skitiga, trasiga eller 2 storlekar för små (något jag själv sket i, jag traskade till skolan i gummistövlar)
När jag var 14 noppade jag ögonbrynen för första gången, halva ögonbrynet försvann dock och jag och min syster fick skynda oss till Åhléns för att köpa en ögonbrynspenna.
Jag var 15 när jag rakade bort mina blonda fjun från benen, helt onödigt enligt mig dock. Mina benhår varken syns eller känns.
Min storasyster är vacker som få, och har alltid varit. Hela tiden när hon var liten sa folk till mamma att
"Åh, hon borde bli modell!"
"Nej" bet mamma ifrån "Hon ska använda huvudet!". Det var hon väldigt på det klara med, hennes dotter skulle aldrig bygga sitt liv på sitt utseende utan faktiskt använda sin intelligens - vilket hon också gjorde.
Den söta flickan var en riktig vildunge som klättrade i containrar, upp på tak och fick skäll av lärarna för att hon levde och hade sig. Men mamma lät henne vara så, hon lät henne vara barn och tvingade aldrig på henne rollen som söt flicka.
Hon fick vara sig själv.
Jag är så otroligt lycklig att jag fick vara barn så länge som jag faktiskt var.
För från 13 och framåt kommer jag alltid att bry mig om mitt yttre, men jag fick i alla fall 13 år där det var helt betydelselöst i en värld av oskuldsfullhet och fantasi.
Om break-ups.
Folk kan ibland tycka att jag är lite överdriven när det kommer till uppbrott.
Jag raderar nämligen personen. Helt.
Eventuella bilder kastas in i en gömd mapp på datorn, personen tas väck på facebook, så också personens vänner och anhöriga, alla sms raderas och ibland också telefonnumret.
Drama queen?
Jag ser ingen poäng, någon av oss, eller båda har tagit ett beslut att inte fortsätta får relation. För vilken anledning ska jag överhuvudtaget ha någon kontakt med personen eller påminnas om den?
Det handlar inte, som många tror, att kasta allt man haft i papperskorgen. Det följer med i minnet oavsett.
Det handlar om att jag vill kunna välja vilka som får ha en plats i mitt liv och i mitt huvud. De som gjort sig förtjänta av att inte vara delaktiga ska heller inte få det.
I vems intresse ligger det att se eventuella statusuppdateringar och bilder när man skiljts åt?
Och sedan all bullshit som man gärna kan skippa, t.ex som följer:
"Du vet att du alltid kan ringa om det är något"
Av alla människor jag vill ringa om jag är ledsen, varför skulle jag ringa den person jag dumpat eller som dumpat mig? Och vad ska personen göra åt saken? En av oss kommer troligen att bli ledsen. Helt onödigt.
"Vi kan vara vänner"
Det kan vi inte alls det, vi började som kärlekspar och så ska vi också sluta. Eller skulle du kunna ha förtroliga nattsamtal om ens forna partners ragg och hälsa med en ryggdunk istället för en kyss?
Skulle inte tro det.
"Kanske i framtiden..."
Men who are we kidding? Fungerar det inte nu är sannolikheten otroligt liten att det kommer göra det "i framtiden". Och vad menas med framtiden egentligen? Ett år? Tio år? Trettiofem år?
"Du kommer alltid att vara speciell"
Jag förutsätter att man inte blivit tillsammans med någon som inte är ett dugg speciell för en. "Jag blev tillsammans med dig för att du var så otroligt banal och vilken brutta som helst egentligen".
Nu låter jag otroligt bitter man jag kan faktiskt känna att man bör bespara bullshitet vid uppbrott. Man behöver inte linda in allt i fina förklaringar och meningslösa ord som är tänkt att lindra.
Man tar ett beslut och agerar därefter. Är relationen slut är det dags att gå vidare.
Och det eventuella fina minnena kan få stanna i huvudet om man så vill.
Jag raderar nämligen personen. Helt.
Eventuella bilder kastas in i en gömd mapp på datorn, personen tas väck på facebook, så också personens vänner och anhöriga, alla sms raderas och ibland också telefonnumret.
Drama queen?
Jag ser ingen poäng, någon av oss, eller båda har tagit ett beslut att inte fortsätta får relation. För vilken anledning ska jag överhuvudtaget ha någon kontakt med personen eller påminnas om den?
Det handlar inte, som många tror, att kasta allt man haft i papperskorgen. Det följer med i minnet oavsett.
Det handlar om att jag vill kunna välja vilka som får ha en plats i mitt liv och i mitt huvud. De som gjort sig förtjänta av att inte vara delaktiga ska heller inte få det.
I vems intresse ligger det att se eventuella statusuppdateringar och bilder när man skiljts åt?
Och sedan all bullshit som man gärna kan skippa, t.ex som följer:
"Du vet att du alltid kan ringa om det är något"
Av alla människor jag vill ringa om jag är ledsen, varför skulle jag ringa den person jag dumpat eller som dumpat mig? Och vad ska personen göra åt saken? En av oss kommer troligen att bli ledsen. Helt onödigt.
"Vi kan vara vänner"
Det kan vi inte alls det, vi började som kärlekspar och så ska vi också sluta. Eller skulle du kunna ha förtroliga nattsamtal om ens forna partners ragg och hälsa med en ryggdunk istället för en kyss?
Skulle inte tro det.
"Kanske i framtiden..."
Men who are we kidding? Fungerar det inte nu är sannolikheten otroligt liten att det kommer göra det "i framtiden". Och vad menas med framtiden egentligen? Ett år? Tio år? Trettiofem år?
"Du kommer alltid att vara speciell"
Jag förutsätter att man inte blivit tillsammans med någon som inte är ett dugg speciell för en. "Jag blev tillsammans med dig för att du var så otroligt banal och vilken brutta som helst egentligen".
Nu låter jag otroligt bitter man jag kan faktiskt känna att man bör bespara bullshitet vid uppbrott. Man behöver inte linda in allt i fina förklaringar och meningslösa ord som är tänkt att lindra.
Man tar ett beslut och agerar därefter. Är relationen slut är det dags att gå vidare.
Och det eventuella fina minnena kan få stanna i huvudet om man så vill.
Gårdagens ridpass
Gick så mycket bättre än förra veckan, fick så otroligt bra tips av duktiga Frida och hennes kompis Sara.
Jag fick faktiskt mer värdefulla tips av dem än vad jag fick av ridläraren (som inte bjuckar på överdrivet mycket instruktioner)
Anyhow står jag i valet och kvalet att fortsätta.
- Emot:
Undervisningen är under all kritik, man får ingen som helst vägledning under lektionen.
+ För:
Jag har äntligen kommit in på en ridskola
Även om själva lärandet suger kan jag med hjälp av Fridas tips lära mig själv
Jag har åtminstone hästar att rida på
Så som det ser ut just nu lutar det för. Jag har försökt få tag på andra ridskolor utan resultat.
Och ryggen värker så jävla skönt, jag har saknat träningsvärken och bara vetskapen om att mina muskler får arbeta för allt värt det.
Akta er för forum.
Efter att ha plöjt igenom ett familjeforum känns min rosafluffdröm hotad.
Jag är en riktig tönt som drömmer om hus, volvo, villa, vovve, tre ungar och ett fantastiskt äktenskap som inleds med mig iklädd i en riktig prinsessbakelse med släp som når ända ner till fucking haparanda.
Men så läser man dessa forum och det förstör allt.
"Min jävla sambo tar aldri undan disken"
"Min sambo sitter framför datan medan min son skriker 3 timmer i sträck" och så håller det på i all evighet.
Ännu värre är det på samlevnadsdelen.
"Jag har ingen sexlust"
"Jag och min fru har inte gökat på 10 år"
Fan, så kan det väl inte vara? Snälla säg att min barndomsdröm inte är någon ouppnåelig utopi.
Jag vill verkligen inte bli en svettig småbarnsmorsa som lullar omkring i skabbiga tishor, mjukisbyxor, utan sexlust och med en lat sambo.
Men det blir ju vad man gör det till, jag är bara rädd att mina förväntningar på familjelivet är lite farligt guldkantat.
Att vara vänner.
En sak jag aldrig förstått mig på här i livet, är företeelsen att vara vän med sin expartner.
Förutom att det för de flesta är något som gör mer skada än nytta, så kan jag bara inte förstå varför.
Visserligen beror detta på hur länge man varit tillsammans och hur relationen sett ut innan.
Men låt oss säga att man påbörjat relationen med fjärilar i magen, och sedan blivit ens partners bästa vän - vilket ju händer, eller snarare är nödvändigt för att relationen ska fortgå, så finns där ingen grund för vänskap.
