Idag sa jag tack och adjöss till Tele2. Åren går skrämmande fort, jag hade totalglömt att det nu har gått 2 år på min bindningstid där och jag är fri!

 

Abonnemanget jag tecknade med Tele2 var mitt första och troligtvis det sämsta abonnemangsavtalet i världshistorien. Oerfaren och naiv som jag var gick jag på säljarens "allt är gratis"-blaj. Det tog 2 månader innan min kostnad på 540kr som inte skulle gå att överskrida var uppe på mellan 800 och 1000kr per månad. Till och med tjejen på Tele2:s kundservice sa

"Oj... Du betalar väldigt mycket".

 

Så I'm ditching those bitches och går över till Tre, det är inte alls Anna som har hjärntvättat mig. Nej men allvarligt, jag får min alldeles egna kundservicelinje, kan knappast bli bättre. Och dessutom vet jag var hon bor om jag blir lurad.

 

I övrigt (förutom allt det jobbiga som pågår just nu) så flyter saker och ting på ovanligt bra!

Jag har två julklappar kvar att köpa och dessa ska inhandlas imorgon, sen har jag infriat mitt löfte - att bli klar med alla klapparna innan den första december. Hooray!

 

Jag är så taggad på att börja träna, nu har min slemhosta äntligen börjat ge med sig. På tisdag är det dags och den här gången får jag proffessionel hjälp och uppföljning. Framförallt handlar det om att stärka min rygg och bål, eftersom jag sitter som en hösäck på jobbet riskerar jag att få problem med ryggen i framtiden eftersom jag redan är snedställd som det är.

 

Självklart vill man se fit ut också, men det är sekundärt i sammanhanget.

 

Nu ska jag strax glida ner i ett varmt bad och faktiskt njuta av det här lilla flytet som jag just nu har.

Är det något jag försöker lära mig själv så är det att inte gå runt och tänka att man inte ska ropa hej för då går allt åt skogen, utan att faktiskt njuta av de stunder när saker och ting flyter på smärtfritt.

 

Så kanske man får mer energi att orka med de stunderna när det inte gör det.