Tålamodet slut.

Woop woop, tänkte jag igår när jag kom på att jag faktiskt inte har tjatat om min förkylning/hosta på väldigt länge. Jag har ju i det närmaste ett tvångmässigt behov av att skriva om det följt av svordomar som skulle få en frikyrklig att falla ner på backen och dö.
 
Men nu, mina vänner, börjar jag bli riktigt jävla trött på det här helvetet. Nu har det gått tre veckor. Jag har gjort allt, preppat mig med enchinacea, kan jang, tjing tjong, mollipect and whatfuckingever och jag orkar inte mer! På riktigt nu!
 
Jag vill lägga mig på marken och gråta som ett barn, jag blir smått aggressiv när jag är sjuk och tre veckor känns inte okej någonstans.
 
Jag förstår att jag bör avstå rökandet helt, men jag är lite i ett dödläge vad gäller det just nu. Om jag lägger av med ciggen kommer jag bli en allmänfara med tanke på vilket otroligt pissigt state of mind jag vandrar runt i just nu, men rökningen kortar inte precis ner min tillfriskningsprocess.
 
Imorgon tänkte jag försöka börja snusa istället men då ska jag på begravning och kommer mest troligast kedjeröka med tårarna och snoret rinnandes.
 
Förbannade förkylningsnation, mörkt är det också.
Just nu handlar allt om ren överlevnad och att inte drunkna i min egen bitterhet.
Adjö.

Kommentarer

Namn Kom ihåg mig?

Mailadress

Bloggadress


Trackback