Att vara vänner, som det så fint heter, innebär att man måste vara delaktig i, och se hur den andra parten går vidare.
Om det inte är ett gemensamt beslut, vilket det oftast inte är, innebär det en uppslitande hjärtesorg för den ena.
Framförallt blir det fruktansvärt konstigt. En person som man kysst, kramat och varit intim med i 2 år ska man plötsligt förhålla sig till som man gör med sina kompisar. En sådan omställning går inte med en knapptryckning.
Det enda utav mina ex jag kan ha en vänskaplig relation med är mitt första. Och vi gjorde slut för över 5 år sedan.
Vissa människor klarar av det, jag kan inte sålla mig till den skaran. Det hade varit fantastiskt att kunna hålla kontakten med en person jag delat så mycket med, men jag vill inte se röken av honom.
Jag vill inte höra om honom, vill inte se vad han gör och jag vill definitivt inte utsätta mig för när han väljer att gå vidare.
Då lever jag hellre i ovisshet och det handlar inte om att jag inte bryr mig. Det är bara jag som skyddar mitt eget hjärta. Det kan jag inte göra om någon fortfarande inkräktar där.
Förutom att det för de flesta är något som gör mer skada än nytta, så kan jag bara inte förstå varför.
Visserligen beror detta på hur länge man varit tillsammans och hur relationen sett ut innan.
Men låt oss säga att man påbörjat relationen med fjärilar i magen, och sedan blivit ens partners bästa vän - vilket ju händer, eller snarare är nödvändigt för att relationen ska fortgå, så finns där ingen grund för vänskap.
Att vara vänner, som det så fint heter, innebär att man måste vara delaktig i, och se hur den andra parten går vidare.
Om det inte är ett gemensamt beslut, vilket det oftast inte är, innebär det en uppslitande hjärtesorg för den ena.
Framförallt blir det fruktansvärt konstigt. En person som man kysst, kramat och varit intim med i 2 år ska man plötsligt förhålla sig till som man gör med sina kompisar. En sådan omställning går inte med en knapptryckning.
Det enda utav mina ex jag kan ha en vänskaplig relation med är mitt första. Och vi gjorde slut för över 5 år sedan.
Vissa människor klarar av det, jag kan inte sålla mig till den skaran. Det hade varit fantastiskt att kunna hålla kontakten med en person jag delat så mycket med, men jag vill inte se röken av honom.
Jag vill inte höra om honom, vill inte se vad han gör och jag vill definitivt inte utsätta mig för när han väljer att gå vidare.
Då lever jag hellre i ovisshet och det handlar inte om att jag inte bryr mig. Det är bara jag som skyddar mitt eget hjärta. Det kan jag inte göra om någon fortfarande inkräktar där.
Körkortsångest och keffa ridskolor.
Då var det dags för andra ridlektionen idag. Den sista var inget att hurra över, helt kaotisk, men jag ska ge det en chans till och om det inte är bättre så får jag hitta en ny ridskola.
Min fjärde uppkörning börjar närma sig. Får massiv ångest av bara blotta tanken, jag börjar nästan gråta bara jag tänker på hur det är att sitta i uppkörningsbilen och hur dåligt jag mår av det.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra för att få bukt med min nervositet.
Några har föreslagit att jag ska en körlektion innan, jag är bara så rädd att de ska säga att jag inte är redo, då lär jag ju garanterat faila.
Min körlärare i Halmstad ljög.
"Du har det inom en månad". Det har gått tre.
Titta noga på den här bilden. Det är nämligen den enda mingel-
bilden jag någonsin blivit bra på. I'm stunned.
Min fjärde uppkörning börjar närma sig. Får massiv ångest av bara blotta tanken, jag börjar nästan gråta bara jag tänker på hur det är att sitta i uppkörningsbilen och hur dåligt jag mår av det.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra för att få bukt med min nervositet.
Några har föreslagit att jag ska en körlektion innan, jag är bara så rädd att de ska säga att jag inte är redo, då lär jag ju garanterat faila.
Min körlärare i Halmstad ljög.
"Du har det inom en månad". Det har gått tre.
Titta noga på den här bilden. Det är nämligen den enda mingel-
bilden jag någonsin blivit bra på. I'm stunned.
När jag blev kvarglömd på ett bröllop.
Nu ska jag berätta en ganska rolig story.
Jag vet att min familj har haft ganska dåligt samvete p.g.a detta, men det behöver ni absolut inte ha. Så här i efterhand är det bara en rolig historia om hur lätt det är att glömma kvar en unge när man har fyra stycken att hålla reda på.
När jag var 13 år fick jag äran att vara tärna till min kusins bröllop. Jättehäftigt tyckte hela min familj, jag fick gå först in i kyrkan med två små brudnäbbar i vardera hand.
Väl framme vid altaret fick jag tysta påhejningar och direktiv att jag skulle sträcka på mig (vilket jag förstår så här i efterhand, jag står liksom lite Quasimodoböjd på fotona)
Allt går utmärkt, jag är så stolt och känner mig så fin i min röda långklänning. Jag, som på den tiden sällan bar smink hade gått till en salong för att få ögonbrynen fixade och kände mig lite som en prinsessa.
Så började bröllopsfesten med allt var det innebar. Servitörerna hällde upp rödvin till maten som jag tacksamt tog emot. Min syster som satt bredvid blir bestört när hon ser att jag smuttar ur mitt vinglas.
"Emma, du ska inte dricka!" säger hon strängt och tar bort glaset. Så fort hon vänder ryggen till får jag påfyllning från annat håll. Så håller det på under hela middagen.
Festen fortsätter, det dansas, smälls fyrverkerier, min bror ropar åt en kille i min ålder att jag är kär i honom och jag säger på en trettonårings vis;
"Meh sluuuutaaaaaa" och springer med rodnande kinder och gömmer mig en stund.
När fyrverkerierna fyras av serveras jag ett glas champagne. Min politiskt korrekta syster får återigen dåndimpen och försöker slita åt sig mitt glas. Denna gången godkänner mina föräldrar att jag på grund av festligheterna faktiskt får dricka champagnen.
Surmulet tittar min syster på medan jag dricker upp glaset.
Detta är dock inte det roliga med hela kvällen utan bara en liten sidestory.
När festen närmar sig sitt slut sisådär en fem på morgonen beställer familjen Karlsson en taxi.
Eftersom det är kyligt ute och jag bara hade på mig min långklänning gick jag in till festlokalen och väntade.
"Jag ställer mig därinne och väntar" säger jag. "Säger ni till när taxin kommer?"
Javisst ska de göra det.
Genom ett insynsskyddat fönster ser jag något som ser ut som billysen. Men eftersom ingen i familjen kommer in och säger något står jag kvar i värmen och antar att det är någon annans taxi. Jag går ut genom dörren för att kolla efter min familj. Taxin åker iväg och där står ingen familj kvar.
De har stuckit, utan självaste brudtärnan!
Som tur var var min kusin kvar på festen, jag springer förvirrat omkring och letar efter mina familjemedlemmar och får bekräftat att de åkte i taxin.
Min kusin erbjuder sig att åka med mig i taxin hem, han ville inte att jag skulle sitta själv i en. Till min stora glädje är större delen av bröllopstårtan kvar och jag mular glatt i mig rosorna som är kvar i väntan på bilen.
Till slut ringer jag min familj genom min kusins telefon, där är det fullt kaos. De har insett att en unge inte är med.
"Mamma gråter" säger min bror. Tro fan det när man har glömt kvar sin trettonåring mitt ute i Tyresös utbygd fem på natten.
Min kusin får hem mig till mina föräldrar som är utom sig av oro. Varje gång jag nämner händelsen, även än idag får jag höra "Jaaa jaaaa, måste du dra upp det!"
Jag tycker i alla fall det är en otroligt rolig anekdot och att min familj ska ha en eloge som lyckas glömma kvar minstingen och helt sonika ta taxin hem utan att ens märka att jag inte är med.
Jag älskar dem detta till trots, det är inte lätt med så många att hålla reda på.
Jag vet att min familj har haft ganska dåligt samvete p.g.a detta, men det behöver ni absolut inte ha. Så här i efterhand är det bara en rolig historia om hur lätt det är att glömma kvar en unge när man har fyra stycken att hålla reda på.
När jag var 13 år fick jag äran att vara tärna till min kusins bröllop. Jättehäftigt tyckte hela min familj, jag fick gå först in i kyrkan med två små brudnäbbar i vardera hand.
Väl framme vid altaret fick jag tysta påhejningar och direktiv att jag skulle sträcka på mig (vilket jag förstår så här i efterhand, jag står liksom lite Quasimodoböjd på fotona)
Allt går utmärkt, jag är så stolt och känner mig så fin i min röda långklänning. Jag, som på den tiden sällan bar smink hade gått till en salong för att få ögonbrynen fixade och kände mig lite som en prinsessa.
Så började bröllopsfesten med allt var det innebar. Servitörerna hällde upp rödvin till maten som jag tacksamt tog emot. Min syster som satt bredvid blir bestört när hon ser att jag smuttar ur mitt vinglas.
"Emma, du ska inte dricka!" säger hon strängt och tar bort glaset. Så fort hon vänder ryggen till får jag påfyllning från annat håll. Så håller det på under hela middagen.
Festen fortsätter, det dansas, smälls fyrverkerier, min bror ropar åt en kille i min ålder att jag är kär i honom och jag säger på en trettonårings vis;
"Meh sluuuutaaaaaa" och springer med rodnande kinder och gömmer mig en stund.
När fyrverkerierna fyras av serveras jag ett glas champagne. Min politiskt korrekta syster får återigen dåndimpen och försöker slita åt sig mitt glas. Denna gången godkänner mina föräldrar att jag på grund av festligheterna faktiskt får dricka champagnen.
Surmulet tittar min syster på medan jag dricker upp glaset.
Detta är dock inte det roliga med hela kvällen utan bara en liten sidestory.
När festen närmar sig sitt slut sisådär en fem på morgonen beställer familjen Karlsson en taxi.
Eftersom det är kyligt ute och jag bara hade på mig min långklänning gick jag in till festlokalen och väntade.
"Jag ställer mig därinne och väntar" säger jag. "Säger ni till när taxin kommer?"
Javisst ska de göra det.
Genom ett insynsskyddat fönster ser jag något som ser ut som billysen. Men eftersom ingen i familjen kommer in och säger något står jag kvar i värmen och antar att det är någon annans taxi. Jag går ut genom dörren för att kolla efter min familj. Taxin åker iväg och där står ingen familj kvar.
De har stuckit, utan självaste brudtärnan!
Som tur var var min kusin kvar på festen, jag springer förvirrat omkring och letar efter mina familjemedlemmar och får bekräftat att de åkte i taxin.
Min kusin erbjuder sig att åka med mig i taxin hem, han ville inte att jag skulle sitta själv i en. Till min stora glädje är större delen av bröllopstårtan kvar och jag mular glatt i mig rosorna som är kvar i väntan på bilen.
Till slut ringer jag min familj genom min kusins telefon, där är det fullt kaos. De har insett att en unge inte är med.
"Mamma gråter" säger min bror. Tro fan det när man har glömt kvar sin trettonåring mitt ute i Tyresös utbygd fem på natten.
Min kusin får hem mig till mina föräldrar som är utom sig av oro. Varje gång jag nämner händelsen, även än idag får jag höra "Jaaa jaaaa, måste du dra upp det!"
Jag tycker i alla fall det är en otroligt rolig anekdot och att min familj ska ha en eloge som lyckas glömma kvar minstingen och helt sonika ta taxin hem utan att ens märka att jag inte är med.
Jag älskar dem detta till trots, det är inte lätt med så många att hålla reda på.
En omtumlande månad
Tre breakups, en tragisk händelse.
Januari 2012 kommer att bli ihågkommen som en minst sagt omtumlande månad med nystarter och en del tårar.
Jag hatar att vara hurtfrisk så jag undviker meningar som "what doesn't kill you makes you stronger". Även om det är sant så är en sorg alltid en sorg.
Där, i sorgen, behöver man få höra vad man kan göra för att må bättre nu, inte att det kommer bli bättre om ett halvår.
Jag kan bara dra slutsatsen att man kan skatta sig lycklig över att ha så fina vänner och närstående. Och jag är mer än gärna all support kan någonsin kan ge, för jag vet att jag får det dubbla tillbaka.
Mina fina vänner, jag älskar er så att hjärtat nästan spricker.
Januari 2012 kommer att bli ihågkommen som en minst sagt omtumlande månad med nystarter och en del tårar.
Jag hatar att vara hurtfrisk så jag undviker meningar som "what doesn't kill you makes you stronger". Även om det är sant så är en sorg alltid en sorg.
Där, i sorgen, behöver man få höra vad man kan göra för att må bättre nu, inte att det kommer bli bättre om ett halvår.
Jag kan bara dra slutsatsen att man kan skatta sig lycklig över att ha så fina vänner och närstående. Och jag är mer än gärna all support kan någonsin kan ge, för jag vet att jag får det dubbla tillbaka.
Mina fina vänner, jag älskar er så att hjärtat nästan spricker.
Chatta med ett virus pt2
Nej nu lackar jag på riktigt!
Obvious is obvious
Alla på facebook:
"Fredaag"
"Fredaag"
Ställ er diagnos.
Såvida ni inte tror att det är spetälska. Då vill jag inte veta.
Ta en tarre.
Idag fick jag ta taxi till jobbet. Igen.
Tunnelbanorna går så på morgonen att jag antingen är framme en kvart innan jag börjar eller när jag börjar. Det vill jag då rakt inte, och eftersom jag har extrema problem att överhuvudtaget bli medvetande på morgonen missar jag ofta tunnelbanehelvetet med en minut.
Sen springer man inte så bra när det är glansis ute.
Detta är ännu en anledning till att jag är i desperat behov av körkort.
Gud vad ointressant. Springer och kollar om kaffet är klart, godmorgon på er.
Tunnelbanorna går så på morgonen att jag antingen är framme en kvart innan jag börjar eller när jag börjar. Det vill jag då rakt inte, och eftersom jag har extrema problem att överhuvudtaget bli medvetande på morgonen missar jag ofta tunnelbanehelvetet med en minut.
Sen springer man inte så bra när det är glansis ute.
Detta är ännu en anledning till att jag är i desperat behov av körkort.
Gud vad ointressant. Springer och kollar om kaffet är klart, godmorgon på er.
The story of my hand.
Idag har det varit dramatik kring min Quasimodo-hand.
Eftersom det idag fortfarande var svullen som en ballong samt att fingrarna var lika deformerade som igår beslutade jag mig för att boka en tid på vårdcentralen.
"Åk in till sjukhuset!" sa dem "det kan vara en blodpropp".
Men usch då tänker jag, rådfrågar vårdguiden och ger till sist med mig. Jag tar min fucked hand och släpar mig till Sankt Göran (väldigt bra akutmottagning måste jag säga) där en akutläkare tar en titt på handen och konstaterar att det inte är en propp.
Så jag kilar tillbaka till jobbet och bokar en tid på vårdcentralen.
Men frågan kvarstår fortfarande;
- Varför har mina fingrar blivit krokiga, varför är min högra hand dubbelt så stor som den vänstra?
What the fuck happened?
Sedan fick jag ett mail från Swedbank där det stod att jag min kortbetalning inte hade gått igenom och att jag skulle klicka på en länk.
Problem swedbank costumers?
Ett tips, om ni ska scamma folk använd er inte av google translate och börja mailet med stor bokstav för mer trovärdig appearence.
Eftersom det idag fortfarande var svullen som en ballong samt att fingrarna var lika deformerade som igår beslutade jag mig för att boka en tid på vårdcentralen.
"Åk in till sjukhuset!" sa dem "det kan vara en blodpropp".
Men usch då tänker jag, rådfrågar vårdguiden och ger till sist med mig. Jag tar min fucked hand och släpar mig till Sankt Göran (väldigt bra akutmottagning måste jag säga) där en akutläkare tar en titt på handen och konstaterar att det inte är en propp.
Så jag kilar tillbaka till jobbet och bokar en tid på vårdcentralen.
Men frågan kvarstår fortfarande;
- Varför har mina fingrar blivit krokiga, varför är min högra hand dubbelt så stor som den vänstra?
What the fuck happened?
Sedan fick jag ett mail från Swedbank där det stod att jag min kortbetalning inte hade gått igenom och att jag skulle klicka på en länk.
Problem swedbank costumers?
Ett tips, om ni ska scamma folk använd er inte av google translate och börja mailet med stor bokstav för mer trovärdig appearence.
That awkward moment.
När det suger pung.
More to love.
Hur gick det med min läskdetox och min påbörjade träning kanske ni undrar? Klart ni gör, det är ju sjukt intressant.
Det gick käpprätt åt helvete, trycker dagligen i mig godis och onyttigheter dels pga PMS och andra rådande omständigheter.
Just nu har jag ingen ork att bry mig. Man behöver lite extra fett så här i vinterkylan.
Leave Britney alone!
Det gick käpprätt åt helvete, trycker dagligen i mig godis och onyttigheter dels pga PMS och andra rådande omständigheter.
