En ny människa.

Jag har upplevt det ett par gånger i mitt liv, och det är alltid lika fantastiskt. När en människa som normalt sett alltid är påverkad av en substans helt plötsligt kliver ur den dimman och man får träffa den verkliga personen bakom beroendet.
 
Det är som att lära känna en ny, mer skärpt människa.
Och om de ändå fattade själva hur stort det är, skulle de nog aldrig falla tillbaka igen.
De märker det inte, för de kan aldrig se hur de uppfattas, men vi andra runtomkring gör.
 
Kanske är det därför jag har blivit mer och mer anti drickat. Jag gillar inte personlighetsförändringarna som andra, men framförallt jag genomgår.
Jag fyllesmsar, öppnar mitt hjärta om saker jag sedan ångrar dagen efter. Det är liksom inte jag, det är alkoholen som twistar en.
 
Hur som helst, jag står här med pom pom's och hejarrop, det vore så lyckligt om detta gick vägen.
Och ni andra som tagit er ut ett lite för intensivt bruk/missbruk, ni ska vara riktigt stolta över er själva.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback