Allvarligt talat, nu måste jag få sula lite moralkakor omkring mig.

Det talas mycket om rattfylla, tack och lov är det socialt oaccepterat här i Sverige, om någon på fyllan börjar famla efter bilnycklarna kan man räkna med att  samtliga i sällskapet kommer brotta ner personen ifråga, binda fast honom/henne i sängen och kasta bilnycklarna i toan om det skulle behövas.

Men sedan har vi en livsfarlig bilförare som däremot är helt socialt accepterad och sällan omdebatterad.
Den trötta.

Jag har nu läst två artiklar, detta är inga fyllon, inga dömda kriminella eller oansvariga unga grabbar.
Det är småbarnsföräldrar, som trots att ögonen klipprar och de ser trippelt av trötthet sätter sig framför ratten och kör.

I det första fallet handlade det om en kvinna som åkte med sina två barn på en 110-väg. Hon somnade, körde av vägen och blev förlamad från halsen och neråt. Barnen klarade sig, men de förlorade på ett sätt sin mamma den dagen.

Idag läste jag en rubrik i Aftonbladet "Bil voltade i Stockholm", jag klickade på länken eftersom det ska mycket till för att en bil ska volta. Då var det en familjefar som somnade vid ratten, samtliga i familjen klarade sig, mamman med allvarliga men inte livshotande skador.

For fuck sake människor, det blir inga små blåmärken om ni smäller i 90km/h, inga brutna ben, det är raka vägen ner i kistan utan att passera gå.
Om ögonlocken klipper, tänk inte ens tanken på att sätta er i bilen, kan man inte hålla ögonen öppna har man inte den reaktionsförmågan som krävs för att framföra ett fordon.

Det är inte bara dig själv du försätter i livsfara, det är alla andra på vägen också. Det finns inget som är så viktigt att hinna till att man måste balansera mellan liv och död.

Jag vet hur det känns att vara så där trött, under min tonårstid kunde jag till och med somna medan jag satt och antecknade i klassrummet. När jag vaknade och kollade på papperet stod det inte ens ord där utan bara random streck kors och tvärs.

Det finns inte en chans på världskartan att jag skulle sätta mig och köra i det tillståndet, det är likvärdigt med att vara pruttfull, jag skulle aldrig kunna kontrollera bilen.

Det finns inga ursäkter what so ever, speciellt att åka med sina barn i bilen i det tillståndet. Den här pappan hade sjuk tur och jag hoppas att många läser den artikeln och att informationen går in i folks hjärnor vilket gamble det här handlar om.

Och för mamman som är förlamad från halsen och neråt blir livet aldrig sig likt. Tänk om hon hade skitit i att sätta sig i bilen, sagt "nej jag klarar inte detta, jag får ta tåget hem, jag får hämta bilen en annan dag". Då hade utgången blivit en helt annan.