Just nu har jag ingen ork att bry mig. Man behöver lite extra fett så här i vinterkylan.
Leave Britney alone!
Lyckligt lottad.
Ibland förstår jag inte varför jag ens gnäller över mitt liv.
Jag är omgiven av så jävla bra och vettiga människor. Genomsnälla.
Varje dag jag kommer till jobbet går mitt humör från 0 till 100 direkt. Jag har världens bästa kollegor som alltid får mig på bra humör och frågar hur jag mår. Det spelar ingen roll vad som har hänt, de kan få mig att skratta ändå.
Så varför skriver jag detta, det är inte bara för att smöra för min omgivning, utan också för att föra fram ett viktigt budskap;
Se för bövelen till att vårda de relationer ni har. En partner kan försvinna fortare än den kom och har man då försummat sina vänner och sin familj får man ligga ensam med glassbyttan i famnen och böla.
Men givetvis ska man inte bara vårda sina relationer för den sakens skull. Det ska man göra för att man vill det.
Man får aldrig glömma bort de som står kvar i vått och torrt. Heller inte att påminna dessa personer vad de betyder för en.
Jag är omgiven av så jävla bra och vettiga människor. Genomsnälla.
Varje dag jag kommer till jobbet går mitt humör från 0 till 100 direkt. Jag har världens bästa kollegor som alltid får mig på bra humör och frågar hur jag mår. Det spelar ingen roll vad som har hänt, de kan få mig att skratta ändå.
Så varför skriver jag detta, det är inte bara för att smöra för min omgivning, utan också för att föra fram ett viktigt budskap;
Se för bövelen till att vårda de relationer ni har. En partner kan försvinna fortare än den kom och har man då försummat sina vänner och sin familj får man ligga ensam med glassbyttan i famnen och böla.
Men givetvis ska man inte bara vårda sina relationer för den sakens skull. Det ska man göra för att man vill det.
Man får aldrig glömma bort de som står kvar i vått och torrt. Heller inte att påminna dessa personer vad de betyder för en.
Drömmar och missbildade händer
Min hand har löpt amok.
Imorse svullnade den upp till nästan dubbel storlek, fingertopparna är alldeles svullna och det har bildats en massa knölar så min hand ser ut som den tillhör Quasimodo.
Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och sjuksköterskan trodde det rörde sig om en infektion.
Dock har jag inte tid med något läkarbesök idag eftersom jag ska till ridskolan ikväll, så det får bli en annan dag - om det inte självläker.
Gårdagen var supermysig, jag och Rebecka slutade kvällen på en liten närliggande mysbar och drack varsitt glas vin och pratade. Hon är världsbäst min syster. Så klok och fin.
Dagens say w00t?
Om du på grund av ett helt oacceptabelt beteende blir ignorerad av någon - inte fan går du till dennes kompisar för att prata med dem. GE UPP, LÅT MIG VARA! (caps lock är för en gångs skull helt berättigat i det här fallet)
Dagens mensnällalilladu:
Min hjärna. Idag drömde jag om samma person. Igen. Hela. Jävla. Natten.
Jag vaknade inte utvilad utan helt emotinally drained. Drömmarna var dessutom så verkliga. Jag orkar verkligen inte.
Imorse svullnade den upp till nästan dubbel storlek, fingertopparna är alldeles svullna och det har bildats en massa knölar så min hand ser ut som den tillhör Quasimodo.
Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och sjuksköterskan trodde det rörde sig om en infektion.
Dock har jag inte tid med något läkarbesök idag eftersom jag ska till ridskolan ikväll, så det får bli en annan dag - om det inte självläker.
Gårdagen var supermysig, jag och Rebecka slutade kvällen på en liten närliggande mysbar och drack varsitt glas vin och pratade. Hon är världsbäst min syster. Så klok och fin.
Dagens say w00t?
Om du på grund av ett helt oacceptabelt beteende blir ignorerad av någon - inte fan går du till dennes kompisar för att prata med dem. GE UPP, LÅT MIG VARA! (caps lock är för en gångs skull helt berättigat i det här fallet)
Dagens mensnällalilladu:
Min hjärna. Idag drömde jag om samma person. Igen. Hela. Jävla. Natten.
Jag vaknade inte utvilad utan helt emotinally drained. Drömmarna var dessutom så verkliga. Jag orkar verkligen inte.
Och utgången bleeev...
Eftersom jag förstår att intresset är våldsamt vill jag inte hålla er på halster och kan därför meddela; det blev phad thai med syster yster.
Brorsan dissade oss för en hockeymatch med Simon.
Så gött och mysigt det ska bli!
Brorsan dissade oss för en hockeymatch med Simon.
Så gött och mysigt det ska bli!
Familjen ludd.
Efter jobbet ska jag träffa systrami, och kanske min bror också, allt är alltid lite luddigt i min familj. Alla säger olika saker och ingen svarar när man ringer. Jag älskar dem ändå.
Om min bror inte vill haka på ska jag och systrami gå till thairestaurangen precis nedanför henne som har världens godaste Phad Thai, om han ska vara med och leka åker vi till pappsen för en family gathering.
Imorgon är det äntligen dags för första ridlektionen som jag tjatat om i nästan varje inlägg. Och så ska min otroligt snälla gummisyster skjutsa mig dit. De kommunala kommunikationerna är inget att hurra över. Bussen ligger långt bort åt helsefyr och går typ en gång i timmen (jag behöver mitt körkort!)
Vi lär nog äta middag innan, jag funderar på att laga lite tacos till'na som tack för hjälpet.
Mat är förövrigt det enda jag tänker på just nu due to the previous written circumstances Men det är härligt, för då tänker man inte på något annat. Jag förstår varför man blir tjock.
Om min bror inte vill haka på ska jag och systrami gå till thairestaurangen precis nedanför henne som har världens godaste Phad Thai, om han ska vara med och leka åker vi till pappsen för en family gathering.
Imorgon är det äntligen dags för första ridlektionen som jag tjatat om i nästan varje inlägg. Och så ska min otroligt snälla gummisyster skjutsa mig dit. De kommunala kommunikationerna är inget att hurra över. Bussen ligger långt bort åt helsefyr och går typ en gång i timmen (jag behöver mitt körkort!)
Vi lär nog äta middag innan, jag funderar på att laga lite tacos till'na som tack för hjälpet.
Mat är förövrigt det enda jag tänker på just nu due to the previous written circumstances Men det är härligt, för då tänker man inte på något annat. Jag förstår varför man blir tjock.
Vi tror att vi är ensamma här i världen, men det är inte sant.
Igår såg jag en dokumentär om en Japansk skog där över 500 personer begått självmord sedan 50-talet.
Folk vallfärdar till den vackra skogen för att ta självmord, vilket man delvis tror beror på en novell som skrevs 1960 som handlar om ett kärlekspar som tar livet av sig där. I dokumentären fick man följa en skogvaktare tillika geolog som bevakade området och genom sina år i skogen hittat åtskilliga kroppar och också övertalat en hel del människor att inte ta sitt liv.
Det mest gripande i dokumentären var i slutet, då han hittade ett skelett som fortfarande hade kläder på sig och gympaskor på fötterna. Det såg ut att ha varit en ung människa.
Nedanför ett träd lite längre bort låg buketter med blommor.
"Det är nog från de anhöriga" sa han. "Vi tror att vi är ensamma här i världen, men det är inte sant".
"Vi tror att vi är ensamma i den här världen men det är inte sant".
Den meningen etsade sig fast i mitt huvud och det klokaste jag hört på länge.
Sedan skulle jag kunna fortsätta spinna vidare på varför jag tror så många hänger sig i den mytomspunna skogen. Jag tror inte det har med andar eller sagor att göra, utan om pressen.
Av det man läst om det japanska samhället är att det är enorm press på de unga. De studerar dygnets vakna timmar och går på extraskolor, då är naturligtvis bara de högsta betygen acceptabla.
Men alla kan inte bli skarpslipade genier och högavlönade "lyckokast". Människor har fått det där med lycka om bakfoten. Lycka kan enbart definieras av den egna individen och behöver inte nödvändigtvis innebära pengar eller materiell tillgång.
Bilnycklar och andra tillhörigheter låg slängda under träden där hängsnarorna fortfarande dinglade.
På parkeringen utanför skogen stod övergivna fina bilar som parkerats där för sista gången.
De behövs knappast för sista transportsträckan.
Folk vallfärdar till den vackra skogen för att ta självmord, vilket man delvis tror beror på en novell som skrevs 1960 som handlar om ett kärlekspar som tar livet av sig där. I dokumentären fick man följa en skogvaktare tillika geolog som bevakade området och genom sina år i skogen hittat åtskilliga kroppar och också övertalat en hel del människor att inte ta sitt liv.
