Vi svenskar verkar ha stora problem att skilja på person och sakfråga. Jag tänker då främst på integrationspolitiken. Jag kom att tänka på detta när jag läste om den 90-åriga Ukrainska damen som blev utvisad (hur tänkte dem där?)

Efter att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen stod alla med gapande munnar och frågade sig "hur?"
Är det verkligen så svårt att räkna ut?
Den mest simpla och sannolika förklaring är att folk vill ha förändring i intregrationspolitiken. En förnyad, bättre sådan som på allvar tar tag i segregation med mera.

En holländsk politiker sa en gång: "Genom att inte tala om integrationsproblem lägger man över problemet i händerna på högerextrema grupper".

Men det mest märkliga är ändå att man med "integrationspolitik" gör antagandet att folk menar invandrarna själva.
Jag har svårt att förstå hur man gör den här kopplingen, för om man kritiserar integrationspolitiken kritiserar man systemet och politikerna som gör föga för att förändra det till det bättre.

Jag tror få personer tänker: 
"Jävla Fatima, det är hennes fel att integrationspolitiken här i Sverige är helt dysfunktionell" däremot funderar man på varför politikerna ignorerar en fråga som är så viktig för alla.

När Sverigedemokraterna som ensamt parti som överhuvudtaget nämnt frågan i sitt partiprogram helt väntat tagit sig in i riksdagen var det ingen politiker som klev upp och sa "Eftersom denna frågan uppenbarligen är så viktig för er kommer vi ta upp den på en mogen och saklig nivå"

Men istället för att göra det och belysa en fråga som berör oss alla valde man att fjanta runt och göra en massa utspel som att vägra sätta sig i samma sminkloge som Jimmie Åkesson.
Jättegulligt, men på vilket sätt stillade det missnöjet som uppenbarligen orsakade valsiffrorna?

Det är dags att lyfta frågan och se vilka förbättringar som behövs göras. I Sverige dagsläget finns i princip bara två läger, de som inte talar alls och de som tycks se enkla lösningar. Förbättringar behöver inte vara synonymt med att "sätta alla på ett plan och skicka hem dem".

Att ställa sig kritisk till den rådande integrationen är att kritisera politikerna och de idéer till förbättring som lyser med sin frånvaro och inte de som kommer hit.
Ingen vill leva i ett olja-med-vatten-samhälle.
Detta är en viktig fråga för alla svenskar, oavsett vilken geografisk utgångspunkt man har.