Ikväll ska jag träffa Anna och några till för middag och lite amerikansk fotboll. Jag räknade med att åka hem och ha söndagsångest, så kom det in ett sms och jag blev jätteglad.

 

Jag har smått ångest för allt möjligt. Det är mycket jobbigt som händer just nu och jag blir helt stirrig när det blir för mycket, det är som jag splittras i molekyler och vet inte hur jag ska hålla ihop alla delar. Flyter isär.

Det är kanske därför jag är allergisk mot ambivalens just nu, jag är det själv så att det räcker och blir över. Jag behöver trygghet just nu.

 

På tisdag ska jag på begravning (jag kommer inte säga vems). Jag blir alltid ett mentalt vrak av begravningar. Gråter högst och mest. Orgelmusiken är det som brukar bryta ned mig.

 

Annars är det mycket som susar i huvudet just nu. Jag har lovat mig själv en vinterresa men jag har inget resesällskap, jag kommer inte kunna ta mer än två veckor ledigt högst men vill ändå åka utanför europa. Drar man iväg solo då eller? Och när?

 

Fram till jul ska jag bara fokusera på jul och nyår, det enda jag egentligen kommer behöva shoppa är en julklapp och fina inslagspapper, i år ska det fläskas på ordentligt med riktigt snygga omslagspapper. Sådant är kul, inte att handla själva klapparna (om det inte är på nätet)

 

Just nu försöker jag bara hålla mig själv i balans och försöka hålla reda på allt som far omkring i huvudet, allt som ska fixas och så vidare.

Det är nog med jobb kan jag säga. Men livet är sådant ibland, det är inte så mycket man kan göra mer än att rida ut stormen.