Det mest gripande i dokumentären var i slutet, då han hittade ett skelett som fortfarande hade kläder på sig och gympaskor på fötterna. Det såg ut att ha varit en ung människa.
Nedanför ett träd lite längre bort låg buketter med blommor.
"Det är nog från de anhöriga" sa han. "Vi tror att vi är ensamma här i världen, men det är inte sant".
"Vi tror att vi är ensamma i den här världen men det är inte sant".
Den meningen etsade sig fast i mitt huvud och det klokaste jag hört på länge.
Sedan skulle jag kunna fortsätta spinna vidare på varför jag tror så många hänger sig i den mytomspunna skogen. Jag tror inte det har med andar eller sagor att göra, utan om pressen.
Av det man läst om det japanska samhället är att det är enorm press på de unga. De studerar dygnets vakna timmar och går på extraskolor, då är naturligtvis bara de högsta betygen acceptabla.
Men alla kan inte bli skarpslipade genier och högavlönade "lyckokast". Människor har fått det där med lycka om bakfoten. Lycka kan enbart definieras av den egna individen och behöver inte nödvändigtvis innebära pengar eller materiell tillgång.
Bilnycklar och andra tillhörigheter låg slängda under träden där hängsnarorna fortfarande dinglade.
På parkeringen utanför skogen stod övergivna fina bilar som parkerats där för sista gången.
De behövs knappast för sista transportsträckan.
Hur det känns att ha mens.
Tänk dig att du vaknar upp en dag och känner dig helt annorlunda.
Du ser dig själv i spegeln och tillbaka stirrar en ful, vanställd version av dig själv. Du har fått finnar som du trodde du skulle sluppit sedan högstadiet. För varje steg du tar känns det som att allting dallrar. Till och med under hakan. Du har börjat få en dubbelhaka.
När du sedan ska klä på dig så sitter ingenting som det ska. Fläsket väller fram både här och där över jeanskanten. Du är inne på din fjärde outfit och allt ser förjävligt ut, det matchar inte, det sitter illa och till sist har du sjunkit ner i en enorm hög av kläder och är nära till gråt.
Något är jävligt fel och du förstår inte varför.
I takt med att dagen fortgår blir du mer och mer förändrad i beteendet. Den du pratar med i telefonen pratar alldeles för mycket, kärringjäveln i rulltrappan masar sig fram bara för att göra dig förbannad, ilskan ligger och pyr inom dig och det känns som om du när som helst kommer slå någon på käften.
Om du stannar upp och tänker efter en stund kan du för allt i världen inte förstå varför du vill utdela käftsmällar till höger och vänster. Du vet bara att du vill det och känslan blir allt mer intensivt.
Som om inte detta vore nog har du också blivit mer lättsårad. Kommentarer du inte ens skulle lyfta på ögonbrynen åt innan är nu som en pil genom hjärtat och får tårarna att brännas bakom ögonlocket.
Alla är ute efter dig.
Som om inte känslan av att du över en natt förvandlas till en dallrande flodhäst och ett mentalt vrak vore nog har också din aptit ökat något fenomenalt.
Du är inne på din fjärde middagsportion, femte smörgåsmacka och därtill ätit ur halva startpaketet - det tredubbla jämfört med vad du brukar äta. Fem minuter efter måltiden hittar du dig själv med en godispåse.
För det skulle inte spela någon roll om det låg brinnande kol mellan dig och godispåsen. Det finns inte ord som kan beskriva hur starkt det här begäret är.
Hungern är ständig och samtidigt som du nästan bölar över flodhästdallret som gör sig påmint för varje steg du tar kan du inte hindra dig själv från att stoppa i dig dessa mängder.
Efter dagar i detta i det närmaste psykotiska tillstånd, när du gått igenom alla möjliga förklaringar till vad som har orsakat detta och varit nära att boka tid hos läkaren för att få ett svar så kommer den.
Mensen.
Welcome to our world.
Du ser dig själv i spegeln och tillbaka stirrar en ful, vanställd version av dig själv. Du har fått finnar som du trodde du skulle sluppit sedan högstadiet. För varje steg du tar känns det som att allting dallrar. Till och med under hakan. Du har börjat få en dubbelhaka.
När du sedan ska klä på dig så sitter ingenting som det ska. Fläsket väller fram både här och där över jeanskanten. Du är inne på din fjärde outfit och allt ser förjävligt ut, det matchar inte, det sitter illa och till sist har du sjunkit ner i en enorm hög av kläder och är nära till gråt.
Något är jävligt fel och du förstår inte varför.
I takt med att dagen fortgår blir du mer och mer förändrad i beteendet. Den du pratar med i telefonen pratar alldeles för mycket, kärringjäveln i rulltrappan masar sig fram bara för att göra dig förbannad, ilskan ligger och pyr inom dig och det känns som om du när som helst kommer slå någon på käften.
Om du stannar upp och tänker efter en stund kan du för allt i världen inte förstå varför du vill utdela käftsmällar till höger och vänster. Du vet bara att du vill det och känslan blir allt mer intensivt.
Som om inte detta vore nog har du också blivit mer lättsårad. Kommentarer du inte ens skulle lyfta på ögonbrynen åt innan är nu som en pil genom hjärtat och får tårarna att brännas bakom ögonlocket.
Alla är ute efter dig.
Som om inte känslan av att du över en natt förvandlas till en dallrande flodhäst och ett mentalt vrak vore nog har också din aptit ökat något fenomenalt.
Du är inne på din fjärde middagsportion, femte smörgåsmacka och därtill ätit ur halva startpaketet - det tredubbla jämfört med vad du brukar äta. Fem minuter efter måltiden hittar du dig själv med en godispåse.
För det skulle inte spela någon roll om det låg brinnande kol mellan dig och godispåsen. Det finns inte ord som kan beskriva hur starkt det här begäret är.
Hungern är ständig och samtidigt som du nästan bölar över flodhästdallret som gör sig påmint för varje steg du tar kan du inte hindra dig själv från att stoppa i dig dessa mängder.
Efter dagar i detta i det närmaste psykotiska tillstånd, när du gått igenom alla möjliga förklaringar till vad som har orsakat detta och varit nära att boka tid hos läkaren för att få ett svar så kommer den.
Mensen.
Welcome to our world.
...Jag är bara fet.
Idag har min mage stått ut som om jag vore gravid i sjätte månaden.
Jag är inte gravid, det är min mage som protesterar mot kaffe. Den kommer aldrig vinna. Hör ni det, aldrig!
Jag är inte gravid, det är min mage som protesterar mot kaffe. Den kommer aldrig vinna. Hör ni det, aldrig!
Exakt så
Känner jag just nu.
Lova mig.
Om jag någonsin blir arbetslös och sitter på mitt feta arsle och spelar Farmville och Cityville hela dagarna.
Just kill me. Det är inte värdigt någon.
Lame ass frågor.
1. Hur gammal är du om fem år? 26
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Kattjäveln måste det ha varit.
3. Hur lång är du? 166 cirka gurka
4. Vilken är den senaste filmen du sett? En jättebra gangstafilm
5. Vem ringde du senast? Min storebror
6. Vem ringde dig senast? Min storebror
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Men jag tror det blir ett bad ist..."
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Smsa, tills jag får kramp i armen, det kan vara lite uttröttande att babbla i telefon när man har det som yrke.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? Igår
11. Vilken ögonfärg har du? Blue as the sky
12. När vaknade du i dag? 05:45, eller nej, snoozade till 6:10
13. Vilken är din favoritjulsång? "All I want for christmas" (hall of shame jag vet) eller "Himlen i min famn"
14. Vilken är din favoritplats? Mitt landställe i Småland.
15. Vilken plats föredrar du minst? Platser med mycket grå betong.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett hus, min snygga man, två hästar och tre ungar.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Drömde mardrömmar om häxan i Snövit och att mina familjemedlemmar var omkringhoppande huvuden utan kroppar.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Anna
19. Hur stor är din säng? 1.20
20. Har du stationär eller bärbar dator? En stationär typ 7 år gammal asseg dator
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Sover fullt påklädd på vintern.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra.
23. Hur många landskap har du bott i? 1
24. Vilka städer har du bott i? Stockholm
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota, helt klart, speciellt i gräset på sommaren, kan gå hela dagar utan skor på landstället.
