Hjälp vad trött jag är. Jag satte på värmedynan och la mig för att läsa Hemligheten en stund, för jag fryser som ett as hela tiden under vintern, men nu ligger jag här och klipprar med ögonen istället så jag måste hitta något att aktivera mig med tills det är i alla fall okej tid att lägga sig (tidigast 9)

 

Samtidigt som det är en massa jobbiga tankar som snurrar i mitt huvud just nu. 

Ska jag släppa på min stolthet eller inte? Känner jag mig själv kommer jag inte att göra det. Det är som att glida ner för en mossig berghäll när man har mist greppet. Man vet att man är på väg att glida ner men ändå försöker man krampaktigt få grepp om den hala stenen.

 

Jag har liksom redan förberett mig på storm, jag har dragit mig tillbaka i mitt skal och redan förutsatt resten av den här historien, jag borde inte men jag förmår mig inte göra annorlunda. Jag är rädd om mig. Det är bara det.