Jag har kollat på inslaget i Kalla Fakta om Parkens Zoo's hantering av djur.

 

I en container låg resterna av en ovanlig antilopart som man sagt att man skickat till en annan djurpark då man inte ansåg sig ha plats för dem längre.

 

Jag tycker att repotaget är bra, jättebra att man belyser det fullständigt bisarra i att avliva utrotningshotade djur för att man inte hittar någon annanstans att ha dem, däremot kan jag känna att Lennart Ekdahl fokuserar lite väl mycket på just bilderna från frysen.

 

Kontentan här är väl ändå inte att djuren placerades i en frys, även om det ser tämligen makabert ut, de är redan döda och lider knappast av det.

Det är inte heller att barnfamiljer blir besvikna och ledsna av att se gulliga tigrar ihoptryckta med kycklingar, eller att två kastrerade afrikanska hundar avlivats utan att man informerats av detta.

 

Problemet är på en betydligt högre nivå än så, det är att en djurpark de facto avlivar fullt friska individer för att man inte lyckas hitta en annan park och för att man vill ha in nya djur som lockar besökare.

Do what it takes, stånga er blodiga eller ha djuren kvar.

 

Inga djur är någon förbrukningsvara för att vi människor ska kunna stå med våra näsor upptrycka mot rutan och se dem hoppa omkring, i synnerlighet inte djur som lider av akut utrotning, de finns på djurparkerna för att man ska kunna driva arternas överlevnad vidare.

 

Om ingen park i Europa kan ta emot tre pumor eller två stycken antiloper, var tror man då att de djur som redan finns på Parken Zoo kommer att ta vägen?

 

Troligtvis inte i ett naturreservat i Namibia i alla fall.

 

Jag skiter i alla besvikna barnfamiljer, det väsentliga är dessa arters fortlevnad och välmående i djurparken. Med andra ord känns det inte som att bojkotta Parken Zoo känns som någon lösning, däremot är det hög tid för djurparkschefen att söka nytt jobb.

Hon skulle göra sig bättre på ett slakteri ärligt talat.