26. Är du social? Ja, när jag inte är kreativ
27. Vilken är din favoritglass? Sandwich :)
28. Vilken är din favoritefterrätt? Mmmmpiiiiieeee dränkt i vaniljsås
29. Tycker du om kinamat? Ja fo' helvede.
30. Tycker du om kaffe? Jag lever för kaffe.
31. Vad dricker du till frukost? Juice, alltid.
32. Sover du på någon särskild sida? Lägger mig alltid mot väggen först, men somnar alltid vänd mot fönstret.
33. Kan du spela poker? Nej fo' helvede
34. Tycker du om att mysa/kela? Självkligt.
35. Är du en beroendemänniska? I mild form, kaffe och cigg är jag helt fast vid.
6. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nein. Jag är the centre of attraction den 5:e augusti
37. Vill du ha barn? Tre kottar vill jag ha.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska flytande, franska hyfsat bra och kan spanska kan jag göra mig förstådd på.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nein, mina bröder har åkt ambulans så det täcker för hela familjen.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet, där finns en massa roliga och gulliga djur man kan peta på.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor.
42. Äger du dyrbara smycken? Ett enda, Annas förlovningsring.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Älskar dokumentärer av alla slag.
44. Kan du rulla med tungan? Jag kan göra en massa sjukt med min tunga.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Min storebror Johnsi och Anna.
46. Sover du med gosedjur? Räknas en aggro katt som ett "gose"-djur?
47. Vad har du för ringsignal? Htc:s vanliga signal. Orkar inte byta.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Självkligt.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Min halsduk och min fakking skjorta.
50. Flirtar du mycket? Inte för tillfället, men annars kör jag mitt psycho-stare om jag ser någon hunk.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej men det ska jag lära mig.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, däremot böter på 1500 för att jag körde en flakmoppe i 10km/h utan hjälm.
53. Vilken var den senaste boken du läste? "I det tysta" av Vicky Jaggers, hemsk biografi om incest.
54. Läser du någon dagstidning? Aftonbladet i princip varje dag.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nein.
56. Dansar du i bilen? Nej jag är fullt upptagen med att styra. Däremot headbangar jag lite försiktigt när det kommer en grym låt.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Rock klassiker!
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Fyllde i ett namn
59. När var du i kyrkan senast? Oj, ett år sedan?
60. Är du lycklig? Lycklig men inte glad just nu.
Min hjärna får gärna skärpa sig.
Sömn är det bästa som finns om man är nere. I hela 6-8 timmar får man koppla bort allt vad jobbiga tankar heter.
Trodde jag ja. Jag drömde hela natten om den enda person jag hoppades att min hjärna skulle få vila lite ifrån.
Jag får väl motvilligt tacka träskallen eftersom det är under sömnen man bearbetar saker och det är väl det den är i färd med. Men fortfarande, jag hade föredragit att drömma spaceade drömmar om flygande fiskar som jag kunde garva åt morgonen efter.
Jag garvade inte imorse.
Just nu städar jag mitt rum. En exhalterande och mycket rofylld aktivitet så här en lördagmorgon. Jag minns inte när jag dammsög sist men av dammtussarna att döma var det för längesen.
Mina två fina blommor har jag effektivt tagit livet av. Min "boll" hade jag lyckats hålla levande i nästan ett år. Nu kvarstår bara en oidenfierbar, ihoptorkat grön klump som riktigt hänger utanför krukan.
Jag försöker hela tiden intala mig själv allt jag har att se fram emot, men vissa stunder blir jag så trött på alla hurtfriska klyschor att jag bara vill spy.
Det finns tillfällen då jag har lust att gömma mig under täcket och bara vråla "BÖGARSEL" åt allt. Men vad hjälper det? Det hjälper faktiskt för stunden.
Idag ska jag i alla fall hem till Anna, spela TV-spel, äta mat, dricka vin och röka på tok för mycket. Det behöver jag. Fuck magrutorna.
Trodde jag ja. Jag drömde hela natten om den enda person jag hoppades att min hjärna skulle få vila lite ifrån.
Jag får väl motvilligt tacka träskallen eftersom det är under sömnen man bearbetar saker och det är väl det den är i färd med. Men fortfarande, jag hade föredragit att drömma spaceade drömmar om flygande fiskar som jag kunde garva åt morgonen efter.
Jag garvade inte imorse.
Just nu städar jag mitt rum. En exhalterande och mycket rofylld aktivitet så här en lördagmorgon. Jag minns inte när jag dammsög sist men av dammtussarna att döma var det för längesen.
Mina två fina blommor har jag effektivt tagit livet av. Min "boll" hade jag lyckats hålla levande i nästan ett år. Nu kvarstår bara en oidenfierbar, ihoptorkat grön klump som riktigt hänger utanför krukan.
Jag försöker hela tiden intala mig själv allt jag har att se fram emot, men vissa stunder blir jag så trött på alla hurtfriska klyschor att jag bara vill spy.
Det finns tillfällen då jag har lust att gömma mig under täcket och bara vråla "BÖGARSEL" åt allt. Men vad hjälper det? Det hjälper faktiskt för stunden.
Idag ska jag i alla fall hem till Anna, spela TV-spel, äta mat, dricka vin och röka på tok för mycket. Det behöver jag. Fuck magrutorna.
Forum n shit.
Pga min ambivalens blev här ingen ny bloggheader, men tack vare flashback vet jag nu hur man sätter in skiten. Tack flashback.
Nu ska jag sova. Det kan förefalla ointressant för er andra, men för mig är den meningen som ljuv musik i mina öron. Jag får sova ut imorgon, fy fan vad skönt. Jag älskar att sova.
Till sist, om man är oanynom på ett forum bör man;
- endast skriva sådant man kan stå för, t.ex att man tycker om blåbärspaj eller vilka hörlurar som är bäst.
Är man anonym på ett forum bör man inte;
- skriva ett pm till den oanynyme, fråga om den verkligen är den den utger sig för för att sedan vägra tala om vem han är.
Varför? För att inga inlägg raderas på den här sidan, och jag är sneaky fuckin bastard som luskar reda på allt om folk med internet som verktyg.
Fler av er kanske som min pappa, undrar om man bara diskuterar knark och bilder på trafikolyckor på FB, svaret är nej. Och det finns inget forum där du kommer få dig så jävla mycket garv som just där. Utan droger.
God natt.
Nu ska jag sova. Det kan förefalla ointressant för er andra, men för mig är den meningen som ljuv musik i mina öron. Jag får sova ut imorgon, fy fan vad skönt. Jag älskar att sova.
Till sist, om man är oanynom på ett forum bör man;
- endast skriva sådant man kan stå för, t.ex att man tycker om blåbärspaj eller vilka hörlurar som är bäst.
Är man anonym på ett forum bör man inte;
- skriva ett pm till den oanynyme, fråga om den verkligen är den den utger sig för för att sedan vägra tala om vem han är.
Varför? För att inga inlägg raderas på den här sidan, och jag är sneaky fuckin bastard som luskar reda på allt om folk med internet som verktyg.
Fler av er kanske som min pappa, undrar om man bara diskuterar knark och bilder på trafikolyckor på FB, svaret är nej. Och det finns inget forum där du kommer få dig så jävla mycket garv som just där. Utan droger.
God natt.
Kämpar med designen.
Folk tar runt 600 spänn för att designa bloggar. Jeez, tänkte jag, det måste handla om riktigt science.
LULZ! Allvarligt talat, innan någon går på det; google it.
Det var jävligt enkelt, däremot stod jag inför ett nytt, mycket större problem.
Hur vill jag ha det?
Idag ska jag på 60-års kalas efter jobbet. Jag tog med mig sminket på lunchen så att jag skulle kunna fixa till mig här.
Synd bara att min rouge har gått sönder och att smulorna geggat ner hela min sminkväska med röd färg. När jag skulle ta upp den på tunnelbanan idag såg jag ut som en indian på händerna.
Ögonskuggeborstar och allting är rött. Jag vill inte vara röd. Jag skulle ju ha sotat idag.
Det är mycket sådant nu
*Random klyscha om styrka eller tid som läker sår.*
Chatta med ett virus.
Gunnar 24 år, kvinna är sugen på mig. I feel flattered.
Hur tänker man?
Jag och min tjejkompis la upp en fiktiv användare på Victoria Milan. En community för folk som är i en relation men av olika orsaker önskar lite vänsterprassel.
Vi ville ta reda på hur tankarna gick i huvudet på dessa personer och vilken respons vi skulle få. Den var massiv.
Alla hade samma historia; de hade en flickvän sedan 2 år eller mer tillbaka som de älskade, men pirret hade försvunnit och sexlivet var uselt.
Av alla möjliga lösningar de kunde kommit upp med så valde de just denna.
