En av dessa situationer är när man låter kompisens unge sitta på rummet medan man äter middag.

Har man ingen skam i kroppen då? Det värsta av allt är att när man diskuterar detta med svenskar så håller de till viss del med, men kommer alltid med ett "men".

 

Det finns inga men. Det skulle aldrig vara acceptabelt att be en vuxen som är på besök att sätta sig i vardagsrummet och glutta på TV medan man sätter sig och äter. Självklart frågar man om vederbörande vill ha mat.

 

Och om familjen i fråga är så urbota snål att man lagar mat så att det precis räcker till en måltid per person så kan man åtminstone erbjuda barnet ett alternativ, till exempel smörgåsar eller något annat ätbart.

Hos oss fick besökande barn alltid mat om de ville och vi var en familj på sex personer med inte en alltför generös matbudget, en familj på 4 har inga ursäkter att låta någon sitta med kurrande mage på rummet.

 

I de flesta länder skulle man tycka att folk var fullständigt bisarra för att inte säga socialt inkompetenta om det här förekom. I Peru bjuder man alltid besökare på mat, eller snarare tvingar på dem mat oavsett hur dåligt  ställt man har det.

 

Där finns inget som heter "men du meddelade inte en vecka i förväg att du skulle ha mat", där slänger de sonika ner en tallrik framför nyllet på dig och sedan är det varsågod.

 

Ibland brukar jag plåga mig själv med att läsa på forum och det driver mig nästan till tårar att se vilken oerhört sniken kultur vi har här.

 

Bland annat läste jag en tråd om en familj som befann sig i Thailand. De hade fått en lapp inskickad genom dörren på hotellrummet där en annan familj frågade om de kunde avvara 2 blöjor eftersom familjen skulle åka hem till Sverige snart och således tyckte det kändes onödigt att köpa ett helt nytt paket blöjor.

 

Hur reagerar då dessa morsor? Jo, naturligtvis är det fräckt, usch och fy, att ta kontakt med vilt främmande människor och dessutom be och något.

Att de har mage.

 

Detta är en naturligtvis en främmande situation för många eftersom vi i Sverige aldrig ber om något. Sköt dig själv och skit i andra. Alltid.

Om man inte bor i radhus och vill delta i en skitnödig middag med en annan familj som har exakt samma antal barn som en själva, men då måste det givetvis vara planerat.

 

Tänk om det skulle bli en person mer än vad man minitiöst planerat för?