Jag har ett dussin på lager;
- Gå till en parterapeut
- Gå till en sexterapeut
- Sök hjälp
- Prata med din partner
- Köp en gagballs och lite piskor.
Vad som helst, istället väljer man detta alternativ.
Det är en sak om båda parter kommer överens om ett öppet förhållande, men hur i all världen orkar man smussla, dölja och noja dygnets alla vakna timmar.
Och om det nu är så att sexlivet är dött och pirret är borta, då är det inte kärlek vi pratar om längre - då är det vänskap.
Jag älskar mina vänner men inte fan vill jag vara ihop med dom!
Så nu ska ni få mitt absolut bästa tips som jag har på lager. Gör. Slut.
Då kan man hitta en partner med ett sexintresse som motsvarar sin egen, då kan man hitta någon som man vill leva ihop även när nyförälskelsens flammor har lagt sig.
Och framför allt ge den begragna partnern en chans att gå vidare med livet och hitta någon som passar henne mycket bättre.
För ingen kan väl allvarligt mena att man tycker att otrohet är en långsiktig lösning, om man nu inte vill göra slut, hade man då istället tänkt sig att man ska spendera resten av sitt liv ihop med någon man måste bedra för att stå ut med?
Vi ville ta reda på hur tankarna gick i huvudet på dessa personer och vilken respons vi skulle få. Den var massiv.
Alla hade samma historia; de hade en flickvän sedan 2 år eller mer tillbaka som de älskade, men pirret hade försvunnit och sexlivet var uselt.
Av alla möjliga lösningar de kunde kommit upp med så valde de just denna.
Jag har ett dussin på lager;
- Gå till en parterapeut
- Gå till en sexterapeut
- Sök hjälp
- Prata med din partner
- Köp en gagballs och lite piskor.
Vad som helst, istället väljer man detta alternativ.
Det är en sak om båda parter kommer överens om ett öppet förhållande, men hur i all världen orkar man smussla, dölja och noja dygnets alla vakna timmar.
Och om det nu är så att sexlivet är dött och pirret är borta, då är det inte kärlek vi pratar om längre - då är det vänskap.
Jag älskar mina vänner men inte fan vill jag vara ihop med dom!
Så nu ska ni få mitt absolut bästa tips som jag har på lager. Gör. Slut.
Då kan man hitta en partner med ett sexintresse som motsvarar sin egen, då kan man hitta någon som man vill leva ihop även när nyförälskelsens flammor har lagt sig.
Och framför allt ge den begragna partnern en chans att gå vidare med livet och hitta någon som passar henne mycket bättre.
För ingen kan väl allvarligt mena att man tycker att otrohet är en långsiktig lösning, om man nu inte vill göra slut, hade man då istället tänkt sig att man ska spendera resten av sitt liv ihop med någon man måste bedra för att stå ut med?
Ingen som försvarar Kissie...
Kan stava "väl" korrekt, utan skriver väll samt missbrukar caps lock. Seems legit.
Om ridning.
Nästa vecka börjar jag som tidigare nämnt rida igen.
Det kommer bli fantastiskt, för de som ännu inte förtjusats av ridkonsten och tycker att hästar bits och luktar bajs kan jag bara säga;
- Ja, det gör dom. Nu är jag van vid hästdoften och tycker att det luktar fantastiskt. Men för er andra kan jag tänka mig att det luktar skit.
Bits och sparkas gör dem också emellanåt.
Men det finns en charm i att inte alltid umgås med människor. Djur uppfattar saker på ett helt annorlunda sätt än vad vi gör. För dem existerar bara nuet. Man lär sig att vara tydlig och man lär sig att ens sinnesstämning direkt påverkar djuret.
I djurvärldens finns inget som heter "fakesmile". Hästkraken bryr sig föga om du ler från öra till öra. Sinnesstämningen du bär går som en direktkontakt till hästen som ofta beter sig därefter.
Det är som min gamla gympalärare Pelle lärde oss. Om man våldsamt dunkar basketbollen mot marken flyger den all världens väg. Är man mjuk och följsam kan man kontrollera dess studsar.
Precis så är det med hästar. Är du mjuk och sammarbetsvillig kommer hästen också att bli det.
Om inte, ja, då får man studsa omkring på ett halvt ton tungt djur med hovar hårda som betongblock. Det vill man inte.
När man växt ur sitt bo.
Jag vet att jag ofta talar om fördelarna med att bo hemma och hur mycket jag trivs.
Men sanningen är att jag kan känna mig enormt trängd emellanåt. Det känns som att boet börjar bli på tok för litet och kanterna skaver och irriterar.
Min privata sfär känns i det närmaste klaustrofobisk emellanåt och det finns tillfällen då det kryper i hela kroppen.
Det är alltid en TV som dånar i bakgrunden, när jag försöker skypea med någon får jag konkurrera med TV-ljudet. På kvällen när jag planerat lite ensamtid framför datorn då alla somnat visar det sig att jag inte alls får vara ifred.
Det finns stunder när dessa saker får mig att nästan börja gråta. Som ett litet barn.
Tyvärr kommer det av orsaker jag inte vill ta upp dröja ytterligare två år innan jag kan flytta hemifrån.
Jag har alltid älskat att bo hemma och sett miljontals fördelar med det. Alltid bävat för den dagen jag måste kliva in i en tom lägenhet.
Min egen lägenhet, eftersom jag växt upp tillsammans med mina tre syskon i en fyra och fick stänga in mig i garderoben då jag ville vara ifred.
Har man växt upp så tätt inpå andra människor blir tomheten enorm när man är ensam, jag fick inte eget rum förrän jag var över 15 år gammal.
Men nu, börjar det bli påfrestande. Jag är så rädd att jag ska bli mer och mer surmulen och agiterande pga detta. Men min privata sfär och möjligheten att få finnas och vara ibland utan att någon ens pratar med mig betyder väldigt mycket för mig.
Jag känner mig motad in i ett hörn och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Men sanningen är att jag kan känna mig enormt trängd emellanåt. Det känns som att boet börjar bli på tok för litet och kanterna skaver och irriterar.
Min privata sfär känns i det närmaste klaustrofobisk emellanåt och det finns tillfällen då det kryper i hela kroppen.
Det är alltid en TV som dånar i bakgrunden, när jag försöker skypea med någon får jag konkurrera med TV-ljudet. På kvällen när jag planerat lite ensamtid framför datorn då alla somnat visar det sig att jag inte alls får vara ifred.
Det finns stunder när dessa saker får mig att nästan börja gråta. Som ett litet barn.
Tyvärr kommer det av orsaker jag inte vill ta upp dröja ytterligare två år innan jag kan flytta hemifrån.
Jag har alltid älskat att bo hemma och sett miljontals fördelar med det. Alltid bävat för den dagen jag måste kliva in i en tom lägenhet.
Min egen lägenhet, eftersom jag växt upp tillsammans med mina tre syskon i en fyra och fick stänga in mig i garderoben då jag ville vara ifred.
Har man växt upp så tätt inpå andra människor blir tomheten enorm när man är ensam, jag fick inte eget rum förrän jag var över 15 år gammal.
Men nu, börjar det bli påfrestande. Jag är så rädd att jag ska bli mer och mer surmulen och agiterande pga detta. Men min privata sfär och möjligheten att få finnas och vara ibland utan att någon ens pratar med mig betyder väldigt mycket för mig.
Jag känner mig motad in i ett hörn och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Mitt nya tråkiga hurtbulleliv.
Idag motionerade jag för första gången på evigheter. Jag tog en powerwalk.
Fy fan vad tråkigt det var.
Dessa hurtbullar snackar bara skit. Det är inte alls kul att motionera.
Kul, är att åka bergochdahlbana, kul är dubbningar av disneyfilmer på youtube, kul är att ha kubbturnering på landet.
Men motionera och träna mina vänner - är inte kul.
Det är ett nödvändigt ont.
Jag älskar min kropp, jag tycker den är en nära på perfekt kreation. Men min kondition är usel och här och var hade jag önskat att det dallrade aningen mindre. Jag vill få bättre fysik helt enkelt.
Jag frågade karln hur lång tid det skulle ta innan jag fick resultat av styrketräning.
"Några månader, minst" - månader?! Förstår ni att denna tortyr inte ens visar sig förrän så lång tid, och det är dessutom endast om du håller strikt på allting. Alltså en kontinuerlig träning och nyttig kost (jag åt en omelett till frukost och jag gjorde det inte med njutning)
Till råga på allt detta har jag också bestämt mig för att saft/läsk/juice detoxa mig.
Jag dricker nämligen aldrig vatten. Jag tycker inte så mycket om vatten och därför händer det väldigt sällan att jag dricker just vatten när jag är törstig. Det är det absolut sista alternativet om inget annat finns tillhands.
En klok kvinna som jag förstår att det inte är bra att bara få i sig drycker som innehåller någon form av socker.
Till detta hör också, att jag pga mina mediciner blir väldigt törstig. Medan andra dricker ett glas med dryck till maten dricker jag minst tre.
Rökningen däremot kommer jag nog inte att sluta med inom en snar framtid. Jag älskar att röka, det är en njutning och en universalmedicin olikt någon annan.
Jag önskar så att jag aldrig hade rört ciggen där när jag var 17 år och förälskade mig i nickokicken.
Samtidigt kan jag också tycka att det är en ganska mild ångestlindring till skillnad från andra destruktiva vanor.
Ciggen har hållt mig borta från att göra annat dumt när jag har mått väldigt dåligt.
Jag har lovat mig själv att sluta innan jag sitter med rökhosta, gula fingrar och ser ut som en rutten persika i ansiktet. När jag blir gravid kommer jag sluta.
Ja, så detta är kanske mitt nya, tråkiga liv om min plan går igenom. Den enda motionsformen jag tycker är rolig och som jag skulle kunna syssla med alla dagar i veckan dygnet runt är ridning.
Tyvärr är det också den motionsformen som är dyrast. Mellan 4-6000 riksdaler per termin.
Men eftersom mitt nyårslöfte i år är att investera i mig själv och börja göra sådant som jag tycker är kul har jag anmält mig och kommer gå min första lektion redan nästa onsdag.
Det är jag värd, efter allt jag gått igenom.
Fy fan vad tråkigt det var.
Dessa hurtbullar snackar bara skit. Det är inte alls kul att motionera.
Kul, är att åka bergochdahlbana, kul är dubbningar av disneyfilmer på youtube, kul är att ha kubbturnering på landet.
Men motionera och träna mina vänner - är inte kul.
Det är ett nödvändigt ont.
Jag älskar min kropp, jag tycker den är en nära på perfekt kreation. Men min kondition är usel och här och var hade jag önskat att det dallrade aningen mindre. Jag vill få bättre fysik helt enkelt.
Jag frågade karln hur lång tid det skulle ta innan jag fick resultat av styrketräning.
"Några månader, minst" - månader?! Förstår ni att denna tortyr inte ens visar sig förrän så lång tid, och det är dessutom endast om du håller strikt på allting. Alltså en kontinuerlig träning och nyttig kost (jag åt en omelett till frukost och jag gjorde det inte med njutning)
Till råga på allt detta har jag också bestämt mig för att saft/läsk/juice detoxa mig.
Jag dricker nämligen aldrig vatten. Jag tycker inte så mycket om vatten och därför händer det väldigt sällan att jag dricker just vatten när jag är törstig. Det är det absolut sista alternativet om inget annat finns tillhands.
En klok kvinna som jag förstår att det inte är bra att bara få i sig drycker som innehåller någon form av socker.
Till detta hör också, att jag pga mina mediciner blir väldigt törstig. Medan andra dricker ett glas med dryck till maten dricker jag minst tre.
Rökningen däremot kommer jag nog inte att sluta med inom en snar framtid. Jag älskar att röka, det är en njutning och en universalmedicin olikt någon annan.
Jag önskar så att jag aldrig hade rört ciggen där när jag var 17 år och förälskade mig i nickokicken.
Samtidigt kan jag också tycka att det är en ganska mild ångestlindring till skillnad från andra destruktiva vanor.
Ciggen har hållt mig borta från att göra annat dumt när jag har mått väldigt dåligt.
Jag har lovat mig själv att sluta innan jag sitter med rökhosta, gula fingrar och ser ut som en rutten persika i ansiktet. När jag blir gravid kommer jag sluta.
Ja, så detta är kanske mitt nya, tråkiga liv om min plan går igenom. Den enda motionsformen jag tycker är rolig och som jag skulle kunna syssla med alla dagar i veckan dygnet runt är ridning.
Tyvärr är det också den motionsformen som är dyrast. Mellan 4-6000 riksdaler per termin.
Men eftersom mitt nyårslöfte i år är att investera i mig själv och börja göra sådant som jag tycker är kul har jag anmält mig och kommer gå min första lektion redan nästa onsdag.
Det är jag värd, efter allt jag gått igenom.
Problem world?
Randoms blir tillsammans på facebook = 19 likes
När jag och min kille blev tillsammans på fb = 2 likes. TVÅ?!
Det kanske är 08-och Göteborgarnas kamp om vilken stad som har finast skärgård som utlöst detta brist på engagemang. Det är som friggin öst-och västtyskland, men amor vincit omnia vet ni väl.
När jag och min kille blev tillsammans på fb = 2 likes. TVÅ?!
Det kanske är 08-och Göteborgarnas kamp om vilken stad som har finast skärgård som utlöst detta brist på engagemang. Det är som friggin öst-och västtyskland, men amor vincit omnia vet ni väl.
Måndag.
Normala människor kanske hade spenderat sin bakisdag med att kolla på någon feel good film eller en serie.
Inte jag, jag kollade på två dokumentärer. "Bakom slöjan i Saudiarabien" samt "Min pappa är gravid".
Men jag feelade ganska good i alla fall. Jag beställde hem en kebabrulle som jag hade kunnat få för halva priset om jag hade släpat arslet ner till centrum. Men det orkade jag inte.
Därefter skajpade jag med Anna i över en timme, båda satt på varsin ände och fes i mjukisbrallor. Sedan kom pappa hem som en räddare i nöden med pizza och godis. Jag kände då att jag seriöst aldrig vill flytta hemifrån.
Nästa vecka har jag min första ridlektion vilket ska bli himlans spännande, jag har faktiskt ingen aning om vilka kunskaper jag besitter, eller mer troligt - saknar. Vi får väl se.
Nu är det även dags att börja köra på allvar, för snart börjar nästa uppkörning närma sig.
Något annat som närmar sig är karlns hemkomst. Solbränd och go, mmm. Han har förövrigt fått sin ondska utdriven av en shaman genom att bli piskad med nässlor på ryggen, så nu ska han alltså då vara en snäll pöjk.
Jag vet inte om detta är en ny kink han har funnit men så länge jag håller i nässlorna är det helt lugnt för min del.
Inte jag, jag kollade på två dokumentärer. "Bakom slöjan i Saudiarabien" samt "Min pappa är gravid".
Men jag feelade ganska good i alla fall. Jag beställde hem en kebabrulle som jag hade kunnat få för halva priset om jag hade släpat arslet ner till centrum. Men det orkade jag inte.
Därefter skajpade jag med Anna i över en timme, båda satt på varsin ände och fes i mjukisbrallor. Sedan kom pappa hem som en räddare i nöden med pizza och godis. Jag kände då att jag seriöst aldrig vill flytta hemifrån.
Nästa vecka har jag min första ridlektion vilket ska bli himlans spännande, jag har faktiskt ingen aning om vilka kunskaper jag besitter, eller mer troligt - saknar. Vi får väl se.
Nu är det även dags att börja köra på allvar, för snart börjar nästa uppkörning närma sig.
Något annat som närmar sig är karlns hemkomst. Solbränd och go, mmm. Han har förövrigt fått sin ondska utdriven av en shaman genom att bli piskad med nässlor på ryggen, så nu ska han alltså då vara en snäll pöjk.
Jag vet inte om detta är en ny kink han har funnit men så länge jag håller i nässlorna är det helt lugnt för min del.
I feel hangover
Ni som känner mig har hört mig whinea om att jag blir så brutalt bakis varje gång jag dricker.
Så även denna gång, fast den här gången är det massivt, vilket jag var fullt medveten om att den skulle bli.
Så jag har beställt hem en onlinekebab, dyrt som faen men totally worth it eftersom jag knappt är förmögen att röra mig ur sängen.
Exakt så känns det
Så nu ska jag krypa ner i soffan och stanna där hela dagen. Det är den absolut bästa kuren som finns.
Jag och min fula pyjamas. Dessutom är jag ensam hemma så jag får bestämma vad jag ska se på TV.
Jag har det rätt bra ändå.
Så även denna gång, fast den här gången är det massivt, vilket jag var fullt medveten om att den skulle bli.
Så jag har beställt hem en onlinekebab, dyrt som faen men totally worth it eftersom jag knappt är förmögen att röra mig ur sängen.
Exakt så känns det
Så nu ska jag krypa ner i soffan och stanna där hela dagen. Det är den absolut bästa kuren som finns.
Jag och min fula pyjamas. Dessutom är jag ensam hemma så jag får bestämma vad jag ska se på TV.
Jag har det rätt bra ändå.